Nekromanti Blorb—Nässes definition

[Ram]

Det är 100% oblorb ty det bryter mot "Ingen påse efter att du har sett sten"–principen

Är det blorb att ha 2xAntalSpelare+3 kobolder?

Jag har en annan fundering runt hur nytt prepp kan slå in i befintligt prepp och om det är blob eller oblorb, men kan inte formulera det...

 

[2097]

Är det blorb att ha 2xAntalSpelare+3 kobolder?

Vad säger ni andra blorbare på wrnu om det? Personligen kör jag absolut inte så och tycker det är jobbigt när det står så i en modul jag oförhappandes och oläst har kanoniserat som en del av min blorb.

 

[Magnus Seter]

Jag räknar mig inte som blorb-följare men jag skulle säga att enligt definitionen som jag fattat den är det inte blorb, ety antalet orcher inte är bestämt utan beror på hur många rp som går dit, alltså är det inte "verkligt".

Själv tycker jag det är en bra grej.

EDIT: Alltså om en rp går dig och spejar så är det 2x1+3 kobolder där. Hon går sen och hämtar sina kompisar, varav en faller bort på v'gen för att spelaren blev sjuk, och en måste hämta på dagis, så gruppen består när de kommer fram av 3 av 5 rp som deltar i kampanjen, vilket ger 2x3+3 kobolder, vilket är fler än när spejaren var där, men samtidigt kunde inte SL ge ett verkligt antal baserat på gruppens storlek för den visste han inte vad den skulle vara när de kom dit.

 

[krank]

Problemet jag känner är att jag inte kan (men någon annan kan säkert) skapa hur SLP reagerar på vad en spelare säger eller gör. Ett samtal har så många variabler att jag anser det vara svårt att reglifiera reaktionen i förväg. Jag bygger på min känsla, ett samtal är ju består ju ungefär till 30% av ord resten är ju tonfall, kroppsspråk och så vidare. För mig blir denna delen av spelupplevelsen bättre om jag som SL rollspelar/improviserar SLP:ns reaktion, det blir mer äkta för mig.

Oj, nu hamnade vi i samtalssituationer! Inget fel, men det svängde ganska kraftigt för mig där.


Jag kan såklart inte tala för 2097 utan bara för hur jag tänker i relation till blorb, men… Jag ser ingen anledning till varför varje reaktion nödvändigtvis måste vara reglerad bara för att det ska vara blorb. Jag tänker att så länge det finns en stabil grund för SLP:ernas reaktioner så är det inte ett problem.

Alltså, om det finns en SLP i ett mordmysterium som RP kommer att prata med, så är ju generellt det salienta hos SLP:n vilken information hen sitter på. Vad hen varit med om fram till dessa att rollpersonerna pratar med hen.

För att få fram den "verklighetskänsla" som blorben handlar om så tänker jag att så länge SL inte bara plötsligt ändrar vad SLP:n bevittnat, vilken information den har, vilken ideologi den har etc. on the fly så funkar det ganska bra att improvisera utifrån den grunden.

Om man spelar ett spel där det är salient huruvida SLP:n är rollpersonernas allierade eller ej (t.ex. i en dungeon) så finns det (antar jag) större anledning att blorb-tabell-regla sig fram till sådana reaktioner. Men även där har ju 2097 saght att saker som börjar som tapet kan bli salienta beroende på rollpersonernas agerande…



För att jag ska känna att en SLPs reaktion ska kännas äkta så tror jag att jag dels behöver känna att det finns en människa (eller annan tänkande varelse) som har funnits innan jag började prata med hen, och dels det här improviserade, levande som du är inne på. Jag tror att för mig blir SLPn mindre levande om det känns som att SL helt och hållet vrider och ändrar på SLPns grundläggande stomme och historia under samtalets gång.

 

[krank]

Du spelar såklart som du vill men , Jag hade blivit vansinnig om du gjort det om jag var spelare. Om jag ställs inför utmaningar vill jag inte att någon "hand of god" skall komma in och rädda mig för att spelmötet håller på att ta slut.

Jag brukar säga att om SL bestämmer vem mördaren är i ett mordmysterium mitt under äventyret utifrån vilken av spelarnas misstankar som var coolast – berätta det aldrig för mig. Jag kommer att bli sur och inte vilja spela med den spelledaren igen.

Det betyder nämligen, som jag ser,d et att alla ansträngningar var meningslösa och att ingenting vi gjorde spelade någon roll. Det går inte för mig att känna någon stolthet i att ha löst en mordgåta när det inte fanns någon mordgåta att lösa. Ska vi leka den sortens improlekar vill jag veta det innan så att jag antingen kan strunta i att vara med eller åtminstone ställa in mig på det på förhand.


Det är nog det här som gör att jag sympatiserar så mycket med och finner så mycket glädje i 2097s kodifiering av blorben och alla termer och tekniker och principer hon uppfunnit/samlat kring den. Jag går generellt inte alls lika långt åt blorbigheten själv – jag är mer OK med att saker närmare den salienta delen av spektrat improviseras – men jag delar det grundläggande behovet av att behöva känna att det jag gör, det i mig som utmanas, spelar roll.

 

[Swedish Chef]

Oj, nu hamnade vi i samtalssituationer! Inget fel, men det svängde ganska kraftigt för mig där.


Jag kan såklart inte tala för 2097 utan bara för hur jag tänker i relation till blorb, men… Jag ser ingen anledning till varför varje reaktion nödvändigtvis måste vara reglerad bara för att det ska vara blorb. Jag tänker att så länge det finns en stabil grund för SLP:ernas reaktioner så är det inte ett problem.

Alltså, om det finns en SLP i ett mordmysterium som RP kommer att prata med, så är ju generellt det salienta hos SLP:n vilken information hen sitter på. Vad hen varit med om fram till dessa att rollpersonerna pratar med hen.

För att få fram den "verklighetskänsla" som blorben handlar om så tänker jag att så länge SL inte bara plötsligt ändrar vad SLP:n bevittnat, vilken information den har, vilken ideologi den har etc. on the fly så funkar det ganska bra att improvisera utifrån den grunden.

Om man spelar ett spel där det är salient huruvida SLP:n är rollpersonernas allierade eller ej (t.ex. i en dungeon) så finns det (antar jag) större anledning att blorb-tabell-regla sig fram till sådana reaktioner. Men även där har ju 2097 saght att saker som börjar som tapet kan bli salienta beroende på rollpersonernas agerande…



För att jag ska känna att en SLPs reaktion ska kännas äkta så tror jag att jag dels behöver känna att det finns en människa (eller annan tänkande varelse) som har funnits innan jag började prata med hen, och dels det här improviserade, levande som du är inne på. Jag tror att för mig blir SLPn mindre levande om det känns som att SL helt och hållet vrider och ändrar på SLPns grundläggande stomme och historia under samtalets gång.

Jag vet att jag bytte ämne , hjärnan går på högvarv här, skriver äventyrsplats samtidigt och när jag fastnar tittar jag in här.

Håller helt med dig kring dessa punkter och gillar ditt resonemang.

Jag tror det är iden kring att nivå 1 att ett ultimat spel skall bestå av nivå ett sanningar i första hand, när jag nästan enbart vill ha nivå 2 sanningar som ställer till det för mig. Jag vill kunna starta ett spel med minimal prepp (nu har jag lagt 45 minuter på äventyrsplatsen det är typ max jag vill lägga) men vill ändå ha en bra grund att improvisera utifrån .Jag försöker hitta ett sätt att implementera blorb tekniker med minimal prepp, och snurrar därför iväg på en massa tangenter.

 

[2097]

Jag brukar säga att om SL bestämmer vem mördaren är i ett mordmysterium mitt under äventyret utifrån vilken av spelarnas misstankar som var coolast – berätta det aldrig för mig. Jag kommer att bli sur och inte vilja spela med den spelledaren igen.

Tvärt om för mig! Berätta det direkt! Då ska jag ta det som ett story game ist för som en blorb. Spelar jag hellre en blorb? O ja.

Men i ett story game ok då kan jag se det som en sorts acting exercise typ, en story telling exercise. Ist för att engagera själva jaget på det sättet som en blorb kan.

 

[krank]

Vad säger ni andra blorbare på wrnu om det? Personligen kör jag absolut inte så och tycker det är jobbigt när det står så i en modul jag oförhappandes och oläst har kanoniserat som en del av min blorb.

Är jag blorbare? Lite, kanske.

För mig är det OK. Det är ju något som bestäms av prepper-hatten, inte spelledar-hatten. Tänker jag. När äventyret börjar är det bestämt hur många kobolderna är. De står ju där i grottan och väntar. De blir inte fler eller färre plötsligt under spel. För mig skulle verkligheten kännas stabil under fötterna även om antalet kobolder varierade med antalet spelare.

Men jag kan bara tala för mig själv, och jag får dessutom göra lite mentala transformationer för att få frågeställningens princip att funka i de sammanhang jag brukar blorba. Jag undrar vad motsvarigheten skulle vara i ett mordmysterie? "Det finns 2xspelare+3 vittnen, här är 15 vittnen, prioritera att ha med dem i den här ordningen" kanske? Så länge vilka vittnen som finns är bestämt när vi börjar spela så känns det OK.

 

[2097]

Så här spelleder jag snackscener. Översätt gärna och gör en ny tråd om dom.

 

[2097]

För mig är det OK. Det är ju något som bestäms av prepper-hatten, inte spelledar-hatten. Tänker jag. När äventyret börjar är det bestämt hur många kobolderna är. De står ju där i grottan och väntar. De blir inte fler eller färre plötsligt under spel. För mig skulle verkligheten kännas stabil under fötterna även om antalet kobolder varierade med antalet spelare.

Men om spelet sträcker sig över flera möten kan spelarantalet förändras. Och i bland även under ett möte om nån kommer sent (vilket ja jo dom får halv xp det mötet men bättre än inget tänker dom och pallrar sig dit)

 

[2097]

Jag undrar vad motsvarigheten skulle vara i ett mordmysterie?

"Mördaren är den X:e personen som tillfrågas, där X är spelarantalet." Vilket för mig inte vore ok.

 

[krank]

Tvärt om för mig! Berätta det direkt! Då ska jag ta det som ett story game ist för som en blorb. Spelar jag hellre en blorb? O ja.

Men i ett story game ok då kan jag se det som en sorts acting exercise typ, en story telling exercise. Ist för att engagera själva jaget på det sättet som en blorb kan.

Lite längre ner i samma inlägg som du citerar:

"Ska vi leka den sortens improlekar vill jag veta det innan så att jag antingen kan strunta i att vara med eller åtminstone ställa in mig på det på förhand."

Dvs: helst berätta innan. Men om jag nu lurats in i den sortens spel och har suttit och trott att jag suttit och löst en mordgåta medan jag i själva verket bara trampat vatten medan SL sitter och bestämmer vem som är mördaren – då är det ju redan försent. Det är om det avslöjas i efterhand jag blir arg.

Berättas det innan jag betydligt mindre problem. Ljug bara inte för mig, liksom. Inte om det som är salient.

 

[2097]

Lite längre ner i samma inlägg som du citerar:

"Ska vi leka den sortens improlekar vill jag veta det innan så att jag antingen kan strunta i att vara med eller åtminstone ställa in mig på det på förhand."

Dvs: helst berätta innan. Men om jag nu lurats in i den sortens spel och har suttit och trott att jag suttit och löst en mordgåta medan jag i själva verket bara trampat vatten medan SL sitter och bestämmer vem som är mördaren – då är det ju redan försent. Det är om det avslöjas i efterhand jag blir arg.

Berättas det innan jag betydligt mindre problem. Ljug bara inte för mig, liksom. Inte om det som är salient.

Aha var det så du menade. Men på dig verkar det som om det finns en tipping point. Efter N minuter in i mötet är det inte längre tillåtet att säga det. Forever hold your peace. Men för mig vill jag veta det så fort som möjligt. Och det blir bara mer och mer urgent ist för att plötsligt tappa all urgency.

 

[Rangertheman]

Om dom inte vågar sig in i koboldnästet pga kalles frånvaro så kanske dom går till nåt knyttnäste iställe! Det finns ju många olika platser för dom att välja mellan

Boring och boring med andra ord. Om Kalle hoppar av kampanjen så kommer det där häftiga koboldstället som gruppen hört så många rykten om för alltid att vara out of reach. Kan de skaffa henchmen? Bara om det är förberett innan SL såg gruppen. Gruppen kanske hittar en ny spelare men hen vill spela en lärd person som blir kladdkaka mot 18 kobolder.

För mig är blorben en metod för att göra fiktionen mer verklig, ibland tyvärr på bekostnad av den verkliga verkligheten.

 

[Mogger]

Boring och boring med andra ord. Om Kalle hoppar av kampanjen så kommer det där häftiga koboldstället som gruppen hört så många rykten om för alltid att vara out of reach. Kan de skaffa henchmen? Bara om det är förberett innan SL såg gruppen. Gruppen kanske hittar en ny spelare men hen vill spela en lärd person som blir kladdkaka mot 18 kobolder.

För mig är blorben en metod för att göra fiktionen mer verklig, ibland tyvärr på bekostnad av den verkliga verkligheten.

Det känns lite som att du att du målar upp omöjliga exempel för att du kan. Jag förstår inte alls varför hela världen ska ligga öppen för alla RP vid alla tillfällen. Ska ni anfalla kungens borg får ni nog skaffa en armé, ska ni plundra bondens lada fixar ni det själva, ska ni skrämma upp tjuvgillet bör ni vara beredda på att det blir fajt etc etc etc.

Eller menar du att om man spelar lvl 1 Ratcatchers och anfaller kungens borg så ska motståndet vara anpassat efter det? Det är ju jättekonstigt.

 

[Zire]

Är det blorb att ha 2xAntalSpelare+3 kobolder?

Jag tycker det är ok, men inte om man ändrar mitt i en grotta bara för att det plötsligt var färre antal spelare. Då vill jag hellre tänka "ska vi fortsätta utforska ruinen utan Denmar, vi kommer att behöva vara mycket försiktigare isåfall". Jag är inget superfan av balans, hellre att vissa platser får man ta det väldigt lugnt på, och på andra flyr invånarna för att RP gör mos av dem, och allt där emellan.

 

[krank]

Aha var det så du menade. Men på dig verkar det som om det finns en tipping point. Efter N minuter in i mötet är det inte längre tillåtet att säga det. Forever hold your peace. Men för mig vill jag veta det så fort som möjligt. Och det blir bara mer och mer urgent ist för att plötsligt tappa all urgency.

Ja, det blir nog lite tipping point. Eller mer att jag blir argare ju längre någon försökt lura mig, och ju mer tid jag lurats att lägga på det hela.

I slutet, när mordgåtan är "Löst", då har jag ju redan investerat allt den där tiden och energin. Då finns ingen urgency i att berätta för mig alls, för det finns inget kvar av min tid att rädda. Då kan man bara välja mellan att göra mig arg (avslöja att man ljugit) eller att låta mig fortsätta sväva i ovisshet… Inget av alternativen är "rätt val", båda innebär att man beter sig illa. Men jag mår ju bättre av att inte få veta något.

 

[krank]

"Mördaren är den X:e personen som tillfrågas, där X är spelarantalet." Vilket för mig inte vore ok.

Hm. Jag vet inte. Det där håller jag med om är dåligt, men jag vet inte om det riktigt är samma sak som att bestämma koboldantalet efter antalet spelare. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men det känns för mig som olika saker.

Kanske för att vem som är den X:de personen bestäms av spelarnas handlingar under spel, medan antal kobolder åtminstone är fastslaget som allra senast när spelarna stöter på dem? Jag vet inte. Det är bara en känsla just nu.

 

[Zire]

Jag tycker det ingår i SL-rollen att ta det ansvaret. Samtidigt så finns det ju en slumpfaktor oavsett om man kör blorb-kosher eller balanserar varje strid on the fly, eftersom tärningarna kan rulla olika.

Just det ansvaret är problematiskt för mig och min blorb, men du kanske hittar någon lösning att kombinera dem.

Sedan är det självklart inte så att jag är inne och skruvar på varenda liten detalj, hela tiden. Ibland spelar jag flera pass i rad utan att förändra något. Men jag har möjligheten, flexibiliteten. Den saknas i blorben.

Så uppfattar jag det också.

Spelarna får skippa hela koboldnästet bara för att Kalle är sjuk. De får tassa runt i safe and boring eftersom den som förberett preppen inte hunnit med att förbereda något annat.

I den situationen (där jag inte har någon prepp eller regler) skulle jag absolut skippa blorben och köra något improviserat istället!

 

[ceruleanfive]

Hm. Jag vet inte. Det där håller jag med om är dåligt, men jag vet inte om det riktigt är samma sak som att bestämma koboldantalet efter antalet spelare. Jag har svårt att sätta fingret på varför, men det känns för mig som olika saker.

Kanske för att vem som är den X:de personen bestäms av spelarnas handlingar under spel, medan antal kobolder åtminstone är fastslaget som allra senast när spelarna stöter på dem? Jag vet inte. Det är bara en känsla just nu.

Om spelet handlar om mordmysterium är det ju viktigt att kunna lägga in ledtrådar och dylikt. Är inte gärningspersonen bestämd blir det svårare att få ett sammanhängande mysterium. Det finns inte riktigt samma problem med huruvida det finns 10 eller 12 kobolten i ett rum.