Mundo;n153158 said:
Ja såklart. En fransman som konverterar till islam är ju mer eller mindre otänkbart, finns inte på kartan!
Jodå, det kunde hända - men det var mycket ovanligt. Och det kunde leda till problem, hemmavid.
Janissarerna (som har nämnts i tråden) kom inte uteslutande från Balkan mm. utan kunde också komma från kristna som levde i andra länder, inom det Ottomanska riket. Däremot tror jag iofs att "devsirme"-systemet (dvs mer eller mindre tvångsrekrytering, av barn från kristna familjer) hade upphört under 1600-talet. Men eftersom kåren växte och minskade om vartannat, beroende på var den styrande sultanen tyckte om dem, så fanns det iaf något slags nyinflöde. Och fram till 1700-talet så hade de en del prestige i Europa.
Det hände att de som tagits som slavar av barbaerskpirater, konverterade. Det kunde vara ett sätt att bli fri - eller iaf friare - on personen inte hade en familj som kunde betala lösensumma. (Däremot krävde det lite tur. Det var i praktiken omöjligt för galärslavar att konvertera, eftersom de hölls kedjade ombord, ibland månader i sträck. Men en som hade rörelsefrihet, som tjänstgjorde i ett hushåll tex kunde konvertera - vilket beroende på tid och plats, och förmodligen på ägaren, nominellt skulle medföra frigivning.) Ofta kunde det hända att personen avsade sig sin muslimska tro omedelbart vid hemkomsten, och jag har för mig att någon påve utfärdade generell avlat för alla som påstod sig konvertera i syfte att bli fria, när härjningarna var som värst.
Men under huvuddelen av tiden, så hade ju Frankrike bra förbindelser med Ottomanska riket och franska skepp skulle därför vara "immuna" mot barbaresk-kapare.
Och sedan finns de enstaka konvertiterna helt på egen hand, inte sällan köpmän som fann det mycket förmånligare att anta en mer gynad trosinriktning, eftersom det gamla systemet med differentierade skatter/tullar mm beroende på tro fortfarande delvis tillämpades, har jag för mig.