Burning Wheel - rätt sätt att misslyckas på

[Bifur]

Ok, så i en av mina grupper spelar vi just nu Burning Wheel och vi har för tillfället problem med att hantera misslyckanden i spelet. Eller jag har har det och behöver skriva av mig. Våra RP är helt nya så vi är usla på allt. Verkligen genomusla, inte MUA- eller Warhammer-dåliga, mycket värre än så. Jag tror min RP lyckats med (1) ganska oviktigt slag, allt annat har gått dåligt, vilket varit fullt rimligt givet oddsen.

Det är förutsättningarna. Nu till mina funderingar. För mig skapar det än så länge svårigheter att få igång berättelsen. Upplevelsen är att RPn inte kan driva på handlingen utifrån sina Beliefs, det vill säga inte vara proaktiv, för att det är givet att de försöken kommer att gå dåligt. Istället kommer jag på mig själv med att sitta och leta situationer där jag kan göra handlingar vars misslyckanden kan skapa intressanta utfall för mina Beliefs - inte situationer där framgången (som är omöjlig) skulle vara i linje med mina Beliefs. Här börjar jag få svårt att leva mig in i det som spelare och att det tidvis känns oengagerande, även om det "fria spelet" är kul i övrigt - RPn blir passiv på områden där den borde vara aktiv. På något vis ett bakvänt sätt att närma mig det för mig.

Jag har några funderingar på vad det kan bero på:

1. Spelgruppen/SL är för snål med "Ja, men" - i att skilja på intent och task och låta task lyckas men inte exakt med den intent som fanns. Lite oklart för mig vad spelet faktiskt föreskriver här. Vi hade ett sådant exempel där min RP försökte övertala en SLP där jag trodde att konsekvensen skulle bli att jag fick vad jag ville men tvingades göra en gentjänst men där SL tolkade det som att SLPn istället fick mig att lova något (och ändå inte gick med på vad jag ville få den att göra).
2. Vi är för kollaborativa kring vad konsekvenserna ska bli. Det är ju inte riktigt i linje med vad spelet föreskriver och det gör kanske att SL blir begränsad i att driva på berättelsen som ett resultat av misslyckaden.
3. Att slå fast konsekvenserna i förväg, som ju spelet föreskriver, hämmar oss som spelare (eller i varje fall mig) i att ta beslut om handlingar som jag spelmekaniskt vet kommer att misslyckas. Hänger ju ihop med 2.
4. Jag som spelare är för inriktad på att mina/våra Beliefs ska styra berättelsen. Det är ju fullt rimligt att ha anslaget att de bara ska styra min RP - berättelsen får ta den riktning den får som en följd av konsekvenserna av våra misslyckaden.
5. Spelgruppen/SL är för snål med Artha. Inget jag egentligen upplever men det skulle kunna vara så. Jag har i princip gått +/-0 i de Artha jag fått utan att det gett effekt så det är möjligen en fingervisning.
6. Spelets svårighetsgrad är helt enkelt för hög för min smak. (Inga jämförelser i övrigt men spelade nyss ett enkvälls i ett AW-hack för första gången på länge. Också karaktärsinriktat men skillnaden mot BW blev väldigt illustrativ - där kunde RPn hela tiden driva på genom egna handlingar. Det gick inte alltid bra men det gick liksom alltid framåt.)

Det är så långt jag kommit i mina tankar. Forumets BW-experter får gärna komma med inspel och tips på hur vi kan få till det bättre.

 

[wilper]

Skulle tro att 6an är den jag skulle satsa på, i alla fall för mig själv efter att ha spelat en del BW. Det blir lite lättare när man lärt sig powergamea systemet till max. Själv började jag spela Solar System i stället, ett regelsystem som checkar i typ allt jag lockades av i BW, men som man lär sig första spelmötet.

 

[Christoffer]

Kul att ni spelar Burning Wheel! Hoppas ni kommer som igång med det på ett sätt som känns lite mer drivande och roligt, oklart om jag kan hjälpa till med just det men kan tänka lite högt kring vad du skriver iaf.

Jag är kanske lite tråkig, men jag tycker "nej men" och "och ja men" osv är sådant som faktiskt mer stör Burning Wheel än det hjälper. Inte alltid. Men idéen av att "ja du får upp dörren men det tar lite tid" är sådant som gör att vi tänker oss rollspelande som att det har en riktning. En mening. Att vi som projicerar vad vi tänker oss ska hända eller vart vi skall sluta, och sen får ja men och nej men blir lite avkrokar på vägen dit.

1. Att övertyga folk i Burning Wheel är för hemskt svårt. Det går nästan inte. Är de inte intresserade så är det typ kört. Det är inte spelet där du slår tärning för sådant så enkelt. Att spelledaren dessutom kan låta SLPs bara gå därifrån utan att bry sig om att lyssna på dig och helt neka dig slaget stryker under det än mer. Så att du misslyckas med det är som lite givet. Speciellt för nya karaktärer. Vad du istället ska göra är att inte se misslyckandena som att du inte får driva berättelsen, för det gör du genom att handla, inte genom att lyckas med färdighetsslag. Din karaktärs story är lika mycket alla de misslyckanden som dras samman, så mycket som de framgångar som till slut dyker upp. Så här kanske det är mer fel förväntningar av vad du ska kunna göra? Menar alla former av övertyga är i princip ett slag mot Will som Ob, så en ny karaktär med Övertyga B3, slår mot Ob4, kanske med en bonustärning om den har något att som stryka under och få karaktären mer välvilligt inställd? Det är hopplöst från start typ.
2. Vet ej om det har så mycket effekt på det hela. Jag föredrar att misslyckanden är raka misslyckanden, eller att de är i allra högsta grad kopplade rakt till testet. Du har task och intent, något av det går åt helvete, låt dem komma genom folkhopen med B5 skador, eller låt dem fastna där inne och inte komma undan i tid? Ibland har vi stannat upp och pratat om misslyckanden, mest när jag inte haft någon som helst idé, och det borde jag kanske haft från första början. Men oftast som sagt, håll det enkelt och direkt kopplat till handlingen och vad som ämnas göras.
3. Att slå fast dem först är nog bra för att som inledningsvis trimma in vart ni lägger er. Menar, säg att du försöker ta dig genom en vattenfylld korridor, misslyckas du säger jag, måste du testa Forte mot B5 för att se om du klarar av att hålla andan hela vägen, du misslyckas såklart och måste testa Forte, vad är svaret här då? Att du drunknar och dör annars? Eller så ger jag dig en rejäl skada? Eller ett trait som capar din Forte vid 5 och den kan aldrig bli högre innan Traitet försvinner. Fönstret är vidöppet här. Men jag tror egentligen rätt många struntar i detta. Jag brukar trycka på det när något är uppenbart farligt, eller jag tror att spelarna kan ha misstolkat något, annars håller jag det för mig själv.
4. Detta vet jag inte hur du känner kring såklart, men jag tror det är vanligt att tro att bara för jag skriver "jag skall besegra kejsaren och inta tronen i vårt rike, endast jag är dess sanna hopp" att detta är vägen berättelsen kommer gå. Så är det inte. Jag skulle snarare lägga det på en känslomässig nivå. Skriv inte beliefs som något du är intresserad av att berättelsen ska gå åt det hållet. Utan skriv ett belief för att du känslomässigt tycker så. Byt beliefs baserat på känslomässiga saker som dyker upp i spel. Både du och din karaktär ska kämpa för dem, men också veta att fan, att kämpa för dem är inte samma sak som att det är vägen som allt kommer gå. Du vet inte vad spelledaren har preppat, du vet inte hur tärningarna kommer rulla, kanske slutar din karaktär som någon som leder kejsarens arme mot grannriket, för att det var vad som skedde i berättelsen, antingen via en massa tvingande kompromisser, eller för att du som spelare bestämde dig för att, kejsaren är fan vårt sanna hopp, jag måste följa hans order. Så, spela inte med en som plan för framtiden i händelser, men känslomässigt.
5. Vet inte hur många spelmöten ni kört, men plus minus noll en tuff session, lite minus en jäkla tuff session där en tömt varenda reserv, och sen går en plus sessioner när en seglar lite lättare fram, låter väl rimligt.
6. Det beror på vad du menar. Om du menar svårt som att svårighetsgraderna i spelet är höga, så yes, det är de. Men inte alltid. Och så svårt tycker jag inte det är att som få tag på extratärningar, skaffa hjälp, ta tid på dig, spendera artha, skaffa bra verktyg, etc? Allt som kan som, hjälpa till framåt. Men det är väl en smaksak. En ska nog vara beredd på att BW är spelet där en misslyckas rejält ibland och det innebär att sker tar vändningar som en kanske inte föreställde sig. Trots att du drar in alla former av resurser som du har till ditt förfogande. Men, det är också spelet där alla måste omfamna just det faktumet och inte ha en plan öht vart storyn tar vägen utan spela i nuet.

Men ett exempel från kampanjen jag kör nu. En av karaktärerna är en doktor som tillber en dödskult kallad Gröna tranan. För ett tiotal spelmöten sen befann sig karaktären mitt ute i en övergiven stad som djungeln tagit över och hade ett belief om att här hitta någon slags källa till sin religion, jag tror att det hade etablerats via ett wises-slag att det sades att ett av tranans ursprungliga tempel skulle ligga här. Under spelmötet så kretsar tranor över karaktären och i vissa stunder låter jag karaktären se ut från tranornas ögon, jag tror det var under någon period av medvetslöshet eller liknande och upptäcker då att någon rör sig på marken, någon som sträcker sig upp och från ett gigantiskt avstånd, uppenbart med någon slags magi eller annat sätt, sliter tranorna ur luften och kastar den ner mot marken och krossar dem. Kort därefter ramlar doktorn över dessa tranor som ligger söndertrasade på marken, men en lever. En har ett dödligt sår, men ett dess ögon rör sig och tittar på doktorn. Och här var det ju givet, doktorn försökte rädda tranans liv, jag tror svårighetsgraden var typ Ob10 eller liknande, och Nils drog in alla resurser han kunde förmå sig och slog nog en fjorton tärningar. Och här kommer väl som grejen med Burning Wheel, vi kan ju nu alla se hur jäkla viktig scen detta är för karaktären, hur han byggt upp mot detta, att hitta templet, hitta sin religion, hitta som någon slags religiöst uppvaknande på ett djupare plan mitt i allt detta också. Jag tror vi alla var mer eller mindre på nålar för hur det skulle gå. Och alla ville ju att det skulle lyckas. Men det misslyckades, tranan dog i doktorns händer. En framgång eller två för lite, det var sjukt nära. Och det var den vägen allt gick. Utfallet i sig var viktigt på lite olika sätt, mestadels pga saker bakom min sl-skärm, men konflikten var primärt viktig för det handlade om att slåss för ett belief, kämpa för det och stryka under hur viktigt det är.

Oklart om det svarade jättemycket på dina frågor. Och kanske var detta bara ett väldigt långt omständigt sätt att säga: omfamna misslyckandena och spela inte med en tanke på att forma en berättelse med dina framgångsrika tester, utan spela med fokus på saker som är känslomässigt engagerande och låt misslyckandena bara agera som språngbräda mot nya angreppssätt. Lyckades du inte övertyga personen och det var viktigt, vad kan du göra istället? Har personen en familj? Kan du kidnappa dem och utpressa honom? Vilka kopplingar har personen till andra i er setting? Kanske kan du cirkla upp någon som känner honom och försöka komma åt honom den vägen? Och ibland, ibland kanske kallt stål är svaret när en verkligen har brinnande övertygelser och någon står i ens väg. I alla fall i rollspel.

 

[Christoffer]

Lägger till lite här. Men jag tror jag egentligen att jag redan sagt det. Men ändå.

1. Jag skulle säga att spelet bara säger att du misslyckas med att utföra vad du tänkt på sättet du tänkt. Men att misslyckanden inte är återvändsgränder, någonstans står det om att misslyckanden innebär vägar fram mot nya tester. Nya angreppssätt. Fail forward tycker jag själv används på ett sätt som gör att misslyckanden kan bli rätt trista och meningslösa, du lyckas men... eller bara det att forward anger att det öht finns en riktning vi förväntas ta oss i, visst ibland är det högst relevant men oftast är det ju NÄR det där andra, menet, är vad du faktiskt inte ville skulle ske. Så får egen del föredra jag straight upp misslyckanden, ibland hårdare än annars, ibland framgång men med en stor kostnad, osv. Ibland blir det någon slags skruv på det hela, men valen är rätt stora och varje grupp hittar nog hur de föredrar att ha det.

 

[God45]

Jag tror att det är 7 (som jag hittade på och som Martin Luther spikade fast längst bak på din lista) blandat med 6.

6. Wilper har helt rätt i att man måste min/maxa skiten ur spelet. Alltså, gå till internet och hitta broken builds, nivåer av att min/maxa. För annars spelar man förlorande förlorare som förlorar.

7. Spelet gör inte grejerna boken säger att det ska göra. Boken antyder en spelstil som inte är möjlig och för att få reda på hur spelet egentligen spelas måste man lusläsa reglerna och/eller konsultera internet orakel.

Jag hade stulit det coola fluffet och sprungit skrikande till ett annat spel.

 

[Bifur]

4. Detta vet jag inte hur du känner kring såklart, men jag tror det är vanligt att tro att bara för jag skriver "jag skall besegra kejsaren och inta tronen i vårt rike, endast jag är dess sanna hopp" att detta är vägen berättelsen kommer gå.

Det tror jag inte att jag gör. Men kanske att berättelsen fortfarande sätter kejsaren och tronen i centrum? Men det kan handla om förväntningar här, och jag är inte säker på att jag kan sätta fingret på vad det är jag blir obekväm med. En jämförelse vore kanske att @Nässes RP aldrig kommit fram till templet utan gått vilse i djungeln (för dålig på Orienteering?), hamnat i klorna några fientliga invånare och därefter ägnat tre spelmöten åt att reda ut den situationen.

Lyckades du inte övertyga personen och det var viktigt, vad kan du göra istället? Har personen en familj? Kan du kidnappa dem och utpressa honom? Vilka kopplingar har personen till andra i er setting? Kanske kan du cirkla upp någon som känner honom och försöka komma åt honom den vägen?

Nej, precis. Svårigheten är ju att jag som spelare vet att spelmekansikt kommer inte något av de andra angreppssättet heller att gå vägen. Och det är därför jag fastnar i att tänka på vilket misslyckat angreppssätt som är mest givande - inte vilket angreppssätt som min RP skulle ta sig an och varför.

 

[Christoffer]

Det tror jag inte att jag gör. Men kanske att berättelsen fortfarande sätter kejsaren och tronen i centrum? Men det kan handla om förväntningar här, och jag är inte säker på att jag kan sätta fingret på vad det är jag blir obekväm med. En jämförelse vore kanske att @Nässes RP aldrig kommit fram till templet utan gått vilse i djungeln (för dålig på Orienteering?), hamnat i klorna några fientliga invånare och därefter ägnat tre spelmöten åt att reda ut den situationen.

Nej, precis. Svårigheten är ju att jag som spelare vet att spelmekansikt kommer inte något av de andra angreppssättet heller att gå vägen. Och det är därför jag fastnar i att tänka på vilket misslyckat angreppssätt som är mest givande - inte vilket angreppssätt som min RP skulle ta sig an och varför.

För doktorn hade det nog faktiskt kunnar vara en fullständigt rimlig grej också, att aldrig hitta templet öht. Ialf genom att söka efter det själv i djungeln. Hade det hänt kanke det är gamla religiösa skrifter kunde visat vägen? Kanske circkla upp någon som tillhör sekten och som har kunskapen? Och kanske kanske skulle det alltid förbli som något mål som drev, men vägen dit skulle aldrig uppdaga sig. Just de skruvarna, att saker tar andra vägar, är en stor del med Burning Wheel. Där vi är just nu så befinner vi oss utanför Gula staden tänkte jag som spelledare att vi kanske skulle bli max två spelmöten, låta veckorna gå och sen har de sin armé samlad och redo att dra mot Gula staden igen. Och, jag borde väl sett det, för det är inte så det här spelet fungerar, för nu är vi väl en sju spelmöten från den punkten och närheten till att de skall tåga mot Gula staden börjar kanske se mer realistisk ut, men den är fortfarande inte alls en självklarhet, och fortfarande inte alls något givet. Och kanske att det, öppenheten för att saker inte blir vad en tänker sig är nog nyckeln för att det ska fungera. Såklart inte en kampanj ska kastas om helt, kejsaren och tronen kanske är i centrum, men kanske du efter en förlorad Duel of Wits svurit honom trohet som en kompromiss för att du ändå fick något annat du kämpade för? Ibland tänker jag att de övertygelser du går in i spelet med, bara är som ett avstamp. De som sen skrivs i spel, som reaktion på allt som sker och skett och är på väg att hända, de är de stora och viktiga och centrala. De kan vara exakt likdana eller varianter av de vi började spelet med, eller så kan händelserna omformat karaktären och din åsikt om världen till den grad att de är helt annorlunda nu. Oftast är det väl så att någon central sak finns kvar och då visar det ju också att det var något viktigt. Kanske att du inte kommer dit på några slag. Vi pratade ju först om en liten kortare kampanj a 7-9 spelmöten med BW i Yoon-Suin, nu har det gått 20 och ingen aning om det är 10 till eller 20 till innan det ursprungliga målet att kasta ut britterna ur Gula staden är i närheten av att klaras av om ens någonsin. Men den det är lite av poängen tycker jag. Vi vet inte. Vi måste spela för att ta reda på det.

Nu vet jag ju inte vad du försöker dig på, eller vad för hinder ni stöter på. Har du något exempel eller så utöver övertalningen? Är karaktärerna helt nya? Har ni börjat öka på egenskaper och skills något genom spelandet? Nyttjar ni ForKS och Linked tests för bonusar? Hjälp? Hur många lifepaths har ni?

 

[Svarte Faraonen]

Om det är så hög risk att man misslyckas och spelledaren helt bestämmer vad som sker i dessa fall, hur undviker man att det blir tokrälsat? Blir det inte bara att denne helt och hållet får carte blanche att tolka hur det går när rollpersonerna oundvikligen går bet?

 

[Bifur]

Nu vet jag ju inte vad du försöker dig på, eller vad för hinder ni stöter på. Har du något exempel eller så utöver övertalningen? Är karaktärerna helt nya? Har ni börjat öka på egenskaper och skills något genom spelandet? Nyttjar ni ForKS och Linked tests för bonusar? Hjälp? Hur många lifepaths har ni?

Exempel... Det är rätt enkla grejer - spåra, gömma sig, sådana grejer. Men så här: en viktig pryl för RP är borta och försöken att hitta ledtrådar om tjuven och att få hjälp har gått i stöpet. Det har handlat om att försöka spåra en grupp banditer (som min RP trodde kunde vara skyldiga), förhandla med bandithövdingen o.s.v. Inga stora avgörande handlingar men små steg på vägen till att min RP står där utan att veta vad den vad den ska göra och där det känns som att systemet stänger vägen för de alternativ som vore rimliga för RPn.

 

[Christoffer]

Exempel... Det är rätt enkla grejer - spåra, gömma sig, sådana grejer. Men så här: en viktig pryl för RP är borta och försöken att hitta ledtrådar om tjuven och att få hjälp har gått i stöpet. Det har handlat om att försöka spåra en grupp banditer (som min RP trodde kunde vara skyldiga), förhandla med bandithövdingen o.s.v. Inga stora avgörande handlingar men små steg på vägen till att min RP står där utan att veta vad den vad den ska göra och där det känns som att systemet stänger vägen för de alternativ som vore rimliga för RPn.

Men rent regeltekniskt, är det så att du rullar B3 mot Ob6 hela tiden? Svårt att säga sådär om det är rimligt att lyckas med att gömma sig då det inte bara handlar om att en rollperson skall vara kompetent att göra det, eftersom det alltid är ett versus-test mot någon annans Observation, så är det ju rimligen så att det kan diffa lite också baserat på hur motståndet slår.

 

[Bifur]

Men rent regeltekniskt, är det så att du rullar B3 mot Ob6 hela tiden?

Ja, typ. B2 eller B3 mot Ob4-5 eller högre har nog de flesta slagen legat på.

 

[Christoffer]

Om det är så hög risk att man misslyckas och spelledaren helt bestämmer vad som sker i dessa fall, hur undviker man att det blir tokrälsat? Blir det inte bara att denne helt och hållet får carte blanche att tolka hur det går när rollpersonerna oundvikligen går bet?

Vet inte om jag helt är med på hur du menar. Men för Burning Wheel är ju inte det spelet där du ens kan ha en story att rälsa. Menar, du kan misslyckas med varenda slag i Burning Wheel och fortfarande inte bli rälsad. Du tvingas aldrig göra något. Du förlorar aldrig kontroll över din karaktär. Du handlar ständigt själv, pushar mot vad du vill, och ibland är motståndet för starkt, din karkatärs skicklighet för dålig för stunden, eller turen är helt enkelt inte på din sida. Det blir ju såklart en story som antagligen drar åt tragedi fullt ut, men det är ju en ständig risk i den här typen av spel.

Rälsning skulle jag då definiera som att följa en plot, en berättelse, inte ha en inverkan på den genom att agera som sin karaktär. Inte att ha en viss procent lyckade slag och få som jag som spelare vill.

För att illustrera det hela: som spelare befinner jag mig utanför ett orkläger där min kapten hålls fången, vad jag väljer att göra spelar ju roll, oavsett dess framgång. Smyger jag in? Slutar det med att jag blir tillfångatagen. Flyr jag till skogen i närheten och försöker slå circles för att hitta alverna jag vet finns där för att hjälpa mig anfalla orkerna? Slår jag orienteering för att reka området för att se om det finns en bra plats för ett överfall? Sprider jag ut krut runt om lägret och skapar en avledande manöver när jag tänder eld på det för att sen anfalla dem själv för att försöka få tag på kaptenen och fly? Skiter jag i kaptenen och låter henne vara kvar och fången och tar själv över kaptenskapet och leder trupperna i anfallet mot granlandet? Menar, hela spannet är ju öppet av handlingar. Hela spannet är öppet av konsekvenser av misslyckanden också men alltid i relation till task och intent. Så säger jag "jag anfaller orklägret och försöker rädda kaptenen", jag kanske har Sword B4, jag kanske har Tactics B3 som jag använder som ForK och kanske har jag Orc warband-wise som jag drar in, mitt intent att rädda kaptenen, mitt task är att jag stormar dem på häst med svärdet draget. Säg att orkerna då är sju till antalet, säg att en SL bedömmer det som att jag får slå Stealthy först för att se om jag lyckas överraska dem med anfallet, jag lyckas och därför säger han att ok bara tre orker möter dig. Orkernas Sword är B4, de hjälper varandra så B6 totalt, plus en tärning för de har faktiskt ett läger med pålar runt om och ett taktiskt övertag helt klart. Så mina B6 mot deras B7. Vad är en rimlig misslyckad konsekvens här? Det kan ju landa i allt från att vi slår, låter skadesystemet trigga in och alla kan ta skador och lyckas med sina saker (den så kallade Bloody Verus-regeln) eller så kan vi säga att ok, misslyckas du kommer du hitta kaptenen, men ni kommer inte lyckas ta er ut, ni kommer behöva slå er ut, eller nej du blir också tillfångatagen, eller du fritar kaptenen men tar själv B6 skada och blir fångad... osv. Ingen av dessa grejer är ju något som en SL kan tvinga fram om inte karaktären handlar, och alla dessa saker kommer från omständigheterna i fiktionen och från task och intent.

Så om en spelar det som det är tänkt, ingen som helst risk.

 

[Christoffer]

Ja, typ. B2 eller B3 mot Ob4-5 eller högre har nog de flesta slagen legat på.

Ja det låter ju väldigt brutalt faktiskt. Å andra sidan om ni lyckas generera lite rutintester höjs det ju snabbt till B3 resp B4 eller B5, men de är ju oftast svåra att få om motståndet är så hårt....

Men ja till och med jag tycker ju det låter väldigt brutalt.

 

[Christoffer]

Tips: kolla reglerna för Ob, varje färdighet har ju exempel och hur det ska tolkas, och snacka om dem, vad innebär Ob5, varför? Då kan ni också pejla in som, en bra nivå.

 

[Basenanji]

Nej, precis. Svårigheten är ju att jag som spelare vet att spelmekansikt kommer inte något av de andra angreppssättet heller att gå vägen.

Jag kan blott intet om Burning Wheel, men den här känslan tror jag alla runt spelbordet vinner på att prata om.

 

[Bifur]

2. Vi är för kollaborativa kring vad konsekvenserna ska bli. Det är ju inte riktigt i linje med vad spelet föreskriver och det gör kanske att SL blir begränsad i att driva på berättelsen som ett resultat av misslyckanden.

Spelade i kväll och testade att tydligare lägga avgörandet av konsekvenser på SLs bord. Min känsla är att det blev aningen bättre - även om framgångsgraden inte ökat .

 

[Christoffer]

Spelade i kväll och testade att tydligare lägga avgörandet av konsekvenser på SLs bord. Min känsla är att det blev aningen bättre - även om framgångsgraden inte ökat .

Gött! Men lägg på aspekten att faktiskt resonera om Obs, inte i meningen förhandla utan så varför ett test är Ob5 och inte Ob2-3 och är ni osäkra så är reglerna svinbra just för att trimma in en lämplig nivå. Jag måste kolla där emellanåt, och rätt ofta för färdigheter som inte testas så mycket, så jag inte instinktivt sätter för låg Ob.

 

[Nässe]

Ja, typ. B2 eller B3 mot Ob4-5 eller högre har nog de flesta slagen legat på.

Sätter ni för höga svårighetsgrader? ob 4-5 är ju sjukt svårt. Ob3 är ”normal-svårt”
Allt man gör ska ju inte vara Difficult eller högre.

Kodexen tycker jag är helt nödvändig att läsa. Även om det inte borde behövas. Där resoneras det bla om svårigheter och att ob3 är en sweet spot.

Att spåra vanliga rövare eller orientera sig i vanliga omständigheter borde nog vara ob2

Om rövarna/ fienden inte är super-skurk-magiker borde de vara lika kassa som ni är, och då borde en del ob vara lägre. Utom övertala som borde ligga på ob3-4 vilket man kan tänka att en rövare har i Will. Men det är ju för att helt förutsättningslöst få en person att tänka som du vill. Om ni argumenterar kan ni köra Duel of Wits och det är ju enklare men man riskerar att själv tvingas tänka om.

Har ni skrivit upp slagen kan det vara bra att gå tillbaka och se om ni gjort det svårt eller bara haft otur. Sen kanske ni gjort RP med många men kassa skills? Någon skill vill man ha 4 eller 5 i från början.

 

[entomophobiac]

Min takeaway från den här tråden blir: "en kanske borde köpa BW ändå?" ...

 

[Bifur]

Sen kanske ni gjort RP med många men kassa skills? Någon skill vill man ha 4 eller 5 i från början.

Så är det nog. Ingen min-maxning direkt. Tror den andra RPn har B4 i en, annars är det B2-B3 över hela linjen. (Min RP är otroligt o-optad med en massa skills utan så stort värde hittills. Möjligen att mina val av lifepaths, 4 st, inte riktigt svarar mot det de ska stå för i settingen. Men jag la ju inte jättemycket krut på att titta igenom alternativ.)