Blir rollspel roligare med åren?

Blir rollspel roligare med åren?

  • Ja

    Votes: 34 69.4%

  • Nej

    Votes: 15 30.6%
  • Total voters
    49
Dr_Dängrot said:
Det är härligt att du kan se det så , jag önskar att jag kunde det . Teach me your ways senpai 🤣

Det kan kanske ha att göra med att jag är autistisk, det jag gillar håller jag krampaktigt fast vid och blir oerhört engagerad vid samt att jag ogillar förändringar . Jag vill gärna spela med samma folk, på samma dag och tid och med samma kontinuerlighet som jag alltid gjort .

Jag kan uppleva det där att jag blir irriterad när jag planerar och preppar och läser in mig på regler och så avbokar folk . Jag vill att folk skall lägga in samma investering som jag gör och tyvärr är det så att jag blir besviken och irriterad när jag upplever att dom inte gör det.
Click to expand...
Du skulle gilla att spela med mig! Jag har aldrig diagnostiserats med något liknande autism eller så, men jag vill spela vid samma tidpunkt i ett rullande schema utan avvikelser. Jag vill att gruppen spelar på samma plats och att de som är där går in 100% för kampanjen. Det är inte lätt att hitta liknande människor men jag har tur som har en sådan spelgrupp :-) Om du har vägarna förbi Karlstad någon gång så hojta till! :-)
 
Minimoni said:
Du skulle gilla att spela med mig! Jag har aldrig diagnostiserats med något liknande autism eller så, men jag vill spela vid samma tidpunkt i ett rullande schema utan avvikelser. Jag vill att gruppen spelar på samma plats och att de som är där går in 100% för kampanjen. Det är inte lätt att hitta liknande människor men jag har tur som har en sådan spelgrupp :-) Om du har vägarna förbi Karlstad någon gång så hojta till! :-)
Click to expand...
Det är tyvärr det som är mitt problem att alla likasinnade är utspridda över landet men det ger mig hopp att se att det finns fler än jag som uppskattar rutiner 😍
 
Dr_Dängrot said:
Det är tyvärr det som är mitt problem att alla likasinnade är utspridda över landet men det ger mig hopp att se att det finns fler än jag som uppskattar rutiner 😍
Click to expand...

Ville bara flika in och ge medhåll. Rutiner är underskattat och extremt viktigt även för mig. Jag har något enormt svårt när saker inte är planerade, strukturerade och följer någon form av rutin.
 
svumpyn said:
Ville bara flika in och ge medhåll. Rutiner är underskattat och extremt viktigt även för mig. Jag har något enormt svårt när saker inte är planerade, strukturerade och följer någon form av rutin.
Click to expand...
Jag blir överlycklig av att läsa att jag inte är ”ensam” om att tycka så här. Nu har jag ju en liten och trogen spelgrupp men precis som Dr Dängrot är inbjuden att höra av sig om han har vägarna förbi Karlstad så gäller samma sak dig! Oavsett, väldigt upplyftande och intressant att se att det inte bara är jag som verkligen gillar rutiner.
 
Hobbyn som helhet tycker jag har vart ungefär lika rolig hela tiden, med undantag att jag saknar att inte åka på något konvent om året längre (svårt att motivera när gruppen har familjer till stor del). Efter som jag nuförtiden nästan bara träffar mina kompisar i spelgruppen när vi faktiskt spelar så är det nog lite roligare än förr att spela.
 
Minimoni said:
Jag blir överlycklig av att läsa att jag inte är ”ensam” om att tycka så här. Nu har jag ju en liten och trogen spelgrupp men precis som Dr Dängrot är inbjuden att höra av sig om han har vägarna förbi Karlstad så gäller samma sak dig! Oavsett, väldigt upplyftande och intressant att se att det inte bara är jag som verkligen gillar rutiner.
Click to expand...

Nu råkade jag ju dra igång det här sidospåret, men min poäng var inte att jag inte gillar strukturer och rutiner, vilket jag, liksom större delen av mänskligheten gör (eftersom det i de flesta fall innebär en trygghet, och sånt gillar vi) utan mer att jag numera inte tycker att det gör något om någon ställer in på kort varsel. Mer än att det är tråkigt såklart, men jag inser (och anser) att det finns väldigt många andra viktigare saker för heltidsarbetande familjefäder att ägna sig åt.
 
Ja och nej. Den typen av glödande passion jag hade för Traveller 1978-82 kan jag inte återskapa, den hör ungdomsåren till. En ny värld att upptäcka och uppslukas av. Men nuförtiden har jag kul på annat sätt, eftersom jag bygger djupsinnigare äventyrare och smartare äventyr. Mindre action och mer ROLLspel.
 
Jag tryckte "ja", trots att jag knappt spelar rollspel numera.

Det mesta är roligare nu. Även om jag just nu är inne i en lite jobbig period så kan det inte mäta sig med hur dåligt jag generellt mådde under högstadiet och gymnasiet, vilket ju var då jag upptäckte rollspel. Rollspel var inte så mycket roligt i absoluta mått så mycket som lite mindre ångestladdat än allt annat.

Min spelgrupp var dysfunktionell, jag fick aldrig till mina äventyr som SL, när jag var spelare så upplevde jag inte sällan att min rollperson (och jag) blev hånad på olika sätt. Jag var sämre på att opta gubbar och redan då helt ointresserad av strid och regelmekanik, medan flera i gruppen mest var intresserade av militäruppdrag med fokus på taktik och en total frånvaro av handhållning från SLs sida.

Jag gillade att läsa böckerna och drömde om balla scenarier, men mina äventyrskonstruktioner var överförberedda på ett mycket dåligt och hyperlinjärt sätt, och min spelgrupp upplevde dem helt korrekt som skitkassa.

Varför fortsatte jag? För att det här var det första sociala sammanhang där jag överhuvudtaget fick vara med. Inte roligt, som sagt. Inte magiskt – eller ja, spelandet var inte magiskt. Läsandet i böckerna och drömmandet var det, ibland.


Sedan dess har jag gradvis blivit bättre på allting, och därmed haft roligare.

På senare år har jag börjat må sämre igen och har också fått svårare att fokusera under längre tid, vilket gör det svårare att ha roligt. I en mellanperiod nådde jag nog "peak roligt", och det vore rätt najs att kunna nå dit igen. Men det har ju inget med rollspelandet i sig att göra…
 
Last edited:
Måns said:
Nu råkade jag ju dra igång det här sidospåret, men min poäng var inte att jag inte gillar strukturer och rutiner, vilket jag, liksom större delen av mänskligheten gör (eftersom det i de flesta fall innebär en trygghet, och sånt gillar vi) utan mer att jag numera inte tycker att det gör något om någon ställer in på kort varsel. Mer än att det är tråkigt såklart, men jag inser (och anser) att det finns väldigt många andra viktigare saker för heltidsarbetande familjefäder att ägna sig åt.
Click to expand...
Jo jag förstår. Är själv en heltidsarbetande familjefar med fru, barn och allt som hör till. Poängen är väl snarare att eftersom min fritid just är begränsad så stör det mig när någon avbokar en timme innan rollspelsmötet(Nu har det inte hänt på säkert mer än tio år så det är inget problem i min spelgrupp) då det fuckar upp allt jag planerar, preppat osv. Så därför uppskattar jag självklart människor som tänker ungefär som jag, tycker inte det är något konstigt med det.
 
För mig är svaret "nej". Inte för att jag inte har roligt nu, utan för att jag saknar känslan av att upptäcka helt nya saker, varje gång jag köpte ett nytt spel, ett nytt äventyr, en ny rollspelstidning eller något annat. Allt var nytt, allt var spännande, allt var som en farlig djungel som jag utforskade med mina vänner. Vi förstod inte riktigt vad man kunde göra med rollspel, och det var fantastiskt att hela tiden lära sig nya saker!

Nu har jag sett det mesta. Spelen är bättre än förr, de är fler, de är tillgängliga på ett sätt som aldrig förr. Men jag känner mig inte längre lika förtrollad av en mystisk hobby där allt var spännande.

Nostalgi tror jag det kallas. :D
 
Svårt att relatera skoj mot skoj. Men tycker nog jag har roligare nu, framförallt har jag mer olika roligt genom att ta spelen som jag intresserar mig för lite på allvar och försöka förstå dem ungefär som jag försöker förstå brädspel, att de alla är olika och bör spelas lite på sina egna premisser. Ett perspektiv jag aldrig skulle förstått på åttio och nittiotalet. Jag tycker också att den spretigheten, att älska allt från Burning Wheel, Annalise och Sorcerer till OD&D, Classic Traveller och Bushido och massvis med saker där emellan gjort mig gladare, mer nyfiken och peppigare på spel öht. Visst, jag har massa olika preferenser och åsikter om vad jag uppskattar, men jag uppskattar garanterat mer idag än förr, och har garanterat både mer olika roligt och bara mer totalt roligt idag än förr. Då, inte ovanligt att en körde spelmöten som var totalt värdelösa, där en funderade varför en fortfarnade spelade? Oftast var det ju inte så, men de kom då och då. Ett sådant spelmöte har jag inte sett till sen 90-talet faktiskt.
 
Christoffer said:
Då, inte ovanligt att en körde spelmöten som var totalt värdelösa, där en funderade varför en fortfarnade spelade? Oftast var det ju inte så, men de kom då och då. Ett sådant spelmöte har jag inte sett till sen 90-talet faktiskt.
Click to expand...

Det där har du ju alldeles rätt i! Så några saker är bättre nu, när jag tänker efter.
 
Varit spelledare hela livet och jag måste säga att trots att jag hade en mer lättroad fantasi när jag var yngre så tycker jag nutidens spelsessioner innehåller så mycket mer givande.
Samt att jag inte tar vänskapen för givet på samma sätt som jag gjorde när jag var ung, det är också värt något.
 
dancodan said:
Varit spelledare hela livet och jag måste säga att trots att jag hade en mer lättroad fantasi när jag var yngre så tycker jag nutidens spelsessioner innehåller så mycket mer givande.
Samt att jag inte tar vänskapen för givet på samma sätt som jag gjorde när jag var ung, det är också värt något.
Click to expand...
Håller helt med! De vänner jag har nu ”vårdar” jag på ett annat sätt än när jag var yngre. En av mina närmsta vänner dog i en flygolycka och det ärrade mig något enormt men gjorde samtidigt att jag verkligen värdesätter de vänner jag har, de är för mig som en andra familj. Så jag saknar verkligen min vän som avled i flygolyckan och tänker ofta på honom och hur mycket kul vi haft när vi spelat rollspel. En del andra vänner som jag också värdesätter lika högt och saknar lika mycket lever som tur är fortfarande, det är bara det att de inte bor i närheten.

Så jag håller verkligen med dig och hoppas att mina vänner idag verkligen ser att jag värdesätter dem extremt högt och att de utgör en väldigt viktig del av mitt liv.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top