Nekrofili.
Jag tillåter mig detta.
I egenskap av nyliberal, herr Ulsak, så skulle jag vara överlycklig om det du sade vore sant.
TYVÄRR, dock, har regeringen Reinfeldt sökt, och fått, mandat för en begränsad samhällsförändring, som bygger på jobbskapande inom ramen för ett i grunden åderförkalkat socialistiskt system, som i mångt och mycket uppvisar många av de tendenser som lenins sovietunion (exempelvis ett närmast maniskt arbete för att hindra folk från att nå rikedom, medan man å andra sidan daltar med dem av de utvalda som redan nått den, ett motvilligt tillåtande av vinst, och en stadig ström statligt sanktionerad ideologisk propaganda). Med andra ord kommer Allians för Sverige inte att genomföra några större förändringar, och dem som genomförs kommer med största sannolikhet att ligga i linje med vad den socialkonservative Reinfelt kan ideologiskt legitimera genom hänvisningar till Oakshott, eller Colridge, snarare än till Nozick eller Bastiat (eller jo, den senare kommer antagligen att passera nålsögat).
För att bemöta dina ideologiska påståenden, kan jag, eftersom jag faktiskt bemödat mig att läsa inte bara mina egna urkunder (Smith, Bastiat, Hayek, Hobbes, Burke, Mill, Spinoza, Jefferson, Mason, Geijer och Chydenius) utan också en stor del av Marx, Hegels och Uljanovs verk (H: Filosophy of Right, M: Ekonomiskfilosofiska, Grundrisse, Tyska ideolgin, Introduktion till ekonomin, Feurbach teserna, Manifestet och naturligtvis delar ur Kapitalet, även om jag bara börjat på den sistnämnda, resp Staten och revolutionen, och Vad måste göras av "Lenin" (adelsmannen Uljanov)) meddela ett par saker:
Det är visserligen så att Hobbes, Smith och Burke antar att människans egoism är större än hennes sammarbetsförmåga (vad det gäller dessa ger jag dig rätt), men konsekvensen av detta blir i
A) Hobbes fall, förkastandet av anarkí, och insikten om att människan, trots naturliga rättigheter (Som formuleras av honom innan de blev allmängods genom Locke), måste ha möjlighet att försvara dessa, för att de skall bli tillgodosedda, en insikt som alla ickeidealistiska (för att tala ditt dialektiska språk) ideologer senare baserat sig på.
B) Smiths fall, insikten om (liksom annars De Mandevilles) att största möjliga lycka, i bemärkelsen ekonomisk nytta, kommer till allmänheten genom fri konkurrens, ett antagande Marx i Ekonomiskfilosofiska (kanske intro, jag blir osäker när jag tänker på det), ju faktiskt citerar "det bästa för arbetaren är att leva i ett samhälle i (ekonomisk) expansion, detta garanterar inte att arbetaren har det bra, men i alla andra system är hans situation dömd".
C) Burkes fall, att han hävdar vikten av respekt för tidigare auktoriteter, eller med andra ord, att för snabb förändring tenderar att få människor att vara elaka mot varandra, pga stress och avtrubbning, något som kan betvingas genom att man ger folk tryggheten av bestående instanser, även om dessa i realiteten är maktlösa.
De andra borgerliga tänkarna som jag radade upp, och som du uppenbarligen inte läst, har däremot en utpräglat positiv människosyn. Exempelvis baserar Bastiat hela sitt system på antagandet att alla människor är myndiga att hantera sin egen vardag, och dessutom att denna hantering leder till att de både är lyckliga och genom handel flerfaldigar sina resurser (avfärdandet av Bastiats tes i Grundrisse får nog ses som Marx grövsta ekonomiska felbedömning - bortsett från alla ideologiska tolkningar av olika fenomen,´och alla utpekade tillfällen för världsrevolutionen under hans tid i Belgien - eftersom denna leder till teorin om centraliseringen av egendom, en tes som bevisligen är fel, och ett utmärkt exempel på hur marxistisk analys, även när den är korrekt vid varje enskillt tillfälle, inte fungerar när man applicerar den på utveckling), medan Spinoza genom förordandet av sin ideala republik tar hobbes analys och vänder den i sin "dialektiska motsats", eller med andra ord läser vad som faktiskt står och struntar i författarens trauma av att ha genomgått tre landsflykter och två inbördeskrig.
Angående svarta människosyner, så skulle jag vilja påstå att dessa snarare finns inom den Hegeleriska traditionen. Hur förklarar du annars
>> Marx beskrivning av den råa kommunismen som värre än kapitalismen (ekonomiskhistoriska igen)
>> Lenins övertygelse om att folket var för korkat för att leda sig själv (behovet av ett revolutionärt avantgarde för att stävja de reaktionära tendenserna hos trasproletärerna)
>> Hegels ständiga vurmande för positiv frihet (det vill säga att man är fri när man gör rätt), och de därav följande idéerna om återgång till påbudslag istället för förbudslag?
Samma frågor skulle kunna ställas om förgudligandet av Malthus, trots att samtida forskning visade att han hade fel; Manifestets hyllning av kapitalismen som det bästa som hänt mänskligheten på basis av dess förråande av relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare; etc...
Om moderatorn tillåter skulle jag gärna vilja att Ulsak tilläts besvara mitt inlägg.
Svar kommer läsas med intresse. Tills dess/borgerliga hälsningar ORFEUS