Nekromanti Brädspelsklubben!

[RasmusL]

Jag fick också spela Catacombs igår och det rockade riktigt fett! Vid första anblick är det ett klassiskt "co-op VS dungeon master"-dungeoncrawl där en dunge ska rensas och en boss mördas. Det briljanta med spelet är att hela spelmekaniken är spelardexterity-baserad och för att flytta runt sin karaktär (som symboliseras av en träpuck) måste en sprätta till den med fingret så att den glider över spelplanen till en ny position! Samma princip gäller för trollformler, pilar, närstridsattacker och monster och det är kul, kaotiskt, oförutsägbart och jävligt skicklighetsintensivt hel tiden! Ett felsteg ("felsprätt"?) kan betyda döden och vår omgång var spännande, utmanande och jävligt rolig (många skratt, märkliga situationer och knasiga anfallsplaner). Till grundmekaniken läggs karaktärer med olika specialförmågor och möjligheten att köpa utrustning och såhär efter första spelomgången känns komplexiteten och de taktiska valmöjligheter dessa bidrar med alldeles lagom komplexa.

Jag är imponerad och sugen på fler coola applikationer av dexterity-mekanik!

4,7 av 5,0 Gorgonpuckar!

 

[krank]

Jag har spelat spel under helgen. En kompis jag lärde känna när vi jobbade ihop vid Nynäshamns Gymnasium var på besök - numera bor han i Skåne, så vi ses inte så ofta.

Vi varvade upp med en match Boss Monster 2. Jag gillar Boss Monster; det har en stark och trevlig tematik, ett enkelt upplägg och en kort speltid. Det går också att förklara väldigt snabbt. Tvåan funkade precis lika bra som ettan. Boss Monster och Boss Monster 2 är inte spel jag skulle kunna ha som mina "huvudspel" eller spela en hel kväll, men just för uppvärmning och pausunderhållning funkar de ypperligt.

Sen spelade vi Theseus: Dark Orbit. När vi väl tagit oss förbi den abyssmalt jävla skitvärdelösa manualen och faktiskt kom in i spelet så var det hemskt roligt. Det är lite euro i sin mekanik, men inte så mycket att jag kände mig helt borttappad. Och tematiken är tillräckligt stark och förankrad i mekaniken för att min ameritrash-smak ändå skulle tillfredsställas.

Spelet går ganska snabbt och erbjuder inte alltid så komplexa val (man väljer ofta mellan två olika handlingar snarare än 5+) men komplexiteten tillkommer genom att man förväntas se flera drag framåt och fundera kring spelbrädets nuvarande upplägg och vad man tror att motspelaren kommer att göra etc. Spelets fraktioner är lagom asymmetriska och vi testade bara aliens och scientists. Jag förlorade i slutänden, men känner att jag definitivt vill spela spelet igen.

Negativa saker med spelet: ASFULT typsnitt till alla rubriker. Dessutom satt av nån som skitit helt i kerning. Plus EXTREMT dåligt förklarat. Alla spelets regler hade kunnat få plats på en A4 om man bara komprimerat och förklarat på ett bättre sätt. För det är inte svårt. Det var bara svårt att veta vad fan författarna menade.

Jag har hört av andra att spelet inte funkar lika bra på fler spelare, men för två flöt det på fint.

Sedan spelade vi också två omgångar Eldritch Horror. Vi fick stryk först av Yog-Sothoth och sedan av Azathoth. Jag tycker mycket om det här spelet; mekaniskt är det som ett Arkham Horror men där allt dåligt och tråkigt som drar ner AH tagits bort, strömlinjeformats eller bytts ut mot något som funkar bättre. Tematiskt saknar jag Arkham lite; det blir ju trots allt en annan känsla av att kuska runt i hela världen jämfört med att springa runt i en och samma stad.

Men EH är inte på något sätt tråkigt eller dåligt på ett berättelse/fluffmässigt plan det heller. Men jag är rädd för att det bara blir EH som spelas eftersom AH är så segt, vilket gör att jag sörjer förlusten av de berättelserna.

Men ja, EH är ett skitbra spel. Det enda jag har att anmärka på, förutom att jag hellre sett en låda med olika fack för alla kort etc, är väl att Condition-korten och Spell-korten gott kunnat ha både kortnamnet och kategorin i sidhuvudet så man slapp kolla på två ställen när man letar efter nåt.

 

[RasmusL]

Jag har spelat fler dexterityspel, hurra!

Space Cadets Dice Duel

Dogfights i rymden, fyra spelare mot fyra där kommunikation, snabbtänkthet och framför allt fingerfärdighet avgör matchen! Det här var verkligen askul och den helt galna pacingmekaniken skapade en lagbaserad hets som lätt matchar Space Alerts men med regler som är mycket enklare att greppa.

Kärnan i spelet är att en av spelarna genererar energi till de övriga som dessa kan använda till olika saker så som att ladda torpeder, ställa in siktet, störa motståndarens sikteslåsning, peta ut minor, ladda sköldarna, ratta skeppet, mm. Energiskaparen gör detta genom att slå ett gäng tärningar så jävla snabbt hen kan och de olika tärningsresultaten har särskilda funktioner när de fördelas till de övriga spelarna. Energimakaren delar alltså ut tärningar till två andra lagkamrater och används till diverse hyss som koordineras av den fjärde, kaptenen. Speltiden låg på ca 30 min och det räckte gott och väl för att samtliga deltagare skulle vara utpumpade efter ett par gem.

Vi spelade på sex spelare men det var väl rörigt utan kapten och jag skulle gärna testa på åtta (eller tio med extraskepps-expansionen). Just de höga spelarantalen kanske kan vara en turn off men personligen är det perfekt då vi brukar vara mellan 8-15 lirare på brädspelsträffarna. Perfekt fartfyllt dexterity-kul där snabba tärningsfingrar, snabbtänkthet och kommunikation är kung!

4,5 av 5 fan-jag-tappade-tärningen-på-golvet!

Jag har också spelat Aargh!Tect, Panic Station och XCOM men de får vänta till ett senare inlägg!

 

[anth]

Ett spel som vi spelade väldigt mycket i somras var Takenoko.

Spelet är franskt, trots sitt japanska namn som betyder bambuskott.

Kejsaren av Japan har fått en panda i present av sin kinesiske kollega. Han har följdaktligen släppt ut den i sin kejserliga trädgård, där den ställer till problem för den kejserliga trädgårdsmästaren.

Spelet är gjort för 2-4 spelare, men är inte speciellt kul för två. Toretiskt sett går det att spela på 5, men då får man själv göra en femte spelbricka (det är inte speciellt svårt).
Det brukar ta c:a en halvtimme att spela färdigt ett parti.

Spelet består av massor med smådelar och bör inte komma i närheten av små barn. Större barn däremot brukar tycka att spelet är jättekul.
Reglerna är enkla och det varken finns eller behövs text på själva "spelplanen". Istället förklaras allt med söta bilder.

Alla börjar med tre "målkort" på handen som med bilder beskriver vad man ska uppnå för att få poäng. Vartefter man uppnår sina mål spelar man ut sina målkort och tar upp nya. Ett parti tar slut när någon lyckas uppnå ett visst antal mål. Det är inte säkert att den som avslutar spelet vinner eftersom de olika målen ger olika poäng och en spelare med färre uppfyllda mål kan ha mer poäng och vinna.

Spelet består av hexagonala trädgårdsplattor i rosa, gult och grönt. På dessa kan trädgårdsmästaren odla respektive rosa, gul och grön bambu. Sedan kommer pandan och förstör genom att äta upp bambun. Detta resulterar i att pandan efter ett tag brukar få ett antal öknamn, det vanligaste i vår grupp är Poo-Poo.

Det finns tre sätt att få poäng:
- Bygga speciella geometriska mönster med plattorna. T.ex. tre rosa plattor i en triangel.
- Odla ett visst antal bambu. T.ex. 3 st rosa bambu som är exakt tre bambustänger höga.
- Äta (och sedan skita ut) ett specifikt antal bambu. T.ex. två rosa bambustänger.

Spelet innehåller ett visst mått av skicklighet så en nybörjare kommer att få storstryk av en mer erfaren spelare. Men skicklighetsmomentet är inte svårare än att de flesta lär sig hur man ska spela efter ett par omgångar.
(Tips: de olika färgerna är olika vanliga och ger olika mycket poäng. Satsa på de mål osm ger mest poäng för minst ansträngning.)

 

[anth]

Nu ska jag göra något udda. Jag ska gå igenom två spel, varav jag bara spelat det ena.

Pandemic

Pandemic är ett av de bästa brädspelen som jag någonsin spelat (och brukar finnas med på de flesta spelares top tio-listor). Det är ett samarbetsspel för 2-4 spelare. Det betyder att spelarna spelar tillsammans mot spelet: antingen vinner alla spelarna eller så förlorar alla spelarna. Det är välbalanserat för 2, 3, 4 spelare men jag tycker nog det är roligast på fyra.
Man spelar på en världskarta där fyra (röd/gul/blå/svart) sjukdomar härjar.

Varje spelare har fyra handlingar när det är dennes tur, då kan man flytta runt på brädet och bota sjukdomar. Sedan drar spelaren två kort ur spelarleken som förhoppningsvis hjälper en.
Sist drar spelaren två kort ur infektionsleken som sprider mer sjukdomar i olika städer. Har man otur blir det ett sjukdomsutbrott och antalet sjukdomar ökar markant.
Jag sa att korten ur spelarleken förhoppningsvis hjälper en - men där finns också de fyra värsta korten: epedemikorten som drastiskt förvärrar situationen.
Spelarna kan bara vinna på ett sätt: att bota alla fyra sjukdomarna. Man kan däremot förlora på flera olika sätt:
1. Spelarleken tar slut. Tiden har runnit ut och sjukdomarna sprids okontrollerat.
2. En av de fyra sjukdomarna sprids utom kontroll. Varje sjukdom representeras av 24 färgade kuber på världskartan. Ligger alla 24 kuber ute på spelbrädet och ytterligare en kub ska lägga ut så är det slut.
3. Man drabbas av totalt 8 sjukdomsutbrott, då är också allt utom kontroll.
Till sist har varje spelare varsin roll med en specialförmåga som hjälper gruppen. Eftersom det finns 8 olika roller och man slumpar ut dem i början av spelet blir inget spel det andra likt.
Spelet är väldigt svårt: det är tveksamt om man ens vinner var annan gång i början. Skulle man tycka att spelet blir för lätt är det bara att öka antalet epedemikort i spelarleken. Nybörjarnivån är 4 epedemikort, men man kan spela med upp till 6 epedemikort. Det här är också ett spel där man kan ha kul även om man skulle förlora. En spelomgång tar c:a 1 timme.

Jag tycker att grundboxen har ett mycket högt omspelbarhetsvärde, men skulle man tröttna så finns det flera expansioner. Jag rekommenderar On the Brink som innehåller fler roller, fler kort, flera sjukdomar, flera olika sätt att spela på, samt gör det spelbart på upp till 5 spelare. En prisvärd expansion som förlänger spelbarheten rejält för ett redan bra spel.

Har ni mot all förmodan inte spelat Pandemic tidigare rekommenderar jag att ni tittar på Will Wheatons TableTop, avsnitt 14:

Nu kommer vi till nyheten som jag själv inte har hunnit spela (jag ska börja i januari).

Pandemic Legacy Season 1
Det här, mina damer och herrar, är ÅRETS JULKLAPP!
Ni som känner till Risk Legacy har en aning om vad som väntar.
Spelet kommer i röd låda eller blå låda, men innehållet är detsamma. Anledningen är att man ska kunna skilja spelen åt om man vill köpa flera (och det vill man).

Lådorna innehåller i princip samma sak som originalspelet, men är minst dubbelt så stora som originalet så de innehåller betydligt mer: en kampanj!
Man spelar ett år. Första spelet är januari. Vinner man spelar man februari o.s.v. Förlorar man spelar man om samma månad en gång. Förlorar man en månad två gånger går man automatiskt vidare till nästa månad. Kort sagt består en kampanj av mellan 12 till 24 spel.
Redan under första spelet drar man kort ur legacy-leken som förändrar reglerna i spelet. Vi talar klistermärken som man sätter på spelplanen, nya regler i regelhäftet, nya spelpjäser, att rollpersonerna kan dö... Dessutom ändras spelet beroende på om man vinner eller förlorar en månad. När man spelar december så spelar man ett helt annat spel än januari. Framför allt blir varje Pandemic Legacy-kampanj unik eftersom man drar olika kort och man vinner/förlorar olika ofta.
Och namnet Season 1 tyder på att de tänker ge ut en season 2.

Jag vet att det finns många brädspel som liknar rollspel, men det här är ett av de få brädspelen som liknar en rollspelskampanj.
Jag har själv inte spelat Legacy ännu (ska börja i januari), men på Boardgame Geek är Pandemic Legacy det tredje populäraste spelet just nu och alla som spelat det säger att det är bättre än Pandemic (som redan är ett bra spel).

Vad väntar ni på? Köp det!

 

[RasmusL]

Jag köpte det...

Kommit åtta av tolv uppdragssteg, återkommer med en rejäl recension när vi är klara! Sjukt nöjd såhär långt, enda kritiken är att svårighetsgraden (precis som i vanliga Pandemic) inte är så superutmanande om en inte har stor otur med kortdragen.

 

[anth]

återkommer med en rejäl recension när vi är klara!

Lova att använda spoiler-taggar där det behövs. Jag vill inte förstöra min spelupplevelse av din recension.

 

[Vimes]

Först en fråga: hur mycket har man ändrat i spelmekaniken i Pandemic Legacy? Har det blivit ett bättre spel? Är det värt att köpa om man vill spela med folk som faktiskt spelar brädspel?

Sen: det har varit jul och jag har spelat massor av spel. Det blir några kortrecensioner.

Isle of Sky - ett tile-placementspel med en jättefiffig auktionsmekanism i botten. Som ett Carcassonne för vuxna. Jag gillar det väldigt mycket. Kort speltid, men man känner ändå att man spelat ett riktigt spel, väldigt välavvgägd design. Har dock bara kört på två, och jag kan tänka mig att det är bäst på 2-3, men att det på 4-5 kan bli lite mycket downtime. Kostar mindre än 300 på DL, så vill man plocka upp ett jävligt vettigt euro för en billig peng är det här bästa tipset ni kommer få i år.

Codenames - två lag, fyra spelare och uppåt. Två lagledare som genom smarta tips försöker få sina medspelare att välja rätt kodnamn, och undvika att ta instant loss-kortet. Som ett mer intellektuellt (och mindre artsy) Dixit för lag. Kommer antagligen komma i svensk utgåva under året och vara allas favorit partyspel.

Through the Ages - abstrakt kortbaserat civ-spel som tar några timmar. Jag gillar det här, varje parti är en resa (genom tiderna), där man aldrig vet vad som kommer hända, hur ens civ kommer utvecklas och vilka möjligheter som kommer dyka upp. Engentligen inte riktigt min typ av spel (jag gillar att ha mer kontroll över min egen strategi), men det är för jävla trevligt.

Tash-Khalar - julens tredje Vlaada-spel. Man summonar olika enheter, försöker göra olika formationer, och gör kaos med varandra på en arena. Torrare än det låter! Jag gillar det, men undrar om det inte är ganska lite player interaction trots fighting-temat.

Colt Express - årets Spiel des Jahres, programeringsspel där man ska råna ett tåg. Har lirat det en del på Boardgamearena och känner mig nog lite klar med det, även om det är ett trevligt familjespel (både mina pensionerade föräldrar och min dotter på 8 år spelar det med glädje). Förra årets CamelUp håller bättre, imo.

 

[chrull]

Jag har spelat lite spel som jag plockade upp på semestern:

Fungi är ett 2-personspel där man tävlar om att tillaga den bästa svampen som man först måste plocka. Svampskogen läggs ut som en rad kort som man hela tiden fyller på och det gäller att få tag på 3 eller flera av samma sorts svamp och sen steka den i en stekpanna, helst med smör och cider. Det är riktigt bra med flera val och moment som försvårar, sabbar eller tvingar sin motspelare till att göra bort sig.

I Arboretum odlar 2-4 personer träd.

Målet är att bygga stigar som börjar och avslutar med samma sorts träd där man får bonuspoäng om hela stigen är av samma sort eller om man börjar stigen med en 1:a eller avslutar med en 8:a.
Spelet vinner på att man varje runda drar två kort, spelar ett kort och sakar ett annat, och att du får välja om du vill dra kort från dra-högen eller din eller dina motspelares sak-högar. Och den andra tvisten: Du måste köpa dig rätten att räkna poäng för varje trädsort du vill ha poäng för och det gör du genom att ha kort av den sortens träd (med högst sammanslagna värde) när spelet tar slut. Man kan alltså sabba för sina motspelare genom att köpa rätten att räkna poäng på de trädsorter de har planterat och måste ofta göra svåra val när det kommer till vilka kort man sakar. Mycket bra.


Poison!

Knizias Poison går ut på att blanda potions utan att få i sig gift. Ett typiskt sånt där "nej jag vill inte ha poäng men måste ta dem fan fan fan"-spel som jag älskar att slöströspela medan man väntar på att alla dyker upp eller när man är för trött för att räkna poäng. Bra skit.

Dungeon Guilds köpte vi för att vi ville ha något spel med oss hem som såg extremt japanskt ut.

Här spelar man lite OSR fast i brädspelsform. Man tävlar om vilka spelare som får vara med om att rensa vilket rum i en dungeon för att få ihop mest skatter. Bara två karaktärer kan rensa ett rum och om man inte klarar av att rensa ett rum måste alla i det rummet och senare rum böta med skatter de samlat ihop. Knepet till att vinna handlar alltså mycket om att styra var man förlorar.
Det är... Inte skitbra.

 

[Vimes]

Andra spel jag spelat i år:

Patchwork - årets bästa tvåspelarspel. Taktiskt cutthroathigt tetrisbyggande.

The Voyages of Marco Polo - haussat big box-euro. Jag är inte övertygad. Det är säkert ett bra spel, men i likhet med andra bra spel som typ Village har jag inte riktigt roligt med.

Alchemists - superkul fluff (CEG!). Kul deduktion med mobilapp. I början av året spelade jag en hel del, men spelade eventuellt klart det.

Five Tribes - Days of Wonders (TTR, Small World, m.m.) nya. Lite tyngre än deras övriga titlar. Bra men inget utöver det vanliga.

The Game - samarbetspatiens. Hanabi är bättre, men The Game är mer casual.

sen är det en massa annat också som jag nog glömt bort. Återkommer.

 

[FarbrorDogface]

Kommentarer på Vimes utlåtanden:
Lewis & Clark: Jag delar inte kärleken, detta kan bero på som SU&SD säger,får man en dålig start är det kört, och du vet det. Många smarta mekaniker etc, men nej, jag tycker inte om detta spel. Kan bero på att Vimes vunnit varenda jävla match vi spelat iofs. Jag kände likadant för terra mystica i början, ett spel jag gillar skarpt numer (när jag börjat vinna mot honom) så ta detta med en nypa salt.

Trajan: Det är verkligen själlöst. Minispel med en mancala (?) mekanism. Ogillar det inte men spelar mkt hellre Castles of Burgondy om det ska vara fruktsallad.

Colt Express: Kul, inte speciellt djupt, roligt, fin fransk design, men man blir färdig med det rätt snabbt.

5 tribes: vi spelade det väl bara en gång på lincon eller har du spelat det mer vimes? Jag tyckte det var trevligt, ngt jag kan tänka mig att plocka upp.

Isle of skye: extremt välpolerat spel, solitairecarcassone med auktionsmekanik på brickorna och väldigt olika saker som ger poäng. Mkt solitt spel som borde vinna ngt spiel des jahres.

Dead of winter: jag klarar inte riktigt av samarbetsspel, inte min grej. Men spelmekaniken är ju bedrövlig. Du går med en karaktär till basen och råkar slå en etta, oj, du är zombiebiten, sen dör hela spelet för att du smittade ner dem. händelselotteri! Vill ngn ha skiten så byter jag det mot valfritt eurospel.

 

[FarbrorDogface]

RasmusVarulv: Kingsburg, inte spelat själv men har hört att spelet blir mkt bättre av expansionen, har du lirat med den?

 

[FarbrorDogface]

I övrigt:
Marco Polo, spelat 2, 3 och 4 spelare, var sin gång, tycker inte det glänste. Var inte dåligt men inte bra heller. Samma spelskapare har gjort tzolkin som jag borde gilla mer än jag gör, tzolkin är ett djupt spel, marco polo är inte det på samma sätt känns det som. Imponerande att de balanserat så starka karaktärsbonusar, men nja. Tzolkin är bättre men jobbigt, marco polo är mjä.

Alchemists var nog mitt mest efterlängtade spel förra året. Förhandsbokade det och kollade dagligen om det kommit in. Cluedo parat med worker placement och roligt tema, hur kan det inte vara underbart? Det kom och vi spelade det och gillade det. Men efter fem ggr var det ingen som föreslog det och ingen som saknade det. Kort livslängd. Bra spel, kanonbra regelbok, men livslängden är nog sådär.

Codenames är ett superspel. Det tar fyra spelare och uppåt (finns ngn trespelarvariant också men aldrig behövt kolla upp den). Ett superspel, jag är en Vlaada fan boy men detta gillar alla, inkl mina 60+ föräldrar. Rekommenderas varmt. Lautapeelit kommer med svensk variant i år, eftersom det är ett ordspel är det relevant, hoppas de lyckas med översättningarna, svenskan är ju lite speciellt med alla sammansatta ord.

Spyfall: vi stannar i partygenren och detta är väldigt casual, ett spel för icke spelare. finns 30 olika platser, alla utom en vet vilken plats man är på. "byn" försöker fånga in spionen och spionen försöker få reda på var man är genom att ställa frågor. Trevigt för att umgås med vänner. Jag var spion ett spel och frågade X hur det luktade på platsen, X sa det luktar brunt. När jag inte fattade referensen stoppade resten spelet och sa att jag var spion vilket jag var, vi var nämnligen på zoo, och djurbajs luktar tydligen brunt. Skoj med ett påklistrat poängsystem.

Through The Ages: A new story of civilization: Jag hade inte spelat gamla TtA, men köpte detta på DL och spelade det en fredag med min warhammervän. Jag gillar euro, han krigsspel. Vi älskade det båda. Var en sån där magisk spelkväll som man bara har ibland. Jag låg brunt till hela middle ages men lyckades revolutoinera till republik, och plocka upp napoleon och kanoner och spela ut en stark tactic, med det så blev min militär överlägsen. Startade sen ett war over culture och vann egentligen då, så hela age III var bara transportsträcla, men första gången vi båda varit helt bitna. När jag var borta dagen efter köpte han en kopia själv och tvingade sin höggravida flickvän att spela.

Efter det har vi spelat sönder det på boardgamearena.com där de dock bara har gamla varianten, som är klart sämre imo. Fantastiskt spel, stor rekommendation.

 

[RasmusL]

RasmusVarulv: Kingsburg, inte spelat själv men har hört att spelet blir mkt bättre av expansionen, har du lirat med den?

Ja, det var en expansion med som balanserade upp någon del av spelet men då jag inte är ägare av liret och endast spelat i expanderad form så vet jag inte vad som ändrats

 

[Vimes]

Mer:

Rokoko - kul klänningskräddartema. Men liksom: ett hopkok av olika euromekaniker, det funkar stabilt, men är inget minnesvärt.

Sen har vi ju lirat en del Power Grid och konstaterat att ekonomin behöver skalas ner så folk inte behöver sitta och steka i en halvtimme med huvudräkning (eller miniräknare under bordet!).

 

[RasmusL]

+1 på power grid, det går (och är optimalt) att räkna alldeles för många drag framåt. Funderar på schackklocka...

 

[RasmusL]

Space Cadets

Okej, jag är lite besviken, beställde Space Cadets Dice Duel i min friendly local gaming store men fick Space Cadets istället. Oh well.

Okej, det här var ju faktiskt riktigt festligt Massa olika dexterity-moment, minnesgrejer, byta positioner mid game och helkul koordinering. Vi var nybörjare och fulla så fick inte till kommunikationen klockers men tusan, det här vill jag ju spela mer av!

Varning för inkörningstiden på grund av de många momenten men fuck yeah, värdig konkurrent till XCOM och Space Alert!

 

[Vimes]

Spel!

På rak arm kommer jag på de här sedan senast jag skrev:

Castles of Mad King Ludwig - spelade på GothCon. Alldeles för stort och fiddly för den spelglädje det gav. Inte ett dåligt spel egentligen, men knappast något minnesvärt. Köp Isle of Skye istället.

Terra Mystica: Fire and Ice - spelade TM med expansionen för första gången på GothCon. Skitbra expansion med bara en massa vettiga grejer. TM är visserligen ett perfekt spel redan, så Fire and Ice är inte nödvändig (visserligen lägger expansionen till en smart auktionsmekanik för fraktionsvalet i början och lite grejer kring startspelarordning som är uppenbara lyft).

Parade - kul och jobbigt kortspel med Underlandettema som jag är kass på.

Blueprints - bygg hus med tärningar och vinn priser för dina arkitektoniska framsteg. Bara kört en gång på två spelare och har svårt att uttala mig, men är inte övertygad.

Discoveries - tärningsvariant av Lewis & Clark, eller egentligen är spelmekaniken väldigt olika, men temat, designern och arten är samma. Mycket trevligt.

Mombasa - kan vara årets spel för mig. Big box-euro där man exploaterar Afrika genom att kontrollera och skaffa aktier i olika handelskompanier (...). politiskt inkorrekt tema men sjukt bra spel (Puerto Rico någon?). Återkommer med utförligare recension.

 

[RasmusL]

Jag har spelat A Study in Emerald och är kluven. Jag tycker att det borde kunna vara riktigt bra men vår omgång var rätt kass. Strategitung Twilight Struggle wannabe med väldigt lurig och mångbottnad "lagtävlan men ändå inte".

Vad tycker ni som testat mer ön en gång? Bu eller bä?

 

[anth]

Legends of Andor

Sommarens spel blev Legends of Andor.

Det är ett brädspel av det nederländska företaget KOSMOS och är gjort av Michael Menzel (som även gjort alla illustrationer/bilder i spelet). Det finns även utgivet av Fantasy Flight games på licens.

Det är ett samarbetsspel där spelarna antingen vinner eller förlorar tillsammans.
Det är för 2-4 spelare. Det finns 4 olika karaktärer att välja mellan: dvärg, magiker, krigare, bågskytt och varje karaktär har en unik förmåga som gör att karaktärerna känns olika. Varje karaktär har ett eget kort där ena sidan är en manlig version och den andra en kvinnlig så man kan välja om man ska spela tjej eller kille.

Varje spelrunda motsvarar en dag och varje dag består av 7 timmar, d.v.s. varje karaktär kan göra upp till sju handlingar varje runda. Handlingarna kan vara att gå runt på kartan, slåss mot monster, leta skatter o.s.v.
Ibland måste man samarbeta, då måste karaktärerna stå på samma ruta och måste ha hunnit till samma timme i spelet (annars får en av karaktärerna vänta in den andre).

Varje karaktär har två värden (som kommer att ändras under spelets gång):
- Strength är färdighetsvärdet i strid som läggs på tärningsslagen.
- Willpower är både kroppspoäng och hur många tärningar man får slå med varje runda.
De som får slåss med flera tärningar rullar så många sexsidiga tärningar och väljer den bästa, man lägger alltså inte ihop tärningarna (om man inte får tag på något föremål som gör att man får lägga ihop tärningar).

Spelplanen har två sidor: en framsida som är en karta över kungariket Andor och en baksida som är det stora grottsystemet under Andor.

Med spelet följer 5 st legender (äventyr) som man kan spela igenom. Den första legenden är lätt och går igenom reglerna på ett pedagogiskt sätt, svårighetsgraden ökar sedan successivt och i sista legenden får man möta en drake.
Varje dag/runda i spelet är "bokstaverad": första dagen är "Dag A", andra är "Dag B", o.s.v. Varje legend består av ett antal kort som är numrerade, t.ex. "Legend 3, dag C" och man läser respektive kort när man kommer till respektive dag. En del av charmen med spelet är att INTE tjuvkika på legendkorten så man får bli överraskad när man drar dem.
En legend tar c:a 2 timmar att spela färdigt.

Tanken är att när man spelat färdigt legenderna som följer med ska man skriva egna legender. Låter inte det kul finns det massor med legender att tanka ner från nätet (av varierande kvalitet).
Lådan innehåller massor med saker som man kan använda och kombinera till nya legender (det är definitivt ingenting som små barn ska komma i närheten av).

Det finns även två expansioner:
- New Heroes Expansion, med fyra nya karaktärer och regler för upp till sex spelare. Tyvärr gör feltryck att man inte kan använda bägge sidor (manligt/kvinnligt) på två av karaktärerna.
- The Star Shield Expansion, med en ny legend där det finns flervalsmöjligheter, teoretiskt är det upp till 5 * 5 * 4 = 100 nya legender. I praktiken kanske det är roligt i tio spel.

Omdöme
Det är ett väldigt vackert spel och Michael Menzel är en fantastisk konstnär, men det är också fruktansvärt många små saker att hålla reda på (på gott och ont).

Mina medspelare har haft jättekul när vi spelat och de letar efter nya legender på nätet.
Jag personligen tycker att det är alldeles för många små saker att hålla reda på och saknar den "elegans" som t.ex. ett rollspel har. Å andra sidan har jag samma inställning till brädspelet Arkham Horror: varför spela det för när man lika gärna kan spela CoC?

Omspelbarheten av själva spelet är hög, men inte omspelbarheten av enskilda legender. Har man väl klarat en legend är den inte kul att spela om. Spelets värde beror alltså på hur mycket material man kan hitta och tanka ner från nätet (och just nu finns ganska mycket).