Jag är absolut inte någon expert på det här med social etikett, men jag tänker att det bästa är om det finns någon aktivitet man håller på med gemensamt. Det verkar ändå hyfsat görbart i många sammanhang att kommentera på den gemensamma aktiviteten som något slags icebreaker. Givetvis bara med främlingar som inte signalerar med kroppsspråk etc att de helst slipper kommunikation, och med beredskap att kliva tillbaka och försvinna in i bakgrunden igen om det inte blir något gensvar.
Men ja, skulle jag börja prata med nån främling på t.ex. ett rollspelskonvent så kan man ju alltid prata om rollspel. Eller konvent.
Allra bäst är, tror jag, om man har något att sucka, stånka och stöna om. Det brukar vara väldigt bra för spontan förbrödring. Svårt att skapa förutsättningar för, men de flesta är OK med att man gemensamt sörjer över att bussen är sen, etc. Att hjälpa någon med något brukar också vara en bra början till att skapa ett litet tillfälligt "vi" om man vill det.
