Nekromanti [Bokklubb I] Nomineringstråd

[Balderk]

• En stark rekomendation är att boken bör finnas tillgänglig på svenska bibliotek. Använd ert förnuft!

 

[Insignia]

Divina Commedia

Tekniskt sett en trilogi (Inferno, Purgatorio och Paradiso) - vilket innebär att jag redan har brutit mot reglerna - men är som sådan inte särskilt lång och ges dessutom ut i samlad form. Den är en klassisk versberättelse om en mans livskris, berättad som en tämligen konkret vandring genom helvete, skärseld och slutligen himmel. Dessutom ska jag analysera den i skolan, så jag har inte tid att läsa något annat.

 

[walium]

Bilbo - en hobbits äventyr

En liten, mysig berättelse där läsaren träffar på Bilbo, Gandalf och tolv hårdföra dvärgar. Den stackars hobbiten blir rekryterad för att han påstås vara en duglig tjuv. Dvärgarnas ledare Thorin har en djärv plan som kräver en sådan. De flesta vet nog redan var boken handlar om. Drakar, hjältedåd, alver och dvärgar. Lämplig läsning i dessa Sagan om ringen tider.

 

[Ackerfors]

Det blåser på månen

Det är en bok som egentligen inte går att stoppa in i något fack. Det kan vara en barnbok, det kan vara en ungdomsbok, det kan vara en vuxenbok. Den är i vilket fall som helst väldigt rolig och väldigt snurrig. Dessutom borde den inte alls vara svår att få tag på.

 

[Troberg]

Zen and the Art of Motorcycle Maintenance

Eftersom den fulla titeln är för lång för rubriken så repeterar jag den:

Zen and the Art of Motorcycle Maintenance, an Inguiry into Values

Svensk titel:

Zen och konsten att underhålla en motorcykel.

Författare Robert M Pirsig
ISBN: 0553277472

Visst låter det tråkigt?

Ta det lugnt, sluta inte läsa. Den handlar inte om zen och inte om motorcyklar och inte om konst. Det är en bok som fått kultstatus och hör till allmänbildningen att ha läst.

Vad handlar den om?

Den är en skarp analys av det moderna tankesättet och de moderna referensramarna, berättat i skönlitterär form. I boken undersöks skillnaden mellan det "konstnärliga" tänkandet och det "vetenskapliga" tänkandet, och han kommer också fram till en enande teori som binder samman dem. (Det här är en skillnad som ofta dyker upp i diskussionerna här, så jag tror det skulle vara nyttig läsning...) Det är ingen torr filosofisk bok, allt hanteras konkret och belyst av vettiga exempel.

Har ni någonsin undrat varför vissa människor hyser en distinkt motvilja mot maskiner, eller varför vissa inte kan hantera abstrakt konst eller intuition? Här har ni både förklaringen och lösningen, berättat som en mans sökande efter både sin historia och förklaringar.

Det är ingen sån där självhjälpsbok, får självförtroende på sju dagar-grej. Sådana föraktar jag (i den mån jag kan få mig själv att förakta en bok). Det är en solid bok, som trots sin skönlitterära stil har en hård, vetenskaplig kärna. Det är inte action, men tro inte att den har en död minut för det.

Till och med min syster störtgillade den (jag har forfarande inte fått tillbaka den...), trots att jag mer eller mindre tvingade henne att läsa den (Hon hälsade på två veckor i Jordanien och hade ingen egen bok med, jag hade förutseende nog plockat med den...), vilket oftast ger en total-anti reaktion från henne.

Några kommentar om den från Amazon:

After reading this novel I found myself intrigued by the way that Pirsig thinks and expresses his thoughts through the main character. I also found it very interesting that he was able to tie together three seemingly different stories to creat a wonderful book. The only negative thing that I have to say about this book is that it was very difficult to grasp some of the concepts that he introduced and I had to re-read some of the pages several times before I understood what he was saying. Other than that I found it to be one of the best books I've ever read.

Zen and the Art of Motorcycle Maintenance (which may be the best title of all time) is a bizarre and insightful journey into ... well, psychology, motorcycle maintenance, and pretty much everything in between. This unique book is impossible to classify. Its long-winded tangents into Zen philosophy range from inane navel contemplation to mystical mountaintop profundity.

The book begins with a first-person narrative of an unnamed man taking a motorcycle trip from Minnesota to the Northwest with his young son, Chris, and another married couple. The author's description of biking absolutely nails its allure, frustrations, and rewards. His book is required reading for all serious bikers (those who can read, that is). As the journey progresses, the narrator expounds upon the art of motorcycle maintenance and why some shy away from it, dividing riders into two groups: romantic and classic thinkers. Then he spends 100 pages splitting the romantic/classic atom. Surprisingly, the result is not some pot-smoker's rambling, but a sophisticated and well-informed essay on the human condition.

The book continues with alternating passages of narrator lucidity--as he describes their mundane travels through America's backwaters--and more deep dives into topics most of us have never invested two seconds pondering: the definition of technology, quality, duality, and Aristotelian reasoning. But Pirsig slowly introduces a third component to the story: a shadowy character named Phaedrus. A mystery develops for the reader. Is Phaedrus a real person? Or a figment of the narrator's imagination? His alter ego? Is the deep-thinking narrator schizophrenic? Or descending into madness?

Who knows what good and quality is after weeks on a complex Chautauqua with Pirsig in his widely recognized creative biography, Zen and the Art of Vehicle Maintenance. This voyage into the fundamentals of classicism, romanticism, technology, anti-technology, Zen, quality, values, history, and relationships is definitely worth the experience despite times of ambiguity, brusqueness, inconsistency, and boredom. Pirsig is an intellectual man, and he provides challenges and has expectations of at least a certain mental caliber for his readers. I believe that few can truthfully claim that they completely enjoyed this book, but many of us are mature enough to understand that this book is certainly positively unique and rare to the literature genres and styles provided today. Certainly, a book as rejected by editors prior to its publishing and as ironically internationally recognized and distinguished as ZATAOMM is today should be read with careful expecations and should be respected even by those readers who do not meet the par of its depths, complexities, and intellectual curiosity (and therefore, do not like the book).

(fixade ett stavfel i citatet)

Is the book worth reading? Yes. Would I have read it if not required to? No. How much did I learn? A lot. Would I recommend it? Absolutely.

The thing about the book that amazed me so much is the way that it was able to take hold of my mind for hours at a time and lead me in diferent philosophical directions. It was like having a long philosophical discussion with myself and not even realizing it (snip). To me, this book is required reading for anyone who considders themselves an intellectual or any lover of philosophy (especially metaphysics). It is a beautiful journey full of ups and downs and it really is one of the most important cultural pieces of the century. Please do yourself a favor and read this book.

This book is obsessive, condescending claptrap, and a self-indulgent attempt to justify obsessive, condescending behavior.

Hur bra kan den vara om ingen hatar den?

This is one of those books where, after you are finished reading it: you are never the same. Its like pressing the "refresh" button for your mind. You feel so fresh after reading this book that words cannot express it.
(snip)
You have to be patient in reading this book. It is not for fast reading. Enjoy it slowly and steadily.

It was an easy book to read, yet a difficult one to follow. The pace was slow and conversational but the issues were deep and meaningful - I was wondering if I was missing something. The author and his son take a motorcycle trip. All during the trip there are effectively two stories: the first one concerning the trip itself as the author attempts to connect with his son and the second the author (as Phaedrus) is conversing with us, the reader concerning all sort of philosophical considerations.
(snip)
The story of Phaedrus is a remarkable one. He muses over such topics the value of technology in society. This ex-computer manual turned motorcycle jockey/mechanic muses over such things a Quality and the various approaches to it. More subtext arises with Pirsig's thoughts on the practical use of the classical and romantic modes of thought, his understanding of metaphysics, and Greek philosophy. Needless to say the book is ambitious, which was perhaps the reason for his eventual breakdown and several shock treatments. It is clear that this will eventually crescendo into his eventual mental breakdown while at the same time coming together with him and his son.

Just finished reading ZAMM for the third time. Once again, I got something different from this great book. ZAMM is inspiring, challenging, difficult, fun, thought-provoking ... it requires you to THINK. It isn't an easy read, but it is well worth the effort.

The last time I finished reading ZAMM, I persuaded three friends (all intelligent people) to read it. They all hated it. Go figure.

Som jag skrev tidigare, om inte någon hatar den kan det knappast stå något av värde i den. Sanningar som är så uppenbara att de inte är kontroversiella är ganska tråkiga.

Although his writings are many years old now, the language is timeless, and his simple, reverent style is very readable.

Zen and the Art of Motorcycle Maintenance is one of the great books of our time. I read it more than twice and listened to it on tape. It is an inspired work.

The way the author has dealt with some fundamental aspects of life, its very insightful...definitely not a philosophical take on life..but the mundane things that we see and do in our lifes are dealt with in amazing clarity. Did it change my life? hard to say, but i did bookmark a lot of pages..for future reference. A must read, and definitely worth a re-read.

After stubbornly resisting this book for 25 years because of the silly pop culture that surrounds it, I finally broke down and read it last week. No coffee shop, no backpack in the student union - just me and the book in the suburbs. It was good - very good.

A number of the readers who ranked this book poorly seemed to think they had read a novel, though the author says immediately that "it must be regarded in its essence as fact." The narrator, Pirsig, is a man in early middle age, once a teacher of rhetoric and technical writing at Montana State in Bozeman. While there he became interested in the philosophical pursuit of an objective standard of quality or value (a larger form of the discipline of aethetics); this became an obsession when he entered graduate school at the University of Chicago, and the narrator eventually suffered a severe nevous breakdown. In a mental asylum he received 28 shock treatments over two years, destroying much of his memory. At the time of the motorcycle "chatauqua" that frames this book he has rebuilt his life, working as a a technical writer. He has remarried, fathered two children and come to think of himself as a wholely different person. He calls his earlier self "Phaedrus," (the wolf) somewhat ironically after a character in a Socratic dialogue.

The trip that reunites him with places and people not seen in years allows Pirsig a good deal of time to meditate on Phaedrus, to try to piece together his former life and how he careened toward insanity.

How many people gave it 2, 3, or 4 stars?
That tells you everything you need to know about this book. Nearly every single person that has ever read it has either loved it or hated it. There is no middle ground. And appropriately so.

Sure, I can tell you how much I love this book. How I have read it 5-6 times, and listened to it on cross-country trips countless more. But how does that help you? All that tells you is that the book spoke to me. But you know that it speaks to lots of people. And you know that still others can't hear it.

I know nothing about you, and so do not know whether you will love or hate this book. But I do know that there will be no middle ground. I suggest that you find out whether you are a ZMM lover or a ZMM hater. And let us know after you read it (we'll be able to tell by whether you gave it 1 or 5 stars--that's what everybody else does!).

As a book of considerable depth and well-written fiction, it stands as one of the best books I've ever read. Certainly it's not a book to breeze through, instead, it should be read slowly with contemplation. If you're looking for a quick, shallow read please go elsewhere. If you're looking for an intellectually stimulating read that discussions issues from Hume's skepticism, Aristotle and Plato, and Eastern monism, then you've come to the right place.

I finally read 'Zen', one of those books that nags at you for years before you've even read it. Every copy I've ever run across is dog-eared, warped from water and tinged brown from time and the smoke from fire places and camp fires. Here is my take: Pirsig's entire "inquiry into values" (a subject which he seems to take too far, and no wonder he goes a bit nutty trying to subdivide and take the subject to its logical end, when there is no logical end, because it is largely subjective in my opinion)was less important to me than his stark look at his own weaknesses and eventual madness, which he recovers from by being, at least in part, a different person. That he does this gradually, teasing us with glimpses through the looking glass to the thoughts and doings of 'Phaedrus', is gripping. I empathized with Pirsig's railings against the system, although his intellecutal arrogance perhaps stopped me short of complete sympathy. But I really admired him for facing himself this way - it is harrowing and kind of beautiful - and his realization in the end, when for a crucial moment he gets out of his head and sees what has been before him the whole time - really gave me the shivers. This human oddyssey, of a man too intelligent for his own good, is what I think makes 'Zen' an extraordinary, special book that stands on its own and will for many decades to come.

A modern masterpiece! Far too many novels these days get away with appearing "deep" by importing some cheap dime-store ponderings (I won't name any names). But this book is different. It is different because it is genuinely "deep". The issues brought up are both sound and interesting. Moreover, the ideas Pirsig toys with are carefully put together. Nowhere in this book is he sloppy or thoughtless. He is in full control of his writing throughout the entire journey.

I recommend that you read this book thoughtfully. Otherwise, you are bound to miss the layered allegories and metaphors that Pirsig works so well within.

Nu får det räcka med kommentarer, jag orkar inte plöja de återstående 300 kommentarerna för att hitta fler...

En sak som slår mig när jag läste kommenter för att klippa in ovan var att folk tolkat boken så olika. Det lägger väl grunden för en intressant diskussion?

"'What is good, Phaedrus, and what is not good - Need we ask anyone to tell us these things?"

Mitt svar är: "Do you feel lucky, punk?", med andra ord, vågar du läsa den?

 

[chrull]

Åååh gu' va billigt.

"'What is good, Phaedrus, and what is not good - Need we ask anyone to tell us these things?"

Mitt svar är: "Do you feel lucky, punk?", med andra ord, vågar du läsa den?

Eller:
"rösta på den här, annars är du en mesig analfabet!"

Jag säger Bah!



chrull

 

[Man Mountainman]

Hjälten - Harry Harrisson

Heter på engelska "Bill - Intergalactic Hero".

Helt klart den roligaste bok jag läst. Hejdlös drift med Vietnamkriget, arméliv och allt mellan himmel och jord, allt placerat i en störtskön Space Opera-setting.

 

[Troberg]

Re: Åååh gu' va billigt.

Jag säger Bah!

Du är bara sur för att Pirsig backade ur att göra en film av den.

 

[Balderk]

American Gods (Amerikanska Gudar)

Ja, den finns nu i svensk översättning men jag har läst den på engelska (originalspråk) och därför fick den titeln stå först. Jag har även läst förta sidan av översättningen och det tyckte jag väl inte var den bästa översättningen jag läst.

Rekomendation: Engelska

Ja, American Gods av Neil Gaiman är en bok jag nyss läst ut för andra gången och jag är lika förjust som jag var frsta gången. Neil Gaiman spinner en originel och fantasifull historia om Gudar och Mytologi i america, ett land som inte är särskilt vänligt mot gudar.



<blockquote><font class="small">Citat www.iblist.com:</font><hr />


Awards: The Hugo Award (2002), The Bram Stoker Award (2001)

Synopsis:
Is nothing sacred?

Days before his release from prison, Shadow's wife, Laura, dies in a mysterious car crash, Numbly, he makes his way back home. On the plane, he encounters the enigmatic Mr Wednesday, who claims to be a refugee from a distant war, a former god and the king of America.

Together they embark on a profoundly strange journey across the heart of the USA, whilst all around them a storm of preternatural and epic proportions threatens to break.

Scary, gripping and deeply unsettling, American Gods takes a long, hard look into the soul of America. You'll be surprised by what – and who – it finds there...
[/quote]

Ja, det här är enligt mig Neil Gaimans allra bästa Roman (Han har ju inte skrivit så många och alla är mycket bra). Det kan ju dock bero på att det är den jag läst nyss, innan jag läste om den hade jag en annan favorit.

Neil Gaimans språk är väl anpassat till romanen och det lämnar inget att önska. Hans berättarteknik är nog det jag gillar bäst med honom och den får han verkligen utlopp för i American Gods. Karaktärerna är mycket vältänkta och man märker att han har stora kunskaper om mytologi och att det verkligen är något han håller om hjärtat. Jag rekomenderar starkt denna roman, som genre betecknas som nutidsfantasy, till alla. Jag tycker nog att de flesta skulle kunna läsa den och finna den tänkvärd, underhållande, berörande och spännande. Just nu min absoluta favorit roman och Gaiman är sannerligen en mästare.

MVH
Balderk

 

[Storuggla]

En Amerikansk Myt

Av James Ellroy (American Tabloid), finns på bibliotek och i välsorterade bokhandlar. Boken handlar om korruption, brott och hårdingar i Kennedyerans USA (och Kuba).
Det finns en fristående uppföljare också, men den är som sagt fristående och och inte... viktig. Typ.
Nåja, varför ska man då läsa den? Jo, för att den är kul, spännande och sen får man reda på vem som sköt Kennedy också


Storuggla, slugger

 

[Foggmock]

Re: Bilbo - en hobbits äventyr

Det är tretton dvärgar. Bilbo rekryteras bland annat för att de ska slippa vara just tretton - oturstalet.

Och visst - vi kan diskutera den. Jag kan den nästan utantill.

(och säg det inte till nån, men jag har den som talbok.)

 

[Krille]

Tärningsspelaren, av Luke Rhinehart

Vad skulle du göra om du någonsin sade till dig själv, "äfan! nu slår jag en tärning, och slår jag en sexa så går jag ner och våldtar grannfrun", och du faktiskt slår en sexa?

Huvudpersonen i Tärningsspelaren, dr Luke Rhinehart, undrar faktiskt samma sak, huvudsakligen därför att han just sade detta till sig själv och slog en sexa. Han löser problemet på enklast möjliga sätt: han gör som tärningen sade. Att grannfrun inte verkade ha något emot det, utan tvärtom tyckte om det (så det blev inte så mycket våld i tagandet, om man så säger) övertygar Rhinehart att tärningen ska bli hans melodi.

Resultatet är en ytterst kaotisk men synnerligen rolig historia. Dessutom är den rätt tänkvärd.

 

[Klon]

Anne Rice, De fördömdas drottning

eng: Queen of the Damned.

En del av er har sett filmen tror jag nog, har föreslagit den på filmklubben nån gång, inte så stor respons då dock..

Nå, jag kan säga som så att boken är tusenfallt bättre än vad filmen är. Historian i den är långt mycket större (och inte samma story ens egentligen) Man får röra sig under en ganska lång period, lära känna vampyren Lestat, men kanske framför allt ett antal av den andra vampyrer som involveras i historien.

Det är en helt fristående del ur vampyrkrönikan och det är inte något problem att läsa bara den boken om man vill, jag tror dock att man kan få en ännu bättre upplevelse om man läst De dödligas förförare (eng:The vampire Lestat) först, men som sagt, det är absolut inga problem att förstå boken utan att ha läst någon annan del av vampyrkrönikan.

Anne Rice språk är väldigt målande och jag ibland kanske en aning gammaldags. Själv föredrar jag numera orginalspråket, dvs engelska, vad gäller Anne Rice, men de översättningar som gjort är bland de bästa som jag skådat.

Det här är en bok som man verkligen vill sätta tänderna i

 

[Klon]

William Gibson, Neuromancer

Tja, vad säger man. Det är en bok som kraftigt har medverkat till att forma vad som idag kallas för cyberpunk (om det gjorde det då har jag faktiskt inte någon aning om, men det finns säkert en massa klokt folk här som kan underrätta mig). Den handlar om avdankad hacker i en inte allt för avlägsen framtid, han får ett jobb utav en mystisk snubbe som innebär att käcka koder och ta sig in i ett fruktansvärt säkrt system.

Det är roligt, det är grovt, man får lite naket med
En väldigt skön och avslappnad bok tycker jag, en bok man bara måste ha läst!

 

[Klon]

Terry Pratchett, Spännande Tider

Okej, jag vet att jag nominerar tre böcker, men jag kunde bara inte låta bli.

För er som inte är bekanta med vår allas T.Pratchett (vem är inte det, undrar man allt!!) så är det en engelsk författare som skriver humorisktisk fantasy. Jag tror nog att jag rekomenderar att man läser det hela på svenska, jag har inte gjort annat, men jag kan tänka mig att det kan bli en del problem och skämt i språket, som förvisso kanske går förlorade i översättningen, men man fattar åtminstone...

Nåväl, Spännande tider handlar om trollkarlen Rensvind, som genom ett misstag hamnat på lite avvägar, närmare bestämt bort mot Imperiet, där just då ett gammalt spöke som kallas revolution drar igenom. Inte nog med det, barbaren Cohan och hans kanske något senila kämpar är på väg dit för att... ja mer än så kanske jag inte skall säga, men en hel del humor blir det när man förljer med skiv-världen mest otursförföljda trollkarl.

 

[Ymir]

John Fowles - "Samlaren"

Titelns 'Samlare' är en sjukligt hämmad, ung tjänsteman som genomlider sitt meningslösa liv i 60-talets London. Hans enda egentliga sysselsättning är hans omfattande fjärilssamling, och samlarmanin är också det enda som utmärker hans personlighet. Manisk är också hans kärlek till, eller snarare besatthet av, en ung studentska som brukar knata förbi hans fönster. Så vinner vår Samlare en jättevinst på lotto, och bestämmer sig för att göra verklighet av sina drömmar och samla in något helt annat än fjärilar som omväxling...

Berättelsen följer först förövrarens perspektiv, för att sedan skifta till offrets. Det är en djup, fascinerande och länge hyllad (boken kom ut -62 eller så) psykologisk skildring av en sjukligt hämmad människa, hans minituösa planerande och otäckt rationella tankesätt, liksom hans helt vanliga offer, och den instängdhet, utsatthet och otroliga ensamhet hon upplever, och det hopp hon desperat klamrar sig fast vid ändå. Det finns knappt några andra karaktärer än dessa två personer, men deras inre tankar, magnifikt formulerade och blottade för läsaren, räcker mer än väl.

'Samlaren' (mer känd under den engelska titeln 'The Collector') är en av de bästa böcker jag läst, inte minst litterärt - John Fowles skriver enkelt och rakt (inga långtråkiga Tolkienistiska utsvävningar) men fruktansvärt medryckande. Sällan har karaktärer varit så lätta att leva sig in i och en bok så fängslande - för egen del läste jag den i ett streck. (Det tog åtminstone ett halvt dygn). Det är också den kanske största ångestportion jag någonsin fått mig till livs, och det vill inte säga lite - minns vem som är ångestvirtuos. Renodlat psykiskt lidande destillerat i bokform. Låt er inte skrämmas - det är ingen tjock bok, och något som bara måste upplevas. Jag grät och låg apatisk i en hög på sängen i en timme eller så, och resten av dagen förflöt i ett grådaskigt ljusdunkel. Att omvärlden sedan inte var direkt förstående är en helt annan historia...min upplevelse var fullkomlig. Gav 'Samlaren' då något, utöver utlopp för lite tårar? Döm själva, vet jag. Här finns mycket att tala om.

- Ymir, ångestvirtuos

 

[Ymir]

Re: Tänk på översättningen!

Se då till att få tag i Aline Pippings översättning, för allt i världen. Hon dedikerade livet åt den, och den är tiofalt bättre än Åke Ohlmarks (sorry, när det gällde Tolkien var du bra) och alla andra som försökt sig på Dante. (Den senaste översättningen suuuger). Pipping är den enda som fått till terzinerna och rimmen på ett riktigt bra sätt.

- Ymir, rekommenderar och varnar.

 

[kefka]

Harry Martinsson - Aniara

Ett SF-epos om rymdskeppet Aniara som hamnar ur kurs och driver ut u tomheten. Boken består av ungefär 100 dikter, på både bunden och fri vers.

Jag tycker Aniara är en bok som man ska läsa åtminstone en gång, dels för att det är en intresessant berättelse men framför allt för att det är svenska när den är som vackrast.

 

[neowyn]

Anubis portarna

En underbar bok som blandar allt möjligt.
En studie resa til gamla london spårar ur och en underbar samling karaktärer får problem. De tids resande kommer dit med vetenska med resandet kan också göras med magi.

Lite förvirrad förklaring av boken kanske men jag vill inte avslöja något utan jag vill att ni skall ´kunna njuta av boken utan förkunskaper.

 

[Netfeed]

the plutonium blonde av Zakour och Ganem

fick inte plats med kompletta namn John Zakour och Lawrence Ganem

det hela handlar om en dick tracy variant i en inte allt så avlägsen framtid, kan saker och ting vara bättre?

nu var det länge sedan som jag läste den och kommer bara ihåg slutet som var riktigt bra, så jag kan inte dra historien helt, men det finns en massa thugs, flygande bilar och långa rockar

bara att börja läsa