Blade Runner och cyberpunk

[JohanL]

Och jag tänker alltså att staden (i det här fallet rentav specifikt just Los Angeles) är settingen. De exempel du nämner är ju mer dystopisk sci fi på ett mer generellt plan. Jag har svårt att se vad i det som är Bladerunner.

Dark City är väl hur mycket Noir som helst!

 

[Leon]

Det är oerhört svårt tänka sig film noir på landet eller i rymden.

Space Noir? Vad hindrar oss?

"Jackard stirrade ut bland den tomma rymdens stjärnor. Eller vem lurade han - holoprojektionen på kubikelväggen han egentligen stirrade på flimrade av resolutionsstörningar och han kunde höra fissionsgeneratorernas ständiga brummande som ett dovt tryck under tinningarna. Så här nära motorsektionen av generationsarken Aurora fanns ingen öppen rymd. Men det var inte den trånga cellkubikeln som tjäntgjorde som bostad och kontor, eller den långsamma strålningsförgiftningen som störde honom. Han vände och vred på telememet han hade i handen. Natalye. Han hade inte tänkt på henne på flera cykler. Inte sedan den där promenaden på stjärndäck. Han hade berättat allt, som den dåre han var, och sedan hade allt gått snett. Om han visste vad som var bäst för honom skulle han kasta memet i disintegratorn. Men han visste redan att han skulle tillbaka upp dit, till Natalyes glittrande och dödliga värld, till mässen och gunrummet. Den här gången skulle han inte vara lika godtrogen. Den här gången skulle han få skeppet på rätt kurs!"

 

[JohanL]

"Down these mean station corridors a man must go..."

 

[Oscar Silferstjerna]

Space Noir? Vad hindrar oss?

"Jackard stirrade ut bland den tomma rymdens stjärnor. Eller vem lurade han - holoprojektionen på kubikelväggen han egentligen stirrade på flimrade av resolutionsstörningar och han kunde höra fissionsgeneratorernas ständiga brummande som ett dovt tryck under tinningarna. Så här nära motorsektionen av generationsarken Aurora fanns ingen öppen rymd. Men det var inte den trånga cellkubikeln som tjäntgjorde som bostad och kontor, eller den långsamma strålningsförgiftningen som störde honom. Han vände och vred på telememet han hade i handen. Natalye. Han hade inte tänkt på henne på flera cykler. Inte sedan den där promenaden på stjärndäck. Han hade berättat allt, som den dåre han var, och sedan hade allt gått snett. Om han visste vad som var bäst för honom skulle han kasta memet i disintegratorn. Men han visste redan att han skulle tillbaka upp dit, till Natalyes glittrande och dödliga värld, till mässen och gunrummet. Den här gången skulle han inte vara lika godtrogen. Den här gången skulle han få skeppet på rätt kurs!"

Att vi går utanför genren. Vad gör det du skriver till just Bladerunner?

 

[Leon]

Att vi går utanför genren. Vad gör det du skriver till just Bladerunner?

Frågan var väl Noir i rymden, inte Bladerunner i Rymden? Men även det senare går att göra på samma modell - mitt exempel måste isf bara anpassas till setttingen (typ, det är ett skepp på väg till kolonierna, det styrs av replikanter. Mashup av 2001 och Bladerunner)

 

[Mogger]

Att vi går utanför genren.

Fast det är ju du som nu definierat genren. Jag har inga problem med ett Bladerunner RPG som ger sig ut i rymden, till rysk tundra, till arkeologiska utgrävningar eller vad det nu kan vara. Att hålla sig trogen en på förhand hårt definierad genre är för mig helt fantasidödande. Och det är inte så stor kultur skapas.

 

[Gamiel]

Man kastar in replikanter, blade runners, artificiella djur, företag från filmen, o själva modet/designen vi ser i filmen. Mycket av BR är det visuella, den hade nog gjort ett helt annat intryck om det såg ut som, o folk klädde sig, i Flykten från framtiden

 

[JohanL]

Fast det är ju du som nu definierat genren. Jag har inga problem med ett Bladerunner RPG som ger sig ut i rymden, till rysk tundra, till arkeologiska utgrävningar eller vad det nu kan vara. Att hålla sig trogen en på förhand hårt definierad genre är för mig helt fantasidödande. Och det är inte så stor kultur skapas.

Och det vore väl jätteintressant att få se andra städer och hur de blivit?

 

[Leon]

Jag kan köpa att det finns lite av en sliding scale mellan "urban" noir/cyberpunk, och mer efterkatastrofenliknande teman. Befinner sig protagonisten i en klaustrofobisk, urban, tätbefolkad miljö a la LA 2019 eller säg en generationsark, eller befinner sig protagonisten i en ödemark, som ruinerna av Las Vegas eller djuprymden runt Tannhauserporten. Som vi har sett täcks båda typerna av de två filmerna, även om jag håller med om att fokus är mer på urban miljö. Men som jag visar är ingen av dessa distinktioner en distinktion mellan rymd och stad, det går att skapa olika typer av täta, klaustrofobiska miljöer. Man kan ju också tänka sig industriella miljöer i den första kategorien.

 

[Gamiel]

Och det vore väl jätteintressant att få se andra städer och hur de blivit?

Om jag mins/förstått rätt så är en tanke att många av de andra städerna är i mångt o mycket övergivna p.g.a. miljöförstöring, utflyttning till rymden, o liknande. Många av de man ser i LA ska vara folk som kommer dit för att de var tvungna att överge sina hemtrakter.

 

[JohanL]

Om jag mins/förstått rätt så är en tanke att många av de andra städerna är i mångt o mycket övergivna p.g.a. miljöförstöring, utflyttning till rymden, o liknande. Många av de man ser i LA ska vara folk som kommer dit för att de var tvungna att överge sina hemtrakter.

Låter som helt OK att jobba med i rollspel.

 

[Oscar Silferstjerna]

Frågan var väl Noir i rymden, inte Bladerunner i Rymden? Men även det senare går att göra på samma modell - mitt exempel måste isf bara anpassas till setttingen (typ, det är ett skepp på väg till kolonierna, det styrs av replikanter. Mashup av 2001 och Bladerunner)

Det här handlar ju om hur pass intressant man (vi) tycker att neo noir i just Bladerunner är. Jag tycker att genren och staden Los Angeles är tillräckligt rik för ett helt rollspel, inklusive en rad supplement. Det finns massor att utforska utan att någonsin lämna staden. Drar jag några supplementidéer ur hatten just nu bli det:

1. LAPD. En djupdykning i korruption, maktkamper och hemligheter. Olika falanger står mot varandra. RP tar sig an en några fall och blir inblandade i maktkampen. Grävande i gamla fall och biljakter ingår. Måste inte handla om Bladerunners för att funka.

2. Skuggor över Chinatown. Ett kvarter som sandbox. RP tillhör en lokal falang, förmodligen brottslig. En utforskning av den undre världen, men utan särskilt många avstickare till andra miljöer. Nattklubbar, barer, kanske något sunkigt hotell. Korrupta snutar dyker ibland. Någon typ av lokalt maktövertagande pågår. Mer än så behövs inte.

3. Replikanternas uppror. De har lämnat någon off world-koloni för att istället skapa sig ett liv någonstans i LA eller i närheten (kanske LAS Vegas?). Kanske har de inte så lång tid kvar att leva. De kan också vilja din skapare något, kanske finns det rentav ett sätt att förlänga livet. Det här kan vävas samman med andra skeenden.

4. Tyrells Pyramid. RP jobbar för megacorporationen och bevakar dess intressen. Mycket kan hända i den väldiga pyramiden, men en del av uppdragen utförs också utanför, på olika platser i Los Angeles. Naturligtvis har Tyrell (eller om det är Wallace längre fram i tidslinjen).

Ungefär så. Behövs det verkligen utflykter till platser långt bortom Los Angeles för att det ska bli intressant? Jag tycker inte det.

 

[Oscar Silferstjerna]

Fast det är ju du som nu definierat genren. Jag har inga problem med ett Bladerunner RPG som ger sig ut i rymden, till rysk tundra, till arkeologiska utgrävningar eller vad det nu kan vara. Att hålla sig trogen en på förhand hårt definierad genre är för mig helt fantasidödande. Och det är inte så stor kultur skapas.

Det är inte jag som har definierat film noir som genre. Jag har skrivit om hur andra - exempelvis filmvetare och folk i filmbranschen - har definierat och använt sig av genren. Genrer, koncept och ibland rentav manifest förekommer i många sammanhang.

Om vi tittar på just rollspel som med tiden sväller ut för mycket - det händer lätt när det publiceras många supplement - så är problemet ofta att spelvärlden blir för spretig. Skaparna drar åt olika håll och den ursprungliga visionen går förlorad eller visar sig vara dåligt genomtänkt från början. Det är inte stor kultur, utan dåligt hantverk.

 

[Mogger]

Det är inte jag som har definierat film noir som genre. Jag har skrivit om hur andra - exempelvis filmvetare och filmfolk - har definierat och använt sig av genren.

Fast det är du som definierat Bladerunner som något som ska vara troget detta. Jag tycker tvärtom att det som gör Bladerunner intressant är att den bryter mot konventioner. Visst finns det drag av både Film Noir och Cyberpunk, men det går knappast att påstå att det inte är SciFi, drama eller dystopisk framtid. Det finns ju ingen anledning för oss att peka på endast två influenser och sedan stanna där.

 

[Leon]

Ungefär så. Behövs det verkligen utflykter till platser långt bortom Los Angeles för att det ska bli intressant? Jag tycker inte det.

Fast nu flyttar du målposterna. Mitt svar var på huruvida det verkligen går att göra noir i rymden (ja, om man inte har en väldigt snäv tolkning där inte Bladerunner är noir heller), jag håller helt med om att Bladerunner LA är en jätterik setting och fullt tillräcklig för ett helt spel. Aldrig antytt något annat.

 

[Oscar Silferstjerna]

Fast det är du som definierat Bladerunner som något som ska vara troget detta. Jag tycker tvärtom att det som gör Bladerunner intressant är att den bryter mot konventioner. Visst finns det drag av både Film Noir och Cyberpunk, men det går knappast att påstå att det inte är SciFi, drama eller dystopisk framtid. Det finns ju ingen anledning för oss att peka på endast två influenser och sedan stanna där.

Men varför räcker inte film noir och cyberpunk som genrer och Los Angeles som plats för ett Bladerunner RPG? Det är ju det du, åtminstone indirekt, påstår. Jag tycker att filmerna redan rymmer ett rikt stoff, som inte kräver större rumsliga utvikningar.

Hur det ännu outgivna rollspelet till slut kommer att se ut är en annan femma (och då menar jag alltså hela produktlinjen, inte bara grundspelet). Rimligen handlar det både om vad som efterfrågas och hur franchiseägaren vill att varumärket hanteras (vilket kan vara väldigt snävt). Det kanske blir ett stort off world-supplement så småningom. Som jag redan har skrivit tror jag att många vill ha det. Men jag tycker att det var ganska talande att när en sådan miljö förekom i någon av tv-serierna (jag minns inte vilken), så var det en väldigt vag miljö (öken, ingen särskild prägel i övrigt). Eftersom miljön var off genre blev det svårt att bygga ut den på ett sätt som funkade.

 

[Mogger]

Men varför räcker inte film noir och cyberpunk som genrer och Los Angeles som plats för ett Bladerunner RPG? Det är ju det du, åtminstone indirekt, påstår. Jag tycker att filmerna redan rymmer ett rikt stoff, som inte kräver större rumsliga utvikningar.

För att jag älskar setting, jag äskar lore och jag älskar Bladerunner. Jag kommer köpa och läsa (och förhoppningsvis spela) allt som ges ut. Jag gillar dessutom inte begränsningar, vilket är en stor orsak till att jag spelar och skriver rollspel.

 

[Mogger]

Det sagt så räcker Staden som setting. Men vid det här laget är det rätt gjort (se det utmärka cyberpunksupplementet Augmented Reality) så jag skulle gärna se nya nyskapande miljöer.

 

[Oscar Silferstjerna]

För att jag älskar setting, jag äskar lore och jag älskar Bladerunner. Jag kommer köpa och läsa (och förhoppningsvis spela) allt som ges ut. Jag gillar dessutom inte begränsningar, vilket är en stor orsak till att jag spelar och skriver rollspel.

Du får det att låta som att jag är emot fantasi. Det är jag inte. Däremot tror jag på avgränsningar och koncept. En tavla blir inte nödvändigtvis bättre för att duken är jättestor och täcks av väldigt många olika färger. Vad gäller rollspel så behöver de, som du vet, vara konceptuellt tydliga. En del av det har med genre att göra.

 

[Mogger]

Du får det att låta som att jag är emot fantasi. Det är jag inte. Däremot tror jag på avgränsningar och koncept. En tavla blir inte nödvändigtvis bättre för att duken är jättestor och täcks av väldigt många olika färger. Vad gäller rollspel så behöver de, som du vet, vara konceptuellt tydliga. En del av det har med genre att göra.

Jag pratar inte alls om dig. Jag pratar om mig. Du frågade, som du kanske minns, varför jag tyckte som jag gjorde Vi håller helt enkelt inte med varandra, vilket jag antar att du är ok med. Jag vill spela Bladerunner RPG där Tännhauser Gate inte är en kuliss.