Nekromanti Bleed

[Björn den gode]

Det låter på dig som om bleed måste innefatta en relation med en annan spelare, stämmer det?

Om karaktären jag spelar till exempel upplever vedermödor i spelet så till den milda grad att hen tappar hoppet och på väg hem från spelmöten sitter jag och känner mig hopplös, är det bleed liksom?

Nej det behöver inte innefatta en annan spelare, i vart fall inte så som jag ser på begreppet. Det där är ett typiskt exempel på bleed, och när du insett det så är det dessutom mycket enklare att sluta känna sig hopplös.

 

[Björn den gode]

I så fall vill jag bara ha positiv bleed. Att spela rollspel som får en att känna sig hopplös låter som en form av självskadebeteende.

Tänker du samma sak när det gäller film, att du bara vill se på komedier? Sysslar alla som gillar drama eller skräck med självskadebeteende?

 

[RasmusL]

Nej det behöver inte innefatta en annan spelare, i vart fall inte så som jag ser på begreppet. Det där är ett typiskt exempel på bleed, och när du insett det så är det dessutom mycket enklare att sluta känna sig hopplös.

Exempel på icke-medspelarbundet bleed mina medspelare hade förra helgen:

*spelare nyligen gift sig, rollen berövas alla minnen från sin bröllopsdag -> bleed

*en spelare hade mycket cancer i släkten, dödsfall i närtid och egen rädsla inför kommande undersökning, en av rollerna var döende i cancer -> bleed

 

[Ape of Wrath]

Min bild av vad bleed är och kanske också vad det inte är börjar klarna!

Tack alla som tagit sig tid att svara!

Den här tråden har hjälpt mig mycket!

 

[Ape of Wrath]

Det tycker jag absolut du ska göra! Nästa chans är på Stockholms scenariofestival 7-9de november, där är det visserligen inte säkert att vi kommer spela tillsammans eftersom det är en massa olika scenarion som går samtidigt, men fördelen är att det är bara korta lajv vilket gör att du hinner med 5 olika lajv/friformsscenarion och kan få en bred bild av hur det fungerar.

Har du nån länk där man kan läsa mer om Stockholm Scenario Festival?

 

[RasmusL]

www.scenariofestival.se

Bara fem biljetter kvar säger de på facebook! Anmäl!!!

 

[w176]

I 95% av fallen bleed bara positivt och okomplicerad. I de fallen finns det oerhört lite behov att diskutera det.

Till exempel:

• Du rollspelar en nära vänskapsrealtion mellan två roller. Efter spelpasset/lajvet tycker du den där spelaren som spelade din rolls vän är en jätteskojig prick som du känner lite extra för förtroende för och känner att det kul att hänga med.
• Du spelar en roll som är lite modigare och socialt framåt än du Efter lajvet är du lite modigare och socialt framåt än normalt på jobbet.
• Du har haft en asbra dag på jobbet, så när du kommer till lajvet så är din rolls humör på topp.
• Du och din bästa kompis ska spela rollspel ihop, och ni väljer att spela syskon. Eftersom ni har en nära relation off blir det under spelpasset lätt att känna en stark syskongemenskap.
• Du vinner lajvet/spelpasset din roll är på toppenhumör när ni avslutar spelet. Efter spelet är du på toppenhumör.

Det finns som inget som behövder diskuteras eller hanteras i de här fallen.

I dom 5% av fallen då Bleed handlar om negativa eller mer komplicerade känslor (som attraktion) så kan man behöva diskutera hur man förhåller sig till det och hur man hanterar det bra. Det är de här 5% som man pratar om.

 

[Harry S]

I 95% av fallen bleed bara positivt och okomplicerad. I de fallen finns det oerhört lite behov att diskutera det.

Till exempel:

• Du rollspelar en nära vänskapsrealtion mellan två roller. Efter spelpasset/lajvet tycker du den där spelaren som spelade din rolls vän är en jätteskojig prick som du känner lite extra för förtroende för och känner att det kul att hänga med.
• Du spelar en roll som är lite modigare och socialt framåt än du Efter lajvet är du lite modigare och socialt framåt än normalt på jobbet.
• Du har haft en asbra dag på jobbet, så när du kommer till lajvet så är din rolls humör på topp.
• Du och din bästa kompis ska spela rollspel ihop, och ni väljer att spela syskon. Eftersom ni har en nära relation off blir det under spelpasset lätt att känna en stark syskongemenskap.
• Du vinner lajvet/spelpasset din roll är på toppenhumör när ni avslutar spelet. Efter spelet är du på toppenhumör.

Det finns som inget som behövder diskuteras eller hanteras i de här fallen.

I dom 5% av fallen då Bleed handlar om negativa eller mer komplicerade känslor (som attraktion) så kan man behöva diskutera hur man förhåller sig till det och hur man hanterar det bra. Det är de här 5% som man pratar om.

Jag är ändå inte säker på att jag gillar bleed. De saker du räknar upp är så klart överlag positiva saker men de kan också innebära nackdelar. Jag vill inte bli manipulerad av rollspelet. Jag vill att rollspelet ska vara ett sällskapsspel som på sin höjd bara lämnar en positiv oidentifierbar känsla hos mig efter spelpasset. Jag vill inte att det ska påverka mig så mycket som i dina beskrivningar.

Negativ bleed skulle på motsvarande sätt kunna få fruktansvärda konskevenser för fel person. Att det bara är 5 % är en tröst i sammanhanget men jag är inte säker på att det ursäktar bleeden. De som drabbas av negativ bleed drabbas av negativ bleed och drabbas de hårt av negativ bleed så kan rollspel/lajv vara direkt farligt. Har ni som spelar med mycket bleed koll på att inte negativ bleed drabbas en person som inte klarar av att hantera negativ bleed efter spelpasset?

Säg att en av spelarna är suicidbenägen och spelar ett spel där 5 % av bleeden är negativ och att detta gör personen mer suicidbenägen. Det lär inte vara många av er som tycker att det är bra. Hur ställer ni er till det? Vägs de 5 % negativ bleed upp av de 95 % positiv bleed (och hur vet ni det) eller hur resonerar ni som strävar efter mycket bleed i rollspel om det här? Samma sak i cancer-exemplet som Rasmus tog upp. Tar ni som spelar med mycket bleed ansvar för vad rollspelandet gör med spelarna eller får spelarna "skylla sig själva" att de spelar rollspel/lajvar?

Jag tror (på fullaste allvar) att mycket bleed kan vara farligt och att rollspelhobbyn inte tar något ansvar för att rollspelen kan användas som redskap för att skapa mycket bleed hos spelarna (eller vilken bleed det skapar). Jag tror därför att man ska ta det väldigt försiktigt med att eftersträva mycket bleed och istället försöka hålla spelet till att vara just ett spel som på sin höjd ger en lätt känsla av välbehag eller obehag efter spelmötet. Jag tror det finns risker med att leva sig in i en fantasivärld på samma sätt som att det faktiskt finns belägg för att det finns ett samband mellan vilka som tittar på våldsfilmer och vilka som begår våldsbrott.

Det handlar så klart om graden av bleed. Men allt rollspelande innebär enligt mig lite bleed precis som Ape of Wrath var inne på med rollpersonen som hittade ett magiskt svärd.

 

[Harry S]

Tänker du samma sak när det gäller film, att du bara vill se på komedier? Sysslar alla som gillar drama eller skräck med självskadebeteende?

Nej. Men det handlar om graden av bleed. Jag kan ha behållning av att se en skräckfilm men om jag blir så rädd att jag inte vågar vara ensam efteråt så är det ett problem. Det handlar vad man lägger i begreppet bleed. Men om bleed är så starka känslor att de påtagligt påverkar mitt känsloliv så ser jag ett problem med negativ bleed.

Dessutom gör jag skillnad på negativ bleed och skräck/drama. Det är inget som säger att skräck eller drama nödvändigtvis ger negativ bleed även om det kanske är mer troligt än att komedier ger negativ bleed.

 

[Harry S]

Det finns som inget som behövder diskuteras eller hanteras i de här fallen.

Nja. Det kan vara riskfyllt att förväxla en vänskapsrelation i rollspel med en verklig vänskapsrelation så nog kan det diskuteras alltid. Men överlag håller jag med dig i att positiv bleed nog inte är så mycket att tjafsa om. Positiv bleed gör nog betydligt mer nytta än skada även om positiv bleed kan få negativa konsekvenser för spelaren.

 

[Harry S]

Personligen har jag svårt att se karaktären som något skilt från spelaren och köper inte fullt ut premissen med två entiteter

Jag ser inte heller karaktären som något skilt från spelaren men av det skälet att jag anser att det alltid finns lite genomblödning mellan entiteten spelare och entiteten karaktär. Jag anser att de är två entiteter men de lever i symbois med varandra. En rollperson förutsätter en spelare och en spelare förutsätter en rollperson.

 

[w176]

Jag är ändå inte säker på att jag gillar bleed. De saker du räknar upp är så klart överlag positiva saker men de kan också innebära nackdelar. Jag vill inte bli manipulerad av rollspelet. Jag vill att rollspelet ska vara ett sällskapsspel som på sin höjd bara lämnar en positiv oidentifierbar känsla hos mig efter spelpasset. Jag vill inte att det ska påverka mig så mycket som i dina beskrivningar.

Det helt okej att spela med andra agendor än bleed och inte gillar bleed när det händer. Liksom, en del gillar bleed och mycket känslor, andra gillar gamism, andra gillar narrtivism, vissa spelar för sällskapet och en del gillar att nörda historia eller Monty Python referenser.

Negativ bleed skulle på motsvarande sätt kunna få fruktansvärda konskevenser för fel person. Att det bara är 5 % är en tröst i sammanhanget men jag är inte säker på att det ursäktar bleeden. De som drabbas av negativ bleed drabbas av negativ bleed och drabbas de hårt av negativ bleed så kan rollspel/lajv vara direkt farligt. Har ni som spelar med mycket bleed koll på att inte negativ bleed drabbas en person som inte klarar av att hantera negativ bleed efter spelpasset?.

Säg att en av spelarna är suicidbenägen och spelar ett spel där 5 % av bleeden är negativ och att detta gör personen mer suicidbenägen. Det lär inte vara många av er som tycker att det är bra. Hur ställer ni er till det? Vägs de 5 % negativ bleed upp av de 95 % positiv bleed (och hur vet ni det) eller hur resonerar ni som strävar efter mycket bleed i rollspel om det här? Samma sak i cancer-exemplet som Rasmus tog upp. Tar ni som spelar med mycket bleed ansvar för vad rollspelandet gör med spelarna eller får spelarna "skylla sig själva" att de spelar rollspel/lajvar?

Jag tror (på fullaste allvar) att mycket bleed kan vara farligt och att rollspelhobbyn inte tar något ansvar för att rollspelen kan användas som redskap för att skapa mycket bleed hos spelarna (eller vilken bleed det skapar). Jag tror därför att man ska ta det väldigt försiktigt med att eftersträva mycket bleed och istället försöka hålla spelet till att vara just ett spel som på sin höjd ger en lätt känsla av välbehag eller obehag efter spelmötet. Jag tror det finns risker med att leva sig in i en fantasivärld på samma sätt som att det faktiskt finns belägg för att det finns ett samband mellan vilka som tittar på våldsfilmer och vilka som begår våldsbrott.

Det handlar så klart om graden av bleed. Men allt rollspelande innebär enligt mig lite bleed precis som Ape of Wrath var inne på med rollpersonen som hittade ett magiskt svärd.

Folk har rollspelat och lajvat i decennier. Det är ganska konstaterat att lajv och rollspel som kan innebära bleed innebär inte frutkansvärda risker eller konsekvenser för för en del personer. Eller i alla fall inte mer än alla andra hobbies kan innebära att folk blir negativt påverkade. Rollspelare och lajvar mår enligt all forskning ungefär som alla andra eller lite över genomsnittet. (Det där att vi ligger lite över genomsnittet är troligen för att alla med fritidsintressen brukar göra det jämför med folk som inte har det)

Alla hobbies man investerar tid, energi och känslomässigt i kan man bli sårande i av massa anledningar. Men det finns inget som tyder på att man far psykisk illa av vare sig rollspel eller lajv, bleed eller ej. Jämfört med att göra andra saker. Sucidtalen är också det lägre än genomsnittbefolkningen vid forskning.

Det är en fråga som är extremt väl utredd sen moralpaniken på 80 och 90 talet och forskats på i en massa omgångar. Rollspel och lajv ökar inte sucidrisken. Det är extremt väl belagt vid det här laget. Eller i alla fall inte jämfört med livet i allmänhet. Liksom, förlora en fotbollsmatch när man är sucidbenägen kan också få en att må dåligt, eller en dålig dag på jobbet. Riskerna är inte noll, men riskerna är inte större än livet i allmänhet.

Sarah Lynn Bowman som är en av de som på senare tid forskar mest om bleed. Här är en bra text hon skrivit på ämnet. http://nordiclarp.org/2015/03/02/ble...and-character/

Jag brukar beskriva negativ bleed ungefär som träningsvärk. Den är helt ofarlig, men händer ibland efter påprestande emotionella lajv eller rollspel. Den kan vara lite besvärlig men går över på någon dag. Det kan vara lite läskigt om man inte förstår det, men det går över av sig själv och är ofarligt. Det kan vara lite besvärligt, ungefär som träningsvärk är och därför finns det tekniker för hur man bättre han hantera det. Men det är inte en big deal.

 

[Harry S]

Negativa känslor som bleed är väldigt vanligt och kanske det som är mest vanligt att eftersträva på ett bra sätt.

Så negativ bleed på ett bra sätt är positiv bleed då eller? Jag förstår inte.

 

[w176]

Nja. Det kan vara riskfyllt att förväxla en vänskapsrelation i rollspel med en verklig vänskapsrelation så nog kan det diskuteras alltid. Men överlag håller jag med dig i att positiv bleed nog inte är så mycket att tjafsa om. Positiv bleed gör nog betydligt mer nytta än skada även om positiv bleed kan få negativa konsekvenser för spelaren.

Nej. Poängen med det inlägget var mer att bemöta frågan om Bleed alltid var negativt.

Ja ville emst lyfta att bleed för det mesta inte är negativt eller komplicerat, men att de gånger man pratar om det behandlar man nästan uteslutande den lilla andel som är negativ.

 

[RasmusL]

Jag tror (på fullaste allvar) att mycket bleed kan vara farligt och att rollspelhobbyn inte tar något ansvar för att rollspelen kan användas som redskap för att skapa mycket bleed hos spelarna (eller vilken bleed det skapar). Jag tror därför att man ska ta det väldigt försiktigt med att eftersträva mycket bleed och istället försöka hålla spelet till att vara just ett spel som på sin höjd ger en lätt känsla av välbehag eller obehag efter spelmötet. Jag tror det finns risker med att leva sig in i en fantasivärld på samma sätt som att det faktiskt finns belägg för att det finns ett samband mellan vilka som tittar på våldsfilmer och vilka som begår våldsbrott.

 

[RasmusL]

Dessutom gör jag skillnad på negativ bleed och skräck/drama. Det är inget som säger att skräck eller drama nödvändigtvis ger negativ bleed även om det kanske är mer troligt än att komedier ger negativ bleed.

Men... Nu måste vi nog backa lite. När jag säger "negativ bleed" menar jag att jag får känna negativa känslor som jag sedan kan arbeta med mot katharsis. Det är det som är drama/skräck. Jag förstår inte riktigt hur du kan göra "skillnad på negativ bleed och skräck/drama", det mejkar inte sense!? När du skriver "negativ bleed", vad är det då du syftar på?

 

[Robert]

Jag ser inte heller karaktären som något skilt från spelaren men av det skälet att jag anser att det alltid finns lite genomblödning mellan entiteten spelare och entiteten karaktär. Jag anser att de är två entiteter men de lever i symbois med varandra. En rollperson förutsätter en spelare och en spelare förutsätter en rollperson.

Jag vet inte, i slutändan är det en spelare som ska gestalta en karaktär och det gör man med de verktyg man har som spelare. Rollpersonen är i sig själv inget utan är en produkt och gestaltning av en spelare. En rollperson kan inte ge en spelare något som inte redan finns där.

 

[Björn den gode]

Hela samberättarscenen är för mig höljd i dunkel på ett närmast mytologiskt sätt. Ibland får jag för mig att dess förespråkare transcenderat till en ny nivå av rollspelande, och ibland får jag för mig att de själva gärna vill låta påskina att de transcenderat.

Jag vet samtidigt att min kunskap inom ämnet är ytterst begränsad så dessa frågor bör ses som ett försök till ett nalkande och en förståelse.

För att återvända till den andra delen av ursprungsfråga (alltså den som inte har med bleed att göra utan om samberättarscenen) så tror jag att det är fel att tänka att de (vi?) transcenderat till en ny 'nivå', däremot är det en annan typ av rollspelande som tilltalar andra människor och för de som börjat med 'traditionellt rollspelande' och där hittat en del som de gillat men som sen börjat spela en annan typ av rollspel och hittat väldigt mycket mer av det som de gillar så kan det uppstå en aura av nyfrälsthet där en vill låta alla andra också uppleva det lyft en själv känner att en upplevt.

Men jag tror inte att det är något väsenskilt utan att det handlar om gradskillnader, olika fokus och olika sätt att spela på.

 

[Björn den gode]

Tar ni som spelar med mycket bleed ansvar för vad rollspelandet gör med spelarna eller får spelarna "skylla sig själva" att de spelar rollspel/lajvar?

Ja det gör vi. Av alla hobbies jag kommit i närmare kontakt med (och det börjar bli en del, tex: magic, brädspel. bridge, poker, filosofi, smal film, klassisk musik, folkmusik, curling, ultimate frisbee, volleyboll och fotboll är de jag kommer på på rak arm) som kan skapa negativa känslor så är lajvarna, och särskilt de som lajvar för 'starka upplevelser', de som varit mest uppmärksamma på personer som inte mår bra och som tagit bäst hand om varandra.

Sen så har w176 som vanligt skrivit ruskigt bra inlägg. Där tycker jag att nyckeldelar är 'träningsvärk' och 'det är helt ok att du inte gillar bleed'.

 

[Harry S]

Det är en fråga som är extremt väl utredd sen moralpaniken på 80 och 90 talet och forskats på i en massa omgångar. Rollspel och lajv ökar inte sucidrisken. Det är extremt väl belagt vid det här laget.

Jag tvivlar faktiskt på att det har forskats så mycket på rollspel att det är "extremt väl belagt". Jag tror inte det är tillräckligt intressant och inte tillräckligt kommersiellt att forska på rollspel för att det ska ha forskats seriöst på området i någon vidare utsträckning men jag kan så klart ha fel. Överbevisa mig! Har du några exempel på forskning som visar att exempelvis suicidrisken inte är större bland rollspelare än bland andra hobbyister?

Det var moralpanik på 80-talet om videovåldet också. Moralpanik betyder inte att kritiken är obefogad även om moralpanik oftast innebär överdriven kritik. I dag skrattar man år de som varnar för datorspelsvåld. Men det skulle inte förvåna mig om det finns en koppling mellan datorspelsvåld och våldsbrott.

Det talas om Breiviks högerextrema åsikter men det talas inte lika mycket om att han spelade WoW. Jag tror inte det finns en forskare i världen som kan säga att Breiviks dåd handlade mer om högerextremism än om WoW eller att han växte upp med en ensamstående mamma. Det kan låta löjligt men jag är faktiskt seriös.