Blood in the Chocolate kontroversen

[Christoffer]

Ni som läst/spelat det, hur väl lyckas det med ambitionen att framställa det koloniala maskineriet som just något som skapar den andra som monstruösa icke-subjekt? Känns det ju väldig ledsamt att, om den ambitionen inte är annat än en efterhandskonstruktion, trots ett sådant avstamp inte lyckas skaka av sig massa skit.

 

[God45]

Ni som läst/spelat det, hur väl lyckas det med ambitionen att framställa det koloniala maskineriet som just något som skapar den andra som monstruösa icke-subjekt? Känns det ju väldig ledsamt att, om den ambitionen inte är annat än en efterhandskonstruktion, trots ett sådant avstamp inte lyckas skaka av sig massa skit.

Det är tydligt att det är intentionen i alla fall. Jag vågar inte svara på frågan bortom det för jag vet inte.

 

[Svarte Faraonen]

Ni som läst/spelat det, hur väl lyckas det med ambitionen att framställa det koloniala maskineriet som just något som skapar den andra som monstruösa icke-subjekt? Känns det ju väldig ledsamt att, om den ambitionen inte är annat än en efterhandskonstruktion, trots ett sådant avstamp inte lyckas skaka av sig massa skit.

I förordet skrivs detta: "This is an adventure about man's greed and capacity for cruelty outpacing the 'low evil' of sorcery and otherworldly creatures. Reducing things to just magic or madness will lessen this tone." Detta är också vägledande i skildringen av det onda, magiska kakaoträdet som har förvrängt Aphayay Aliyu-folket (äventyrets "oompa-loompas") -- det hade varit en isolerad, om än grotesk, företeelse om den inte hade börjat utnyttjas av äventyrets skurk, kolonialisten och kapitalisten Lucia de Castillo. Lucia själv beskrivs som: "not being controlled by some eldritch force, she is not an agent of some more sinister power, she is not a wounded soul acting out of noble intent, nor is she twisted because she is 'a product of her time'". Så det görs klart att det är västerländsk girighet, inte ond magi, som ligger bakom äventyrets huvudsakliga jävlighet.

Det som blir fel med Aphayay Aliyu har, tror jag, framför allt att göra med inspirationsmaterialet. De är baserade på oompa-loompas från Kalle och Chokladfabriken, och skildringen lyckas inte frigöra sig från sagda verks koloniala toner, trots ambitionen att göra en satir på dem.

En annan faktor som jag tror påverkar är att äventyret präglas av författarens sexuella fantasier, framför allt relaterade till body inflation. Det finns otaliga möjligheter för rollpersoner att svälla upp, och det är tydligt att författaren har en personlig förkärlek för detta motiv. Om detta må man tycka vad man vill, men jag har svårt att se det som oetiskt -- den sortens reaktion känns alldeles för färgad av någon sorts subjektivt äckel snarare än en genomtänkt moralisk hållning. Hade Kiel Chenier haft mer konventionella preferenser hade det aldrig märkts att de dök upp.

 

[God45]

En annan faktor som jag tror påverkar är att äventyret präglas av författarens sexuella fantasier, framför allt relaterade till body inflation. Det finns otaliga möjligheter för rollpersoner att svälla upp, och det är tydligt att författaren har en personlig förkärlek för detta motiv. Om detta må man tycka vad man vill, men jag har svårt att se det som oetiskt -- den sortens reaktion känns alldeles för färgad av någon sorts subjektivt äckel snarare än en genomtänkt moralisk hållning. Hade Kiel Chenier haft mer konventionella preferenser hade det aldrig märkts att de dök upp.

Den här grejen känns det extremt kink-shamey att ha något emot. BDSM tematiker dyker upp i så jävla mycket rollspelsgrejer att man knappt märker det längre. Vampire någon? Dessutom kan att folk sväller upp spelas 100% för komedi (vilket var hur jag körde det).

 

[Svarte Faraonen]

Den här grejen känns det extremt kink-shamey att ha något emot. BDSM tematiker dyker upp i så jävla mycket rollspelsgrejer att man knappt märker det längre. Vampire någon? Dessutom kan att folk sväller upp spelas 100% för komedi (vilket var hur jag körde det).

Det var också vad jag vände mig emot i viss tidig kritik mot modulen, som fokuserade väldigt mycket på hur äckligt det var att författaren antagligen tände på det. Det gjorde inget för att motverka bilden av kritiker som konservativa gnällspikar.

 

[Leon]

Det var ett väldigt hedersamt avståndstagande från författaren, som för all del egentligen inte hade behövt gå så långt. "Det här var fel och inte något jag borde gjort" räcker långt. Synd att ett upplägg med så mycket satirisk potential trillade i en så tydlig fälla. Det uppenbara hade väl varit att låta RP spela Oompa Loompa-motsvarigheter.

 

[Theo]

Det satiriska och kolonialismkritiska anslaget är väldigt uppenbart och explicit, men som Kiel själv medger så rör han ju till det en hel del i utförandet sedan. (Har inte spelat äventyret, bara läst igenom det.) Det var f ö en del högertroll inom OSR-svängen som dissade äventyret för att det var alldeles för politiskt korrekt när det begav sig, om jag minns rätt.

Sedan: det här kanske är jag som hänger upp mig på semantik, men jag hade tyckt det varit intressant om Kiel upprepat ett par gånger mindre hur "skadligt" hans äventyr var och i stället gått in lite mer konkret på exakt vilken skada det gjort. (Alternativt som sagt nöjt sig med att det använde sig av sunkiga stereotyper och därför var dåligt. ) Men han är ju i sin fulla rätt att ta avstånd från sitt verk och nu när han själv sagt att han inte vill ha priset vore det ju konstigt att låta det kvarstå.

 

[Ymir]

Som en konnässör av extremt hardcore slasherfilm brukar jag vara på min vakt mot kritik/drev som bygger på äckel, anstöt eller moralpanik. Amerikansk rollspelskritik (och filmkritik, för den delen) tar sig lite väl ofta de dimensionerna. Ett antikolonialt perspektiv är däremot en rimlig kritisk infallsvinkel. Det intressanta att diskutera med Human Centipede 3 är liksom inte hur äcklig den är, utan vilken människosyn den egentligen representerar.