Quadrante
Grisbonde
… och eftersom man uttrycker sig så klantigt, är frågan: Finns det nåt spel där ni tycker att ni kan göra så, som motsvarar regler, tema och stämningen?
Bilder som ersättning för ord
- Thread starter Rickard
- Start date
Vete tusan. Stämning är inget jag letar efter i ett rollspel. Det är superviktigt runt spelbordet, men det jag vill att rollspelet ska göra är att ge mig verktyg för att skapa den stämningen runt spelbordet. Det är dock svårt att förstå dem när man skummar rubriker och tittar på bilder, tänker jag. Rubriker ger mig inget för att skapa stämning i spelet, och bilder skapar stämning i läsningen av spelet, men (som väl är den här trådens poäng) de gör inte mycket för att överföra den stämningen till spelbordet.
Det mest stämningsfulla spel jag skrivit är utan tvekan Nerver av stål. Varje speltillfälle riktigt sjuder av film noir-stämning. Men det har inget med boken att göra. Texten är inte särskilt stämningsfull, och spelet är helt utan illustrationer. Stämningen kommer istället från teknikerna som kodats in i regelverket. Att man ska inleda varje scen med smörjazz. Att man ska tala i tredje person dåtid. Att man kan gå loss i långa monologer utan att de andra spelarna får avbryta. Att man inte får kommentera under en scen, utan koncentrerar metasnack till mellan scenerna. Allt detta gör att man får en otroligt tät atmosfär i spel, och jag tror inte att detta skulle bli bättre av att man drygade ut boken med en massa atmosfäriska film noir-bilder. Däremot skulle det ge stämning till läsupplevelsen, och som vi sett i andra trådan nyligen är det en viktig del av rollspelskonsumtionen för många.
Stämningsfull text, däremot, kan bidra till stämning runt spelbordet, eftersom det kan inspirera och influera de saker man säger när man spelar. Det är därför man börjar Nerver av stål med att läsa upp en film noir-monolog. Den innehåller ungefär rätt ton och rätt sorts uttryck för att sätta en stil som spelarna sedan kan efterapa i sina egna beskrivningar. Det hjälper också till att skapa stämning. Jag kan tänka mig att Polaris hjälper till på liknande sätt om man spelar på engelska, men jag har bara spelat det på svenska, och då faller det, såklart. Men om man översätter ritualfraserna hjälper ju de till. Man börjar spelet med att säga "För länge sedan var folket döende vid världens slut", och det sätter en ton och en stil som kan bäras med in i spelet. Högläsningstexter i spel är också bra på detta.
Men, som sagt, tror inte att jag kan se något av detta utan att faktiskt läsa reglerna. Dock antar jag att man hade typ kunnat fylla Nerver av stål med film noir-bilder för att läsaren ska få en stämning och för att man ska kunna få en känsla när man snabbt bläddrar igenom boken. Men för mig funkar det nog inte ändå. Det finns liksom ingen överförbarhet för mig. Den stämning jag får av bilder är inte samma sorts stämning som jag får av rollspel. De kan vila på sama teman, men de är såpass väsensskiljda att det är två väldigt olika upplevelser. Det blir lite som att äta en maträtt som har samma stämning som filmen man ska se.
Det mest stämningsfulla spel jag skrivit är utan tvekan Nerver av stål. Varje speltillfälle riktigt sjuder av film noir-stämning. Men det har inget med boken att göra. Texten är inte särskilt stämningsfull, och spelet är helt utan illustrationer. Stämningen kommer istället från teknikerna som kodats in i regelverket. Att man ska inleda varje scen med smörjazz. Att man ska tala i tredje person dåtid. Att man kan gå loss i långa monologer utan att de andra spelarna får avbryta. Att man inte får kommentera under en scen, utan koncentrerar metasnack till mellan scenerna. Allt detta gör att man får en otroligt tät atmosfär i spel, och jag tror inte att detta skulle bli bättre av att man drygade ut boken med en massa atmosfäriska film noir-bilder. Däremot skulle det ge stämning till läsupplevelsen, och som vi sett i andra trådan nyligen är det en viktig del av rollspelskonsumtionen för många.
Stämningsfull text, däremot, kan bidra till stämning runt spelbordet, eftersom det kan inspirera och influera de saker man säger när man spelar. Det är därför man börjar Nerver av stål med att läsa upp en film noir-monolog. Den innehåller ungefär rätt ton och rätt sorts uttryck för att sätta en stil som spelarna sedan kan efterapa i sina egna beskrivningar. Det hjälper också till att skapa stämning. Jag kan tänka mig att Polaris hjälper till på liknande sätt om man spelar på engelska, men jag har bara spelat det på svenska, och då faller det, såklart. Men om man översätter ritualfraserna hjälper ju de till. Man börjar spelet med att säga "För länge sedan var folket döende vid världens slut", och det sätter en ton och en stil som kan bäras med in i spelet. Högläsningstexter i spel är också bra på detta.
Men, som sagt, tror inte att jag kan se något av detta utan att faktiskt läsa reglerna. Dock antar jag att man hade typ kunnat fylla Nerver av stål med film noir-bilder för att läsaren ska få en stämning och för att man ska kunna få en känsla när man snabbt bläddrar igenom boken. Men för mig funkar det nog inte ändå. Det finns liksom ingen överförbarhet för mig. Den stämning jag får av bilder är inte samma sorts stämning som jag får av rollspel. De kan vila på sama teman, men de är såpass väsensskiljda att det är två väldigt olika upplevelser. Det blir lite som att äta en maträtt som har samma stämning som filmen man ska se.
Last edited:
Quadrante
Grisbonde
Hur regler är utformade och hur det påverkar spelet är nog nummer ett, men god tvåa är för mig illustrationer ihop med layout (rubriker, färgad text, och annan betonad text … italics, bold etc).
DanielSchenström
Swashbuckler
Jag illustrerar ju en hel del rollspelsmaterial, just nu för en egen och en annans kampanjmiljö. Jag vet ju vad jag vill se i rollspelsverk så jag har resonerat såhär för mina egna grejer:
Jag vill ha bilder som förmedlar vad rollpersonerna förväntas göra: Utforskning av futuristiska ruiner, traversera de förvridna landskapen, mingla med folk från olika arter och kulturer, slåss mot bisarra varelser och växter, försöka förstå vad sjutton det är de hittat i ruinerna och stå mellan oskyldiga och de onda som hotar dem.
Jag vill att boken ska illustrera det som är viktigt för att beskriva världen: Folket från olika kulturer, landskapen, den futuristiska teknologin och ruinerna, de olika varelserna, hur de olika länderna skiljer sig i arkitektur, växterna som inte finns på vår planet.
Jag vill ge lite mys och stämning för spelledaren. Bilder som visar vad som komma skall, sånt som kan inspirera till egna idéer och sånt som bara hjälper till att sätta en ton.
Mina projekt har fördelar som vi inte hade tillgång till förr. Med digital publicering så kan spelledaren distribuera spelarguider med info och bilder och varje enskild bild kan distribueras på valfritt sätt, före, under eller efter spel.
Min största fasa är att inte bli klar med alla bilder och hur jag ska hantera det om det blir så.
Jag vill ha bilder som förmedlar vad rollpersonerna förväntas göra: Utforskning av futuristiska ruiner, traversera de förvridna landskapen, mingla med folk från olika arter och kulturer, slåss mot bisarra varelser och växter, försöka förstå vad sjutton det är de hittat i ruinerna och stå mellan oskyldiga och de onda som hotar dem.
Jag vill att boken ska illustrera det som är viktigt för att beskriva världen: Folket från olika kulturer, landskapen, den futuristiska teknologin och ruinerna, de olika varelserna, hur de olika länderna skiljer sig i arkitektur, växterna som inte finns på vår planet.
Jag vill ge lite mys och stämning för spelledaren. Bilder som visar vad som komma skall, sånt som kan inspirera till egna idéer och sånt som bara hjälper till att sätta en ton.
Mina projekt har fördelar som vi inte hade tillgång till förr. Med digital publicering så kan spelledaren distribuera spelarguider med info och bilder och varje enskild bild kan distribueras på valfritt sätt, före, under eller efter spel.
Min största fasa är att inte bli klar med alla bilder och hur jag ska hantera det om det blir så.
Rickard
Urverk speldesign
Kan också säga att jag känner att AI-genererade bilder - om man bara tar dem rakt av - sällan illustrerar något, precis som Coriolis-bilderna i början av tråden.
Ta @kranks bilder i denna tråd exempelvis. Sjukt snygga men är mest där som placeholders, känner jag. De jag generat är ungefär likadana. Har svårt att sätta ord på dem om jag skulle vilja beskriva utifrån bilderna under ett speltillfälle.
Ta @kranks bilder i denna tråd exempelvis. Sjukt snygga men är mest där som placeholders, känner jag. De jag generat är ungefär likadana. Har svårt att sätta ord på dem om jag skulle vilja beskriva utifrån bilderna under ett speltillfälle.
Last edited:
Rörande iallafall den här delen håller jag inte med.
Quadrante
Grisbonde
Mouse Gard är ett spel där 90% av spelet är illustrationerna, 9% texten och resten systemet. Detsamma skulle nog kunna sägas om mitt egna Vingar över Haga (humlor och insekter 1650-1710).
Ja, det varierar ju per spel. Men vet inte om jag skulle hålla med om Mouse Guard, som jag spelat en gång, men har noll minna av illustrationerna från. Olika personer har olika utbyte av illustrationer. För någon som finner illusar viktiga för spelupplevelsen är det klart att man tycker att ett spel till stor del är sina illustrationer. För någon som mig, som ser illustrationer som pynt och reklam i bästa fall, ser jag såklart dem som en mindre viktig del av spelet. Men det varierar ju också per spel. Jag har aldrig sett Symbaroums illustrationer, men baserat på vad folk skriver om spelet verkar det vara en viktig del. Medan till exempel Nerver av stål inte har några illustrationer i den svernska utgåvan, och den engelska översättningen har lagt in några, men det känns mest som att det är för formens skull, och för att pynta lite. Det gör ingenting för spelet (och det tror jag att även folk som gillar illusar skulle hålla med om, då det är mest generiska noir-bilder från public domain-filmer).