Nekromanti Blandad lördag.

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Nedan följer en redogörelse för min lördagkväll och natt. Den är inte helt behaglig, och jag skriver den dels för att få ner den på papper innan detaljer börjar försvinna, och dels för att jag behöver få det ur mig på nåt sätt.



Jag åkte igår lördag in till Stockholm för att gå på Mannen med ormskinnsjackan och se Simon vara skådespelare. Pjäsen var riktigt bra. Efteråt fick jag förmånen att presenteras för Simons vänner och kollegor, och hamnade i diskussioner om genus och fildelning. Alla verkade ha förbaskat kul, och det hade jag också. En av årets bästa kvällar, faktiskt: Riktigt, riktigt kul.

Jag sätter mig på pendeltåget ner mot Nynäshamn. Eftersom jag missade det som gick 01:49 så fick jag ta det som gick 05:19. 30 minuter senare stannar tåget i Västerhaninge. Jag vaknar av att en man rör vid min väska, samtidigt som jag ser mitt anslutande tåg åka iväg. Mannen är mellanmörkhyad, inte så värst mycket längre än mig, en liknande kroppsbyggnad, skäggig.

En timmes väntan. Jaja, vad gör man? Man vandrar runt. Jag ser mannen stå utanför dörrarna. Jag fortsätter gå runt, försöker hålla mig vaken.

Jag märker inte mannen innan jag känner något sticka till mot min hals, på sidan precis vid halspulsådern. Jag stelnar till, men tankarna fortsätter fungera. Skit. Dags för första rånet då. Behåll lugnet för fan, så slipper du skador i varje fall. Tänker jag. Mannen har en hand över min mun också, och föser ut mig mot utgångarna nere under Västerhaninges tågräls. På vägen stannar han och rotar igenom mina fickor. Min plånbok, min mobiltelefon tar han. Nycklarna låter han vara. Det är en nagelfil han håller mot min hals. Han väser något, jag hör inte vad. Jag gör bara medhållande ljud, för han trycker hårdare mot min hals, som att han väntar sig svar.

Han föser mig in mot en liten skog precis utanför dörrarna. Det är en ganska brant backe, och både han och jag har lite svårt med fotfästet. Först förstår jag inte vad han vill. Han rycker i min ryggsäck. Tänker han sno den också. Nej, han vill bara ha den ur vägen. Han trycker ner mig på knä, framåtlutad. Jag tappar mina glasögon. Han fipplar upp mitt bälte, knäpper upp mina byxor, och drar ner dem och kalsongerna. Han känner på min bak, daskar den ett par gånger. Letar kring mitt anus med ett finger. Trycker hårdare med nagelfilen, som om det ska få mig att "öppna mig".

Under allt detta känner jag mig väldigt kall, lugn, rationell. Jag tänker överlevnadsstrategier, samtidigt som hjärnan redan börjar rada upp saker som kommer att behöva göras. Spärra SIM-kortet till telefonen. Har jag någon form av försäkring som täcker rån? Jag har ju en gammal mobil, nog kan jag använda den. Synd på min fina n900.

Han vänder på mig, fortfarande med nagelfilen mot halsen. Hans byxor är också uppfipplade. Han har blå heans, svarta kalsonger och ett skärp han varit tvungen att öppna. Han drar fram sin kuk, och trycker sitt ollon mot min mun. Jag öppnar inte. Snabbt inser jag att han ställt sig i ett läge där jag har en hand nära hans nagelfilhand. Jag tar tag i den med ett ju-jutsugrepp och vrålar HJÄLP! HJÄLP! HJÄLP FÖR I HELVETE, HJÄLP!

Mannen springer. Han tappar sin mössa. Jag börjar leta efter mina glasögon. Visst borde det gå att skaffa nya glasögon någorlunda snabbt? Hur ska jag beskriva det här för jobbet. Är det OK om jag tar ett par dagars ledighet eller sjukskrivning eller whatever för att försöka styra upp det här? Kommer folk ta mig på allvar när jag tydligt, kallt och rationellt beskriver det? Jag är ju inte vidare uppriven eller så. Det var en stressfyllt situation, men jag känner inte direkt för att gråta.

Jag letar efter glasögonen tills nästa tåg kommer. jag hittar dem inte. Skit. Jag har egentligen inte råd med nya glasögon den här månaden. Använde inte jag någon form av billiga-glasögon-hemsida tidigare? Kan jag kanske be föräldrarna om litet ekonomiskt bidrag för att kunna betala dem? Eller kommer jag då bara att få en utskällning om att jag borde ha större marginaler?

Den snälla kontrollanten på pendeln accepterar min rånhistoria utan omsvep. Jag får åka hem.

Jag sitter i mitt hem, vid min dator. Jag har mannens mössa. Nynäshamnspolisen tycker inte att de behöver ha öppet på söndagar. Får ta den där lediga dagen imorgon och styra upp det hela. SIM-kortet i telefonen är stängt och ett nytt är beställt. Imorgon ska jag också säga till skolan att de kanske bör spärra mitt accesskort in till skolan.


Turligt nog är all min viktiga data intakt. Min adressbok är synkad med google contacts. Jag har blivit av med mina SMS och en del anteckningar jag gjort på mobilen. I plånboken fanns inga kontanter, bara studentleg, ID-kort, VISA-kort och en hoper oviktiga skitkort (Stadium, Dressman, lånekort...).


Vad fan gör jag härnäst? Vilka fallgropar bör jag se upp med - fysiskt, ekonomiskt, emotionellt?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
- Bankkort spärrat (Tack och kramar i massor till Xhakhal!)
- SIM-kort spärrat och nytt beställt (har en skruttmobil liggande)
- Nya glasögon beställda, kommer om 1-2 veckor.
- Imorgon går jag till optiker (köper en månadslins till vardera öga), polisen (duh, anmälan) och banken (beställa nytt kort).

Till polisen ämnar jag ta med mig:
- Förövarens hatt
- Serienumret till mobilen
- Information om vilket försäkringsbolag jag har
- En utskrift av min berättelse ovan, så att jag inte glömmer något.
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,869
krank, jag hoppas inte detta är nån slags försök till skämt, för det är fan inte roligt. Alls.
 

Jarl

Hero
Joined
17 Sep 2003
Messages
1,790
Först: jävligt trist, ingen ska behöva utsättas för något sådant.

Jag ville bara säga att du måste snacka med någon professionell. Hur rationell du än känner dig just nu så behöver man debriefas när något sådant här händer. Jag känner folk som utsatts för myckte mindre allvarliga övergrepp men ändå behövde en hel del hjälp. Så vad du än gör, spara inte in på terapin, den behövs.

Kämpa på!
 

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
5,637
Location
En mälarö
Necross said:
krank, jag hoppas inte detta är nån slags försök till skämt, för det är fan inte roligt. Alls.
Tvärtom så sitter jag med knäppta händer och hoppas utav bara helvete att det bara ska vara ett skämt. För nåt sånt här ska ingen människa behöva gå igenom i verkligheten.

/Anders
 

Robert Jonsson

Nothing is True. Everything is Permitted.
Joined
13 Mar 2000
Messages
5,394
Location
Örebro
Men usch och fy vad hemskt. Det är som taget ur en mardröm. Jag skulle definitivt inte ha hanterat det så starkt som du. Jag hoppas verkligen inte att det här får dig att känna dig otrygg överallt nu, utan att du kan finna någon form av trygghet någonstans. Alla behöver någonstans där man kan känna sig trygg.

Man kan alltid hoppas att polisen kan få fast den skyldige, även om statistiken inte är alltför ljus på området. :gremfrown: I alla fall, väldigt starkt hanterat av dig, både under och efter händelsen, och jag hoppas att morgondagen går bra med alla ärenden!
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Jag hoppas innerligt att det här är ett sjukt skämt och att du inte har utsatts för händelsen. Jag hoppas verkligen att det bara är ett skämt men är det inte det så tycker jag du hanterade det sjukt starkt och du har min fulla sympati, tycker det är sjukt hemskt att någon ska behöva utsättas för något sådant. Men du behöver söka hjälp av något proffs som du kan tala ut och bearbeta det med.


/Posuer
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
*Skickar kram*

Håll samman, håll dig stark, håll i bakhuvudet att för eller senare kan du regera väldigt hårt psykologiskt på det som hände.

Jag skulle vända mig till någon jour eller mottagning inriktad på sexuellt våld och våldtäckter, så att du så snart som möjligt kan hitta några som är experter på att ge dig stöd under både den psykologiska och juridiska processen du ska gå igenom. Kvinnojourer, manjourer, våldtäcksmottagninger m.m. Kriscentrum för kvinnor eller Länkar till olika kiscentrum för män
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Jag ville ringa, men sedan insåg jag att du inte har kvar din telefon. Jag är så oerhört lättad att det inte gick längre, men skrämd av det som faktiskt hände.

Andra har rekommenderat kontakter du kan ta. Ju tidigare du kan göra det, desto bättre, säger jag.

Forumet, sluta hoppas att det är ett skämt. Ja, man vill ju inte tro på det, men krank behöver att vi tror på honom.

Hoppas på dig.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Ouch!

Som de andra har sagt, ta kontakter. Kolla med Brottsofferjouren vad de har för råd. Hoppas att polisen får tag i den skyldige, men du skall tyvärr inte räkna med det.

/Ulfgeir
 

Nässe

Myrmidon
Joined
3 Jan 2006
Messages
3,620
Location
Malmö
Fy fan Krank.

Inget kul, tänker på dig.

Vill också säga att jag är fett imponerad av att du klarade av att avstyra det hela, du vågade göra något i en sådan situation, jävligt stark. Dessutom starkt att orkar berätta om det här och ta tag i situationen.

Och det är kanske det viktigaste i det här läget- att du inte tappar den biten att du faktiskt var jävligt modig, du försvarade dig aktivt och du jobbar stenhårt på att hantera en sjuk, sjuk händelse.

Rent praktiskt verkar du ju ha koll på läget.

Det kommer säkert vara lite berg- och dalbana i några dagar/ veckor efter det här, ibland känns det hemskt, ibland okej. Så brukar det bli för de flesta.

Mitt bästa tips är nog att vara mycket med folk- säg till dem att du pratar om det här när och om du vill- så de inte känner sig tvingade att snacka om det när du vill tänka på annat.

Tänk på att du kommer vara tröttare än vanligt- systemet är sönderstressat, och kommer vara på högvarv flera dagar då ditt sinne bearbetar och försöker förstå och få ihop saker. Glid med i det- slappa när du behöver men se till att vara aktiv när du orkar.

Hur man väljer att se på det som hänt är den absolut viktigaste faktorn kring hur sådana här sjukt störda saker påverkar en- och det finns jävligt mycket i det som du berättar som säger att du hanterade det oerhört bra, både i händelsen och efteråt. Håll tag i det.

mental kram!
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Fan, det där var fan inte kul, för att uttrycka det milt.

De flesta har redan sagt vad som behöver göras, spärra kort, ringa brottsofferjouren för råd och stöd...

Egentligen borde spärrvakten ringt polisen direkt, det här är ju allvarliga saker. Att polisstationer är stängda är en sak, men de har ju jourfolk i länet för sånt här. Det är ett allvarligt brott. För sent nu i alla fall. Men ring in och fråga hur du ska göra.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Jag kan inte säga mer än att jag hoppas du mår bra trots omständigheterna och att det är förjävligt och hemsk, något man inte önskar någon. ... Jag finner inte ord mer än att jag blir något ofattbart arg och ledsen över att höra detta. Förövrigt vill jag upprepa alla de råd som du redan fått. Speciellt det att du bör se till att ta kontakt med folk som kan hjälpa dig bearbeta detta. Även om det känns relativt lugnt nu så kan det komma en smäll senare. Jag önskar dig allt gott.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Necross said:
krank, jag hoppas inte detta är nån slags försök till skämt, för det är fan inte roligt. Alls.
Det här är till alla er som önskar eller hoppas att det är ett skämt, eller inte är det: Nej, det här det inte.

Och nej, det är inte roligt.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
Till alla er som skickat sympatier; mycket stora tack. På många sätt är det här forumet mitt skyddsnät. Jag kanske är arg och elak ibland, men bland er känner jag mig trygg. Jag betraktar er allihop som mina vänner, oavsett om vi träffats eller inte.


Om att söka hjälp: Jag kommer att se över möjligheterna. Det finns en tröskel i form av att jag redan i vanliga fall har enormt svårt att ringa till folk (vilket ni som känner mig vet), och just nu känns telefoni som ett rätt stort hinder. Och ja, jag vet att jag "borde" ta mig samman och ringa ändå. Att jag borde göra saker hjälper mig inte.


Jag har letat rätt på min gamla mobiltelefon och satt den på laddning. I den sitter ett SIM-kort tillhörandes ett abonnemang jag skaffade när jag köpte min gamla mobil. Nu tänker jag hoppas att kortet fungerar.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
De flesta jourer är moderna för att svara på mail och brev, fast jag vet inte om alla är lika bra på att göra det snabbt.

Men jag är rätt säker på att det också har erfarenhet av att alla inte är trygga med att ringa.

Du har redan en beskrivning av händelsen, och att skicka den samt lägga till att du känner dig mer bekväm med att maila borde ge en bra start.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,180
Location
Rissne
w176 said:
De flesta jourer är moderna för att svara på mail och brev, fast jag vet inte om alla är lika bra på att göra det snabbt.
Jag tänker nog försöka, i varje fall.


Just nu känner jag bara att jag behöver fixa allt det praktiska först. Så jag har det ur vägen. Det visade sig att jag avbokat abonnemanget i SIM-kortet jag hittade - men det ska tydligen inte träda i kraft förrän den 29:e oktober. Tajming, kallas det - och tur. Nu ska jag låta telefonen laddas lite mer så jag slipper bli avbruten mitt i ett samtal, sedan ska jag ringa 112 och anmäla det hela så att de kanske kan stoppa raderingen av säkerhetskamerabanden.

Sedan ska jag ringa mina föräldrar. MFick kontakt med min bror på Facebook, som undrade när jag skulle komma hem och fira min födelsedag. Födelsedag alltså, vilket jävla skämt. Men, för att hindra föräldrarna från att försöka ringa till mig så fick han min tillåtelse att berätta att jag blivit rånad iaf. Men det betyder att de kommer att vara grymt oroliga tills jag ringer.
 

Poseur

Swashbuckler
Joined
16 Jan 2007
Messages
2,233
Location
Falun
Till alla er som skickat sympatier; mycket stora tack. På många sätt är det här forumet mitt skyddsnät. Jag kanske är arg och elak ibland, men bland er känner jag mig trygg. Jag betraktar er allihop som mina vänner, oavsett om vi träffats eller inte.
Jag känner mig faktiskt hedrad över det du har sagt att du har delgivit din otroligt hemska händelse för oss här på forumet. Och även om du och jag aldrig träffats och knappt haft några diskussioner så har jag alltid ansett att du är en otroligt färgstark person och verkligen en utav de forumiter jag verkligen skulle vilja känna.

Om att söka hjälp: Jag kommer att se över möjligheterna. Det finns en tröskel i form av att jag redan i vanliga fall har enormt svårt att ringa till folk (vilket ni som känner mig vet), och just nu känns telefoni som ett rätt stort hinder. Och ja, jag vet att jag "borde" ta mig samman och ringa ändå. Att jag borde göra saker hjälper mig inte.
Jag är fullkomligt säker att oavsett om du bestämmer dig för att söka professionell hjälp eller inte så kommer du klara dig alldeles fint. Det kommer vara otroligt jobbigt, men jag är fullständigt säker att du har hela wrnu´s stöd just nu och framöver.
Jag är ledsen om jag hoppades att det hela var ett skämt men du ska veta att jag tar det hela otroligt seriöst och du har mitt stöd här iaf.

/Poseur ger en stor mental omfamning till krank
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Maila en hel bunt av de jourer som finns och se efter vem som ger ett svar som för dig inger trygghet, svarar i en takt som passar dig och kommunicerar på din våglängd?
 

DeBracy

Eventuellt helt fantastisk
Joined
21 May 2003
Messages
5,856
Först: det här var fruktansvärt att höra. Tänker på dig, och hoppas på allt gott!

krank said:
Om att söka hjälp: Jag kommer att se över möjligheterna. Det finns en tröskel i form av att jag redan i vanliga fall har enormt svårt att ringa till folk (vilket ni som känner mig vet), och just nu känns telefoni som ett rätt stort hinder. Och ja, jag vet att jag "borde" ta mig samman och ringa ändå. Att jag borde göra saker hjälper mig inte.
Om det känns för svårt så låt någon hjälpa dig ta kontakten, någon vän eller kanske en kollega eller rektorn på skolan. Som de andra har sagt har du varit och är väldigt stark i det här, men det betyder inte att du ska behöva styra upp allting på egen hand, även om det kanske går bra att få kontakt via mail.

Det är stort bara att du har vågat berätta, våga be om hjälp också!
 
Top