Mina tankar om detta, eller rättare sagt det jag tror är klargöranden av vad krank tycker, eftersom jag tycker ungefär som han men inte riktigt vågar stå för det:
Vi säger att syftet med brottsbekämpning och straff och sånt är att förhindra framtida brott. Utifrån detta kan vi ställa upp följande checklista i ett givet brottsmål:
1: Kommer personen ifråga med största sannolikhet* begå andra brott senare i livet om hen bara lämnas vind för våg?
Om ja:
1a: Ja, men vi tror* att det går att göra något åt. -> Vård eller liknande insatser för att personen ifråga inte ska göra om det. (Man kan även mena att t ex ett fängelsestraff kan få personen att tänka "äsch, det var ju jobbigt att stta i fängelse senast, jag gör inte om det". Isf är sådana straff lämpliga här.)
1b: Ja, men vi tror* inte att hen kommer sluta även om hen får vård. -> livstids fängelse eller dödsstraff kan vara lämpligt om man tycker att brotten som förhindras är så hemska att det är värt att beröva den här personen livet.
Om nej:
2: Kommer andra personer med största sannolikhet* att begå färre brott om det är allmänt känt att det här brottet får ett visst straff?
Om ja: -> lämpligt straff, tillräckligt hårt för att avskräcka tillräckligt många (t ex kanske dödsstraff på snatteri kanske är overkill - visst, man kanske avskräcker folk, men är det värt det?)
Om nej: uppenbarligen tror* vi inte att det gör varken till eller från om vi straffar den här personen -> inget straff.
Nu undrar ni nog över asterisken.
* Ingen kan säga emot att det i någon mån går att förutsäga vad folk kommer göra. Extremexplet från tidigare idag var att välja mellan tårta eller att dö - med stor sannolikhet väljer folk tårtan. När jag skriver att vi tror att personen inte kommer begå brott om hen får vård eller om hen blir avskräckt handlar det om just sådana här avvägningar, allra helst understödda av forskning och statistik.
Detta utspelade sig förut:
Paxen said:
krank said:
Om vi till exempel snackar mord så måste man höja blicken från den enskilda personen. Det enskilda mordet är irrelevant, allt som spelar roll är mordstatistiken och hur vi på bästa sätt förbättrar denna.
Ska vi skita i att döma personen överhuvudtaget?
Om man följer mitt flödesschema förstår man vad som menas.
OM vi kan visa med tillräckligt stor säkerhet (
väldigt stor eftersom det rör sig om mord) att den här personen inte kommer begå fler mord eller andra brott i sitt liv, om vi bara skulle släppa henom direkt OCH OM vi dessutom kan visa att lika många mord begås oavsett straffsatsen, dvs folk blir inte avskräcka alls, DÅ finns det ju inget syfte med att döma personen.
Allt detta kokar ner på att vi inte idag, och kanske aldrig, kan uppfylla det första OM:et tillräckligt bra. Det enda vi har att gå på är ju att personen, till skillnad från många många andra, faktiskt visat sig kapabel att mörda en gång. Men jag tror att alla måste hålla med: OM vi kan visa att straffet inte kommer göra skillnad, DÅ är det ju ingen mening med att dela ut det.
Sen tänkte jag försöka ge mig på det där med att ta känslor och irrationaliteter i beaktning när man tar beslut.
Liksom krank (om jag förstått honom rätt) tycker jag att vi människor i stort i framtiden bör arbeta för att ta färre irrationella, känslostyrda beslut och fler underbyggda rationella. Att människor låter sina känslor påverka är inget att gömma undan, men när jag och krank verkar ha orealistiska krav menar åtminstone jag att de kraven inte måste ställas på varje människa utan på dem som fattar beslut i sådana här sammanhang. När krank ber Paxen att "inte blanda in irrelevanta termer" pratar han inte om att ignorera känslor helt, utan att bygga sitt rättsystem utan att basera det på dem. Dvs som rättskipande instans erkänna dem i världen men inte ta hänsyn till sina egna i sina beslut.
Poängen med de två senaste styckena är att man -kan- ha en världsbild och ett rättsystem utan att behöva använda orden "moral", "fel", "ansvar" och "synd". Det räcker att man ställer upp något man vill undvika (våldsbrott t ex) och använder logiken för att komma fram till om ett straff kommer föra en närmare målet (färre våldsbrott). Vem som har ansvaret för att morden inte ska ske är i sammanhanget irrelevant.
Det här började som klargöranden av det krank skrivit, men jag tycker såhär själv också. Ursäkter till honom om jag fattat fel.