Beastslayer
ROTN
Det är väl en självklarhet att byta karaktär om man vill det, oavsett om man är mitt i en fet kampanj. Trivs man inte med rollpersonen så finns det inte så många andra lösningar.
Nekromanti Byta RP mitt i kampanjen
- Thread starter Andy
- Start date
Rickard
Urverk speldesign
Alltså, om du har probs med rollpersonen så kan han skjuta sig i ansiktet med en hagelbrakare. Det var ju ok att göra nya rollpersoner om man dör.
Ärligt talat så bör alla ha kul på ett spelmöte och om någon inte trivs med sin rollperson så får spelaren naturligtvis göra en ny.
MEN...
...ofta har jag som spelledare försökt lägga in något scenariot som binder in rollpersonen. Jag har lagt ner tid på att plantera saker och det är jäkligt otacksamt om jag inte får skörda detta på grund av att spelaren bara lägger av. Det behöver inte vara saker som jag har lagt in enbart för Din rollperson utan det kan till och med vara så enkelt som att din rollperson har varit med från början och vet en massa.
Snacka med spelledaren och försök komma överens om något coolt slut för rollpersonen eller att rollpersonen kan backstabba rollpersonerna på något sätt och bli en skurk istället. Ge spelledaren en chans att försöka väva hur din gamla rollperson gör sorti samtidigt som den nya rollpersonen kommer in på något sätt. Lägg dock inte tid på att tänka igenom sådant här innan, för du kommer säkert bara bli mer sur (om du är som mig) om dina planer inte alls går igenom, för då har du lagt ner tid i onödan...
...precis som din spelledare. Tänk på det. Det här är dock inte du kan komma dragandes med innan spelmötet ska starta. Jag ogillar starkt när mina spelare talar om en sak precis innan spelmötet. Snacka med spelledaren under veckans gång så att detta kan tas med i planerna. Om spelledaren är oresonlig, låt in rollperson bli deprimerad och ta livet av sig. Ja, det är barnsligt, men precis lika oresonlig är din spelledare i så fall.
/Han som undrar varför många spelgrupper tycker att det enda slutet för en rollperson är när den dör
Ärligt talat så bör alla ha kul på ett spelmöte och om någon inte trivs med sin rollperson så får spelaren naturligtvis göra en ny.MEN...
...ofta har jag som spelledare försökt lägga in något scenariot som binder in rollpersonen. Jag har lagt ner tid på att plantera saker och det är jäkligt otacksamt om jag inte får skörda detta på grund av att spelaren bara lägger av. Det behöver inte vara saker som jag har lagt in enbart för Din rollperson utan det kan till och med vara så enkelt som att din rollperson har varit med från början och vet en massa.
Snacka med spelledaren och försök komma överens om något coolt slut för rollpersonen eller att rollpersonen kan backstabba rollpersonerna på något sätt och bli en skurk istället. Ge spelledaren en chans att försöka väva hur din gamla rollperson gör sorti samtidigt som den nya rollpersonen kommer in på något sätt. Lägg dock inte tid på att tänka igenom sådant här innan, för du kommer säkert bara bli mer sur (om du är som mig) om dina planer inte alls går igenom, för då har du lagt ner tid i onödan...
...precis som din spelledare. Tänk på det. Det här är dock inte du kan komma dragandes med innan spelmötet ska starta. Jag ogillar starkt när mina spelare talar om en sak precis innan spelmötet. Snacka med spelledaren under veckans gång så att detta kan tas med i planerna. Om spelledaren är oresonlig, låt in rollperson bli deprimerad och ta livet av sig. Ja, det är barnsligt, men precis lika oresonlig är din spelledare i så fall.
/Han som undrar varför många spelgrupper tycker att det enda slutet för en rollperson är när den dör
Nightowl
Champion
"Men det är ju tradition!"
När jag började spela under stenåldern var det dels vanligt att man dog knall och fall, eftersom alla rollpersoner sög när de var nyskapade (det var karaktärsdanande, ansågs det) och eftersom de flesta äventyr gick ut på att göra groteskt farliga saker.
Trots detta - alltså att man inte alls som man ofta gör som idag, som du ju beskriver, mer eller mindre planerar för rollpersoners död, utan att man räknade med att de kunde dö närsomhelst - så ansågs det som mycket suspekt att byta rollperson utan att han dog. Jag tror någonstans låg begravt idén om att rollspel var ett spel och det var fusk att ta fram en ny rollperson, som ju hade en möjlighet att bli bättre.
Det är ju så många grejer som man gör i en samhällsklass eller grupp eller så som har sin grund i grejer som en gång var historiskt vettigt men nu inte har några andra skäl en tradition, och jag tror detta kan vara ett av dem. Alltså, man behöver inte vara en gammal stöt som mig som var med på den gamla onda tiden för att ha fått den här vanan.
Erik, som nuförtiden fortfarande skäms när han byter rollperson utan att dö. Det känns lättsinnigt och ansvarslöst, som att hyra video eller äta hur mycket godis man vill...
Andy
Vila i frid
Re: Jag ställde ju frågan
Det där var mycket bra och sakligt. Det där ska jag ta med mig in i diskussionen med min grupp.
Tackar!
Det där var mycket bra och sakligt. Det där ska jag ta med mig in i diskussionen med min grupp.
Tackar!
Andy
Vila i frid
J-vla traditioner
Det är det där som är grejen. Du har satt huvudet på spiken! Jag var med på stenåldern och det var precis så det skulle fungera. Jävla traditioner!
Rickard
Urverk speldesign
Jag vet inte. "Byta rollperson"? Jag hade en spelare i Kandra-kampanjen som helt bytte koncept på rollpersonen från Wolverine till tatuerad sjöbuse. Det gick utmärkt åtminstone den gången. Nu är förvisso Andy en robot så där kan det vara svårt (eller kan det? Gör en ny person och säg att det är en robot istället - vad spelar det för roll?).
Det var nog Feng Shui som fick mig att börja tänka på det sättet att det inte gör något om spelaren gör om rollpersonen efter något spelmöte (man kan ju ha fattat saker fel). Det fanns som en regel i boken. Det var visserligen stats som regeln handlade om, men jag ser inte varför man inte kan förlänga det till utseende, personlighet - ja, konceptet på rollpersonen.
Vad gäller en robot - vad säger att den inte hipp som happt byter personlighet och färdigheter? Det är ju en robot.
/Han som snart ska dra iväg och spela Arkham Horrors
lasergreger
Hero
Re: J-vla traditioner
Personligen resonerar jag så här: vi spelar för att ha roligt om en spelare inte har en njutbar upplevelse med sin nuvarande RP och vill byta. Då ska det bytas. Jobbar och tar ansvar gör vi på dagen, det behöves inte vid speltillfället.
/lasergreger, som för övrigt var ökänd för att byta RP oftare än underkläder. (Och dessutom är avundsjuk på Han, eftersom Arkham Horrors är sinnesjukt härligt.)
Personligen resonerar jag så här: vi spelar för att ha roligt om en spelare inte har en njutbar upplevelse med sin nuvarande RP och vill byta. Då ska det bytas. Jobbar och tar ansvar gör vi på dagen, det behöves inte vid speltillfället.
/lasergreger, som för övrigt var ökänd för att byta RP oftare än underkläder. (Och dessutom är avundsjuk på Han, eftersom Arkham Horrors är sinnesjukt härligt.)
Ja, faktiskt. De fåtal gånger som jag tröttnt på en karaktär så har jag & SL:n helt enkelt fasat ut den gammla karaktären & sedan fasat in den nya. Farligare än så är det inte.
Nu har inte detta problem uppstått på flera år faktiskt. Så man kanske har varit lyckligt lottat & inte dirket haft det problemet. Snarare som så att folk ahr dött istället.
solvebring
Superhero
Ja, när helst man vill!
Jag tycker inte man skall låsa det till att en karaktär måste dö för att man skall få byta.
Enligt min mening skall man få byta när man vill...
(Så länge majoriteten av spelgänget inte motsätter sig etc.)
Visst, det kan bli problematiskt ibland, och i vissa scenarion med färdigskrivna karaktärer skulle det ställa till problem.
...Men det är sällan dessa problem är omöjliga att lösa, och i små äventyr som kampanjer så är det inte vidare svårt att styra in en nya karaktär i följet som man är något erfaren som spelare eller spelledare (beror på vem som får uppgiften att styra in karaktären - SL eller spelaren själv).
Det är ofta så med nya rollspel också (ja alltså när man testar spel man inte förut spelat) att man behöver testa och experimentera lite och känna på. Man vill utforska spelet så att säga.
Saken är också den att bland är vissa spelare så att om de spelar med en karaktär de tröttnat på så spelar de dåligt. De går helt enkelt inte in för det hela och man märker väl att de inte tycker den karaktären är värd att lägga så mycket energi på.
Så, så fort en spelare vill byta så skall han få det, det tycker jag både som SL och som spelare. Det blir oftast till det bättre om spelaren i fråga har tröttnat.
Man experimenterar lite och hittar en grej man diggar, och då rullar det på. Rollspel skall ju vara kul för alla dess deltagare.
Ett av de senaste exemplen jag kan ta:
Vi började spela DoD6E med en ny spelgrupp på skolan för inte alltför längesedan. Där är jag förresten spelare. Inte SL för en gångs skull.
En kille som är med började då som "helare". Han spelade rollen mycket väl och det funkade bra, rollspelsmässigt sett - men inte DoDmässigt eller gruppmässigt sett.
Han blev hela tiden killen i bakgrunden som inte kunde ta för sig på något vis och breda ut sin karaktär bland skogsröj och grottmysterier, vilket är det som mest förekommer i DoD trots allt. Han spelade bra och tog rollen och dess yrke (etc etc) på stort allvar, men ändock den som man hela tiden frågade sig: "Vad tusan gör den där i den här gruppen egentligen?!
Det blev liksom ett glapp mellan de andra karaktärerna och helaren. Inte så kul i längden.
Så, sist så banade vi väg in i Vildhjarta, och till det hade han gjort en ny karaktär - en andebesvärjare, och genast blev vi en kompackt grupp med samhörighet och funktion.
Det märktes direkt på hans entusiasm att det var mer lyckat. Så hans val att byta karaktär var bara rätt, rätt och slätt.
Hur många gånger det uppstått under mina sju år som rollspelare... Ja, den siffran kan jag inte räkna till. Dock kan jag säga att det knappt förekommit alls de senaste 3-4 åren då de flesta lärt sig vad de gillar och hur man binder ihop en skön grupp tillsammans. De vet vad de skall stämma av nu för tiden etc.
...
Jag tycker inte man skall låsa det till att en karaktär måste dö för att man skall få byta.
Enligt min mening skall man få byta när man vill...
(Så länge majoriteten av spelgänget inte motsätter sig etc.)
Visst, det kan bli problematiskt ibland, och i vissa scenarion med färdigskrivna karaktärer skulle det ställa till problem.
...Men det är sällan dessa problem är omöjliga att lösa, och i små äventyr som kampanjer så är det inte vidare svårt att styra in en nya karaktär i följet som man är något erfaren som spelare eller spelledare (beror på vem som får uppgiften att styra in karaktären - SL eller spelaren själv).
Det är ofta så med nya rollspel också (ja alltså när man testar spel man inte förut spelat) att man behöver testa och experimentera lite och känna på. Man vill utforska spelet så att säga.
Saken är också den att bland är vissa spelare så att om de spelar med en karaktär de tröttnat på så spelar de dåligt. De går helt enkelt inte in för det hela och man märker väl att de inte tycker den karaktären är värd att lägga så mycket energi på.
Så, så fort en spelare vill byta så skall han få det, det tycker jag både som SL och som spelare. Det blir oftast till det bättre om spelaren i fråga har tröttnat.
Man experimenterar lite och hittar en grej man diggar, och då rullar det på. Rollspel skall ju vara kul för alla dess deltagare.
Ett av de senaste exemplen jag kan ta:
Vi började spela DoD6E med en ny spelgrupp på skolan för inte alltför längesedan. Där är jag förresten spelare. Inte SL för en gångs skull.
En kille som är med började då som "helare". Han spelade rollen mycket väl och det funkade bra, rollspelsmässigt sett - men inte DoDmässigt eller gruppmässigt sett.
Han blev hela tiden killen i bakgrunden som inte kunde ta för sig på något vis och breda ut sin karaktär bland skogsröj och grottmysterier, vilket är det som mest förekommer i DoD trots allt. Han spelade bra och tog rollen och dess yrke (etc etc) på stort allvar, men ändock den som man hela tiden frågade sig: "Vad tusan gör den där i den här gruppen egentligen?!
Det blev liksom ett glapp mellan de andra karaktärerna och helaren. Inte så kul i längden.
Så, sist så banade vi väg in i Vildhjarta, och till det hade han gjort en ny karaktär - en andebesvärjare, och genast blev vi en kompackt grupp med samhörighet och funktion.
Det märktes direkt på hans entusiasm att det var mer lyckat. Så hans val att byta karaktär var bara rätt, rätt och slätt.
Ja, det funkar alltså på detta vis, speciellt om jag är SL som har så stark åsikt om detta. Då funkar det alltid så som jag sagt. Oftast så har vi dock den friheten (oavsett SL) så länge vi har en god anledning.
Hur många gånger det uppstått under mina sju år som rollspelare... Ja, den siffran kan jag inte räkna till. Dock kan jag säga att det knappt förekommit alls de senaste 3-4 åren då de flesta lärt sig vad de gillar och hur man binder ihop en skön grupp tillsammans. De vet vad de skall stämma av nu för tiden etc.
...
solvebring
Superhero
P. S.
P. S. till mitt förra inlägg...
...Vill dock poängtera att jag inte tycker att man skall byta karaktär pga. "dåliga stats" etc.
Det är bara barnsliga bortförklaringar och något som inte är relevant för rollspelandet ur min synvinkel. Det gjorde man när man började och trodde att allt var stats och creds var allt, som ett jävla dataspel ungefär.
*Minns*
Det tycker jag inte är rätt... Dock är en del spelgäng så att de gärna lägger vikten vid just värden och sådant, och då är det ju en annan sak för dem kanske.
Skall man byta karaktär skall det ha en god grund (tycker jag) - att man tröttnat på den som rollperson - dess sätt att uppträda och att vara i spelet varken roar eller utmanar spelaren längre. Eller att aktuell karaktär inte alls funkar i den grupp den skall ingå.
Den skär sig totalt så att man inte kan binda ihop det på något sätt alls etc. D. S.
P. S. till mitt förra inlägg...
...Vill dock poängtera att jag inte tycker att man skall byta karaktär pga. "dåliga stats" etc.
Det är bara barnsliga bortförklaringar och något som inte är relevant för rollspelandet ur min synvinkel. Det gjorde man när man började och trodde att allt var stats och creds var allt, som ett jävla dataspel ungefär.
*Minns*Det tycker jag inte är rätt... Dock är en del spelgäng så att de gärna lägger vikten vid just värden och sådant, och då är det ju en annan sak för dem kanske.
Skall man byta karaktär skall det ha en god grund (tycker jag) - att man tröttnat på den som rollperson - dess sätt att uppträda och att vara i spelet varken roar eller utmanar spelaren längre. Eller att aktuell karaktär inte alls funkar i den grupp den skall ingå.
Den skär sig totalt så att man inte kan binda ihop det på något sätt alls etc. D. S.
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Re: P. S.
Jag anser att dåliga värden är en utmärkt anledning att byta rollperson. I ett spel centrerat kring bemötandet av utmaningar är en dålig rollperson en ren belastning för gruppen, och bidrar alltså inte till spelets syfte. I sådana fall är det lika bra att byta ut rollpersonen.
Jag anser att dåliga värden är en utmärkt anledning att byta rollperson. I ett spel centrerat kring bemötandet av utmaningar är en dålig rollperson en ren belastning för gruppen, och bidrar alltså inte till spelets syfte. I sådana fall är det lika bra att byta ut rollpersonen.
Nightowl
Champion
URRRRAH! (OT)
Sant. Fast jag hyser ett irrationellt hat mot martyrrollspelande, ni vet som powergamers fast tvärtom: "Låt mig få berätta om min karaktär! Han är en enbent fiskargubbe HELT UTAN STRIDSFÄRDIGHETER (sådana här spelare väljer aldrig stridsfärdigheter) som har fobier för råttor, hö, himlen och skattmasar, och jag gjorde så att baronen av Buttafucka hatade alla rollpersoner och dömde dem till att få tungorna utslitna så nu kan ingen av oss prata längre och INGET av hans värden är högre än 5 och berättade jag att hans båt sjönk och..." GRRRRRAHL!
Ursäkta, jag mår bättre nu, fortsätt med tråden...
Erik
(OT)Sant. Fast jag hyser ett irrationellt hat mot martyrrollspelande, ni vet som powergamers fast tvärtom: "Låt mig få berätta om min karaktär! Han är en enbent fiskargubbe HELT UTAN STRIDSFÄRDIGHETER (sådana här spelare väljer aldrig stridsfärdigheter) som har fobier för råttor, hö, himlen och skattmasar, och jag gjorde så att baronen av Buttafucka hatade alla rollpersoner och dömde dem till att få tungorna utslitna så nu kan ingen av oss prata längre och INGET av hans värden är högre än 5 och berättade jag att hans båt sjönk och..." GRRRRRAHL!
Ursäkta, jag mår bättre nu, fortsätt med tråden...
Erik
solvebring
Superhero
Re: P. S.
Då är det inte rollpersonen i sig det är fel på, utan bara på dennes värden. Då kan man ju bara ta upp den biten med sin SL och ändra lite, men fortfarande kort och gott vara samma roll. Om inte annars bjuder det på kul spel, tycker jag, om gruppen får "agera" lite storebror åt den underlige lille klumpedunsen. Annars så tycker jag, om de andra karaktärerna i gruppen ligger så långt före i sina värden att den nye kumpanen blir ett släp, att SL då kan låta denne vara lite mer erfaren bakgrundsmässigt om möjligt (vilket oftast är möjligt - det är ju bara att hitta på) och låta höja upp den också lite.
lasergreger
Hero
Re: URRRRAH! (OT)
/lasergreger, kloakmysning +1.
(OT)Fasen vad sugen på WFRP du fick mig nu
/lasergreger, kloakmysning +1.