Nekromanti Bonusar för sin bakgrund.

[Gordeg]

Nu tolkade jag det som att varje spelare max kunde få fem markörer, så det rör sig ju inte så mycket mer givande för de snacksaliga efter han dragit sina fem anekdoter...

Jo, för man förbrukar ju sina markörer också. Låter som att det funkar ungefär som quintessence i gamla Mage. I det spelet var skillnaden kännbar mellan de som kunda samla på sig och spendera quintessence och de som inte kunde göra det.
(För de som inte spelade Mage: Quintessence var en lagringsbar magisk energi som kunde spenderas för att sänka svårighetsgraden för magianvändning.)

Gordeg

 

[Robert Jonsson]

Jo, för man förbrukar ju sina markörer också.

Ja, och vad säger då att de kommer tillbaka i skålet? Jag måste ha missat den biten. Det troligare är helt enkelt att de försvinner ur spelet efter användning. Så det spelar ingen roll helt enkelt efter man fått sina fem markörer. Du kan inte få fler.

Så läste jag Wilpers inlägg.

 

[Gordeg]

Vet inte hur Wilper använder sitt system, men det är knappast en förbättring om varje rollperson bara kan samla totalt fem marker, tvärtom.
Uppmuntra spelarna att tänka ut anekdoter, ju fler desto bättre, men inte för många, för då rycker vi belöningen!

Gordeg

 

[Feuflux]

Plot points och mina åsikter om det

Bakgrund
Jag får ett väldigt negativt utgångsläge här eftersom jag läst en del i Serenityrollspelet och stört mig massor på plot points. Där får man ett fast antal i början av en kampanj (står att man kan få fler under spelets gång men hittar inte kriterier för hur) och sen kan man använda dom för att boosta tärningsslag. Det låter ju rätt likt din mekanism. Vad är det jag inte gillade då?

1) Mattelektion. Jag vill inte ha några poängräkningsmarker när jag lirar rollspel. Om man vill göra en satsning för att få ett extra bra resultat föredrar jag en negativ modifikation på tärningsslaget istället för att satsa marker. Det blir ett sidosystem som mest känns onödigt.

2) Nu hittade jag ju inte regeln men vad jag minns så får man plot points vid en bra karaktärsgestaltning, om man lyckas bygga in sina styrkor/svagheter i storyn. Nej tack, du har ju precis höjt spelupplevelsen genom en bra rollprestation. Du avlastar SL, dina medspelare får roliga saker att agera emot. Alla vinner. Du behöver inte få nån mer belöning än så. Spelaren ska vilja berätta om sin karaktär utan att det ska krävas poängmutor. Jag blir bara olustig när det ska delas ut poäng till dom som agerar "bäst".

3) Plot points kan sen användas för att förbättra färdigheter, köpa bort svagheter osv. Jag vill ha inbyggt system för att göra karaktärer bättre i rollspel men jag tycker aldrig om dom när jag ser förbättringsregler. Jag är hopplös. Det här rör dock inte trådstarten men jag valde ju att snacka om plot points i största allmänhet.

Bonusen var mest för att motivera dem att göra det, som lite grädde på moset.

Jag är skeptiskt till sådant här, kan funka med rätt spelgrupp, där alla använder systemet lika bra. Men vad händer om Tyste Ture är med och spelar, ska han få mindre bonusar då bara för att han inte är lika pratgrad som Pladdrande Putte? Ture kanske blir ännu tystare nu när han känner en dum press. Pladdrande Putte pratar ju redan en jäkla massa och behöver sanneligen ingen uppmaning. Jag tror hursomehelst mer på en muntlig uppmaning till spelarna att beskriva saker, att visa att det blir roligare om de gör det. Om Ture nu vill plocka in en gammal barndomskamrat till sin hjälte i storyn, gör någon kul grej av det så kommer Ture märka att "hey, det här var ju skoj, jag ska berätta in mer grejer".

Det var mina två cent. Nu ska jag och min kurrande mage åka på turné och roa japanska turister.

 

[MrG]

Med god vilja kan man få vad som helst att fungera. Men om systemet förutsätter att ingen koboldar kan bara generösa och mogna rollspelare använda det. Jag vill använda system som ger draghjälp i rätt riktning.
Grattis om du inte har någon i din spelgrupp som faller in i en "prata mest-tävling" för att samla på sig poäng. Men om man har en enda sådan spelare dras snabbt en svårstoppad karusell igång, de andra spelarna lockas med och till slut blir anekdotberättandet/rollgestaltningen/whatever rent prestationsspelande.

Tycker fortfarande att det måste finnas någon anledning till att jag inte ser några problem att få det att flyta som sl och andra bara upplever det som problem. Fast å andra sidan har jag sett samma probelm inom teater där vissa under fel regi totalt flippar i impro.

Fast förstår inte hur ni får rollspel att hänga ihop över huvudtaget med spelare som inte kan hantera sånt. Hur kommer det sig att inte allt flippar i en tala mest tävling?

(hade markerat för att svara på det här percis innan rollspel.nu gick ned)

 

[Gordeg]

Coolt, jag hade helt glömt bort att den här diskussionen fanns.

Fast förstår inte hur ni får rollspel att hänga ihop över huvudtaget med spelare som inte kan hantera sånt. Hur kommer det sig att inte allt flippar i en tala mest tävling?

Jag tar mig friheten att läsa detta som "hur kommer det sig att inte alla flippar...".
Om du menar det jag tror ligger svaret i spelarnas inställning. Många spelare växlar enkelt mellan prestationsspelande och stårytelling, men några tycks aldrig ta sig ur prestationsspelandet. Mina farhågor gäller den senare gruppen.

Gordeg

 

[MrG]

Jag tar mig friheten att läsa detta som "hur kommer det sig att inte alla flippar...".

Skönt, då det var vad jag tänkte

Om du menar det jag tror ligger svaret i spelarnas inställning. Många spelare växlar enkelt mellan prestationsspelande och stårytelling, men några tycks aldrig ta sig ur prestationsspelandet. Mina farhågor gäller den senare gruppen.

Hmm... prestationsspelande, där har jag nog missat något
Grunnar på om samma problem kommer åt andra hållet med grupper som är för hårt nischade mot narrativet, men tror inte det. Snarare är det kanske till och med tvärt om att de kan bli hindrade av andra typer av regler? Går det i sånt fall att skapa regler som passar andra utan förlita sig på att folk kan applicera sunt förnuft?

 

[Gordeg]

Går det i sånt fall att skapa regler som passar andra utan förlita sig på att folk kan applicera sunt förnuft?

Det där är jättesvårt eftersom jag tror att reglernas utformning på något sätt underordnas spelarnas inställning. Hm, det där lät lite konstigt, men jag menar att gruppens inställning är den enskilt största faktorn och en samstämd grupp kan göra nästan vad de vill av nästan vilket spel som helst. En icke samstämd grupp dras mot lägsta gemensamma nämnaren vilket ofta tycks vara koboldning.
Fast självklart kan bra utformade regler ge gruppen en knuff i vald riktning.
(Observera att jag skriver vald riktning, inte rätt riktning! För vad är rätt och fel?)

Gordeg