Okay, det är en jäkla massa snack om spelledarstilar, vad en spelledare bör och inte bör göra, hur sl ska belöna/bestraffa spelare (eller rollpersoner)... och allt vad det nu är. Se tråden "Rollspelsfrämjande regler", till exempel. Det finns t o m böcker av typen "Robin's laws of good gamemastering" som ger tips för hur man.. tja.. blir en bättre spelledare.
Även diskusioner om spelardeltagande förs utifrån ett sl-perspektiv.
Hm.. lite rörig inledning.
Men min poäng är att när det diskuteras hur rollspelupplevelsen -- och rollspelsregler -- kan förbättras så blir det väldigt ofta en diskussion om spelledarens roll och befogenheter.
Nu skulle jag vilja diskutera spelarens roll i härligheten. Gärna ur ett spelarperspektiv.
Vad vill jag som spelare få ut av ett rollspel?
Hur kan jag som spelare se till att maximera nöjet av att spela?
Är det rimligt att olika spelare lägger ner olika mycket tid och energi på sina rollpersoner, men ändå förväntar sig ha lika rolig?
Varför är det så lätt at spelare beskrivs som passiva, och spelledare aktiva?
Hur kan jag som spelare få gehör för mina önskemål och preferenser?
Hur blir jag en bra spelare? (Vad är en bra spelare, ens?)
Även diskusioner om spelardeltagande förs utifrån ett sl-perspektiv.
Hm.. lite rörig inledning.
Men min poäng är att när det diskuteras hur rollspelupplevelsen -- och rollspelsregler -- kan förbättras så blir det väldigt ofta en diskussion om spelledarens roll och befogenheter.
Nu skulle jag vilja diskutera spelarens roll i härligheten. Gärna ur ett spelarperspektiv.
Vad vill jag som spelare få ut av ett rollspel?
Hur kan jag som spelare se till att maximera nöjet av att spela?
Är det rimligt att olika spelare lägger ner olika mycket tid och energi på sina rollpersoner, men ändå förväntar sig ha lika rolig?
Varför är det så lätt at spelare beskrivs som passiva, och spelledare aktiva?
Hur kan jag som spelare få gehör för mina önskemål och preferenser?
Hur blir jag en bra spelare? (Vad är en bra spelare, ens?)