Krille
Super Moderator
Jag funderar över en kampanj till Blå Himmel som skulle spänna över flera hundra år.
Kampanjen skulle börja när alvriket Rikitien är ett klansamhälle omgivet av senfeodala riken. Motsvarande renässansen håller på att gå över i upplysningen, reformationen är i full sving, och plötsligt befinner sig rollpersonerna – klanbundna vindryttare som rider på jättefåglar – indragna i klanens allianser med närliggande riken och deras krig. Varande flygande riddare så har de ju rätt schysst status och är hett eftertraktade i krigen.
Sen ska kampanjen fortgå några hundra år, med nedslag här och var. Omgivningen går in i upplysningen, alver och alvriken är inte världens coolaste grej längre (även om deras vindryttare fortfarande är rätt eftertraktade som spanare i de många krigen runt omkring). Kolrök börjar svepa in över människostäderna allt eftersom industrin och järnvägar börjar utvecklas, pilbågar ersätts av serpentiner och musköter och till slut repeter-gevär och även maskingevär, och plötsligt är inte himlen exklusiv för vindryttarna. Nu har de sällskap av såväl luftskepp som flygkryssare och flygmaskiner och vindryttarna är mer eller mindre urgamla. Det Stora kriget bryter ut och klansamhället Rikitien har inget annat val än att omforma sig själv till en nationalstat.
Poängen med kampanjen är att använda alvernas långa liv för att låta dem vara med om de mest tumultartade perioderna i historien och att verkligen låta historien ha sin gång under kampanjen. Det ska verkligen inte vara konstant och evigt med skillnad för att någon kung ersätts av en annan kung – när kampanjen är slut så ska hela världen och samhället där hemma vara helt annorlunda än när de startade, och rollpersonerna ska ha gått från det coolaste i världen till efterblivna lantisar och förhoppningsvis lyckas de omstöpa sig till något nytt.
Det blir någon slags generationsspel utan generationer. Jag kan tänka mig att folk som har spelat Vampire: Dark Ages kan ha lite liknande erfarenheter om vanliga fällor som man kan ramla i. Mina Pendragon-erfarenheter kommer jag att använda förstås.
Så givet det, har någon några andra idéer eller tankar?
Blå Himmel är alltså mitt förstavärldskrigsfantasyrollspel som jag har skissar på ett bra tag. Det är ett fantasy-Europa som spolats fram till ca sekelskiftet till 1900-talet, där nästan hela kontinenten och stora delar av resten av världen sitter fastlåsta i ett krig som helt tömt ut resurserna för de krigande parterna, och rollpersonerna försöker fixa någon slags grogrund för fred på gräsrotsnivå.
Men det är grundspelet, den här kampanjen är lite annorlunda.
Men det är grundspelet, den här kampanjen är lite annorlunda.
Kampanjen skulle börja när alvriket Rikitien är ett klansamhälle omgivet av senfeodala riken. Motsvarande renässansen håller på att gå över i upplysningen, reformationen är i full sving, och plötsligt befinner sig rollpersonerna – klanbundna vindryttare som rider på jättefåglar – indragna i klanens allianser med närliggande riken och deras krig. Varande flygande riddare så har de ju rätt schysst status och är hett eftertraktade i krigen.
Sen ska kampanjen fortgå några hundra år, med nedslag här och var. Omgivningen går in i upplysningen, alver och alvriken är inte världens coolaste grej längre (även om deras vindryttare fortfarande är rätt eftertraktade som spanare i de många krigen runt omkring). Kolrök börjar svepa in över människostäderna allt eftersom industrin och järnvägar börjar utvecklas, pilbågar ersätts av serpentiner och musköter och till slut repeter-gevär och även maskingevär, och plötsligt är inte himlen exklusiv för vindryttarna. Nu har de sällskap av såväl luftskepp som flygkryssare och flygmaskiner och vindryttarna är mer eller mindre urgamla. Det Stora kriget bryter ut och klansamhället Rikitien har inget annat val än att omforma sig själv till en nationalstat.
Poängen med kampanjen är att använda alvernas långa liv för att låta dem vara med om de mest tumultartade perioderna i historien och att verkligen låta historien ha sin gång under kampanjen. Det ska verkligen inte vara konstant och evigt med skillnad för att någon kung ersätts av en annan kung – när kampanjen är slut så ska hela världen och samhället där hemma vara helt annorlunda än när de startade, och rollpersonerna ska ha gått från det coolaste i världen till efterblivna lantisar och förhoppningsvis lyckas de omstöpa sig till något nytt.
Det blir någon slags generationsspel utan generationer. Jag kan tänka mig att folk som har spelat Vampire: Dark Ages kan ha lite liknande erfarenheter om vanliga fällor som man kan ramla i. Mina Pendragon-erfarenheter kommer jag att använda förstås.
Så givet det, har någon några andra idéer eller tankar?
