Re: Ojsan då. och lite OT.
Alltså jag tror att tanken här är att detta brott mot instinkterna skall vara ett tecken på att personen utvecklas och i någon mån förändrar sitt sätt att vara, vilket är viktigt för att bygga en dynamisk berättelse.
Då är det bättre att man låter spelaren få ändra sina instinkter, tycker jag. Nu har jag visserligen bara Storugglas beskrivningar att gå på, och de tror jag var dåliga exempel; för kolla bara vilka konsekvenser de ger:
Om en person har ett Belief som säger att han skall skydda konungen, och en Instinct som säger att han ska knäböja varje gång han ställs inför konungen (det var Storugglas exempel) så betyder det - om man får arthapoäng varje gång man agerar
i enlighet med ens belief och
i motsats till ens instinct - att rollpersonen kommer uppmuntras till att skydda konungens liv - men aldrig att knäböja inför konungen. Det tycker inte jag är en dynamisk utveckling för en rollperson.
Det går att protestera mot ovanstående utläggning på tre sätt:
1. "Du har missförstått Storugglas utläggning!"
I så fall ber jag om ursäkt.
2. "Det är ju inte meningen att spelarna ska spela för att få arthapoäng, utan det viktigaste är ju att berätta en levande berättelse!"
I så fall kan man lika gärna skippa reglerna helt och hållet. Som vi ser så hjälper ju inte reglerna att berätta en historia, utan - tvärtom - ligger i vägen för ändamålet! Arthapoängen är som en julgran vi har burit in i huset, och när vår hund kissar på den så börjar vi skälla på hunden! Vi får ju faktiskt skylla oss själva om vi inför poäng som vi lockar spelarna med - samtidigt som vi blir sura om spelarna faktiskt faller för frestelsen. Dålig regel i så fall.
3. "Storuggla gav kanske ett lite dåligt exempel, för han tog för givet att vi skulle förstå principen. Du klagar ju själv alltid på när folk inte förstår principen, så skulle du inte kunna försöka vara lite mindre inskränkt tillbaka, för en gångs skull?"
Det här verkar i mina öron som det rimligaste alternativet. Det gjorde det faktiskt redan när jag skrev mitt förra inlägg. Jag
gissar att instinkter i spelet skall vara något "bra" och "framgångsfullt" för rollpersonen. Något som kan rädda henne ur knipor eller hjälpa henne att prestera sig förbi utmaningar. Jag gissar att Lucky Luke skulle kunna ha instinkten "när någon drar mot mig så skjuter jag honom först" eller liknande - alltså att instinkten blir dennes hjälteförmåga.
Exempel: Spindelmannen skadar aldrig oskyldiga och kan aldrig låta bli att försöka rädda oskyldiga som är i nöd. Det är ett av hans särdrag, och det har varit så i alla tider. Skulle Spindelmannen plötsligt bete sig som Lobo så skulle han inte längre vara Spindelmannen. Att använda "jag måste alltid rädda oskyldiga som är i nöd" som en Instinct i spelet vore alltså helt idiotiskt, för det betydde att Spindelmannen skulle få Arthapoäng av att skita i oskyldiga. Det måste vara en Belief.
Alltså; Belief = något dåligt, försakande och framgångslöst särdrag (såsom osjälviskhet, att alltid rädda oskyldiga, att alltid hålla sina löften, att alltid följa sin plikt, med mera)
och
Instinct = något bra, framgångsrikt och ett medel för att ta sig förbi utmaningar (såsom att dra snabbast i vilda western, att ha ett spindelsinne, att ha en ring med vilken man kan göra sig osynlig, osv)
Då funkar principen med arthapoängen. Så om reglerna fungerar på detta vis, så är åtminstone tanken med dem (på ett ytligt plan) bra. Fungerar de på annat sätt så verkar de i mina ögon rent katastrofalt usla och motsägelsefulla.
Vad jag säger är däremot att
även om reglerna fungerar på detta bra och på ytan vettiga sätt, så är de
ändå ganska dåliga, för de ger spelaren valet "ska du ta dig ur knipan med din instinktsförmåga eller med den arthapoäng du får om du låter bli?" vilket i sin tur uppmuntrar spelaren att
antingen välja så allmängiltiga instinkter som möjligt - eller att hamna i så ofarliga knipor som möjligt för att därefter ta sig ur dessa utan hjälp av sina instinkter för att insamla arthapoäng. Jag tycker inte att någon av dessa alternativ stämmer överrens med hur karaktärer uppför sig i berättelser - varken superhjälteserier, gamla sagor, fantasyberättelser, matinéäventyr eller noirdeckare. Det är helt enkelt inte en samberättarregel - åtminstone inte en bra sådan.
Så som jag ser det i nuläget, alltså. Men jag har inte dömt ut den på förhand. Berätta gärna mer om regeln om du har någon invändning som du anser att jag förbisett.
(Edit: Nu såg jag att Thark hade beskrivit mer om hur Instincts var tänkta att fungera. Jag ber om ursäkt för den långa utläggningen i detta inlägg där jag sökte visa hur jag tog reda på det på egen hand)