Bra skräckscenario

[Gabrielle de Bourg]

Det läskigaste jag minns var Music From a Darkened Room till Delta Green. Det hade många bra verktyg för att skapa skräck (då det delvis är antagonistens mål), plus att det utnyttjar klassiska skräckelement som mörker och musik i äventyret. Vi spelade det i ett becksvart rum och jag som spelledare blev legit rädd.

I övrigt är ju grejen med skräck att det just är så personligt; vad en person blev livrädd av behöver inte andra bli rädda för till exempel. Gestaltning och spelgrupp påverkar också enormt, där mycket kan avgöras av spelledaren.

Roligt nog har jag fått många spelare riktigt rädda när vi spelat Ur Varselklotet, eftersom vi helt kunnat spela på den lilla och nära skräcken du känner när du är barn.

 

[Gerkub]

Ta en vän och improvisera ihop en svettig mardröm tillsammans med The Driver till Kult: Divinity Lost (och The Horror Contract i boken för att diskutera vad som är skrämmande för er och få igång de kreativa juicerna)

Origenes till Kuf. Visste inte att (gnostisk) skräck skulle funka så bra i OSR-tappning. Riktigt stark payoff i slutet, om kufarna överlever så långt.

 

[Hubarth]

Varför skulle det inte vara roligt att spela? Gör något som genuint är obehagligt och träffar nära. Gör något stötande och äcklande. Säg något sant men vidrigt. Det är ju skräck precis som i alla andra medium.

Ptja, jag är ju inte särskilt uppskattande av den genuint läskiga delen av skräckgenren då, skall sägas.

 

[God45]

Ptja, jag är ju inte särskilt uppskattande av den genuint läskiga delen av skräckgenren då, skall sägas.

Då är det inte så konstigt att vi tycker olika här. Båda sakerna är i ”genren” på ett sätt där det ofta finns överlapp som gör båda smakerna nöjda men de är inte exakt samma sak.

 

[koraq]

Det finns flera scenarier till Unknown Armies 2nd ed. i Weep finns t.ex. Garden Full of Weeds som är väldigt, väldigt mörkt och creepy. Samma sak till just CoC är ju Love's Lonely Children i samlingen The Stars Are Right.

Men all horror bygger ju på buy in. Utan det har man ingenting.

 

[Henke]

Det finns flera scenarier till Unknown Armies 2nd ed. i Weep finns t.ex. Garden Full of Weeds som är väldigt, väldigt mörkt och creepy. Samma sak till just CoC är ju Love's Lonely Children i samlingen The Stars Are Right.

Men all horror bygger ju på buy in. Utan det har man ingenting.

Stars are right har jag hört talas om tidigare, men inte läst. Unknown Armies var någorlunda nytt för mig och Weep kände jag inte alls till så tack för dom tipsen.

 

[Henke]

Ta en vän och improvisera ihop en svettig mardröm tillsammans med The Driver till Kult: Divinity Lost (och The Horror Contract i boken för att diskutera vad som är skrämmande för er och få igång de kreativa juicerna)

Origenes till Kuf. Visste inte att (gnostisk) skräck skulle funka så bra i OSR-tappning. Riktigt stark payoff i slutet, om kufarna överlever så långt.

Driver har jag sedan tidigare, men inte hunnit läsa.

Origenes, vet jag har diskuterats tidigare på forumet, men nu slog jag till på den. Tack!

 

[.Per.]

Alla större och omtalade CoC-kampanjer.
Unknown Armies: To Go.
Upsala Sviten.
God's Teeth: Delta Green. Kommer med lite tur ut nu i år.

 

[RasmusL]

Alla större och omtalade CoC-kampanjer.

Tycker du!? Det är så mycket strider och overt fantastik i dem tycker jag, typ varje plats har ju elakingar som ska besegras!?

 

[Henke]

Alla större och omtalade CoC-kampanjer.
Unknown Armies: To Go.
Upsala Sviten.
God's Teeth: Delta Green. Kommer med lite tur ut nu i år.

Lurigt att rekommendera något som inte ens har kommit ut än

Upsala-sviten har jag och har läst (och påbörjat att spela). Den är bland de bästa skräckscenarion jag vet.

Noterar To Go, som jag observerat, men nu ska jag försöka läsa den.

Sen är jag lite skeptisk så som @RasmusL när det gäller stora CoC-kampanjerna. Har bara spelat delar av Masks of Nyarlathotep såhär långt, men den känns som ett klassisk "Indiana Jones"-pulpäventyr. Jag är ute efter det som känns skrämmande, inte äventyrs-heroisk-nervig

 

[.Per.]

Alla större CoC-kampanjer behöver lite handpåläggning, ofta har de repetitiva element, t.ex. förstör fyra ubåtar, gå ner i tre pyramider osv. samt onödiga red herrings i redan långa kampanjer. Utöver det går det ju att måla upp sin version av dem i pulpig version eller för den delen purist (se t.ex. texterna i Trail of Cthulu om detta). All info finns där, platser, slp:er och situationer behöver inte lösas med shoot-outs. Lyssna t.ex. på podcasten The Old Way Podcast som spelar igenom Horror on the Orient Express. Jag är ute efter det som känns skrämmande detta kommer äventyret aldrig ge dig utan sitter i stämning runt bordet, hur mycket spelarna investerar, konversationer dem i mellan som PC`s, musik, tända ljus (what have you), hand-outs, pacing, hur mycket du preppat, lever dig in, bygger upp o.s.v. Kan rekommendera boken Stealing Cthulhu av Graham Walmsley, halvsvår att hitta som fysisk utgåva men väl värd pengarna. Till sist sitter det även i reglerna (system mattrar som bekant) själv skulle jag aldrig gå nära CoC-motorn för kutulueska-spel.

 

[Henke]

Alla större CoC-kampanjer behöver lite handpåläggning, ofta har de repetitiva element, t.ex. förstör fyra ubåtar, gå ner i tre pyramider osv. samt onödiga red herrings i redan långa kampanjer. Utöver det går det ju att måla upp sin version av dem i pulpig version eller för den delen purist (se t.ex. texterna i Trail of Cthulu om detta). All info finns där, platser, slp:er och situationer behöver inte lösas med shoot-outs. Lyssna t.ex. på podcasten The Old Way Podcast som spelar igenom Horror on the Orient Express. Jag är ute efter det som känns skrämmande detta kommer äventyret aldrig ge dig utan sitter i stämning runt bordet, hur mycket spelarna investerar, konversationer dem i mellan som PC`s, musik, tända ljus (what have you), hand-outs, pacing, hur mycket du preppat, lever dig in, bygger upp o.s.v. Kan rekommendera boken Stealing Cthulhu av Graham Walmsley, halvsvår att hitta som fysisk utgåva men väl värd pengarna. Till sist sitter det även i reglerna (system mattrar som bekant) själv skulle jag aldrig gå nära CoC-motorn för kutulueska-spel.

Jo, det är klart att alla äventyr/kampanjer går att arbeta om till det ”bättre”, men i sitt grundutförande så är ändå min spontana upplevelse att mycket är pulp. Ska kika på ToC vid tillfälle. Har mest bläddrat i den för ganska längesedan och detsamma gäller officiella äventyr/kampanjer som jag köpt digitalt men inte läst än.
Samma sak med Stealing Cthulhu. Har köpt digitalt men inte läst än (däremot Grahams Play unsafe och såklart Cthulhu Dark).

Tack för tipset om podden och purist-tipsen i ToC. Ska gå igenom vid tillfälle.

 

[Skarpskytten]

Jag har spelat mycket CoC och V, och håller med TS om att det sällan blir skräck som berör spelarna på riktigt. Har dock två äventyr som verkligen satte en stämning vid bordet.

På västfronten intet nytt (CoC, men friform). Det kanske var SL snarare än äventyret, men var väldigt obehagligt och stämningsfullt. Finns här.

The Dying of St Margarets (ToC). Skapar en slags krock där spelarnas/rollfigurernas vilja att lösa problemet med att inte en enda SLP accepterar att det finns ett Problem att lösa. Skapade tillsammans med slutet (vi spelade purist-varianten) en riktigt bra stämning, om kanske snarare hopplöshet än rädsla … (Jag nämner detta äventyr rätt ofta, känns det som, men det är verkligen väldigt bra).

 

[God45]

The Dying of St Margarets (ToC). Skapar en slags krock där spelarnas/rollfigurernas vilja att lösa problemet med att inte en enda SLP accepterar att det finns ett Problem att lösa. Skapade tillsammans med slutet (vi spelade purist-varianten) en riktigt bra stämning, om kanske snarare hopplöshet än rädsla … (Jag nämner detta äventyr rätt ofta, känns det som, men det är verkligen väldigt bra).

Hela den kampanjen, The Final Revelation, är superbra!

 

[Henke]

Jag har spelat mycket CoC och V, och håller med TS om att det sällan blir skräck som berör spelarna på riktigt. Har dock två äventyr som verkligen satte en stämning vid bordet.

På västfronten intet nytt (CoC, men friform). Det kanske var SL snarare än äventyret, men var väldigt obehagligt och stämningsfullt. Finns här.

Den här rekommendationen är ju så härlig. Det här är ju ett av många äventyr som jag faktiskt lyckades gräva fram och komplettera Alexanderia med Ska absolut ta en titt på det!!

Dying of St Margarets har jag fått rekommenderat hur många gånger som helst. Dags att ta i tu med det !

 

[Henke]

Hela den kampanjen, The Final Revelation, är superbra!

Också något jag köpte digitalt för en massa år sedan men glömde bort. Nu klättrade det på läslistan!

 

[Skarpskytten]

Den här rekommendationen är ju så härlig. Det här är ju ett av många äventyr som jag faktiskt lyckades gräva fram och komplettera Alexanderia med Ska absolut ta en titt på det!!

Alexanderia är en kulturgärning av rang!

 

[.Per.]

The Dying of St Margarets (ToC). Skapar en slags krock där spelarnas/rollfigurernas vilja att lösa problemet med att inte en enda SLP accepterar att det finns ett Problem att lösa. Skapade tillsammans med slutet (vi spelade purist-varianten) en riktigt bra stämning, om kanske snarare hopplöshet än rädsla … (Jag nämner detta äventyr rätt ofta, känns det som, men det är verkligen väldigt bra).

Glömt av denna, riktigt bra. För den som vill lyssna spelar RPPR igenom den.

 

[Organ]

En personlig favorit är A Happy Family från scenariosamlingen Adventures in Arkham Country till CoC. Där sätter spelarna tänderna i ett kusligt fall där ett av barnen i en familj ute på landet har försvunnit under mystiska förhållanden. Det är inte heller den första tragedin att drabba familjen då frun i huset omkom i en olycka för en tid sedan. Medan spelarna rotar försvinner ett barn till. Sedan ett till och efter det´, om spelarna är långsamma med att lista ut vad som är i görningen. ännu fler tills barnkammaren står helt tom.

Spoiler: Spoiler

Det visar sig att det är den kufiske grannen som ligger bakom. Han har länge haft en crush på grannfrun och fantiserat ihop att han och hon är ett par och lever som en familj tillsammans med hennes, men i hans fantasi även hans, barn. Grannen ligger bakom fruns död och har hennes döda kropp i sitt hus. Vad han nu håller på med är att samla ihop barnen för att göra familjen komplett. Beroende på hur långt spelarna låter det gå så kan de hitta honom sittandes vid köksbordet tillsammans med de döda kropparna av frun och alla barnen lekandes mamma, pappa barn. "]

Rätt gjort kan scenariot bli oerhört kusligt och fullkomligt gutwrenching

 

[Henke]

En personlig favorit är A Happy Family från scenariosamlingen Adventures in Arkham Country till CoC. Där sätter spelarna tänderna i ett kusligt fall där ett av barnen i en familj ute på landet har försvunnit under mystiska förhållanden. Det är inte heller den första tragedin att drabba familjen då frun i huset omkom i en olycka för en tid sedan. Medan spelarna rotar försvinner ett barn till. Sedan ett till och efter det´, om spelarna är långsamma med att lista ut vad som är i görningen. ännu fler tills barnkammaren står helt tom.

Spoiler: Spoiler

Det visar sig att det är den kufiske grannen som ligger bakom. Han har länge haft en crush på grannfrun och fantiserat ihop att han och hon är ett par och lever som en familj tillsammans med hennes, men i hans fantasi även hans, barn. Grannen ligger bakom fruns död och har hennes döda kropp i sitt hus. Vad han nu håller på med är att samla ihop barnen för att göra familjen komplett. Beroende på hur långt spelarna låter det gå så kan de hitta honom sittandes vid köksbordet tillsammans med de döda kropparna av frun och alla barnen lekandes mamma, pappa barn. "]

Rätt gjort kan scenariot bli oerhört kusligt och fullkomligt gutwrenching

Exakt det här jag är ute efter. Något vansinnigt och otrevligt, men som nödvändigtvis inte behöver innebära sekter och kosmiska entiteter.