11.50 PM
Mythos Points: 7
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6
//Story Direction. Jag får Discovery igen! "You observe/are caught up in some occurrence directly relating to what you are investigating." Det här låter som mötet uppe på Kingsport Head. Vilket slag som gäller för att få en Insight Point kan variera och får bestämmas när vi är på plats.//
Kingsport Head reser sig 300 meter över Kingsport och är höljt i dimma. Det finns inga byggda vägar längst branterna, så det är en ganska tung promenad upp genom högt gräs, vildvuxna buskar och ålderdomliga träd. Orange Point ligger längst upp vid bergssidan och sticker ut likt en klippavsats av rostfärgad sten. Härifrån har man god utsikt över havet och Miskatonic River. Längst sidan går ett trästaket som sattes upp 1923 för att göra området säkert för turister, efter att en ung man rasat ner.
Jag och Rosie kom hit redan för en timma sedan och har hittat ett gömställe bakom ett tätt buskage där vi har god uppsikt över utkiksplatsen. Mitt knä och mina skador värker av ansträngningen. Dimman rullar över den vindpinade växtligheten, himlen är mörkt grå och bakom tjocka moln skymtar en disig måne. Några kråkor kraxar i träden och vinden drar i våra kläder.
//Jag slår för att gömma oss. Advantage pga. mörker och dimma. Jag 1, 5, 5. Rosie 1, 4, 6. Detta får räknas som slaget för Insight Point, då jag nu borde kunna få den information som behövs.//
Klockan 11.53 hör vi hur någon närmar sig.
//Jag antar att det är den enarmade kvinnan. Väldigt troligt. 69. Ja.
Är ghoulen med? Troligt. 94. Ja.
Är det fler med? 34. Nej.//
Jag särar försiktigt på buskaget med mina fingrar och hör hur torra löv lossnar och rasar ner. Genom det döda gräset kommer två figurer. Jag kan skönja deras drag i det bleka månskenet. Den ena är den enarmade kvinnan i sin vargpäls och bredvid henne smyger en hukad varelse omkring och sniffar i luften. Jag känner hur magen knyter sig. Det är den hemska varelsen från butiken. Jag flämtar till och släpper kvistarna. Genast rycker varelsen till och tittar mot oss.
//Upptäcker den oss? 3, 4. Nej.//
Ett tag tror jag att mitt hjärta ska stanna, men sedan ser jag hur varelsen tittar bort igen och fortsätter till utsiktsplatsen tillsammans med sin mästare. Hela tiden går den och muttrar och gnäller för sig självt.
De stannar vid kanten där kvinnan tittar på klockan och sedan upp mot himmelen. Några minuter senare hör jag ljudet av propellrar och när jag tittar upp ser jag en zeppelinare som skymmer månen. Nerifrån Kingsport slår kyrkklockorna tolv. Ett sökljus tänds från skeppet och skär genom natten. Jag och Rosie försöker sitta helt stilla. Tillslut hittar ljuskäglan kvinnan och varelsen. Det stora luftskeppet glider runt över Kingsport Head, gör en u-sväng och landar sedan nära Orange Point på fältet av gräs bredvid. Ballongkonstruktionen är grå och gigantisk, och längst fram hänger gondolen.
En dörr öppnas på sidan av gondolen, och ljus rinner ut ur skeppet, när två män fäller ut en landgång och en tredje person kliver av.
//Jag slår fram en NPC. Man, Historiker, Psykopatisk. Ha ha! Passande!//
De två männen går ut för att förankra skeppet med rep, medan den tredje börjar gå mot kvinnan och varelsen. Det är en lång och smal man, med bakåtslickat, tunt hår, små, pliriga ögon, en monokel och ett spetsigt getskägg. Han är klädd i kritstrecksrandig kostym och har en käpp med ett varghuvud i handen.
//Jag fick en idé. Är den här mannen kvinnans son? 84. Ja.//
"Mutter", säger han med väsande röst.
Jag kan inte tyska, men jag vet att "mutter" betyder mor.
"Dieter", säger kvinnan. "Wie war die Reise?"
"Gut. Lange."
Sedan följer en lång diskussion. Jag tittar frågande på Rosie.
//Kan hon tyska? Troligt. 52. Kanske. Det betyder att hon kan litegrand.//
Hon verkar förstå lite av vad de säger och vågar viska översättningen till mig. Det blåser och propellrarna är fortfarande igång.
Det visar sig att Dieter har flugit hit ända från Berlin. Han frågar sin mor, som heter Ulrike, om allt är förberett. Hon svarar jakande men berättar att de har ett problem. En envis detektiv är dem i hälarna.
"Lös det!" säger Dieter. "Ingenting får gå fel nu. Inte när vi är så nära."
Sedan undrar han om modern har tagit med sig föremålet. När hon räcker över Kung Lykaon till Dieter ser jag hur det skiner i hans vidriga, små russinögon.
"Kom", säger plötsligt Rosie till mig. "Vi smyger på luftskeppet nu när vi har chansen!"
"Är du galen?" säger jag.
"Vi måste veta vad de ska göra med statyn!" säger Rosie. "Vi måste ta den tillbaka!"
"Sluta!" säger jag och tar tag om Rosies arm, men Rosie rycker sig fri och börjar hukad smyga mot skeppet.
Jag svär för mig själv och följer efter. Det här är ingen bra idé!
//Smyga. Advantage pga. Mörker, dimma och ljudet av motorerna. Jag 3, 2, 5. Rosie 4, 5, 5.//
Vi håller oss i skuggorna och skyndar fram till zeppelinaren och uppför rampen. Ingen verkar ha sett oss. Innanför dörren går en smal gång som svänger av mot höger lite längre fram, men som också har en dörr till vänster. Till höger ligger köket, cockpit, radiorummet och navigeringsrummet. Vi hör tydligt hur någon befinner sig där. Förmodligen piloten och kanske även en kock.
Försiktigt öppnar jag dörren till höger som vetter in mot passagerarsidan. Det första vi ser är en matsal med tapetserade väggar, tunga röda gardiner, tygstolar och träpanel. Fyra bord står dukade med linnedukar, blommor i vaser och kristallglas. Den här organisationen har tydligen gott om pengar!
En dörr på andra sidan matsalen leder in till hytterna, tvättrum och toaletter.
//Är någon i passagerardelen? Inte troligt då alla gör sitt jobb just nu. 34. Kanske.
Jag använder Perceptive för se om jag hör något. 1, 1, 4. Nej.
Gör Rosie det? 2, 5. Ja.//
När jag öppnar dörren till den mattlagda korridoren knackar Rosie mig på axeln. Hon har hört någon spola på toaletten längst bort i gången. Det går inte att gömma sig särskilt bra i matsalen, så jag drar tag i Rosie, skyndar mig in i korridoren och försöker slinka in i den närmaste hytten.
//Är dörren öppen? 46. Kanske.//
Jag känner på handtaget men dörren öppnas inte. Antingen är den låst eller så kärvar mekanismen. Hjärtat slår hårt av spänning. Rosie testar dörren på motsatta sidan.
//Är dörren öppen? 71. Ja.
Hinner vi in innan personen kommer ut från toaletten? 95. Exceptionellt ja. Det tar jag som att vi också är tillräckligt tysta.
Är det någon i rummet? Inte troligt just nu. 32, Nej.//
Den glider upp och just som vi drar igen den, hör vi hur toalettdörren öppnas och steg komma ut i korridoren. Som tur är går stegen snabbt förbi vår hytt och fortsätter ut i matsalen.
Svagt månsken skiner in i rummet och jag ser mig omkring. Det är ett smalt rum med blommiga tapeter, gardin över fönstret, en randig bäddsoffa och ett litet inbyggt skrivbord.
//Används hytten av någon? 30. Nej.//
Hytten verkar inte användas av någon, så det är en bra plats att gömma sig på.
"Vi måste hitta Dieters hytt", säger Rosie. "Det kanske finns något där som förklarar vad de håller på med."
"Men han kan komma tillbaka närsomhelst", säger jag.
Rosie tittar ut genom fönstret.
//Står de fortfarande och pratar? 70. Ja.//
"De pratar fortfarande", säger hon. "Kom. Vi skyndar oss!"