Standardlösningen är ju, som andra redan påpekat, att han har ett magiskt/superlativt sinne av nåt slag, be that andeförnimmelse, The Force, ekolod, whatevah, som liksom kompenserar helt för blindheten. Men det är så jääääääääääääävla gjort, och ganska så fattigt för det mesta.
I vår Buffy-kampanj spelar jag en blind tonårsatlet/kung fu-mästarinna, och där har jag gått in för att hon verkligen ska vara blind
på riktigt, utan några fattiga supersinnen. That being said så; det är fortfarande Buffy-rollspelet, vi har inte hanterat det hela överdrivet realistiskt, utan gett henne en fördel vi kallar "Blind Master" som innebär att...äh, kolla själv på den på vår kampanjs wiki, vet jag;
här är den. Hon har alltså såpass superlativa sinnen i övrigt att hon fortfarande kan vara ninja, men att använda skjutvapen eller köra bil kan hon bara drömma om, och så fort något bakgrundsbuller sabbar hennes hörsel är hon helt lost. Och hon har fortfarande inte mycket lättare att hitta hem från skolan än vad andra blinda har. Däremot har hon en viss chans att läsa vanliga böcker genom att känna av trycksvärtan med fingrarna; såpass awesome är hon.
Vi har inte spelat så många spelmöten än, men SL har oftast lyckats väl med att beskriva saker icke-visuellt för mig, vilket är väldigt viktigt - den här rollisens värld består liksom av ljud, lukter, känselintryck, och det hade ju sabbat helt om jag då inte fick lite extra info om sådana saker, jämfört med andra spelare. Jag är immersionist, så det är liksom viktigt att verkligen få
uppleva blindheten, somehow; vore jag spelledare för en blind rollis hade jag lagt mycket krut på sådana beskrivningar. Och det är viktigt att komma ihåg att blindheten ÄR ett stort jävla handikapp, oaktat hur awesome övriga sinnen än må vara - SL har tex haft scener där cheerleader-fraktionen mobbat blindstyret genom att diskret swappa hennes tallrik mot en de redan ätit ur, arrangera om hennes prylar, och sådant. Så jävla taskigt
Jag kan lika bra länka till karaktärsbeskrivningen också, det kanske kan inspirera, även om settingen är helt fel;
här är hon.
Nå...det var en approach man kan ta om man fortfarande vill köra en fajjter utan att gå helt Daredevil/Kreia/Mind-Zei.
En mer realistisk approach är ju att helt enkelt ge karaktären en mindre stridsfokuserad roll. Blinda orakel och profeter är ju klassiker, blinda magiker är väldigt gjort men för dens skull inte tvunget fattigt, man skulle kunna spela en härförare, en intrigant hovdam, en sjökapten, en krigare som bländats av sina fiender och nu försöker hitta en ny plats i livet samtidigt som han söker hämnd, en kungason som förvägrats tronen pga sitt handikapp och nu plottar för att ta över...mûhadinerna gör ibland slavar blinda med thón-blommans safter för att de ska bli förnämliga massöser, vana att känna sig fram överallt. Inget bra rollpersonskoncept i sig kanske, men om man kör nån annan variant av det...någon som blivit förblindad för att utveckla sitt luktsinne och leta efter skumma ting i mörkret i Belus gruvor, eller helt sonika någon som slavat där nere i mörkret så länge att han blivit blind av det? En blind med färdigheter som Orientering (Grottsystem), Väderkännedom (Luftförändringar)...kunde vara koolt, iaf om SL som jag har en påtaglig fetisch för dungeons.
Nåja. Lite idéer. Nu mat.
- Ymir, away, to the Ymmobile