Plot points och mina åsikter om det
Bakgrund
Jag får ett väldigt negativt utgångsläge här eftersom jag läst en del i Serenityrollspelet och stört mig massor på plot points. Där får man ett fast antal i början av en kampanj (står att man kan få fler under spelets gång men hittar inte kriterier för hur) och sen kan man använda dom för att boosta tärningsslag. Det låter ju rätt likt din mekanism. Vad är det jag inte gillade då?
1) Mattelektion. Jag vill inte ha några poängräkningsmarker när jag lirar rollspel. Om man vill göra en satsning för att få ett extra bra resultat föredrar jag en negativ modifikation på tärningsslaget istället för att satsa marker. Det blir ett sidosystem som mest känns onödigt.
2) Nu hittade jag ju inte regeln men vad jag minns så får man plot points vid en bra karaktärsgestaltning, om man lyckas bygga in sina styrkor/svagheter i storyn. Nej tack, du har ju precis höjt spelupplevelsen genom en bra rollprestation. Du avlastar SL, dina medspelare får roliga saker att agera emot. Alla vinner. Du behöver inte få nån mer belöning än så. Spelaren ska vilja berätta om sin karaktär utan att det ska krävas poängmutor. Jag blir bara olustig när det ska delas ut poäng till dom som agerar "bäst".
3) Plot points kan sen användas för att förbättra färdigheter, köpa bort svagheter osv. Jag vill ha inbyggt system för att göra karaktärer bättre i rollspel men jag tycker aldrig om dom när jag ser förbättringsregler. Jag är hopplös. Det här rör dock inte trådstarten men jag valde ju att snacka om plot points i största allmänhet.
Bonusen var mest för att motivera dem att göra det, som lite grädde på moset.
Jag är skeptiskt till sådant här, kan funka med rätt spelgrupp, där alla använder systemet lika bra. Men vad händer om Tyste Ture är med och spelar, ska han få mindre bonusar då bara för att han inte är lika pratgrad som Pladdrande Putte? Ture kanske blir ännu tystare nu när han känner en dum press. Pladdrande Putte pratar ju redan en jäkla massa och behöver sanneligen ingen uppmaning. Jag tror hursomehelst mer på en muntlig uppmaning till spelarna att beskriva saker, att visa att det blir roligare om de gör det. Om Ture nu vill plocka in en gammal barndomskamrat till sin hjälte i storyn, gör någon kul grej av det så kommer Ture märka att "hey, det här var ju skoj, jag ska berätta in mer grejer".
Det var mina två cent. Nu ska jag och min kurrande mage åka på turné och roa japanska turister.