Boksidor som ser ut som något annat

[Dimfrost]

En sak som kom upp i den senaste tidens layoutdiskussioner är rollspelsböcker som försöker se ut som något annat medium eller någon annan boktyp. Exemplet var då Coriolis där delar försöker efterlikna en tablet:



Men det finns många fler. Neotech Edge har ibland något slags datorgränssnitt:



Sedan finns den helt motsatta idén, att efterlikna gammalt papper, som i Jorges Bestiarium:



Eller läder, som omslaget på detsamma:



Eller bara små inslag, som post it-lappar (jag hittar inget exempel nu, men är säker på att jag har sett det, relativt nyligen).

Jag har nu insett att det här bryter min immersion. Boken blir på låtsas; även om det är snyggt och välgjort känns det inte helt genuint. Och det säger jag ändå när jag tycker Jorges och Coriolis är väldigt snygga produkter som jag gillar riktigt mycket. Det är bara något som skaver. På gränsen ligger saker som (falska) blodstänk bakom texten. Det är kanske för att det är något som skulle kunna se ut på samma sätt även om de vore äkta och därför känns annorlunda? En annan materialitet?

Jag gillar avvikande och nyskapande layout, men jag föredrar definitivt när det håller sig inom bokens paradigm och inte försöker efterlikna något annat, rent materiellt. Ett blankt bokpapper är inte en datorskärm. Ett matt papper är inte slitet pergament. Formgivning som använder extratunt och guldkantat papper för att efterlikna en bibel, eller glansigt papper, stort format och typsnittsblandning för att minna om experimentella 90-talstidskrifter, eller blurrigt risotryck för att blinka till uppkopierade fansin, däremot, det är något helt annat.

Är det här bara en helt irrationell hangup från min sida, eller ligger det något i det?

 

[Minimoni]

Jag gillar alla produkter du visat men jag kan personligen störa mig på när det artistiska valet att efterlikna något annat försvårar min förmåga att läsa boken. Se NeoTech sidan ovan, den gör det svårare att läsa all text än den borde.

 

[McKatla]

Generellt tycker jag illa om allt som försämrar läsbarheten. Inte heller vill jag behöva leta i en stökig layout efter vad som skall läsas och i vilken ordning. Skräckexempel på rollspelsböcker som aldrig borde ha tryckts är en del av de senare böckerna till "gamla" KULT. I några av dem var bakgrunden så mörk och stökig att texten bara fläckvis var läsbar!

Tvåspalt, tabeller och (möjligen) enstaka bilder är helt i sin ordning, men mer än så vill jag normalt inte ha. Undantaget är spel som Mörk Borg, där det estetiska är en viktig del av produkten. Men i ärlighetens namn är det sällan så, utan bilder (särskilt i utländska rollspel och i mycket OSR) finns där för att det verkar vara en norm att det skall vara bilder, bårder etc. Men de tillför sällan mycket. Whitehack, 2nd ed, och KULT-DL, Bible edition, är fortfarande mina favoritböcker bland rollspelen.

 

[Franz]

Jag tycker om alla exempel ovan Jag tror att den enda layout jag hittills stött på där läsandet blivit svårt har varit i DoDT (har jag för mig, det var länge sen jag öppnade de böckerna så jag kan ha fel) och i DoD Chronopia.

 

[Dimfrost]

Jag pratar alltså inte alls om läsbarhet eller lättlästhet här, utan enbart om vad som känns snyggt, eller kanske "äkta", vad det nu innebär.

 

[Troberg]

Generellt tycker jag illa om allt som försämrar läsbarheten. Inte heller vill jag behöva leta i en stökig layout efter vad som skall läsas och i vilken ordning.

Japp, aldrig en "brusig" bakgrund, och det ska vara bra kontrast.

 

[Ulfgeir]

Eller bara små inslag, som post it-lappar (jag hittar inget exempel nu, men är säker på att jag har sett det, relativt nyligen).

Dresden Files kör med post it-lappar och marginalanteckningar där spelets skapare (i fiktionen) käbblar med varandra om vilka saker som skall få vara med. Kan fixa en bild på det när jag är hemma. Tanken där är ju att att en av karaktärerna från böckerna har skapat ett rollspel som han skrivit ut, och sedan då bollar idéer med vissa andra karaktärer från böckerna.

 

[wilper]

Det här är Changeling från White Wolf. Jag tycker det är jättemysigt som koncept. Problemet är att jag endast med stor möda kan läsa skrivstilen.
Men uppenbarlingen är vi inte i samma kategori här, för just de här uppslagen har varit tungt vägande för att boken har överlevt flera utrensningar.

 

[DanielSchenström]

Jag har inget mot att man försöker få saker i böcker att se ut som något annat, men det görs så ofta så dåligt att jag tycker nästan allt jag sett lika gärna kunde skippat försöket.

Så, alla exempel i originalinlägget tycker jag inte är bra nog annat än omslaget till Jorges. Men för insidorna, de faktum att det blir ljust under texten exempelvis tar ju ifrån att det ser äkta ut, precis som textsnittet. Om bårderna dessutom är identiska för varje uppslag då sjunker det ännu mer. Neotech Edge krånglar till det med snedställning och textblur under annan text som ska läsas och det ser inte ut som datorfönster utan som en design gjord i nåt grafikprogram. Ett halvförsök.

Jag är däremot helt ok om man taggar ner det ett snäpp, har ett färgad texturerad bakgrund med ett vanligt maskinteckensnitt över exempelvis. Det är inte ens ett försök men det skapar en trevlig grafisk identitet.

 

[Ymir]

Mitt problem med floran av rollspel som försöker likna medeltida böcker är att det nästan alltid är asdåligt gjort. Jag har bläddrat i ett drygt tjog medeltida böcker, och de ser än idag, 600 år senare, bättre ut än alla moderna rollspel som desperat försöker se ut som dem. Folk tycker att rollspel är för dyra, men hade vi haft designparadigmet från 13-1400-talets böcker skulle en rollspelsbok kostat 100 000 typ...

Det rollspel jag sett som bäst lyckas efterapa stilen hos illuminerade manuskript är Aquelarre.

Aquelarre:

Medeltida bok jag läst, från Lunds universitets samlingar:




Det bisarra här är inte bara att den medeltida boken är mycket glassigare, den är också bättre illustrerad och har en mycket mer kreativ och lekfull layout. Personligen delar jag inte alls känslan från folk som kräver att rollspelsböcker ska vara tydligt läsbara - jag hade gärna sett en rollspelsbok i textualis, som den medeltida boken ovan. Jag har så länge försökt få olika folk jag jobbat för att gå med på något sådant, förgäves... Våga vara svårtillgänglig!

Om någon därute är modig/galen nog att ge ut en rollspelsbok med textualis som font kan ni väl höra av er? För isåfall vill jag jobba för er!

 

[Svarte Faraonen]

Jag kan hålla med om att det ofta kan kännas tacky med försök att efterlikna något som inte är en bok, kanske taget till sin spets i de imiterade ädelstenarna på omslaget till tredje utgåvans D&D. Men kanske är det egentligen lite töntigt att känna så? Att hålla på och vurma för autenticitet blir ju också lätt ängsligt, och känns som om det syftar tillbaka på någon sorts hundraåriga modernistiska designideal där materialen ska tala för sig själva och inte dekoreras. Vandrar man den vägen hamnar man förr eller senare hos Adolf Loos, och det vill man väl inte?

 

[Dimfrost]

Jag kan hålla med om att det ofta kan kännas tacky med försök att efterlikna något som inte är en bok, kanske taget till sin spets i de imiterade ädelstenarna på omslaget till tredje utgåvans D&D. Men kanske är det egentligen lite töntigt att känna så? Att hålla på och vurma för autenticitet blir ju också lätt ängsligt, och känns som om det syftar tillbaka på någon sorts hundraåriga modernistiska designideal där materialen ska tala för sig själva och inte dekoreras. Vandrar man den vägen hamnar man förr eller senare hos Adolf Loos, och det vill man väl inte?

Det är exakt det här som jag funderar över. Är jag på rätt sida om överdriven purism eller inte?

 

[Lukas]

När jag ser coriolis försök att se ut som en platta eller neotechs försök att se digital ut tänker jag bara
"varför inte ge ut det här spelet som en app istället"?

Tänk på möjligheterna att göra något nytt om man skulle sälja sina regler på en sådan palltform istället för i en bok.
(okej jag vet att idéen närmar sig Riotminds plattform, men det här är helt annurlunda, min idé hade varit bra)

 

[Svarte Faraonen]

Det är exakt det här som jag funderar över. Är jag på rätt sida om överdriven purism eller inte?

Det finns nog ändå något gott i att motverka den där inautentiska fantasy-estetiken som tar sitt uttryck i överdrivet bruk av fejkläder, glittriga vägghängarsvärd och sådana där amerikanska spelrum med träpaneler efter någon sorts fantasi om ett medeltida värdshus. Man behöver ju inte någon högre princip än att man tycker det är fult.

 

[Genesis]

Hur är det med saker som pilastrar, marmorering och liknande klassiska skeuomorfismer? Ogillar du det också? Eller är det bara i bokform?

 

[Leon]

Hur är det med saker som pilastrar, marmorering och liknande klassiska skeuomorfismer? Ogillar du det också? Eller är det bara i bokform?

Lite OT men jag avskyr pilastrar på nybyggen. Vem ens gör det? Mångmiljonvillor ute i vräk-kvarteren?

 

[Dimfrost]

Hur är det med saker som pilastrar, marmorering och liknande klassiska skeuomorfismer? Ogillar du det också? Eller är det bara i bokform?

Gillar pilastrar, ogillar marmorering. Men är det verkligen samma sak? Jag ogillar om man målar en pilaster på väggen. Det är inte syftet jag ogillar, det är felaktig materialitet, kanske.

 

[Svarte Faraonen]

Gillar pilastrar, ogillar marmorering. Men är det verkligen samma sak? Jag ogillar om man målar en pilaster på väggen. Det är inte syftet jag ogillar, det är felaktig materialitet, kanske.

Intressant exempel med marmorering. När jag till exempel ser marmorerade bokomslag tänker jag inte "det här är låtsasmarmor", utan jag ser marmoreringen som en konstart i sig. Samma sak med pilastrar, trots att de är "låtsaskolumner" ingår de i en arkitektonisk tradition jag tycker om, så jag kan uppskatta dem för det de är och inte störas av dem som billiga imitationer.

När jag läste konstvetenskap, däremot, kändes det som om det fortfarande vilade ett tydligt modernistiskt ideal hos många av föreläsarna. Form utan funktion skulle man alltid rynka på näsan åt, ja, kanske kunde man rent utav tycka att grekerna gott hade kunnat nöja sig med att designa vackert ändamålsenliga kärl istället för att rita en massa bilder på krukorna. Möjligen är det ett kvardröjande agg från denna tid som väcker min motsträvighet mot den sortens tankegods.

 

[krank]

Är det här bara en helt irrationell hangup från min sida, eller ligger det något i det?

Jag får en liknande känsla. Lite som att jag verkligen, verkligen ogillade den där looken som Apple höll på med ett tag i sitt operativsystem, med fejkat trä för bokhyllor och "borstat stål" etc. Eller som D&D3.x-böcker som hade "ädelstenar" etc.

I nästan alla fall ser sånt mest bara plastigt, fejk och rätt fånigt ut för mig. Jag antar att det är tänkt att vara stämningsfullt, men för mig blir det mest kitch. På det tråkiga sättet.

Och just när spel försöker se ut som surfplatte-gränssnitt… Alltså, surfplatte-gränssnitt är inte scifi. Det är vardag, och de är dessutom generellt fula och inte sällan dåligt designade. Så när "scifi-rollspel" använder sig av liknande estetik så funkar det verkligen inte för mig alls. Det känns lite som att läsa en serie utskrivna skärmdumpar, och att skriva ut sina E-mails eller att skriva ut hemsidor känns verkligen inte "nytt och spännande".

 

[Ulfgeir]

Här är några bilder från Dresden Files rpg.