Jag gillar vissa grejer mer i RYMD, det gör jag. Som att det mer explicit finns fler mindre korporationer och så.
Jag har inte plåtkoll på MC - har de komplexare och subtilare motivationer där, alltså?
Otydligare kanske, så man kan föreställa sig att de har det =) Jag vet inte, det är något med att uttryckligen kalla dem för onda demoner som vill döda godheten som bara inte funkar för mig. Av någon anledning gillar jag mer att ha "mörka legionen" istf "demoner". Jag har nog alltid tänkt mig dem mer som utomjordingar, och även om det inte sägs rakt ut så känns det som att de mer är ute efter något slags assimmilering / militär vinst / erövring i MC. Vilket funkar bättre för mig, eftersom jag har så otroligt svårt för "ondska" som grej i fiktion (eller IRL) överhuvudtaget.
Kanske de har en agenda i stil med Dark Judges i Judge Dredd?
Frågade i en tråd på annan plats om just detta (dvs skillnaderna mellan MR och MC). Började läsa MR igår och kan verkligen hålla med om att nyttjandet av ord som ”ondskan och godheten” stör läsupplevelsen av settingen. Det blir liksom platt på något sätt.
För min del är MC inspirerat av WFRP, Traveller och Cyberpunk. Och WH40k förstås.
Vilket gör det till ett riktigt imponerande slutresultat! Som sagt, jag tycker ju fortfarande att RYMD har kvaliteter. Och böckerna är tillsammans xc:a 160 sidor, vilket är 40 sidor mer än jag siktar på att skriva det närmaste året eller så. Så även om mycket av regler etc kanske är plockat från tidigare utgåvor så är det här som sagt imponerande.
Vilka delar av dessa?
Aj då, det kan inte ha varit lätt. Nu känner jag mig lite taskig för min sågning av spelet. Johan Sjöberg skrev en av de rollspelsböcker som min spelgrupp har haft allra mest nytta av och nöje med, nämligen Hjältarnas Handbok, så han var ju definitivt en duktig skribent!
WFRP och Traveller inspirerade karaktärsskapandereglerna. EDIT: Och Cyberpunk förstås.
40K för ikvistionen menar du väl?? Och att 40K inspirerat estestiken när det gäller rustningar och vapen är väl enormt uppenbart.
Ja jo, för mig glider WFRP och WH40k ihop när det gäller inkvisitionen.
Innocence proves nothing!
Jag började spela typ samtidigt som dig (första hälften av 95) och vad jag minns var att man "skulle" hata Mutant Chronicles. Som ung (9-10 år gammal) och oerfaren rollspelare så fick jag höra från en hel del äldre spelare att Mutant Chronicles och Drakar och Demoner Chronopia var det värsta som hänt rollspelsvärdlen och att det var bevis för att Äventyrsspel blivit urusla. Sade man något gott om något av de spelen så fick man genast höra att det var objektivt fel. Jag accepterade helt enkelt detta som sanning.
Haha jag tänkte på EXAKT den Rosenius-strippen när jag först öppnade den här tråden.Jag började spela typ samtidigt som dig (första hälften av 95) och vad jag minns var att man "skulle" hata Mutant Chronicles. Som ung (9-10 år gammal) och oerfaren rollspelare så fick jag höra från en hel del äldre spelare att Mutant Chronicles och Drakar och Demoner Chronopia var det värsta som hänt rollspelsvärdlen och att det var bevis för att Äventyrsspel blivit urusla. Sade man något gott om något av de spelen så fick man genast höra att det var objektivt fel. Jag accepterade helt enkelt detta som sanning.
Åke Rosenius drev lite med MC-hatet:
Absolut, och jag säger absolut inte att Target Games gjorde något direkt fel i sammanhanget, bara att det kändes surt då på den tiden att den hobby jag precis börjat med så tydligt kändes som att den var på väg bort.
