Det är helt riktigt, och väldigt nämnvärt, att det var just Sjuhäradsbygden som fått väldigt kontroversiella undantagsprivilegier för kringresande landsbygdshandel som gjorde dem unika - men som jag hade för mig (nu har jag inte denna avhandlingen till hands i skrivande stund, som mitt minne baserar sig på) reste dessa västsvenska bönder ut över hela Sverige med sin verksamhet. Jag kan ha fel!
Klöver och timotej etableras efter 1850-talet, men vall i någon form har det alltid funnits. Vall slås oftast två gånger före midsommar (då det växer som fortast då) och en gång efter. Våtmarker, med starrgräs och liknande används också som vallfoder.
Såsom boende i Sjuhäradsbygden och historienörd kan jag säga att vi var de enda som fick knalla runt fram till 1864, det stämmer. De utvecklade ett eget språk som hette månsing, för övrigt.
Just det. Gödsling är ju ett riktigt skitgöra, och görs innan harvning för att det ska blandas in i jorden, som jag förstått det.
Ordet "Luffare" existerar inte i svenskan alls 1840. "Landstrykare" finns väl, men jag uppfattar det som att någon riktig luffarkultur inte finns ännu. EDIT: Däremot resandefolk ("tattare") och judar som reser runt. Vallackare, kittelflickare och så vidare. Men dem har vi redan avhandlat i den andra tråden.
Kolade folk i allmänhet, eller var det ett (fattigt och smutsigt) specialistjob?
Ja, jag har förstått att det är skillnad mellan vall och slåtteräng, och att det var Linné som förde in vallväxterna till Sverige. Men det kanske fortfarande 1840 inte är riktigt någon odling på vallen, utan man låter bara gräset växa vilt och så slår man det sedan?
Nä, jag tänker mest på kolare i bruksbygder, där man behöver kolet. Och det är ju ett specialistjobb, som du säger. Jag har förstått det som att kolare ofta är torpare på brukets mark, som får odla sin egen lilla markplätt i utbyte mot att leverera en viss mängd kol till bruket.
Ah, toppen! Tack (och även till @Daniel)! Så knallar dyker upp i hela landet, men de kommer alltid från Sjuhäradsbygden. Då ska jag såklart ha med dem!
Jag är intresserad av detta, men inte såpass att jag är villig att gå till ett bibliotek! Någon måtta får det vara.
Jag förstår det som att det är just så. Man kan också låta djur beta vallen och då gödslar de den samtidigt (bra om det är mark i träda).
Khan hann före med bekräftelse, men jo jag mindes alltså rätt. Jag plockade fram Pia Lundqvists doktorsavhandling i ämnet, "Marknad på väg", och mycket riktigt var det just dessa västgötar som vandrade runt med en kundkrets som omfattade 90% av Sveriges befolkning. Ett av fokusåren i avhandlingen är just 1843, så det ligger helt rätt i tiden.
Vete fan vad jag ska kalla dem, dock? Ordet "Knalle" är belagt sedan 1842, "Nasare" sedan 1927 och "gårdfarihandlare" sedan 1848, så inget av dessa ord kan jag ju använda. Vad kallar man dem?
Mm, det är ju såklart en idé. Jag sökte runt lite i Litteraturbanken och hittade följande citat i Småsaker af en nybegynnare 2 från 1836:
Jo när jag bläddrade igenom ovan nämnda avhandling idag såg jag faktiskt nåt stycke om just detta, att det så småningom behövde regleras, att det sattes statliga bestämmelser kring hur många eller få bönder som fick ingå i sådan karavaner. Men ska låta det vara osagt om det var en aktuell kontrovers / juridisk fråga 1840 eller om det var senare.
Ja, det där läste jag på Wikipedia. Det är intressant! Bra att det går att ha lite både och. Någon bonde som bränner hemma, men de flesta köper in det.
