Nekromanti Buckling the Swash eller Swashing the Buckle

[slanfan]

Skulle hellre lägga ansvaret på miljö och DM. Ofta är det den statiska miljön som är problemet. Står man baa i korridorer finns inte så mycket att jobba med. Finns det brinnande diken, explosiva tunnor, ett stort akvarium eller dylikt finns det ju uppenbara möjligheter att skaffa sig ett övertag.

+1!!!!!

Om det alltid finns något spännande att interagera med så kommer striderna bli omväxlande. Typ ett hål att kasta ner folk i, en eld att knuffa in folk i, något man inte får trampa på.

Effekter av höga slag är en bra tanke.

 

[Eksem]

När vi körde Tunnels & Trolls på Grottröj var vi och slogs i ett hus där man kunde göra saker som att knuffa folk ut genom fönster, ned för trappor, gömma sig i skåp och sånt och det var väldigt basic; introducera ett golv som rasar, kokande olja på spisen och en burk med lim så kan vad som helst hända!

 

[Anarchclown]

Ett problem relaterat till detta som jag har hanterat när jag funderat på DND-inspirerade system är att man ökar sin AC när man har sköld på sig. Detta gör i de flesta fall att det är svårare att brottas med någon som bär sköld. Egentligen är det ju tvärt om. Om jag kommer nära motståndaren på riktigt så är ju skölden ett jättestort hjul som jag kan dra runt motståndaren med hjälp av. Men samtidigt vet jag inte om det är vettigt att göra OSR mer komplicerat i allmänhet. Genialiteten ligger ju i hur enkelt det är. Gillar God 45s lösning dock.

 

[gizmo]

Trådstarten: YES!
Precis så. Strid är för mig det mest tråkiga som finns, inte bara i rollspel, också i film, det och biljakt - klart tecken att det är dags att hämta nytt öl och gå på toa.
Det ända som gör det intressant för mig att titta på strid är antingen koreograferad estetik a la Crouching tiger eller möjligtvis roliga repliker a la Captain Jack, dvs en duell i witticisms som pågår parallelt med den riktiga duellen.
Så - ja, jag skulle bli jätteglad om strid i rollspel blev mer fantasifullt.

Flynning: Grossartig!

Sedan är jag med Sapient i att det kan vara lätt i film där någon har haft tid för sig att tänka ut det, men i rollspel är det svårt för många att spontant komma på något. Själv är jag rätt säker på att jag inte skulle ha ett spännande rörelse eller en intressant replik redo just när det behövs.

Vad gör man åt det - ge hjälp i form av idéer. Det får mig att tänka på ditt kortspel, cats & coffee eller vad det hette, man har sina random clues och så får man bygga in dem i den pågående historian (striden) helt enkelt. I vårt fall skulle det kunna vara både att bygga in dem i nåt witty som rollpersonen säger, eller att bygga in dem fysiskt som nåt rollpersonen gör.
Eksems förslag med grejer i omgivningen går åt samma håll, det är ju lite som att ge spelarna random föremål.

Sedan kommer ju det oundvikligt leda till att det blir lite absurt och roligt. Spelar man en jätteseriöst setting där man inte vill att spelarna skrattar funkar det kanske inte så bra. Men trådstarten lät ju som om det får bli lite slapstick.


Avslutningsvis - tack chrull för en av få trådstarter som får mig att skriva ett inlägg om rollspel. Och jag skulle vara på att vara med i en test av sånt spelande.

 

[slanfan]

lätt i film där någon har haft tid för sig att tänka ut det, men i rollspel är det svårt för många att spontant komma på något. Själv är jag rätt säker på att jag inte skulle ha ett spännande rörelse eller en intressant replik redo just när det behövs.

Rollspela som en DM då. DM preppar ju innan en spelomgång... varför inte ta och skriva ner lite moves eller snärtiga oneliners mellan spelomgångarna och ha på en fusklapp. Det kanske är jätteroligt?

 

[gizmo]

Rollspela som en DM då. DM preppar ju innan en spelomgång... varför inte ta och skriva ner lite moves eller snärtiga oneliners mellan spelomgångarna och ha på en fusklapp. Det kanske är jätteroligt?

Instämmer. Både effektivt och en nyttig övning.

Men (personligt svar), det kräver att jag ger rollspel mer prioritet än det har i mitt liv. Därför spelar jag sällan och om jag spelar, så är det på improvisationbasis.

Men (trådrelevant svar), vill man se en sådan spelstil som SL kräver det motsvarande engagemang av spelarna. Det skadar ju inte att ge de lite hjälpmedel på vägen om man har sådana.

 

[chrull]

Skulle hellre lägga ansvaret på miljö och DM. Ofta är det den statiska miljön som är problemet. Står man baa i korridorer finns inte så mycket att jobba med. Finns det brinnande diken, explosiva tunnor, ett stort akvarium eller dylikt finns det ju uppenbara möjligheter att skaffa sig ett övertag.

Absolut ska jag bli bättre på det, men jag vet själv att jag inte är skitbra på att improvisera ihop sådana saker när jag samtidigt har en massa nya spelare att försöka ta hand om pch dels har sett spelare helt ignorera vad jag tycler är självklara öppningar för balla grejjer.

Det här kanske kan hjälpa till i båda fallen.

 

[chrull]

Förövrigt vill jag säga att även om det verkar som att jag dissar folks förslag så gillar jag flera av dem, men ofta känns de inte helt kompatibla med att jag just ofta spelett nya personer vid ett enda tillfälle.

 

[Hans E Magnusson]

Nu har jag inte orkat läsa alla svar (SEMESTER) men jag tänker att det inte behövs några regler alls för sånt, det är väl bara att använda sin superförmåga att använda rulings och sen för att få spelarna att hitta på skojiga grejer så kanske du kan utnyttja att du som sl har en helt annan makt över miljön och låta dina orker hitta på en massa skoj, då tror jag nog att spelarna hakar på.

 

[Hans E Magnusson]

Nu har jag inte orkat läsa alla svar (SEMESTER)

Ärligt så har jag inte ens läst hela start inlägget

 

[Anarchclown]

Ok. Vad du behöver är en liten bunt med lappar på vilka det står manövrar som man kan göra för att få mindre fördelar. Svinga sig i något, hoppande manöver, ihållning, svepning, knuff, svinga sig i något och andra grejer. De flesta av dessa kräver en hand fri. Man får inte göra samma manöver två gånger. Manövrarna lyckas om attacken lyckas. Deras effekter är cinematiska och logiska och inte speltekniska.

 

[Anarchclown]

Kan inte göra samma move två gånger i rad var ju för övrigt fånigt som regel. Det är väl mest att fiendens AC ökar om man försöker göra samma move om och om igen eftersom denna fattar vad man gör.

 

[chrull]

Ok. Vad du behöver är en liten bunt med lappar på vilka det står manövrar som man kan göra för att få mindre fördelar. Svinga sig i något, hoppande manöver, ihållning, svepning, knuff, svinga sig i något och andra grejer. De flesta av dessa kräver en hand fri. Man får inte göra samma manöver två gånger. Manövrarna lyckas om attacken lyckas. Deras effekter är cinematiska och logiska och inte speltekniska.

Riskerar inte det här att först kännas som ett extra lager av komplexitet vid spelstart, då korten garanterat behöver förklaras från början? Riskerar inte det här orsaka det okända "det finns ingen lapp som säger X alltså kan jag inte göra X"?

 

[chrull]

Nu har jag inte orkat läsa alla svar (SEMESTER) men jag tänker att det inte behövs några regler alls för sånt, det är väl bara att använda sin superförmåga att använda rulings och sen för att få spelarna att hitta på skojiga grejer så kanske du kan utnyttja att du som sl har en helt annan makt över miljön och låta dina orker hitta på en massa skoj, då tror jag nog att spelarna hakar på.

Rulings not rules hjälper inte för att göra striden mindre statisk. För att göra en ruling krävs det ju att någon ger SL något att bedömma. "jag slår, jag slår, jag slår" behöver inte bedömas, det behöver man bara rulla attack+skada för.
Om skurkarna hittar på en massa skoj så lär sig spelarna efter ett tag att de också kan göra det, absolut. Men det är inte alltid spelarna lär sig sådant tillräckligt snabbt.

Att använda 5+ = Effekt är också ett sätt att undvika en massa extra tärningsslag och framförallt ett sätt som gör att folk kan göra roliga saker utan att nödvändigtvis behöva offra en attack. Det är alldeles för vanligt i regelsystem att även där det finns komplexa system för göra annat än att slå med svärdet så är det nästan alltid svårare att faktiskt lyckas och dessutom är effekterna så minimala att det inte ens är värt det när det lyckats. Med min lösning behöver man inte välja utan kan om det går bra lyckas både göra skada och få en positiv effekt.

 

[Big Marco]

Du skriver att du vill ha mer kaos. Att ge fler val eller effekter till spelarna ser jag inte bidrar till just den känslan. Då kaos innebär osäkerhet.

Jag skulle fundera i koncept kring att helt friställa kaos från attackslaget. Kanske slå 1d6 vid varje attack/handling (max 1ggr/runda) och om den visar 1 så har något oförutsett hänt med mig själv och på 6 för fienden. SL bestämmer mitt öde, och jag bestämmer fiendens. (om man är djärv - annars får SL allt ansvar.) Alt. så kan 1 resp. 6 medföra ett nytt slag på en "crit-tabell" fast utan direkta skador utan snarare effekter av olika slag.

Kör ni med kartor/golvplaner så kan ni sno en grej vi kör med i Whitehack, och det är att varje attack medför en förflyttning från målet efter varje lyckad attack, om max 3 rutor, och där anfallaren väljer om denne följer med eller stannar kvar. (dessa moves är "free"). Effekten det har fått är att spelbrädet känns mycket flytande och dynamiskt - anfallsordning är avgörande och "gang-ups" blir svårare att få till snyggt. Striden är rörlig och kaotisk på ett annat sätt.

 

[Anarchclown]

Riskerar inte det här att först kännas som ett extra lager av komplexitet vid spelstart, då korten garanterat behöver förklaras från början? Riskerar inte det här orsaka det okända "det finns ingen lapp som säger X alltså kan jag inte göra X"?

Självklart är det så. Samtidigt behöver man inte förklara hur det funkar speltekniskt just för att det är meningen att det inte ska vara riktigt speltekniskt. För det andra kan man ju säga att det är exempellappar. Det är mest så att lapparna är till för att ge inspiration. Typ som bilderna du hade med dig senast. Slutligen är det väl tänkt att detta ska användas på konvent och one shots. Erfarna spelare fattar hur man improviserar själva och behöver inte lapparna.

Just att man inte definierar vad en manöver gör är viktig för att det inte ska bli "den här lappen finns inte så jag kan inte göra det".

 

[anth]

Efter att ha sovit på saken tycker jag att man ska vända på steken.

Målet är att strider inte ska kännas som en oändlig ping pong-match med tillfälliga avbrott när rollpersonerna förflyttar sig från rum till rum eller grotta till grotta.

Istället för att vänta på att man ska slå 5+ får spelarna alltid säga att de interagerar med omgivningen och får +5 på attackslaget istället.
Om spelarna vet att de får en fet attackbonus bara de är aktiva och kommer på lite roliga saker som deras rollpersoner gör så kommer spelarna att ändra sitt beteende.
Sedan får man lägga in lite incitament för att spelarna ska fortsätta att vara kreativa, t.ex. om spelarna använder samma trick igen blir bonusen bara +4, sedan +3 o.s.v. (lite samma sak som Anarch skrev att motståndarens AC ökar om man använder samma manöver)

Sedan är frågan om du ska gå riktigt gonzo och låta spelarna vara med och beskriva miljön, som en spelare som säger "jag svingar mig i takkronan", fastän du inte sagt något om att det finns en takkrona.

 

[chrull]

Du skriver att du vill ha mer kaos. Att ge fler val eller effekter till spelarna ser jag inte bidrar till just den känslan. Då kaos innebär osäkerhet.

Jag skulle fundera i koncept kring att helt friställa kaos från attackslaget. Kanske slå 1d6 vid varje attack/handling (max 1ggr/runda) och om den visar 1 så har något oförutsett hänt med mig själv och på 6 för fienden. SL bestämmer mitt öde, och jag bestämmer fiendens. (om man är djärv - annars får SL allt ansvar.) Alt. så kan 1 resp. 6 medföra ett nytt slag på en "crit-tabell" fast utan direkta skador utan snarare effekter av olika slag.

Kaos var nog lite felanvänt av mig här. Jag menade "jag vill att mer saker händer". Men en kaos-tärning kanske inte är så dum.
Golvplaner används icke

Självklart är det så. Samtidigt behöver man inte förklara hur det funkar speltekniskt just för att det är meningen att det inte ska vara riktigt speltekniskt. För det andra kan man ju säga att det är exempellappar. Det är mest så att lapparna är till för att ge inspiration. Typ som bilderna du hade med dig senast. Slutligen är det väl tänkt att detta ska användas på konvent och one shots. Erfarna spelare fattar hur man improviserar själva och behöver inte lapparna.

Just att man inte definierar vad en manöver gör är viktig för att det inte ska bli "den här lappen finns inte så jag kan inte göra det".

Det där med att erfarna spelare improviserar är tyvärr inte helt sant. Om det inte finns ett uppenbart problem att lösa så känns det ofta som improvisation straffas snarare än uppmuntras. "Kan jag avväpna skurken" blir ofta till antingen något du gör istället för att attackera eller något som blir svårare att lyckas med än att bara slåss. Resultatet blir att det taktiskt korrekta valet nästan alltid är att bara slåss.

Efter att ha sovit på saken tycker jag att man ska vända på steken.

Målet är att strider inte ska kännas som en oändlig ping pong-match med tillfälliga avbrott när rollpersonerna förflyttar sig från rum till rum eller grotta till grotta.

Istället för att vänta på att man ska slå 5+ får spelarna alltid säga att de interagerar med omgivningen och får +5 på attackslaget istället.
Om spelarna vet att de får en fet attackbonus bara de är aktiva och kommer på lite roliga saker som deras rollpersoner gör så kommer spelarna att ändra sitt beteende.
Sedan får man lägga in lite incitament för att spelarna ska fortsätta att vara kreativa, t.ex. om spelarna använder samma trick igen blir bonusen bara +4, sedan +3 o.s.v. (lite samma sak som Anarch skrev att motståndarens AC ökar om man använder samma manöver)

Jag har redan sagt varför jag inte vill ha "beskriv något ballt så får du +X!" Det blir snabbt till ett tvingande måste och dessutom måste man sätta gränser på vad som krävs för att beskrivningen ska vara värd +X. Det är alltså ett gigantiskt upplägg för DM fiat.

Och med ditt förslag lägger man dessutom till en massa bokföring om att hålla reda på vem som använt vilket knep och jag fattar inte riktigt vad man vinner på det. Att folk avväpnar två personer i rad är inte ett problem som måste bekämpas med att sänka bonusar.

 

[Sapient]

Fast jag vill undvika att det blir allt för arbiträrt och att folk känner som att de måste hitta på balla saker att säga varje gång för att jaga ett +1. Dessutom vill jag att det ska kunna ge IBLAND stora effekter som är mer än regeleffekter. Knuffar du någon som står på kajkanten så betyder det mer än ett slentrianmässigt +1

Jag tror du spelar med fel personer. (Mig till exempel...)

Kör det inte så slaviskt. Förklara inledningsvis vad syftet med regeln är, variera bonusen. Säger någon något ovanligt clever, ge mer än +1. Om någon upprepar sig, NO BONUS FOR YOU!

Låt dem göra mer än en attack, om de kommer på moves som motiverar det. "Jag hoppar upp på änden på bänken, så att den andra änden åker upp och slår min motståndare. Sen springer jag längs den... Då springer jag förbi Johannas fiende, får jag hugga den också?", "Ja, för fan! Det är coolt!"

Det kanske inte ska bli alltför pudel-aktigt, men om du motiverar syftet med regeln, tror jag alla accepterar att det fungerar så. Det är ju för att göra det roligare för alla.

En sak jag hade lagt in också, för att minska ping-pongandet, är att ge mer&fler bonusar för folk som hänger på andras handlingar. Alla strider bör ju inte vara fyra äventyrare mot fyra monster, som tjoffar på varandra en och en. Låt dem teama upp och om de är kreativa nog att göra spännande saker ihop, så var väldigt frikostig med bonusarna...

Men en grundstomme som spelarna så att säga kan lita på finns där, tror jag ändå är grunden för att det ska bli en vana. Och det krävs nog för att det ska funka i längden.

 

[Sapient]

Sedan är frågan om du ska gå riktigt gonzo och låta spelarna vara med och beskriva miljön, som en spelare som säger "jag svingar mig i takkronan", fastän du inte sagt något om att det finns en takkrona.

Det där brukar inte vara något stort problem iofs - eller det kanske är i spel där samberättande är en uttalad metod, men sällan i traditionella rollspel, i min erfarenhet iaf. Folk tenderar att vara för fokuserade, tror jag. Däremot händer det ju att spelarna, i jakt på saker i miljön att använda, "pumpar" DM på mer info. "Finns det en...? Finns det..?"

Sen hur pass far out det skulle vara, tycker jag beror väldigt på om spelaren förmår använda miljön kreativt eller bara spelar allan...

"Den mörka grottgången öppnar sig till ett större rum. Glöd från en eldstad väser i den västra änden. Ni ser två mörka skepnader röra sig i mörkret och hör hur svärd dras ur skidorna, Hobgoblins!"
"Jag svingar mig i takkronan och..."

Är ju en helt annan sak än:
"Värdshusets matsal bryter ut i bråk och kaos när Ritter von Arnswalde avslöjar att det var han som mördade kardinal Richelieu. Flera gäster tar fram dolkar eller andra vapen."
"Jag svingar mig i takkronan och anfaller storinkvisitorn."