Nä, jag kom inte på en bättre titel.
I tråden om orcher och hajar kom jag på en grej, som jag tänkte dra med er, för att se om idén har nån relevans.
Först och främst ett antagande: Ni som pysslar med berättelsefokuserat rollspelande, alltså inte nödvändigtvis narrativism utan just rollspel med fokus på att skapa en schysst berättelse i allmänhet - jag upplever en tendens att använda klichéer och stereoptyper, "symboler" och "bilder". Stämmer den bilden? Blir det mycket rena "ädla vildar", "Modiga hjältar", "kacklande ondingar" och så vidare? Jag vet att framförallt narrativister men änven andra jobbar mycket med att göra huvudpersonerna (rollpersonerna) mer mångdimensionella genom att utmana rollpersonernas värderingar och så... Men hur är det med SLP:er?
Om vi tar orcher/negrer som ett exempel: Om man vill använda "den ädle vilden" så är orchen ett utmärkt sätt att använda denna stereotyp utan att behöva dras med några obehagliga kopplingar till verkligheten (något jag accepterar, även om jag personligen föredrar just kopplingar till verkligheten). MEN - blir det verkligen en bättre berättelse av att den ädle vilden uppträder i en så oförfalskad form? Blir det inte en mer intressant berättelse om man istället använder en mörkhyad person och därmed av olika skäl "tvingas" att skapa mer mångfacetterade karaktärer?
Det är dent, jag börjar bli förkyld, och jag har säkert fattat en hel del saker helt fel. jag är bara tacksam om nån kan visa mig vart jag har fel.
I tråden om orcher och hajar kom jag på en grej, som jag tänkte dra med er, för att se om idén har nån relevans.
Först och främst ett antagande: Ni som pysslar med berättelsefokuserat rollspelande, alltså inte nödvändigtvis narrativism utan just rollspel med fokus på att skapa en schysst berättelse i allmänhet - jag upplever en tendens att använda klichéer och stereoptyper, "symboler" och "bilder". Stämmer den bilden? Blir det mycket rena "ädla vildar", "Modiga hjältar", "kacklande ondingar" och så vidare? Jag vet att framförallt narrativister men änven andra jobbar mycket med att göra huvudpersonerna (rollpersonerna) mer mångdimensionella genom att utmana rollpersonernas värderingar och så... Men hur är det med SLP:er?
Om vi tar orcher/negrer som ett exempel: Om man vill använda "den ädle vilden" så är orchen ett utmärkt sätt att använda denna stereotyp utan att behöva dras med några obehagliga kopplingar till verkligheten (något jag accepterar, även om jag personligen föredrar just kopplingar till verkligheten). MEN - blir det verkligen en bättre berättelse av att den ädle vilden uppträder i en så oförfalskad form? Blir det inte en mer intressant berättelse om man istället använder en mörkhyad person och därmed av olika skäl "tvingas" att skapa mer mångfacetterade karaktärer?
Det är dent, jag börjar bli förkyld, och jag har säkert fattat en hel del saker helt fel. jag är bara tacksam om nån kan visa mig vart jag har fel.