[Blood Feud] Nytt spel om toxisk maskulinitet på vikingatiden

[ceruleanfive]

Intressant spel. Men är det inte en stor risk när man reproducerar och förstärker normer/förutfattade meningar/polarisering/Könsstereotyper etc med spelet? Man vill väl ha ett mer jämställt samhälle?
Lite som problemet med det där rasistiska vikingaspelet. Eller nåt våldtäktsspel etc. Oavsett om man problematiserar under spelet eller inte.

Tack!

Nej, det håller vi inte med om. Gestaltning är inte stöd. American History X är inte en hyllning till rasism. Att problematisera något är en ganska avgörande faktor i om något kan vara skadligt eller om det kan vara konstruktivt.

Vi har fått den här frågan på flera håll och Amos Persson har gett ett svar i FAQ:n:

Will this be a power fantasy for toxic behavior?
We do see the risk for our game to be played that way and we’ve kept it in mind the whole way through the design process. “Are we making sure this behaviour is problematized by the game’s mechanics?”, “Are we making sure women characters have enough agency?”, “Are we making sure participants can opt out or steer the game in a better direction if it becomes a power trip?” are some questions we’ve consistently asked ourselves.

Our solutions? Safety mechanics and boundary discussions. Only playing out scenes if there are women present and saying “everything else doesn’t count”. Making sure that it’s extremely unlikely to not play a woman at some point during the game. And of course, the debrief. At the end of the game the players will be asked questions about their experience that we’ve tuned to make them think and question what they’ve seen in the game—and take time to make sure everyone feels okay afterwards.

 

[McAber]

Vad jag minns från den speltest jag var med i på LinCon(19?) så kände man sig fångad av de social (och spelets) regler som finns. Så jag tror att det är ganska lätt att inte fastna i en powerfantasy. Snarare blir man frustrerad av vad man "tvingas" göra eller möjligen utstå.

Jag skulle säga, som även påpekats tidigare, att det är viktigt att var i rätt sinnesstämning när man spelar. Kommer man in med fel förväntningar så blir nog mest ledsen och arg. Kommer man in rätt så tror jag att man kan lära sig en hel del om de mekanismer som styr toxisk (eller kanske även småsunkig) manlighet. Dessutom kan man se vad man själv har för tendenser åt det hållet. Med efterföljande debriefing och diskussion tror jag att det kan vara väldigt nyttigt.

 

[ceruleanfive]

Vad jag minns från den speltest jag var med i på LinCon(19?) så kände man sig fångad av de social (och spelets) regler som finns. Så jag tror att det är ganska lätt att inte fastna i en powerfantasy. Snarare blir man frustrerad av vad man "tvingas" göra eller möjligen utstå.

Jag skulle säga, som även påpekats tidigare, att det är viktigt att var i rätt sinnesstämning när man spelar. Kommer man in med fel förväntningar så blir nog mest ledsen och arg. Kommer man in rätt så tror jag att man kan lära sig en hel del om de mekanismer som styr toxisk (eller kanske även småsunkig) manlighet. Dessutom kan man se vad man själv har för tendenser åt det hållet. Med efterföljande debriefing och diskussion tror jag att det kan vara väldigt nyttigt.

Speltestet på LinCon’19 var ju första prototypen av spelet. Väldigt roligt att tanken framgick redan då!

 

[Rickard]

Intressant spel. Men är det inte en stor risk när man reproducerar och förstärker normer/förutfattade meningar/polarisering/Könsstereotyper etc med spelet? Man vill väl ha ett mer jämställt samhälle?
Lite som problemet med det där rasistiska vikingaspelet. Eller nåt våldtäktsspel etc. Oavsett om man problematiserar under spelet eller inte.

Konstig kommentar. Man kan ju inte lyfta fram något för att problematisera genom att tiga om det.

 

[krank]

Intressant spel. Men är det inte en stor risk när man reproducerar och förstärker normer/förutfattade meningar/polarisering/Könsstereotyper etc med spelet? Man vill väl ha ett mer jämställt samhälle?

Fast man når väl inte ett mer jämställt samhälle genom att låtsas som att vi redan lever i ett? Ett steg mot ett jämställt samhälle är ju att identifiera vad det är som gör vårt nuvarande samhälle ojämställt, och ge de mentala verktygen för att identifiera det i vardagen samt försöka undvika de (oftast omedvetna) beteenden som förstärker ojämställdheten.

För mig blir det lite som när en del anklagar antirasister för rasism för att de "ser ras överallt". Samhället genomsyras av rasism; att påpeka rasismen och vad som är rasism och de sammanhang där samhället gör åtskillnad baserat på "ras" är liksom inte rasism. Lika lite "förstärker" det könsstereotyper att visa att de finns och hur de ser ut. De slutar inte finnas för att man låtsas som att de inte finns.

 

[Ymir]

Fast man når väl inte ett mer jämställt samhälle genom att låtsas som att vi redan lever i ett? Ett steg mot ett jämställt samhälle är ju att identifiera vad det är som gör vårt nuvarande samhälle ojämställt, och ge de mentala verktygen för att identifiera det i vardagen samt försöka undvika de (oftast omedvetna) beteenden som förstärker ojämställdheten.

För mig blir det lite som när en del anklagar antirasister för rasism för att de "ser ras överallt". Samhället genomsyras av rasism; att påpeka rasismen och vad som är rasism och de sammanhang där samhället gör åtskillnad baserat på "ras" är liksom inte rasism. Lika lite "förstärker" det könsstereotyper att visa att de finns och hur de ser ut. De slutar inte finnas för att man låtsas som att de inte finns.

Och ändå dränks jag i kritik och upprörda reaktioner varje gång jag försöker försvara konceptet icke-jämställda fantasyvärldar. Förstå mig rätt, jag håller med om det du säger till 100%, , och kunde nog inte uttryckt det bättre själv, men bör det inte ses som ett argument för att reproducera orättvisa normer och tvivelaktiga fenomen från vår värld i fiktion, så att man kan highlighta, problematisera, och analysera dem?

 

[Loffeboll]

Woho, alla stretch-goals uppfyllda!
Mvh mr pepp

 

[Loffeboll]

Och ändå dränks jag i kritik och upprörda reaktioner varje gång jag försöker försvara konceptet icke-jämställda fantasyvärldar. Förstå mig rätt, jag håller med om det du säger till 100%, , och kunde nog inte uttryckt det bättre själv, men bör det inte ses som ett argument för att reproducera orättvisa normer och tvivelaktiga fenomen från vår värld i fiktion, så att man kan highlighta, problematisera, och analysera dem?

Det ligger helt klart någonting i det, men det kan nog vara bra att vara tydlig med det i så fall. T ex så kanske en person som blivit utsatt för toxisk maskulinitet inte är så sugen på att spela ett spel som handlar om detta och då är det ju bra att det står på framsidan att spelet handlar om just toxisk maskulinitet.

 

[APM]

Och ändå dränks jag i kritik och upprörda reaktioner varje gång jag försöker försvara konceptet icke-jämställda fantasyvärldar. Förstå mig rätt, jag håller med om det du säger till 100%, , och kunde nog inte uttryckt det bättre själv, men bör det inte ses som ett argument för att reproducera orättvisa normer och tvivelaktiga fenomen från vår värld i fiktion, så att man kan highlighta, problematisera, och analysera dem?

Jag blir så himla nyfiken, hur brukar ni göra i era spelgrupper när ni problematiserar de här olika elementen? Blood feud ger ju gruppen verktyg för just det, men om man spelar mer traditionella rollspel så tänker jag att ni själva skapar tekniker för det, eller? Hur skulle du beskriva det?

 

[krank]

Och ändå dränks jag i kritik och upprörda reaktioner varje gång jag försöker försvara konceptet icke-jämställda fantasyvärldar.

Utan att ha några sådana trådar att titta på just precis nu, så tänker jag att det eventuellt kan handla om vilka argument du använder snarare än just att du försvarar spelvärldar med bibehållna orättvisor.

Jag vet att för min del så handlar det där väldigt mycket om hur det görs. Att reproducera orättvisor "för att det ska vara så" eller "för att det hör till" eller "för att det ger intressanta konflikter" tycker jag till exempel är ganska sunkigt. Därmed inte sagt att du använt de argumenten – som sagt, jag har inte några sådana trådar lättillgängliga just nu. Men det är argument jag hört användas för att försvara sådana världar. De argumenten tycker jag helt enkelt inte håller. Marginellt bättre är väl "jag vill spela 100% historiskt korrekt rollspel och har svårt att uppnå suspension of disbelief om inte kvinnor är i underläge", men ärligt talat har jag rätt svårt att köpa det också. (EDIT: Inte heller det tillskriver jag dig. Det är bara ytterligare ett exempel).

Det det här spelet gör är ju något helt annat, vill jag mena. Att ha med specifika orättvisor och problem specifikt för att man vill bekämpa dem gör att speldesignen också, rimligen följer. Fokus landar där på ett annat sätt än om man bara har slentrianförtryckta medeltidskvinnor i spelets bakgrundstexter.

Jag är 100% för att man inte måste bygga in reflektionsverktygen i just regelverket, men man kan ju till exempel göra det genom exempeläventyr eller genom ett tjockt kapitel om hur man spelleder och skapar äventyr.

Det som är lite grejen är ju att om man inte alls har med några verktyg, utan bara reproducerar orättvisorna, så kommer spelet i de flesta fall inte hjälpa till det minsta lilla när det gäller just att belysa eller utforska orättvisor. Och då har jag svårt att se att inkluderingen av orättvisor fyller den funktionen. Då blir det ju bara reproduktion utan reflektion, så att säga.

 

[Leon]

Och ändå dränks jag i kritik och upprörda reaktioner varje gång jag försöker försvara konceptet icke-jämställda fantasyvärldar. Förstå mig rätt, jag håller med om det du säger till 100%, , och kunde nog inte uttryckt det bättre själv, men bör det inte ses som ett argument för att reproducera orättvisa normer och tvivelaktiga fenomen från vår värld i fiktion, så att man kan highlighta, problematisera, och analysera dem?

Visst, definitivt, men det viktiga är att spelet då också problematiserar dem.

 

[Ymir]

Jag blir så himla nyfiken, hur brukar ni göra i era spelgrupper när ni problematiserar de här olika elementen? Blood feud ger ju gruppen verktyg för just det, men om man spelar mer traditionella rollspel så tänker jag att ni själva skapar tekniker för det, eller? Hur skulle du beskriva det?

Drama, culture gaming, research, immersion. Det är inte alltid problematisering det för sig om, notera att jag skrev "highlighta, problematisera, analysera". Alla skildringar av förtryck bör inte vara en author tract om hur hemskt det är. Jag tror på att man lär sig och får uppbyggliga erfarenheter genom rollspel, och att möjligheten rollspel ger att sätta sig i andras skor och perspektiv är väldigt värdefull. Bara handlingen att beskriva förtryck kan därför i sig sporra tankar och funderingar som leder till ökad självinsikt eller problematisering av vår värld IRL, eller ökad förståelse för historiska sammanhang och faktorer.

Ett exempel: jag spelledde en gång en räd mot ett transatlantisk slavskepp i en historisk miljö något jag både sett fram emot och fruktat, för jag har högskoleutbildning i slaveriets historia, och ett slavskepp är en av de värsta miljöer jag kunde föreställa mig. Men jag kände att det var viktigt att det skildrades. Jag hade inga speciella tekniker, utom så till vida att jag känner min spelgrupp väl och vet att de älskar historia, men jag varnade dem att det här skulle bli särskilt triggering, för typ allt. Sedan gav jag mig fan på att göra en så immersiv och otäck skildring av insidan på ett slavskepp som jag bara kunde, men samtidigt att göra alla inblandade, på alla sidor av förtrycket och hemskheterna, till komplexa, trovärdiga individer, och inte hänfalla åt banala troper. Därigenom anser jag att jag hanterade temat ansvarsfullt.

 

[RasmusL]

Jag blir så himla nyfiken, hur brukar ni göra i era spelgrupper när ni problematiserar de här olika elementen? Blood feud ger ju gruppen verktyg för just det, men om man spelar mer traditionella rollspel så tänker jag att ni själva skapar tekniker för det, eller? Hur skulle du beskriva det?

Att prata om det efter spel funkar bra för oss och kan vara ett bra sätt att i lagom utsträckning skaka av sig känslan av smutsighet sånt spel kan medföra. Vi har inga "debrief"-pretentioner då vi inte ägnar oss åt terapi (vi spelar rollspel...) men det är ett bra tillfälle att belysa det "dåliga", även om det bara blir ett "fyfan vad sjukt det var" från vissa.

 

[APM]

Drama, culture gaming, research, immersion. Det är inte alltid problematisering det för sig om, notera att jag skrev "highlighta, problematisera, analysera". Alla skildringar av förtryck bör inte vara en author tract om hur hemskt det är. Jag tror på att man lär sig och får uppbyggliga erfarenheter genom rollspel, och att möjligheten rollspel ger att sätta sig i andras skor och perspektiv är väldigt värdefull. Bara handlingen att beskriva förtryck kan därför i sig sporra tankar och funderingar som leder till ökad självinsikt eller problematisering av vår värld IRL, eller ökad förståelse för historiska sammanhang och faktorer.

Ett exempel: jag spelledde en gång en räd mot ett transatlantisk slavskepp i en historisk miljö något jag både sett fram emot och fruktat, för jag har högskoleutbildning i slaveriets historia, och ett slavskepp är en av de värsta miljöer jag kunde föreställa mig. Men jag kände att det var viktigt att det skildrades. Jag hade inga speciella tekniker, utom så till vida att jag känner min spelgrupp väl och vet att de älskar historia, men jag varnade dem att det här skulle bli särskilt triggering, för typ allt. Sedan gav jag mig fan på att göra en så immersiv och otäck skildring av insidan på ett slavskepp som jag bara kunde, men samtidigt att göra alla inblandade, på alla sidor av förtrycket och hemskheterna, till komplexa, trovärdiga individer, och inte hänfalla åt banala troper. Därigenom anser jag att jag hanterade temat ansvarsfullt.

En fråga som vi ofta fått under blood feud kampanjen är "vad gör att det här inte bara riskerar att bli en power trip för toxiskt beteende" och svaret är att hela spelet är uppbyggt för att den typen av spel inte ska vara kul eller meningsfullt. Så jag blir liksom nyfiken, finns det något sätt som ni hanterar den risken i ert upplägg?

 

[APM]

Att prata om det efter spel funkar bra för oss och kan vara ett bra sätt att i lagom utsträckning skaka av sig känslan av smutsighet sånt spel kan medföra. Vi har inga "debrief"-pretentioner då vi inte ägnar oss åt terapi (vi spelar rollspel...) men det är ett bra tillfälle att belysa det "dåliga", även om det bara blir ett "fyfan vad sjukt det var" från vissa.

Du kan ju kalla det vad du vill, men i min värld är det helt klart en sorts debriefing ni gör där också. Bara inte en särskilt strukturerad sådan. Syftet att lämna fiktionen och återkomma till verkligheten tycker jag räcker som definition. Och jag håller med om att det är en bra teknik!

 

[Ymir]

En fråga som vi ofta fått under blood feud kampanjen är "vad gör att det här inte bara riskerar att bli en power trip för toxiskt beteende" och svaret är att hela spelet är uppbyggt för att den typen av spel inte ska vara kul eller meningsfullt. Så jag blir liksom nyfiken, finns det något sätt som ni hanterar den risken i ert upplägg?

Jag väljer med viss omsorg vilka jag spelar med?

Men utöver det; nej. Jag ser egentligen inget konkret problem med om saker skulle bli en power trip för toxiskt beteende, för jag tycker inte att thought crimes är något man bör police:a. Jag är helt okej med våldsporr och riktigt sjuk slasherfilm också, tex. Jag menar, jag var med på ett hörn och skrev Kult... Mörka känslor och böjelser behöver en outlet. Säg att jag skriver ett spel som innehåller vissa perspektiv eller verktyg, men om folk sedan vill använda det jag skapat på helt andra sätt, som kanske går tvärt emot min avsikt, well, det är upp till dem. Givetvis bör det man skapat, och avsikten med det, alltid vara föremål för en kritisk reflektion emellertid, och jag har personligen haft stor behållning av att tex låta vissa av mina texter genusgranskas av en sakkunnig, och av att som spelledare få input från mina spelare angående mitt bruk av känsliga teman och olika troper.

Generellt är jag ju inte så inne på indiespel, utan jag är med och skriver mer traddiga spel, där man inte starkt prioriterar att förmedla hur de ska spelas, utan fokuset ligger på världsbeskrivningen, och resten lämnas i högre grad upp till spelgrupperna. Folk kan säkert välja att tolka Neotech som ett ekofascistiskt, våldsdyrkande och elitistiskt spel, och köra det på det sättet. Det är inte alls så det är skrivet, hävdar jag, men det får bli upp till var och en att bedöma.

Är man därmed skuldfri om man tillhandahåller verktyg för toxiskt beteende? Nej inte tvunget. Det finns en nivå där det liksom blir medveten pandering, en kalkylerad strategi riktad mot en viss målgrupp eller ett visst slutresultat, och där kan det bli jävligt tvivelaktigt. En skapares avsikt bör alltid få utvärderas och diskuteras, som sagt, men man kan gärna hålla sig från att kalla henom för psykopat eller monster, vilket verkar väldigt vanligt i Twitter-kontroverser runt sådana här situationer. Och ibland känns det för mig mer fruktbart att fokusera på konsumenterna, snarare än skaparen (det ena utesluter givetvis inte det andra, dock) - det verkliga problemet är ju att det finns en efterfrågan.

Jag fattar inte riktigt hur dynamiken ser ut i spelgrupper där folk är genuint oroliga för att ett spel ska bli en power trip för toxiskt beteende. Jag menar, i mina spelgrupper utforskar vi ofta mörka teman, och spelare tänjer ibland, mycket försiktigt och med fingertoppskänsla, på gränserna för vad som är okej, vilken slags handlingar man kan förlåta rollpersonen. Men jag känner ju mina spelare, jag fucking litar på dem att inte göra en helt bisarr sadistisk powertrip av det. Så för mig känns den oron kring Blood Feud fullständigt obefogad, som om folk spelar Blood Feud med totala främlingar eller nåt. Det hade inte jag gjort.

 

[RasmusL]

Du kan ju kalla det vad du vill, men i min värld är det helt klart en sorts debriefing ni gör där också. Bara inte en särskilt strukturerad sådan. Syftet att lämna fiktionen och återkomma till verkligheten tycker jag räcker som definition. Och jag håller med om att det är en bra teknik!

Mja. Jag vet ju att det används så och att det är lite fåfängt att försöka ändra hur ord används inom en sfär. Men jag var med i diskussioner på nordic larp-scenen för ett par år sedan där termen ifrågasattes på ett mina ögon väldigt sunt och friskt sätt. "Debrief" i det sammanhang vi pratar om nu är ju någon gång i tidernas begynnelse inlånat från psykologin:

Psychological debriefing is broadly defined as a set of procedures including counselling and the giving of information aimed at preventing psychological morbidity and aiding recovery after a traumatic event.

Det har funnits och finns fortfarande en bild av att lajv och rollspel om tunga ämnen är "traumatiska upplevelser" (vilket det väldigt sällan är, och om en framkallar sådant så ska en nog sluta jävligt omgående) och att spelledare/lajvarrangörer ska ta hand om det traumat. Att vara spelledare är inte det samma som att vara utbildad psykolog och den typen av vanföreställningar kan vara farligare än det "trauma" som kommer ur spel. Att ge deltagare själva idén om att hobby-rollspelare eller speldesign ska ta någon form av ansvar för deras psykologiska välmående är i sig farligt. Så nej, vi ägnar oss inte åt debrief, vi eftersnackar. Jag är ingen psykolog och tänker inte låtsas vara det

...men jag förstår vad du menar. Eftersnack är bra, strukturerat eller ostrukturerat

 

[Caligo]

Tanken med spelet är väl att lyfta fram och problematisera kring gruppen mäns negativa manliga egenskaper?

Lyfter spelet upp fler sidor av manlighet som inte är negativa (toxiska)? Hur tänker spelskaparna kring den kulturella kontexten på vikingatiden kontra dagens samhälle?

Att stämpla hela grupper som varandes på ett speciellt sätt tycker jag lätt blir sunkigt (även om det är sant). Risken är att man då polariserar och förstärker fördomar istället för att lösa problem. Alla muslimer är inte terrorister. Alla män slår inte kvinnor.

Rasism bygger på att peka på och nedvärdera gruppers medfödda eller inlärda olikheter (ras, kön, kultur).

P.S. Jag tycker man skall prata mer om och absolut inte tysta ner t.ex. mäns våld mot kvinnor. Så ingen tror något annat...

 

[APM]

Jag väljer med viss omsorg vilka jag spelar med?

Men utöver det; nej. Jag ser egentligen inget konkret problem med om saker skulle bli en power trip för toxiskt beteende, för jag tycker inte att thought crimes är något man bör police:a. Jag är helt okej med våldsporr och riktigt sjuk slasherfilm också, tex. Jag menar, jag var med på ett hörn och skrev Kult... Mörka känslor och böjelser behöver en outlet. Säg att jag skriver ett spel som innehåller vissa perspektiv eller verktyg, men om folk sedan vill använda det jag skapat på helt andra sätt, som kanske går tvärt emot min avsikt, well, det är upp till dem. Givetvis bör det man skapat, och avsikten med det, alltid vara föremål för en kritisk reflektion emellertid, och jag har personligen haft stor behållning av att tex låta vissa av mina texter genusgranskas av en sakkunnig, och av att som spelledare få input från mina spelare angående mitt bruk av känsliga teman och olika troper.

Generellt är jag ju inte så inne på indiespel, utan jag är med och skriver mer traddiga spel, där man inte starkt prioriterar att förmedla hur de ska spelas, utan fokuset ligger på världsbeskrivningen, och resten lämnas i högre grad upp till spelgrupperna. Folk kan säkert välja att tolka Neotech som ett ekofascistiskt, våldsdyrkande och elitistiskt spel, och köra det på det sättet. Det är inte alls så det är skrivet, hävdar jag, men det får bli upp till var och en att bedöma.

Är man därmed skuldfri om man tillhandahåller verktyg för toxiskt beteende? Nej inte tvunget. Det finns en nivå där det liksom blir medveten pandering, en kalkylerad strategi riktad mot en viss målgrupp eller ett visst slutresultat, och där kan det bli jävligt tvivelaktigt. En skapares avsikt bör alltid få utvärderas och diskuteras, som sagt, men man kan gärna hålla sig från att kalla henom för psykopat eller monster, vilket verkar väldigt vanligt i Twitter-kontroverser runt sådana här situationer. Och ibland känns det för mig mer fruktbart att fokusera på konsumenterna, snarare än skaparen (det ena utesluter givetvis inte det andra, dock) - det verkliga problemet är ju att det finns en efterfrågan.

Jag fattar inte riktigt hur dynamiken ser ut i spelgrupper där folk är genuint oroliga för att ett spel ska bli en power trip för toxiskt beteende. Jag menar, i mina spelgrupper utforskar vi ofta mörka teman, och spelare tänjer ibland, mycket försiktigt och med fingertoppskänsla, på gränserna för vad som är okej, vilken slags handlingar man kan förlåta rollpersonen. Men jag känner ju mina spelare, jag fucking litar på dem att inte göra en helt bisarr sadistisk powertrip av det. Så för mig känns den oron kring Blood Feud fullständigt obefogad, som om folk spelar Blood Feud med totala främlingar eller nåt. Det hade inte jag gjort.

Tack for förtydligandet. Blood feud är ju gjort för att spelas så som indiespel spelas alltsomoftast - på konvent - så då ställs det ju helt andra krav på spelet eftersom man inte kan veta vilka man kommer att spela med.

Det jag läser ut av det du skriver är att: så länge ingen av de som sitter vid bordet tar illa upp så är det fine att återskapa olika skadliga normer. Men hur förhåller man sig till det som scenariokonstruktör? Är man inte intresserad av att inkludera även de som eventuellt tar illa upp av slavhandel exempelvis, eller är den typen av äventyr förbehållen de stängda spelmötena som du har med dina egna grupper?

 

[Caligo]

Tack for förtydligandet. Blood feud är ju gjort för att spelas så som indiespel spelas alltsomoftast - på konvent - så då ställs det ju helt andra krav på spelet eftersom man inte kan veta vilka man kommer att spela med.

Det jag läser ut av det du skriver är att: så länge ingen av de som sitter vid bordet tar illa upp så är det fine att återskapa olika skadliga normer. Men hur förhåller man sig till det som scenariokonstruktör? Är man inte intresserad av att inkludera även de som eventuellt tar illa upp av slavhandel exempelvis, eller är den typen av äventyr förbehållen de stängda spelmötena som du har med dina egna grupper?

Tack för svaret! Kan inte någon ta illa upp av att toxisk maskulinitet tas upp? T.ex. någon som blivit misshandlad av sin man IRL och en misshandelsscen spelas upp i Blood Feud. Vad är ok scener i spelet? Våld? Våldtäkt?