Krille
Super Moderator
En dag stod kanonerna tysta…
Det stora kriget tog inte slut. Det var bara så att ingen orkade fortsätta. Med sina städer sönderbombade, med sina länder tomma på män och kvinnor som kan inkallas till krigstjänst, med sina ekonomier i ruiner, med folk som är trötta på skyddsrum och ransonering, med soldater i skyttevärnen med dysenteri, granatchock och kylfot, är det så förvånande att inget land har styrka kvar för att fortsätta kriget?
Så kanonerna står tysta, men ingen fred råder. Ännu har inte ledarna för de två stormakterna eller deras allierade satt sig vid förhandlingsbordet. Här och var, där det fortfarande finns granater och bränsle till kanoner, fordon och nationalism, så fortgår skjutandet. Då och då ekar ett skott över kraterlandskapet mellan skyttegravarna. Men på det stora hela är det tyst.
Det finns dem som har formaliserat tystnaden. Några generaler har vandrat över ingenmanslandet och förklarat eldupphör, ibland för att vänta på freden som de hoppas på, ibland för att de saknar soldater och ammunition, men oftare för att de vet att soldaterna skulle ordervägra eller begå myteri om de försökte fortsätta kriget.
Och det finns dem på båda sidor som verkar för att skydda den bräckliga tystnaden och verka för en fred mellan de båda axlarna. De har samlats under en gemensam symbol, en skir alpblomma, bräcklig, vit och skön men seglivad och enveten. De har valt att arbeta tillsammans, oavsett om de kommer från norr eller söder, och lägga sina respektive länders fiendskap åt sidan i fredens namn.
Det här är deras berättelse.
---
Blå himmel håller på att formaliseras, såpass att jag tycker att det är dags att presentera projektet. Grundbulten för projektet är att det ska vara en fantasyvärld modell standard, som man sedan spolar fram till ca förstavärldskrigsteknik. Det finns alltså orcher, alver, dvärgar och magi precis som vanligt, men det finns också kulsprutor, flygplan, gevär, telegrafer, telefoner, ångmaskiner, kanoner och allt annat som vi förknippar med Första världskriget.
Det stora problemet var länge frågan "vad gör man", men svaret på den frågan kom också till slut. Saken är den att världen har dragits in i ett sönderslitande krig, som till slut har kommit att omfatta i princip alla. Nu har ångan gått ur kriget. Det finns ingen som orkar fortsätta kriga och ingen har fått något större övertag. Det är dock inte samma sak som fred: de krigförande nationerna har helt enkelt bara slutat att skjuta på varandra och slutit vapenstillestånd istället.
Rollpersonerna tillhör alla en neutral frivilligorganisation, som medelst flygmaskiner övervakar fronten och vapenstilleståndet. Medlemmarna i den här frivilligorganisationen har svurit neutralitet så länge som vapenstilleståndet fortsätter. Skulle någon börja skjuta så kommer förstås neutraliteten upphöra, men fram till dess försöker man upprätthålla och utveckla vapenstilleståndet, i hopp om att utveckla en varaktig fred.
Freden är nämligen inte given. Det finns ett antal olika intressenter som vill fortsätta kriget. Exempelvis så finns det nationalister, som faktiskt vill ha ett avgörande som omfattar antingen vinst eller förlust. En vinst vore att föredra, men en förlust vore enligt dessa bättre än alternativen. Så många män och kvinnor har spillt sitt blod för fäderneslandet under kriget att en fred och återgång till status quo inte är acceptabelt. Då skulle deras offer vara förgäves. Då är förlust som kostar fienden enormt mycket att föredra.
Det finns en vapenindustri som har vunnit oerhört mycket pengar och inflytande under kriget. De är förstås inte intresserade av att deras makt och vinst bara försvinner. För deras del är ett fortsatt krig eller fortsatt ofredstillstånd att föredra. Det innebär mer pengar och mer makt.
En liten särskild position bland krigshetsarna får alvernas autark Arafine, som är ute efter att knäcka den mänskliga dominansen över världen. Med industri och antal så är det så att människorna dominerar världen, och det är inte något som den stolta alviska autarken kan acceptera. Så med intrig, förförelse och magi så försöker hon helt enkelt hålla kriget vid liv, helst också expanderat så att det helt raserar det moderna samhället så att alverna kan ta över sin rättmätiga roll som världens ledare.
Vissa erövrade områden har ju dessutom en motståndsrörelse eller partisanrörelse, som arbetar för att sabotera för ockupanterna. Trots allt, om vapenstilleståndet formaliseras till en fred så är risken stor att erövrade områden tillfaller den erövrande sidan (i alla fall är det vad partisanerna ofta intalar sig), så de ser hellre att kriget fortgår så att de kan befrias av fäderneslandet.
Med andra ord, det finns en del att göra även utan grottor fulla med monster.
Det stora kriget tog inte slut. Det var bara så att ingen orkade fortsätta. Med sina städer sönderbombade, med sina länder tomma på män och kvinnor som kan inkallas till krigstjänst, med sina ekonomier i ruiner, med folk som är trötta på skyddsrum och ransonering, med soldater i skyttevärnen med dysenteri, granatchock och kylfot, är det så förvånande att inget land har styrka kvar för att fortsätta kriget?
Så kanonerna står tysta, men ingen fred råder. Ännu har inte ledarna för de två stormakterna eller deras allierade satt sig vid förhandlingsbordet. Här och var, där det fortfarande finns granater och bränsle till kanoner, fordon och nationalism, så fortgår skjutandet. Då och då ekar ett skott över kraterlandskapet mellan skyttegravarna. Men på det stora hela är det tyst.
Det finns dem som har formaliserat tystnaden. Några generaler har vandrat över ingenmanslandet och förklarat eldupphör, ibland för att vänta på freden som de hoppas på, ibland för att de saknar soldater och ammunition, men oftare för att de vet att soldaterna skulle ordervägra eller begå myteri om de försökte fortsätta kriget.
Och det finns dem på båda sidor som verkar för att skydda den bräckliga tystnaden och verka för en fred mellan de båda axlarna. De har samlats under en gemensam symbol, en skir alpblomma, bräcklig, vit och skön men seglivad och enveten. De har valt att arbeta tillsammans, oavsett om de kommer från norr eller söder, och lägga sina respektive länders fiendskap åt sidan i fredens namn.
Det här är deras berättelse.
---
Blå himmel håller på att formaliseras, såpass att jag tycker att det är dags att presentera projektet. Grundbulten för projektet är att det ska vara en fantasyvärld modell standard, som man sedan spolar fram till ca förstavärldskrigsteknik. Det finns alltså orcher, alver, dvärgar och magi precis som vanligt, men det finns också kulsprutor, flygplan, gevär, telegrafer, telefoner, ångmaskiner, kanoner och allt annat som vi förknippar med Första världskriget.
Det stora problemet var länge frågan "vad gör man", men svaret på den frågan kom också till slut. Saken är den att världen har dragits in i ett sönderslitande krig, som till slut har kommit att omfatta i princip alla. Nu har ångan gått ur kriget. Det finns ingen som orkar fortsätta kriga och ingen har fått något större övertag. Det är dock inte samma sak som fred: de krigförande nationerna har helt enkelt bara slutat att skjuta på varandra och slutit vapenstillestånd istället.
Rollpersonerna tillhör alla en neutral frivilligorganisation, som medelst flygmaskiner övervakar fronten och vapenstilleståndet. Medlemmarna i den här frivilligorganisationen har svurit neutralitet så länge som vapenstilleståndet fortsätter. Skulle någon börja skjuta så kommer förstås neutraliteten upphöra, men fram till dess försöker man upprätthålla och utveckla vapenstilleståndet, i hopp om att utveckla en varaktig fred.
Freden är nämligen inte given. Det finns ett antal olika intressenter som vill fortsätta kriget. Exempelvis så finns det nationalister, som faktiskt vill ha ett avgörande som omfattar antingen vinst eller förlust. En vinst vore att föredra, men en förlust vore enligt dessa bättre än alternativen. Så många män och kvinnor har spillt sitt blod för fäderneslandet under kriget att en fred och återgång till status quo inte är acceptabelt. Då skulle deras offer vara förgäves. Då är förlust som kostar fienden enormt mycket att föredra.
Det finns en vapenindustri som har vunnit oerhört mycket pengar och inflytande under kriget. De är förstås inte intresserade av att deras makt och vinst bara försvinner. För deras del är ett fortsatt krig eller fortsatt ofredstillstånd att föredra. Det innebär mer pengar och mer makt.
En liten särskild position bland krigshetsarna får alvernas autark Arafine, som är ute efter att knäcka den mänskliga dominansen över världen. Med industri och antal så är det så att människorna dominerar världen, och det är inte något som den stolta alviska autarken kan acceptera. Så med intrig, förförelse och magi så försöker hon helt enkelt hålla kriget vid liv, helst också expanderat så att det helt raserar det moderna samhället så att alverna kan ta över sin rättmätiga roll som världens ledare.
Vissa erövrade områden har ju dessutom en motståndsrörelse eller partisanrörelse, som arbetar för att sabotera för ockupanterna. Trots allt, om vapenstilleståndet formaliseras till en fred så är risken stor att erövrade områden tillfaller den erövrande sidan (i alla fall är det vad partisanerna ofta intalar sig), så de ser hellre att kriget fortgår så att de kan befrias av fäderneslandet.
Med andra ord, det finns en del att göra även utan grottor fulla med monster.
