Jag personligen tycker att det finns två olika inställningar till skapande av rollspel:
Det ena är det som i Cages heter (nu gör jag en parafras på det som Lindenius skrivit) "tavlor blir aldrig färdiga, de stannar blott i intressanta stadier". Så kommer jag resonera med Flux. Det kommer jag bygga vidare på lite då och då, och alltid kunna stoppa in lite nya prylar i. (det har genomgått skitstora förändringar redan under kluret hittills).
Den andra idén är att spelet ska beskriva en komplett idé. Det är lite som Kult. Alla expansioner är meningslösa (eller sämre än värdelösa). Så kommer mitt Eskapix att bli, är tanken. Jag menar, när jag beskrivit vad fantasi är, i ett spel som handlar om vad fantasi är, hur skall jag rimligtvis gå vidare? Det kommer inte finnas något mer att skriva om ämnet, om jag bara har skrivit rätt saker från början, och jag kan inte byta ämne utan att samtidigt göra ett helt nytt rollspel. Eskapix kommer inte kunna ta en paus i något intressant stadie. Eskapix kommer bli som en matematisk formel. 1 + 2 = 3.
"1 + 2 =" är ofullständigt, och "1 + 2 = 34" vore fel. Eskapix kommer sålunda alltid att vara ofullständigt förrän det blir komplett, och därefter kommer varje tänkbart tillägg att göra det felaktigt. Där kan man snacka om ett rollspel som (åtminstone teoretiskt sett) kan bli klart.
---
Sedan är frågan lurig eftersom alla rollspel byggs på och slutförs av spelgrupperna, och varje upplevelse de gör i rollspelets värld kommer ju att öka på spelet. Men här pratar jag om rollspelets grundförutsättningar. Vissa spel har ändlösa förutsättningar, andra har begränsade sådana (även om de kan broderas ut av spelgrupperna).