Nekromanti Berätta om din rollperson.

[RasmusL]

Den svårt brännskadade fotbollsstjärnan och tidsresenären Cristiano Ronaldo. En gång per århundrade träffade han sin pojkvän på den kinesiska murens högsta punkt, fram tills det att denne omkom i terrorattentatet mot kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018, där Ronaldo ådrog sig sina skador. Ronaldo är nu besatt av att hitta den skyldige till dådet och förhindra det för att på så sätt rädda livet på sin älskade som inte längre älskar honom och inte ens känner igen honom på grund av brännskadorna. Men tiden är, tro det eller ej knapp, då Ronaldo använder ett lagfoto som fokus för sitt tidsresande och måste kryssa ut ögonen på en av spelarna i truppens ögon och endast sex resor återstår där Cristiano själv är den siste i tur att få ögonen utkryssade...

 

[Ymir]

Den svårt brännskadade fotbollsstjärnan och tidsresenären Cristiano Ronaldo. En gång per århundrade träffade han sin pojkvän på den kinesiska murens högsta punkt, fram tills det att denne omkom i terrorattentatet mot kvartsfinalen, fotbolls-VM 2018, där Ronaldo ådrog sig sina skador. Ronaldo är nu besatt av att hitta den skyldige till dådet och förhindra det för att på så sätt rädda livet på sin älskade som inte längre älskar honom och inte ens känner igen honom på grund av brännskadorna. Men tiden är, tro det eller ej knapp, då Ronaldo använder ett lagfoto som fokus för sitt tidsresande och måste kryssa ut ögonen på en av spelarna i truppens ögon och endast sex resor återstår där Cristiano själv är den siste i tur att få ögonen utkryssade...

that's awesome. vilket spel är det?

 

[Ulfgeir]

Har så många att välja mellan, men tror jag fastnar för min rollperson i vår Dresden Files-kampanj (som tyvärr ligger på is just nu).

Amy Clarke, en ung kvinna som pluggar/pluggade teater och scenkonst (alla i kampanjen började som studenter på Boston University, men har gått några år så nu jobbar karaktärerna istället). Hon är den klassiska gothbruden klädd helt i svart: Lång svart sammetskjol, en svart topp med en svart läderkorsett utanpå, långa svarta fingerlösa näthandskar och högklackade stövlar. Naturligtvis blek hy, mycket smink, höftlångt böljande svart hårt, sedan massa silversmycken, piercingar och en hel del tatueringar. Hon fick en del intimpiercingar gjorda av faerie ice som gåva av en djinn som ingår i gruppen. De är gjorda av is, men magiska så hon inte drabbas av köldskador från dem, samt att de är lika hårda som metall och smälter inte.

Hon är magiker, och hennes specialitet är divination-magi. Hon får ofta syner (hon lider av Cassandra's tears) av saker av saker som händer eller skall hända, och kan läsa av historien av föremål. Många av dessa synerna är så kraftiga att hon svimmar, eller faller ihop och skakar okontrollerat av smärta eller det börjar blöda från ögonen och munnen. Hennes syner är alla väldigt detaljerade och väldigt exakta. Hon är inte vidare duktig på strid, men det hindrar henne inte från att göra vad hon anser är rätt för att kämpa mot ondska samt skydda de oskyldiga. Att hon sedan har vänner som är duktiga på att slåss hjälper ju, även om de kanske inte alltid är direkt laglydiga.

Hon älskar romantik, och vill bli förförd. Hennes flickvän i kampanjen visade sig vara kampanjens Big Bad: en magiker som var minst 800 år gammal och bytte kropp med folk. Flickvännen blev förälskad i Amy, och beslöt sig för att bryta med sin familj av skurkar för hennes skull och försöka leva ett gott liv. Detta uppskattades inte direkt av familjen så de har varit ute efter både Amy och hennes flickvän under ett par års tid. Slutade med att Amy hjälpte flickvännen fejka sin död och få en ny kropp så de skulle kunna fortsätta vara tillsammans (hon valde en tjej som var inlåst på mentalsjukhus pga upprepade självmordsförsök). Får The White Council reda på det så lär Amy bli av med huvudet trots allt hon gjort för dem.

Amy är wiccatroende, och försöker alltid hjälpa andra.Så nu har hon sedan händelserna där hon hjälpte flickvännen få en ny kropp engagerat sig i att hjälpa ungdomar som har problem, samtidigt som hon jobbar på en gammal teater som skådespelerska och regissör. Att hon försöker hjälpa ungdomar är ett sätt för Amy att göra botgöring för sina handlingar, även om hon inser att hon aldrig kan gottgöra det hon gjorde, men skulle göra samma val igen om hon var tvungen. Hon gör allt för kärleks skull.

/Ulfgeir

 

[RasmusL]

that's awesome. vilket spel är det?

Hacket A State of Mind till Medan Världen Går Under, och ja det är ett awesome hack ^_^

 

[.113]

Hunter: the reckoning. David?? (minns inte efternamnet). Hans fru spöke mördade hans ena barn, Han var tvungen dräpa henne för att rädda det Andra barnet. Så väcktes Han till jägar livet. Tyvärr kunde inte hans döda son vila I frid utan återvände och besatte den Andre sonen. Han kunde inte välja mellan dem så det fick vara så. Han var dessutom tvungen gömma det för resten av gruppen, speciellt avengern.

D&D 5ed: Narek av Ordet. En bard från ett väldigt religiöst land, utsänd av ärkebiskopen som spion. Utvecklar senare både sina förmågor att skrämma livet av folk samt att lönnmörda de som står iväg för hans uppdrag.
Golden moments: skrämma livet ur en minotaur, ett vandrande uppträdande på stadens gator så bra att jag fick träffa kungen, att erbjuda en Drake mina tjänster som lönnmördare, att ifrågasätta en paladins moral samt hota denne till livet, att lura mig ut ur helvetet samt att träffa döden och återvända (wish spells är lite sisådär).

 

[Caligo]

Rollsperson i Forgotten realms / DnD 3.5

Qualin Akalbeth

My name is Qualin Alkabeth. My family, The Akalbeth family, was a rich family outside the city of Gheldaneth in Mulhorand. They owned an ancient palace surrounded by gardens. In the garden of the dead was the family pyramid and a temple ruin was located in another garden. The palace held many dark halls and many a secret.

Gheldaneth is a port city and the second largest city in Mulhorand. The city is governed by the priests of Thoth, and the largest building is not the palace but the great university whose towers line the northern wall of the city.

I grew up in his ancestors’ palace. My father, Eranel, and my mother, Inama, were important members of the family but spent much time away from the palace. I grew up with my three years older brother, Ghalan and spent most of my early years in the family palace. In the palace lived, in addition to the servants, other members of my family – my uncle Maruk and his family (the wife Urda and their two children Thoda and Radaka), my mother Inamas mother and father, my aunt Arada, and my uncle Hargoth with his child Jilara.
I was given a private teacher from young age, a sorcerer named Jonadir. I was teached languages and the society and customs of Mulhorand. Jonadir had much patience with me and told me many old stories that I still uses for guidance. It soon became appearant that I had magic powers and some accidents happened. Jonadir had to leave when I was almost 7 years.
The next teacher, a young sorcerer from Gheldaneth thought I was only trouble and he could not handle me. It soon became clear that I needed an able teacher.

Luckily my grandmother, Athira, came to my parents’ aid and teached me for a while. She was a woman from Rashemen possessing great powers. Athira took good care of me but my parents thought Athira taught me a bit too much too fast and Athira also had other businesses.

The day I turned 8 I accidently touched an old, powerful, sceptre and called forth a great power. The power was defeated but my family was worried. I had some competent teachers in sorcery but none of them could handle me in a good way.
At the age of 9 I and my brother were sent to a small “school” of sorcerers, bordering Thay, for studies. The teachers thought I was talented but that I was sent home after seven months. My brother Ghalan stayed in the school.

Back at the palace my “studies” soon became focused on teaching me some manners. At the age of 11 I was sent to a mage in Gheldaneth in order to get me more civilized. I started learning about magic in general and especially about the planes of existence.

Three years ago, when I was 12, the family were attacked by group of crazy Mulhorandi priests. Everyone in the palace but I was killed. I was at the family palace, away from my teacher in Gheldaneth, but hid in the servant quarters and was captured – thought to be one of the servants. I was sold as a slave and entered service of Nardi, a Durpari merchant. I worked in the merchants’ mines a bit east of Gheldaneth. After a year I managed to escape with the aid of magic.
I went to my ancestors’ pyramid. There I set free the spirits of my ancestors and took some family heirlooms. I fled the city and soon I had some nightmares and visions that led me to the Raurin desert – visions showed me a gtreat pyramid. I joined a caravan from Mulhorand to Zinkalar. In Zinkalar I travelled south alone towards the Raurin desert.

Near a great mountain range I saw an incoming storm. By the foot of the mountains I came to the edge of a dark forest. I found relatively safe place to sleep in the edge of the forest. I was awaken by many agressive deformed animals and had to flee into the forest. Soon lost in the twisted and evil forest i wandered around until I found a gargantuan white tree. I entered a portal into the great tree and in that dreadful place I found remains of a great court now laid to waste. In this distorted place I battled monsters and beasts. In the darkness I met some kind of spirt – an apparition of a beautiful queen. Beasts were everywere but at last I managed to destroy a great dark crystal guarded by a demon. I was wounded but a silent silvery spirit led me to a small cave where I could rest. The refreshing water from a pool healed my wounds and I found a pair of boots there. I fell asleep and dreamed of the queen. She called me “Rauthar” and told me to use that name when sealing with elves. When I woke up I found myself in the edge of the forest again, as if it all had been a dream.

Back n the desert I soon joined another caravan - some people from the Sandvoyagers’ Guild. In the desert the caravan was attacked by gargantuan black worms. I fled into the desert. I travelled all through the desert for many days until I came close to the great pyramid of my dreams.
One night I came to some ancient ruins guarded by a great but featureless statue. When the night fell an old man came, shadowy figures stalking nearby. The old man spoke in the night and the words seemed to have great effect on me – he convinced me into going to the faraway city of Waterdeep. I don’t remember much more and I soon fell asleep, dreaming of strange figures dancing in the dark.
I woke up in a damp cellar in the city of Waterdeep. In my pocket there was an envelope with a rusty key and a note with an address: “Sailors’ End no. 9”.

 

[Kaigon]

Elysandra do’Namfelas
Elysandra är en magiker av det taupiska folkslaget. Detta mänskliga folkslag som är blekare, längre och med färglös iris; spridda över världen och som ofta försöker kultivera sig med nya kunskaper. Hon är ättling till Averkes do’Kyra, märkt av hennes förbannelse genom sin taniga kropp och gultonade benfärgade hud, men också förärad med hennes gåva, ett nära band till nekrotropins magi. Har bara känt sig hemma i akademiska kretsar och fastnade därför på universitetet i Chadarians hopp, synd bara att nekrotropi är förbjudet där.

Hon vill egentligen göra gott i enlighet med samoriska läran och har själv haft som princip att inte ända någon annans liv. Detta har dock ställts på ända efter att hon nedkallade ett väsen härstammandes från en nebulosa genom en experimentell kosmotropisk ritual som tog livet av otaliga tiraker. Alla säger att hon gjorde en god gärning, att hon hjälpte sina vänner, försvarade de svaga, men hon känner ingen stolthet över detta, bara förvirring ocg självförakt. Istället har hon blivit besatt av det – det avskyvärda i den massiva mängd död hon orsakat men också det förtrollande, förföriska och fascinerande i de kosmiska krafter hon frambringade.

Detta har även fått henne att skärpa till sig och hon har nyligen börjat få kontrollen över sitt vinmissbruk. Alkohol förstör de flesta magikers förmåga men Elysandras magiska förmåga stärks istället av den så hennes incitament för att sluta helt är inte strålande. Hon har också antagit gruppens léaramalv som sin lärling i magi och hoppas snart finna mod nog att visa sina känslor för honom – mot bättre vetande då nämnda alv sällan dolt sin aversion mot människornas sätt.


System och kampanj: Eon IV och Sylfens vrede (ska just börja Av blod komna) med lite speltest av magisystemet.

 

[jensofsweden]

Lambretta Marcellinus



Biografi:
[FONT=&quot]Lambretta föddes för 23 vårar sedan till en välbärgad handlarfamilj från Ghalentu i Rankun. Som den yngsta i barnaskaran, och dessutom flicka, fanns aldrig några förväntningar att hon skulle ta över familjens verksamhet då detta skulle gå till hennes äldre broder. Att hon dessutom hade två systrar som var mer attraktiva för eventuellt bortgifte genom att vara i bättre position för framtida arv betydde även att hon inte behövde utstå många påtryckningar från hennes föräldrar om giftermål. Lambretta levde således i sina syskons skugga, ofta bortglömd, men med stor frihet att utforska sina egna intressen utan invändningar eller förhinder. Med föräldrar som var mer fokuserade på att träna brodern till att ta över verksamheten och finna bra familjer att gifta bort hennes systrar till, hamnade Lambretta i skymundan; ofta bortglömd eller en eftertanke.[/FONT]

[FONT=&quot]Mestadelen av hennes dagar spenderades med en privatlärare för att hon skulle lära sig allt sådant en flicka av hennes ställning bör veta, etikett, historia, matematik, religion, osv. men resten av tiden lämnades hon ofta ensam då hennes syskon var upptagna med annat och hennes föräldrar inte hade tid till henne. Ensamheten gav henne dock mer frihet än hennes syskon och hon var fri att utforska sina egna intressen och utveckla talanger inom områden som hennes syskon aldrig fick chansen till. Hon visade sig tidigt ha en fallenhet för det kreativa och hennes väggar täcktes snabbt av målningar. Många på duk, men än flera direkt på väggen till hennes föräldrars stora förtret. Hot om att måla på väggarna blev således ett effektivt hot för att se till att hennes fader försåg henne med nya målardukar, men med tiden blev hon talangfull nog att hennes föräldrar såg hennes potential och stolt visade upp hennes målningar.[/FONT]

[FONT=&quot]Eftersom hennes familj började komma över på hennes sida såg Lambretta sin chans att följa sina ambitioner att bli konstnär och bad om att bli skickad till en akademi för konst och kultur i Xantos. Avgifterna var höga, men efter mycket trugande och tjatande gav fadern till slut med sig och skickade sin yngsta dotter på en lång resa för att låta henne utveckla sina talanger. Det tog emot, hon hamnade ofta i skymundan men han älskade henne, men med en son som kunde ta över verksamheten och föra namnet vidare och två andra döttrar som kunde giftas bort för att stärka familjens position i samhället såg han ingen anledning att neka henne en chans att finna sin egen lycka.[/FONT]

[FONT=&quot]Lambretta erfarande många motgångar under sina första år vid akademin. Lärarna var mycket kritiska till hennes verk, studierna var intensivare än hon väntat sig, de andra eleverna såg ned på henne då de kom från rikare och 'viktigare' familjer, och att sakna närheten och säkerheten från sin familj fick henne att känna sig än mer utsatt. Vad hon än gjorde verkade det bli fel, hon hade tekniken men inte känslan, och till sitt förtret fann hon att hennes klasskamrater fnissade över hennes 'oinspirerade borgarkonst'. Det var nära att hon gav upp och reste tillbaka hem igen, men när frustrationen och sorgen blev som starkast lyckades den söka sig in i hennes penslar, och hon började producera verk som visade en glåmig och döende värld istället för verkligheten runt omkring henne. Lärarna var imponerade, verken bringade fram känslor av obehag, sorg, och illamående, men samtidigt var de även mycket vackra. Hon hade äntligen funnit sin 'röst' i konsten, och med lite tid och hjälp försäkrades hon att akademin kunde hjälpa henne att stärka och förfina den. [/FONT]"Döden är det vackraste som finns i Mundana, det är det enda som kopplar oss samman"

[FONT=&quot]Åren gick och precis som hon blev lovad lyckades Lambretta förfina sin kreativa röst genom att finna ett budskap som resonerade med henne och hennes konst. [/FONT]"Döden är det vackraste som finns i Mundana, det är det enda som kopplar oss samman". [FONT=&quot]Hon började även florera i sina studier då hon funnit sina fötter och listat ut vad lärarna eftertraktade både i och utanför klassrummet. Hon hade dessutom funnit kärleken i en av spelarna som frekventerade ett av Xantos många tavernor, Xerxes, ett förhållande som hemlighölls i sina brev till sin familj då hon visste att deras relation inte skulle accepteras. Hon visste dock att det bara skulle vara en tidsfråga innan hennes familj fick nys om hennes 'ofördelaktiga relation' då hennes fader låg i förhandling med en lokal släkt om att gifta bort Pomona till en av deras söner för att säkra en affärsrelation med familjen. Det var inte längre en fråga [/FONT]om[FONT=&quot] hennes familj skulle komma på dem utan snarare när, och hon skulle snart tvingas välja mellan hennes familjs gunst och mannen hon älskade; ett liv fyllt av pengar och status, eller ett rikt av kärlek...[/FONT]

[FONT=&quot]Lambretta visste att hon var tvungen att följa sitt hjärta, men att välja kärleken behövde heller inte betyda att välja ett liv i fattigdom; så hon lade upp en plan för att spara ihop pengar som kunde agera som en buffert den dagen relationen upptäcktes och hennes familj oundvikligen skulle sluta bistå henne med ekonomiskt stöd. Hon lade upp en spindelväv av små lögner, höjda studieavgifter här, kläder som behöver lagas där, osv osv. Hon var försiktig att aldrig fråga om för mycket eller för ofta, men hon visste att om hon kunde fortsätta på detta sätt i ett år eller två skulle hon ha mer än tillräckligt med pengar för att hon och Xerxes skulle kunna starta ett liv tillsammans. Tyvärr gick förhandlingarna snabbare än förväntat då Lambretta mottog ett brev från hennes moder 6 månader efter att fadern meddelat att förhandlingarna påbörjats där hon avslöjade att Pomona skulle gifta sig redan nästkommande sommar.[/FONT]

System: EON IV
Kampanj: Den Mörka Handen

 

[Swedish Chef]

Min senaste rollperson är Maester Aego (vi spelar song of ice & fire) . 17 år, försynt men bildad och intelligent. Han är 5:e sonen till Lord Taner Verod en lord i the reach. Som 5:e sonen och med ett studie huvud skickades han till Oldtown för att utbildas till Maester. Under de första åren av hans utbildning gick allt bra och han ansågs som den främsta i sin årskurs.När han var 14 blev han dag blev han anklagad (falskt btw) för att ha förgiftat en studiekollega. Även om inget kunde bevisas, tyckte man att det var bäst att Aego avslutade sin utbildning på en annan plats.

Maester Dervos av hus Falco var gammal och var redo att ta in en ny elev och därför skickades Aego till Casterly Rock och sedan ut till hus Falcos domäner. där han nu varit i 3 år. För ett år sedan fick Maester Dervos ett slaganfall och sedan dess är det Aego som utför de flesta av Measter plikter i Falkenborg (ätten Falcos arveslott). Tillsammans med Arvingen planerar han att utöka Falco´s makt och regioner.

 

[Khan]

Jag hittade min senaste rollperson från när vi spelade Shadowrun i Norden. Så här kommer han.

****************************************** Min karaktär är en genomgo’ götebôrgare från Hisingen där han växt upp i lägre medelklassområden. Han heter egentligen Göran Vallgren, men använder sig av pseudonymen Mr Wall som skuggspringare.

Mr Wall är i grunden en fasadklättare och nycirkusartist. Han har jobbat med Cirkus Cirkör tidigare, men då han fick barn lite hastigt och lustigt blev han tvungen att klippa sig och skaffa sig ett jobb. Han gjorde så och blev pappersskyfflare på ett kontor där han vantrivdes. Vantrivseln spillde snart över i relationen med hans flickvän och de skilde sig. Mr Wall stod helt plötsligt med ett jobb han avskydde och ett barn att försörja. Därmed bestämde han sig för att börja som inbrottstjuv och skuggspringare för att försörja sig själv och sin då treårige son.

Anledningen till vantrivseln på kontorskneget är framför allt att Mr Wall är adrenalinjunkie. Han känner att han inte riktigt är vid liv om han inte får göra konstiga, galna, livsfarliga saker. Han hade tid till akrobatik och sådant på fritiden, men det räckte inte. Då passar skuggspringande mycket bättre.

Han arbetar alltid maskerad, oftast med olika varianter av smink, peruker och kontaktlinser, men ibland med rånarluva. Hans standardsminkning är ett stort ärr som löper tvärs över hela högra kinden som ser ut som om han blivit riven av en dopad björn med enorma klor. Poängen är att folk rent psykologiskt minns ärret, men inte något annat av personen om de råkar se honom.

Mr Wall har jobbat som skuggspringare i några år nu och specialiserar sig på inbrott som inte kräver våld. Han är lika bra på att charma sig förbi personal utklädd till blomsterbud som att klättra upp på lodräta glasväggar. Över tid har han fått kunskaper i hur man kontrollerar larm, fixar lås och allmänt bryter sig in i olika platser. Han föredrar att arbeta tyst och effektivt utan att bli upptäckt. Målet är inte bara att smyga under radarn utan att ingen skall registrera att någonting fattas förrän flera dagar senare.

Om han blir påkommen försöker han oftast bluffa som plan A, springa som plan B och dra vapen först som plan C. Han använder gärna distraktioner till sin fördel om det går på röven, t.ex. rycker brandlarm, pangar lampor eller så. Han gillar inte att döda, men kan göra det om det behövs för att överleva. Det troligaste är dock att han försöker undvika det genom “stun guns”, tårgas, knockningar eller liknande för att sedan fly. Har han inget val är han dock inte omöjlig till att kasta kulor omkring sig. Det blir bara så obekvämt då. Folk brukar leta mer intensivt efter en mördare än en inbrottstjuv.

******************************************

 

[drakir]

Feather är magiker/Eko-terrorist. Litar främst på sina andar och illusionsbesvärjelser. Hon är klädd i moderiktiga kläder med "indiantema". Hon är native american. Feather (Riva Federer) växte upp i Puyallup Barrens, i södra delarna av Seattle. Där såg hon tidigt hur storföretag som Mitsuhama Mining och andra inte brydde sig om varken miljön eller folket i Puyallup. Hon gick med i en TerraFirst!-grupp för en tid (eko-terrorister). I ett misslyckat uppdrag dödades varenda medlem förutom Feather på grund av att hon bröt ett löfte. Hon känner sig skyldig och tar nu löften på högsta allvar (likaså gör hennes totem).

Hon är spelberoende och därmed höga utgifter på bl.a. triadernas spelsalonger kräver en inkomst. Hon kunde aldrig få för sig att arbeta för något milöförstörande storföretag men Fiona (butiksinnehavaren där Feather köper utrustning för magi) föreslog shadowrunning. Detta passar Fetaher utmärkt. Ett sätt att tjäna pengar och då och då få fucka up något megacorp.

Eftersom hon är allergisk mot antibiotika är hon livrädd för de sjukdomsspidande Djävulsråttorna.

Rollspel: Shadowrun.