Brädspel med samarbete

[Organ]

Jag är lite svag för Betrayal at the House on the Hill. Jag gillar att det startar som ett samarbetsspel för att sedan plötsligt halvvägs in helt ändra karaktär och bli ett "en spelare mot alla andra"-spel.

 

[Organ]

Jag gillar även spel där det är två lag som kämpar mot varandra som till exempel Axis & Allies och Captain Sonar. Där får man både competition och co-op.

 

[Franz]

Jag har i sig inget emot brädspel med samarbete men problemet är att när vi på mina vänners inrådan spelar exempelvis Descent så tänker jag alltid typ: ”Det här är ju rätt kul, men vi hade haft ännu roligare om vi spelat rollspel istället”.

 

[Khan]

Vissa brukar vilja ha en plan och följa den hela vägen och blir sura när det rubbas. Spel som Roborally brukar komma upp som irriterande för dessa personer, där man programmerar drag i förväg och sedan kan andra robotar knuffa en och så kommer man ur kurs.

Co-op-spel som jag verkligen gillar:

• Spirit Island. Verkligen kärat ned mig i spelet. Temat följer andarnas förmågorna så himla bra och spelet är svårt.
• Gloomhaven. Samma sak här. Har 200 timmar spelade på Steam.
• Mice and Mystics. Mer rollspel och jag älskar möss som karaktärer. Mekaniken är inte speciellt utmanande dock.

Förr tyckte jag om Pandemic, men det är för enkelt att överblicka, så det har tendensen att bli "en person mot spelet".

Instämmer till fullo på Spirit Island. Det är nog det bästa samarbetsspel som jag spelat, främst eftersom det är tillräckligt oöverblickbart för att motverka alla tendenser till alfaspelarproblemet. Det är inget kul när partiet övergår till att en spelare beordrar vad alla andra spelare ska göra, så det nästan blir som patiens med extra händer. Så upplever jag det blir med Pandemic.

Däremot kan jag rekommendera Pandemic Cthulhu. Mer stämning, och det är riktigt kul. Jag antar att det är ett spel man kan köra till nivån att man får alfaspelarproblem också, men jag ser inte samma självklarhet i vad man "måste" göra än i alla fall. Testa hellre det än Pandemic Standard.

 

[Vimes]

Samarbetsspel är nog den största blindtarmen i modern brädspelsdesign. Samarbete mot andra (typ Axis & Allies - även om det är ett riktigt skitspel på alla andra sätt) kan fungera, men samarbete mot spelet är helt värdelöst. Jag tror du med gott samvete kan sluta försöka hitta bra sådana brädspel, @luddwig.

 

[Organ]

Däremot kan jag rekommendera Pandemic Cthulhu. Mer stämning, och det är riktigt kul. Jag antar att det är ett spel man kan köra till nivån att man får alfaspelarproblem också, men jag ser inte samma självklarhet i vad man "måste" göra än i alla fall. Testa hellre det än Pandemic Standard.

Det har jag faktiskt missat att det existerar. Vad är grejen där? Som Pandemic fast det är Nyarlathothep man ska stoppa istället för vanliga pandemier? Och är det samma regelverk? Oavsett så gillar jag det. Alla sammanhang blir bättre när man kastar in Great Old Ones i mixen.

 

[Khan]

Det har jag faktiskt missat att det existerar. Vad är grejen där? Som Pandemic fast det är Nyarlathothep man ska stoppa istället för vanliga pandemier? Och är det samma regelverk? Oavsett så gillar jag det. Alla sammanhang blir bättre när man kastar in Great Old Ones i mixen.

Man slumpar fram en ny Flädergud att slåss mot varje gång, och man slåss inte mot virusutbrott utan mot spontant uppkommande kultister. Det är kul. Att kuta runt i lilla Arkham är också roligare än motsvarande världskarta i standardverstionen. Men på det hela är det en tillfixad och errata-ordnad version av standardregelverket men med ett tjockt lager av Lovecraft-fernissa ovanpå.

Pandemic Reign of Cthulhu

Beings of ancient evil, known as Old Ones, are threatening to break out of their cosmic prison and awake into the world. Everything you know and love could be destroyed by chaos and madness. Can you and your fellow investigators manage to find and seal every portal in time? Hurry before you lose...

www.sfbok.se

 

[Organ]

Man slumpar fram en ny Flädergud att slåss mot varje gång, och man slåss inte mot virusutbrott utan mot spontant uppkommande kultister. Det är kul. Att kuta runt i lilla Arkham är också roligare än motsvarande världskarta i standardverstionen. Men på det hela är det en tillfixad och errata-ordnad version av standardregelverket men med ett tjockt lager av Lovecraft-fernissa ovanpå.

Pandemic Reign of Cthulhu

Beings of ancient evil, known as Old Ones, are threatening to break out of their cosmic prison and awake into the world. Everything you know and love could be destroyed by chaos and madness. Can you and your fellow investigators manage to find and seal every portal in time? Hurry before you lose...

www.sfbok.se

Aha, så det är snarare Arkham Horror med andra regler än Pandemic med ett annat fluff?

 

[Organ]

Samarbetsspel är nog den största blindtarmen i modern brädspelsdesign. Samarbete mot andra (typ Axis & Allies - även om det är ett riktigt skitspel på alla andra sätt) kan fungera, men samarbete mot spelet är helt värdelöst. Jag tror du med gott samvete kan sluta försöka hitta bra sådana brädspel, @luddwig.

På vad sätt menar du att det är värdelöst?

 

[Vimes]

På vad sätt menar du att det är värdelöst?

Som i att det inte är en rolig aktivitet att ägna sig åt, förstås.

(Det går ju att ha olika uppfattningar här. Jag har aldrig kul med samarbetsspel, och TS verkar inte heller ha det. Jag föreslår att han helt enkelt inte gillar samarbetsspel och kanske ska strunta i att försöka hitta något han gillar. Sen finns det de som gillar typ Arkham Horror eller Pandemic och de får de ju göra förstås, men jag antar att deras brädspelskul är ett helt annat än mitt brädspelskul. (Jag gillar inte koriander heller. Ett tag hade jag som projekt att försöka lära mig gilla det, men det funkade inte. Så nu undviker jag mat med koriander. Så kan det vara!))

 

[Khan]

Aha, så det är snarare Arkham Horror med andra regler än Pandemic med ett annat fluff?

Oh nej. Det är mycket mer pandemic.

 

[Bifur]

Oh nej. Det är mycket mer pandemic.

Håller med om att Reign of Cthulhu är väldigt trevligt. Det kräver lite mindre planering (dels för att viss mekanik är förenklad, dels för att det är lite mer slump så det går inte att planera på samma vis) och förtar därför också alfaspelarproblemwt, i alla fall något.

 

[luddwig]

Jag har aldrig kul med samarbetsspel, och TS verkar inte heller ha det. Jag föreslår att han helt enkelt inte gillar samarbetsspel och kanske ska strunta i att försöka hitta något han gillar.

Det är där jag landat också. Jag får helt enkelt inse att samarbetsbrädspel inte är min kopp te, och försöka ha rimligt låga förväntningar vid de tillfällen vännerna ändå vill spela sådana spel.