[Call of Cthulhu] Kung Lykaons arv

[clarence redd]

Jag har bläddrat igenom Solo Investigator’s Handbook och den verkar väldigt gedigen. Många av resultaten i listorna är klockrena för den rätta Cthulhu-stämningen.

Men det är väldigt, väldigt många tabeller. Är det inte svårt att hålla reda på dem?

 

[Skymning]

Jag har bläddrat igenom Solo Investigator’s Handbook och den verkar väldigt gedigen. Många av resultaten i listorna är klockrena för den rätta Cthulhu-stämningen.

Men det är väldigt, väldigt många tabeller. Är det inte svårt att hålla reda på dem?

De flesta tabeller blir man hänvisad till från en annan så det ger sig självt. Sedan finns det creatures-tabeller och location-tabeller, men dem kan man använda när man tycker att man behöver eller inte alls.

 

[Skymning]

Rosie Strong (Karaktär)
Rosie kommer att få en större roll i den fortsatta berättelsen, så därför bestämde jag mig för att göra en fullständig karaktär av henne.

Name: Rosie Strong

Archetype: Explorer (Arkeolog)

Family Trade: Akademiker

Belief: Kunskap är allt!

Descripton: Rosie Strong är 25 år, kort och nätt med skarpa drag och blont hår i bob. Hon kommer från Boston. Familjen, på faderns sida, är akademisk och relativt välbärgad. Utbildning har alltid setts som något fint. Fadern, Charles, och morden, Annie, träffades på ett sjukhus där Annie var sjuksköterska och Charles kom in med en brännskada. Rosies far dog tidigt i tuberkulos, så hennes farbror, Dr. Ronald Strong, tog sig an Rosie. Han har ingen egen familj och hjälper Rosie och hennes mor ekonomiskt.

Ronald är arkeolog och antropolog, och fick Rosie som ung att intressera sig för historia och äldre kulturer. Farbrodern brukade alltid visa upp "skatter" han tagit med sig från olika länder runt om i världen på sina resor. Rosie blev fascinerad. Ronald har många kontakter, och när Rosie hade utbildat sig såg han till att hon fick en plats som assistent vid institutionen för arkeologi på Harvard University. Det var en bra skola och tillslut blev hon ansvarig för den egyptiska samlingen. Med hjälp av sina meriter, idogt arbete och studieflit, tog hon sig vidare till Miskatonic University där hon just fått en tjänst på museets arkeologiska avdelning.

Health: 7

Corruption: 6

Proficiency: Light Melee

Mastery: Knivar

Traits: Educated, Eidetic Memory, Healer, Resolute

Archetype Traits:

Adventurer - Explorers Test with Advantage when trying to decipher ancient languages, explore ruins, recall historical details, or identify relics and artifacts.

Daring - Explorers are reckless, and suffer Disadvantage when attempting to notice Traps, Ambushes, or other hazards on the daring but risky courses of action they are undertaking.

 

[Skymning]

Kingsport, Onsdag den 7e November 1928, 7.30 AM
Mythos Points: 7
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Discovery. "You run into someone who fell victim to this mystery." Detta är självklart Rosie. Hon har sett eller hört något medan hon var kidnappad. Om jag lyckas med ett slag för att få ur henne informationen får jag en breakthrough i utredningen och en Insight Point som jag kan använda till vilket slag som helst. Eftersom jag använder Tiny Cthulhu istället för de vanliga reglerna, bestämmer jag att Insight Points kan användas för att slå om ett misslyckat slag.

Jag använder Charismatic. 1, 6, 6. Jag får 1 Insight Point och viktig information. Vad? Jag slår fram verb. Instigate, Wait, Drop. Detta låter som om Rosie har hört skurkarna tala om att de ska lämna över Kung Lykaons staty till någon, sedan ska de vänta på rätt tillfälle för att sätta igång med något stort. Hon har självklart hört var och när överlämnandet ska ske.

Jag slumpar fram ett område. Kingsport Head, ett klippigt berg som reser sig 300 meter över havet längst Kingsport norra sida.

Ska överlämnandet ske i natt? 99. Exceptionellt ja. Det betyder exakt vid midnatt!//

Jag vaknar av ljuden från hamnen. Fiskare lägger ut med sina båtar, måsar skriar, bilar kommer för att lasta ut och in i lagerbyggnaderna. Det luktar fisk och hav. Det första jag gör är att försöka väcka Rosie.

//Går det? Hon har fått läkarvård och doktorn sade att hon skulle bli återställd, så troligt. 73. Ja.//

Då jag talar med henne och stryker hennes kinder kvicknar hon till. Hon är snurrig och har huvudvärk, men annars känner hon sig hyfsat bra. Jag förklarar vad som har hänt och Rosie minns bitar av vår flykt.

//Tycker hon att det är ok att jag stal ambulansen och tog henne? Hon blev kidnappad av organisationen och har sett ghoulen, så troligt. 91. Ja.//

Hon förstår varför jag handlade som jag handlade, och tycker att jag gjorde rätt.
"Du räddade förmodligen mitt liv", säger hon. "Jag tror inte att de kommer sluta innan de stoppat oss. Vi vet för mycket. Tack!"
Jag ler mot henne. Det finns ingen värme i lagerhuset och jag ser hur Rosie darrar.
"Behöver du en till filt?" frågar jag.
När hon nickar ger jag henne sjukhusfilten jag haft över mig när jag sov på britsen i ambulansen.
"Den där varelsen", säger Rosie. "Jag var så rädd!"
"Jo", mumlar jag och känner kalla kårar stråla längst ryggraden. Jag vill inte prata om den. "Jag tror du har rätt", säger jag istället. "De kommer inte sluta förrän vi är döda nu. Vi är dem på spåren och jag skadade den där varelsen illa. Jag tror att vår enda chans är att stoppa dem innan de hinner hitta oss igen."

//Håller Rosie med? Troligt. 63. Ja.//

"Jag håller med", säger Rosie. "Och jag vet var de kommer att befinna sig klockan 12 i natt."
Hon berättar för mig att den enarmade kvinnan fick ett telefonsamtal. Hon hörde inte mycket av samtalet genom väggarna, men hon kunde urskilja lite grand.
"De talade om att de ska göra något stort", säger Rosie. "Något världsomvälvande. Men först skulle de träffa någon och lämna över figurinen vid Orange Point uppe på Kingsport Head."
"Då måste vi göra något åt saken", säger jag.

Vi bestämmer att Rosie ska ta ambulansen och köra den till sjukhuset, hämta upp sina kläder och sedan gå till polisen. Där ska hon berätta att jag kidnappade henne och stal den för att våra liv var i fara. Förhoppningsvis tror de henne. Efteråt ska hon gå förbi The Shoremist Inn och hämta upp ordboken. Jag berättar för henne att den skrämmer mig, men hon tror att den kan vara till nytta. Kanske kom den från någon som vill hjälpa oss? Rosie har hört att liknande böcker finns i biblioteket på Miskatonic University.

Medan Rosie är borta ska jag ta en tur och inhandla det vi behöver inför kvällen. Till lunch ska vi mötas upp på Dennehy's, 305 Caldecott St. i Downtown.

 

[Skymning]

8.30 AM
Mythos Points: 7
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Discovery. "Someone with knowledge of the case comes to you with a warning." Om ett Insightful lyckas får jag ett Insight Points. 1, 4, 6. Ja.//

Jag säger adjö till Rosie utanför lagret och önskar henne lycka till. Egentligen är det dumt att dela upp oss, men jag kan inte visa mig vid varken sjukhuset, hotellet eller polisen utan att riskera att bli gripen. Rosie försäkrar mig om hon mår tillräckligt bra för att göra det här och att hon ska vara försiktig.

Jag börjar med att gå till pantbanken på 702 Green Lane i Hilltown. Det är rökigt och stinker från fabrikerna i närheten. Hilltown är fullt av immigranter och andra låginkomsttagare som bor trångt och enkelt.

När jag går in i den överbelamrade, dammiga pantbanken blir jag hälsad av en utländsk herre i 30-årsåldern. Han presenterar sig som Janos Raglann. Jag köper en begagnad, liten .25 Derringer ($6) åt Rosie och en stilettkniv ($2) till mig själv.

Sedan bär det av mot Moreno's på 512 Main St. i Downtown. Där köper jag en ny skjorta (79¢) och ett par nya byxor ($4.50) av uppenbara anledningar som jag helst inte vill tänka på. Jag köper också en brun Gladstone läderväska ($7,45).

Efteråt går jag till Braxton Hardware på 205 North Ward St., där jag köper ammunition till våra pistoler (.38 100 st. för $1,75 och .25 100 st. för $1,34) och bindgarn (27¢). Jag vill helst köpa dynamit också, men Eli Coyne, som står i kassan, berättar att de tyvärr inte saluför det.

På Smith's Pharmacy, 500 Caldecott St., köper jag ett 1:a hjälpen kit ($10,45). Vi är båda skadade och man vet inte vad framtiden har i sitt sköte.

Sist, men viktigast av allt, tar jag en tur till McCarty's Newsstand och köper ett paket cigaretter (10¢). Jag har hört rykten om att man kan köpa sprit av honom också, så jag frågar lite fint om det går för sig.

//Charismatic. 3, 3, 4.//

"Jag vet inte vad du talar om", säger Wilson McCarty. "Jag känner inte dig. Här finns ingenting att hämta!"
Jag suckar. Min plunta börjar ta slut och behöver fyllas på.

När jag tittar på klockan ser jag hur tiden har runnit iväg och får skynda mig till Dennehy's. Det är tidigt för lunch, men den populära dinern är redan full av folk. Rosie sitter och väntar vid ett av borden och berättar att hon redan har beställt.

"Hur gick det?" frågar jag.

//Ja, hur gick det? Gick det bra? 44. Kanske.//

Rosie berättar att hon förklarat allt för polisen. Hon är uppenbarligen inte kidnappad, och sjukhuset har fått tillbaka sin ambulans, men jag stal en viktig samhällsfunktion och hotade en sjuksköterska med pistol. Polisen förstår varför efter Rosies berättelse, men kan inte släppa ärendet förrän jag åtminstone har kommit in till polisstationen, berättat min sida av historien och betalat någon slags böter. Jag säger till Rosie att det är något jag får göra när allt detta är över.

Medan vi sitter och talar kommer en servitör till oss med stekt kyckling, sås och potatismos. Till det dricker vi iste. Innan vi hinner börjar äta lägger Rosie upp ordboken på bordet. Jag känner genast hur håren reser sig på armarna.
"Lägg bort den där!" säger jag skrämt.
"Det är bara en bok", säger Rosie. "Vi kanske kan finna några svar i den! Den ser mycket gammal ut. Jag vet att biblioteket på Miskatonic University har en låst avdelning med böcker som anses vara farliga. Kanske är det någon där som har skickat den här till dig."
"Farliga?" säger jag tveksamt.
"Sånt där är bara skock", säger Rosie, men jag är inte så säker på det efter de senaste dagarnas händelser.
"Jag köpte den här till dig", säger jag och lägger den lilla Derringern på bordet bredvid boken. Den är inlindad i en tygbit.
Rosie fnittar till när hon kikar i tyget. "En pistol, Herr Barton? Har ni köpt mig en pistol?"
"Man kan inte vara nog försiktig", säger jag och tittar mig misstänksamt omkring. "Vet ni hur man använder ett skjutvapen?"
Rosie ler. "Jag antar att man riktar pipan mot det man vill göra hål i och sedan trycker på knappen."
Fröken Strong verkar tuffare än jag trodde.
"Avtryckaren, heter det", rättar jag.
"Avtryckaren, då!" skrattar Rosie.
Jag berättar vad mer jag har köpt och sedan börjar vi lägga upp en plan. Tanken är inte att vi ska konfrontera våra antagonister, utan snarare förfölja dem och se vart de tar vägen. Vad som händer sedan får vi se.

Medan vi sitter och talar kommer servitören fram till oss igen.
"Är det ni som är Herr Barton?" frågar han.
"Ja", säger jag skeptiskt.
"Ni har ett telefonsamtal."
Jag och Rosie delar en blick och sedan går jag iväg till telefonbåset bredvid ingången.
"Herr Barton?" säger en röst på andra sidan linjen. Jag hör att personen försöker dölja sin röst genom att hålla en näsduk mot telefonen. Kan det vara någon jag känner?
"Ja?"

//Det är dags att ta reda på lite mer om det här fallet. Kung Lykaon blev förvandlad till en varg, vi har vargpälsar och vargsymboler. Kan något av det här ha med varulvar att göra? Troligt. 71. Ja.//

"Har ni läst boken jag skickade er?"
"Nej", erkänner jag.
"Gör det", säger rösten. "Ni måste förstå vilka krafter som gömmer sig i skuggorna, ni måste förbereda er."
"Okej…", säger jag tveksamt.
"Och lyssna noga på vad jag säger nu. Beväpna er med silver. Silver! Förstår du vad jag säger?"
"Jag förstår", säger jag. "Men nu får ni allt ta och tala om vem ni är och vad ni vet om…"
Jag hör ett klick och sedan blir det tyst på linjen.

Jag återvänder till bordet och berättar för Rosie om samtalet. Det låter vansinnigt, men för säkerhets skull bestämmer vi oss för att göra som rösten sade.
"Men var får man tag i vapen av silver?" frågar Rosie.
"Jag har ingen aning", svarar jag. "Men jag var inne på en pantbank tidigare idag. De har säkert något vasst i silver."

Innan vi lämnar dinern beställer Rosie med sig några mackor och varmt kaffe. Vandringen upp till Orange Point kommer att ta en stund och det är många timmar kvar till midnatt.

"Ni är tillbaka, Herr Burton", säger Janos Raglann med sin oidentifierbara östeuropeiska dialekt. "Och med en vacker dam den här gången. Vad kan jag stå till tjänst med?"
Jag berättar vad jag behöver och Janos rotar fram en vass brevkniv och en tranchergaffel i silver. Jag testar noga spetsarna mot handen.
"De här duger nog", säger jag till Rosie, men när jag hör vad Janos vill ha för dem inser jag att jag inte har råd.
"Dem betalar jag", säger Rosie och tar fram en liten portmonnä ur en ficka.

 

[Skymning]

11.50 PM
Mythos Points: 7
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Jag får Discovery igen! "You observe/are caught up in some occurrence directly relating to what you are investigating." Det här låter som mötet uppe på Kingsport Head. Vilket slag som gäller för att få en Insight Point kan variera och får bestämmas när vi är på plats.//

Kingsport Head reser sig 300 meter över Kingsport och är höljt i dimma. Det finns inga byggda vägar längst branterna, så det är en ganska tung promenad upp genom högt gräs, vildvuxna buskar och ålderdomliga träd. Orange Point ligger längst upp vid bergssidan och sticker ut likt en klippavsats av rostfärgad sten. Härifrån har man god utsikt över havet och Miskatonic River. Längst sidan går ett trästaket som sattes upp 1923 för att göra området säkert för turister, efter att en ung man rasat ner.

Jag och Rosie kom hit redan för en timma sedan och har hittat ett gömställe bakom ett tätt buskage där vi har god uppsikt över utkiksplatsen. Mitt knä och mina skador värker av ansträngningen. Dimman rullar över den vindpinade växtligheten, himlen är mörkt grå och bakom tjocka moln skymtar en disig måne. Några kråkor kraxar i träden och vinden drar i våra kläder.

//Jag slår för att gömma oss. Advantage pga. mörker och dimma. Jag 1, 5, 5. Rosie 1, 4, 6. Detta får räknas som slaget för Insight Point, då jag nu borde kunna få den information som behövs.//

Klockan 11.53 hör vi hur någon närmar sig.

//Jag antar att det är den enarmade kvinnan. Väldigt troligt. 69. Ja.
Är ghoulen med? Troligt. 94. Ja.
Är det fler med? 34. Nej.//

Jag särar försiktigt på buskaget med mina fingrar och hör hur torra löv lossnar och rasar ner. Genom det döda gräset kommer två figurer. Jag kan skönja deras drag i det bleka månskenet. Den ena är den enarmade kvinnan i sin vargpäls och bredvid henne smyger en hukad varelse omkring och sniffar i luften. Jag känner hur magen knyter sig. Det är den hemska varelsen från butiken. Jag flämtar till och släpper kvistarna. Genast rycker varelsen till och tittar mot oss.

//Upptäcker den oss? 3, 4. Nej.//

Ett tag tror jag att mitt hjärta ska stanna, men sedan ser jag hur varelsen tittar bort igen och fortsätter till utsiktsplatsen tillsammans med sin mästare. Hela tiden går den och muttrar och gnäller för sig självt.

De stannar vid kanten där kvinnan tittar på klockan och sedan upp mot himmelen. Några minuter senare hör jag ljudet av propellrar och när jag tittar upp ser jag en zeppelinare som skymmer månen. Nerifrån Kingsport slår kyrkklockorna tolv. Ett sökljus tänds från skeppet och skär genom natten. Jag och Rosie försöker sitta helt stilla. Tillslut hittar ljuskäglan kvinnan och varelsen. Det stora luftskeppet glider runt över Kingsport Head, gör en u-sväng och landar sedan nära Orange Point på fältet av gräs bredvid. Ballongkonstruktionen är grå och gigantisk, och längst fram hänger gondolen.

En dörr öppnas på sidan av gondolen, och ljus rinner ut ur skeppet, när två män fäller ut en landgång och en tredje person kliver av.

//Jag slår fram en NPC. Man, Historiker, Psykopatisk. Ha ha! Passande!//

De två männen går ut för att förankra skeppet med rep, medan den tredje börjar gå mot kvinnan och varelsen. Det är en lång och smal man, med bakåtslickat, tunt hår, små, pliriga ögon, en monokel och ett spetsigt getskägg. Han är klädd i kritstrecksrandig kostym och har en käpp med ett varghuvud i handen.

//Jag fick en idé. Är den här mannen kvinnans son? 84. Ja.//

"Mutter", säger han med väsande röst.
Jag kan inte tyska, men jag vet att "mutter" betyder mor.
"Dieter", säger kvinnan. "Wie war die Reise?"
"Gut. Lange."
Sedan följer en lång diskussion. Jag tittar frågande på Rosie.

//Kan hon tyska? Troligt. 52. Kanske. Det betyder att hon kan litegrand.//

Hon verkar förstå lite av vad de säger och vågar viska översättningen till mig. Det blåser och propellrarna är fortfarande igång.

Det visar sig att Dieter har flugit hit ända från Berlin. Han frågar sin mor, som heter Ulrike, om allt är förberett. Hon svarar jakande men berättar att de har ett problem. En envis detektiv är dem i hälarna.
"Lös det!" säger Dieter. "Ingenting får gå fel nu. Inte när vi är så nära."
Sedan undrar han om modern har tagit med sig föremålet. När hon räcker över Kung Lykaon till Dieter ser jag hur det skiner i hans vidriga, små russinögon.

"Kom", säger plötsligt Rosie till mig. "Vi smyger på luftskeppet nu när vi har chansen!"
"Är du galen?" säger jag.
"Vi måste veta vad de ska göra med statyn!" säger Rosie. "Vi måste ta den tillbaka!"
"Sluta!" säger jag och tar tag om Rosies arm, men Rosie rycker sig fri och börjar hukad smyga mot skeppet.
Jag svär för mig själv och följer efter. Det här är ingen bra idé!

//Smyga. Advantage pga. Mörker, dimma och ljudet av motorerna. Jag 3, 2, 5. Rosie 4, 5, 5.//

Vi håller oss i skuggorna och skyndar fram till zeppelinaren och uppför rampen. Ingen verkar ha sett oss. Innanför dörren går en smal gång som svänger av mot höger lite längre fram, men som också har en dörr till vänster. Till höger ligger köket, cockpit, radiorummet och navigeringsrummet. Vi hör tydligt hur någon befinner sig där. Förmodligen piloten och kanske även en kock.

Försiktigt öppnar jag dörren till höger som vetter in mot passagerarsidan. Det första vi ser är en matsal med tapetserade väggar, tunga röda gardiner, tygstolar och träpanel. Fyra bord står dukade med linnedukar, blommor i vaser och kristallglas. Den här organisationen har tydligen gott om pengar!

En dörr på andra sidan matsalen leder in till hytterna, tvättrum och toaletter.

//Är någon i passagerardelen? Inte troligt då alla gör sitt jobb just nu. 34. Kanske.
Jag använder Perceptive för se om jag hör något. 1, 1, 4. Nej.
Gör Rosie det? 2, 5. Ja.//

När jag öppnar dörren till den mattlagda korridoren knackar Rosie mig på axeln. Hon har hört någon spola på toaletten längst bort i gången. Det går inte att gömma sig särskilt bra i matsalen, så jag drar tag i Rosie, skyndar mig in i korridoren och försöker slinka in i den närmaste hytten.

//Är dörren öppen? 46. Kanske.//

Jag känner på handtaget men dörren öppnas inte. Antingen är den låst eller så kärvar mekanismen. Hjärtat slår hårt av spänning. Rosie testar dörren på motsatta sidan.

//Är dörren öppen? 71. Ja.
Hinner vi in innan personen kommer ut från toaletten? 95. Exceptionellt ja. Det tar jag som att vi också är tillräckligt tysta.
Är det någon i rummet? Inte troligt just nu. 32, Nej.//

Den glider upp och just som vi drar igen den, hör vi hur toalettdörren öppnas och steg komma ut i korridoren. Som tur är går stegen snabbt förbi vår hytt och fortsätter ut i matsalen.

Svagt månsken skiner in i rummet och jag ser mig omkring. Det är ett smalt rum med blommiga tapeter, gardin över fönstret, en randig bäddsoffa och ett litet inbyggt skrivbord.

//Används hytten av någon? 30. Nej.//

Hytten verkar inte användas av någon, så det är en bra plats att gömma sig på.
"Vi måste hitta Dieters hytt", säger Rosie. "Det kanske finns något där som förklarar vad de håller på med."
"Men han kan komma tillbaka närsomhelst", säger jag.
Rosie tittar ut genom fönstret.

//Står de fortfarande och pratar? 70. Ja.//

"De pratar fortfarande", säger hon. "Kom. Vi skyndar oss!"

 

[Skymning]

12.15 AM
Mythos Points: 7
Insight Points: 3
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Dice roll. "You see something." "Shadows on the wall, vast and looming."//

Med skakiga händer prövar jag hyttdörrarna i korridoren och försöker hitta den som tillhör Dieter.

//Är dörrarna olåsta. 67. Ja.//

Personerna på luftfartyget verkar lita på varandra för ingen av dörrarna är låsta. Det var bara dörren till första hytten jag inte fick upp. Ett efter ett tittar vi in i rummen för att försöka hitta Dieters.

//Finns det någon person i något av rummen? Inte troligt med tanke på att alla jobbar just nu. 75. Ja. Shit!

Jag slår fram en NPC. Kvinna. Aristokrat. Pratglad.
För att se hur hon kommer att reagera om det behövs slår jag på Interaction Outcome-tabellen. Tone of Exchange är "Hostile" och ger -30. Jag får "Negative". Inte så konstigt!

Är det här Dieters fru? 10. Nej.
Hans älskarinna? 63. Ja.
Sover hon? Inte troligt. 21. Nej.
Är hon i Dieters rum? 80. Ja.//

När jag öppnar dörren till en av de större hytterna märker jag att det lyser inifrån. På sängen sitter en blond kvinna med ondulerat hår, rött läppstift, dyrbara smycken, korsett med strumpebandshållare och lårhöga strumpor. Hon håller ett cigarettmunstycke mellan fingrarna och får en minst sagt häpen min när hon ser mig och Rosie i dörren.
"Inte ett ljud!" säger jag och riktar min revolver mot henne. "Rosie, stäng dörren!"

//Blir hon rädd? 95. Exceptionellt ja.
Det är bra, då gör hon förmodligen som jag säger.//

"Det är ni, detektiven och flickan från museet!" säger hon med darrande röst.
"Det var uppmärksamt av er", säger jag. "Och vem är ni?"
"Fräulein Carla Camphausen."

"Fröken Camphausen. Om ni svarar på mina frågor kommer jag inte att skada er. Vart är luftskeppet på väg?"
"Professor Blumhardt har krafter ni inte kan föreställa er", säger Carla. "Jag vågar inte berätta."
När hon säger det tycks skuggorna på väggarna blir större och sträcka sig över taket som om de hotade att överskölja oss.

// Mythos Points +1.//

Jag flämtar skräckslaget till, men börjar vänja mig vid mardrömmar och fruktansvärda hallucinationer.
"Jag har en pistol", väser jag. "Jag är också farlig!"

//Jag försöker skrämmas. Advantage (för pistolen) och Disadvantage (för att hon är så rädd för Dieter) tar ut varandra. 2T6. 1, 5.//

"Okej! Okej!" säger Carla skrämt på sin tyska brytning. Tårar väller upp i hennes ögon och får hennes mascara att rinna. "Vi är på väg till Pilot Island utanför kusten."
"Vad ska Dieter göra där?"

//Vet hon? 78. Ja.
Vad ska han göra där? Jag slår fram verb. Persuade, Contaminate, Preach.

Jag bestämmer att Dieter är en varulv och ledare för en kult av måndyrkare som vill bygga en armé av lykantroper. Han själv är en mäktig varulv som kan ändra skepnad när han vill, men de svagare kan bara förvandlas under fullmåne.

Guden Nyarlathotep har tagit skepnad av en vargman för att kunna ta över kulten, manipulera den och styra den att gå sina egna ärenden.

Kung Lykaons staty är en slags relik och har en tand inuti från den verklige Kung Lykaon i vargform. Kung Lykaon är den första varulven och statyn har stort värde för lykantroper. Det sägs att figurinen kan påverka månens faser och nu vill Dieter, i en ritual, be sin varulvsgud om att skapa en evig fullmåne. Under den fullmånen ska kulten smitta fler, sprida sig och bygga en väldig armé som ingen kan stoppa.//

Carla börjar hulka. "Dieter kommer att döda mig för att jag berättar det här. Och er också. Han är galen när han blir arg. Jag har sett hur han torterar folk och jag har fortfarande mardrömmar varje natt."
"Fortsätt!" säger jag kallt.
"Det låter helt vansinnigt", snyftar Carla. "Men Dieter kan förvandla sig till en vargman. Han leder en kult, Die Bruderschaft der Wölfe, som tillber en monstruös varggud. De vill att en evig fullmåne ska skina över jorden, så att de kan sprida vargsmittan och skapa en armé av vargmän. Kung Lykaons staty är nyckeln. Den stod i vatikanmuséerna i Rom, men de var alldeles för välbevakade så Dieter väntade tills de skulle lånas ut till muséet på Miskatonic University."

Medan jag förhör Carla letar Rosie snabbt igenom rummet.

//Hittar hon något? Troligt. 96. Exceptionellt ja.
Hon hittar något riktigt viktigt. Vad? Jag slår fram verb. Wound, Hold, Glare. Detta är självklart kultens offerdolk. Den är en stor silverdolk full av magiska symboler som lyser svagt med månens sken. Den kan skada varulvar!

Jag slår också på "Items in a Mobster Hideout" och får: Metal file, Fedora, Tommy gun.//

Hon hittar en metallfil, Dieters fedora och en Tommy gun, men det viktigaste av allt ligger på det lilla skrivbordet i hytten. Det är en stor dolk med varghuvud som är nedkörd i en skida av läder. När hon drar ut det lätt krökta vapnet ser vi att det är gjort av silver och fullt av mystiska symboler som skiner med ett svagt, månliknande ljus.

"Vad ska Dieter med den här till?" frågar Rosie.
"Det är kultens offerdolk", svarar Carla. "För att kalla på vargguden krävs många blodsoffer."
"Blodsoffer!?" säger jag och känner mig illamående. "Är det därför ni är på väg mot Pilot Island?"
"Det finns ett urgammalt tempel där", säger Carla. "Till något som kallas The Outer Gods. Dieters mor Ulrike och hennes knähund, en vedervärdig varelse, har förberett allt för vår ankomst."

Jag rycker till mig dolken, stoppar på mig filen och greppar Dieters Tommy gun.
"Vi måste av det här skeppet!" säger jag till Rosie. "Det här är alldeles för farligt för oss två! Om vi tar dolken hoppas jag att vi åtminstone sabbar ritualen!"

//Finns det en chans att vi hinner av? Det här har tagit en stund så inte troligt. 35. Kanske.//

Rosie slänger en blick ut genom fönstret. Dieter och hans mor håller precis på att avsluta.
"Det är stor risk att vi inte kommer hinna", säger Rosie. "De säger adjö nu!"
"Helvete!" svär jag.
Nu är goda råd dyra!

 

[Skymning]

12.25 AM
Mythos Points: 8
Insight Points: 3
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Danger. "A friend is attacked severely."//

"Var ligger din hytt?" säger jag panikslaget till Carla.
"På andra sidan gången", svarar hon.
"Kom med här!" säger jag och rycker med mig Dieters älskarinna i armen.
Medan vi skyndar oss över till hennes rum och låser dörren, hör vi Dieters steg på landgången.
"Lägg dig i sängen!" fräser jag åt Carla som genast lyder. "Bind henne!" säger jag sedan till Rosie och kastar till henne rullen med bindgarn som jag köpte tidigare på dagen.
Sedan ställer jag mig vid dörren och trycker örat mot den. Geväret håller jag krampaktigt i mina svettiga händer.

Några få minuter senare hör jag steg i korridoren och sedan knackar det på dörren.
"Carla, liebling", säger Dieter. "Was machst du da drinnen?" Han drar i handtaget. "Warum hast du die Tür verschlossen? Ich habe die Statue. Wir können feiern! Ich habe Champagner dabei!"
"Säg att du har huvudvärk och vill vara ifred", viskar jag till Carla och pekar på henne med maskingeväret.
"Ich habe Kopfschmerzen", säger Carla. "Lass mich sein. Ich werde dann kommen."
Jag tittar mot Rosie för att se om Carla sagt det jag vill. Rosie nickar.

//Låter Dieter Carla vara? Troligt. 21. Nej.//

"Komm sofort her!" vrålar Dieter och jag hör psykopaten komma fram. Han är inte van att inte få sin vilja igenom.
"Se till att han går!" viskar jag till Carla. "Annars skjuter jag er båda!"
Carla skakar och är alldeles blek. "Ich habe ein Frauenproblem!"

//Det borde väl få honom att ge sig. Väldigt troligt. 88 (+40). Exceptionellt ja.//

"Widerlich!" fräser Dieter och sparkar surt på dörren. "Du musst immer alles zerstören!"
Vi hör hur han upprört klampar iväg genom korridoren.

När stegen försvunnit fälls landgången upp och vi känner hur luftskeppet börjar lyfta från marken.
"Nu är det försent att komma av!" säger Rosie och tittar ut genom fönstret.
Hon ser Ulrike och varelsen. De har vänt sig om för att gå, men plötsligt vrider varelsen på huvudet och råkar se Rosies ansikte i fönstret. Hon rycker till när den fräser mot henne.
"Varelsen såg mig!" flämtar Rosie.
Jag springer fram mot fönstret bara för att se hur varelsen tar några snabba steg, greppar tag i ett rep som hänger på sidan av zeppelinaren och börjar klättra upp mot vårt fönster.
"Beväpna dig!" väser jag till Rosie. "Med gaffeln! Det får inte låta."

Jag drar silverdolken, men vi hinner knappt få upp våra vapen innan monstret slitit av fönstret från sitt fäste. Den kalla vinden blåser in i hytten. Varelsen hänger med ena handen i fönsterkarmen och attackerar oss med de långa klorna på den andra genom öppningen.

//Pga. tidigare Story Direction låter jag Rosie ta 2 i skada innan striden börjar. Rosie 5/7.//

Rosie hinner inte undan i tid och varelsen träffar henne illa över axeln. Klorna river upp hennes kappa och gräver sig djupt ner i hennes kött. Jag ser hur Rosie biter ihop för att inte skrika rakt ut och påkalla uppmärksamhet, då blodet droppar från hennes fingrar.

//Initiativ. Jag 9. Rosie 8. Ghoul 5.

Ghoulen kommer att ha Disadvantage på allt så länge den hänger i sin ena hand.

Då varken jag eller Rosie är Proficient i de vapen vi håller i (Rosies gaffel är ett improviserar vapen) har även vi Disadvantage på våra attacker.
Jag använder min första handling till "Focus", då lyckas min nästa attack även på en 4. Attack, 3. Jag missar.

Rosie gör samma sak. 4. Träff. Ghoul 5/6.

Ghoulen attackerar 2 gånger. 6 och 1. En träff och en miss. Rosie 4/7.

Jag använder Opportunist för att attackera igen då ghoulen missar. 5. Träff! Ghoul 4/6.//

Jag hugger med Dieters offerdolk mot varelsens huvud, men den är snabbare än mig och flyttar kvickt sitt vidriga anlete åt sidan.
"Hugg mot handen!" flämtar Rosie och kör tranchergaffeln rakt in i den hand som monstret hänger i.
Det väser av smärta, men attackerar igen och lyckas klösa Rosies vapenarm.
"Bra idé!" säger jag och kör dolken djup in mellan fingerbenen i varelsens hand. Svart blod bubblar upp ur jacket.

//Lyckas den hänga kvar trots smärtan? Jag slår en Save för ghoulen. 1, 5. Japp.

Ny runda. Jag fokuserar och hugger igen. 6. Träff! Ghoul 3/6.//

Lyckas den hänga kvar den här gången? 2, 3. Nope.//

Jag hugger en gång till och den här gången lyckas jag skära av en av monstrets långa klor. Klon rasar ner på hyttgolvet i en kaskad av blod, samtidigt som varelsen tappar taget. Jag lutar ut huvudet. Zeppelinaren har lämnat Kingsport Head bakom sig och befinner sig nu över vattnet. Jag ser hur varelsen försvinner skriande de trehundra meterna ner i dimman under oss.

Jag flämtar andfått. Hjärtat bultar i bröstet. Utanför är det mörkt och den kalla vinden viner ödesmättat.
"Vi är säkra för tillfället", säger jag. "Men hur lång tid tar det tills Dieter upptäcker att hans dolk är borta?"
Rosie faller skadad ihop på sängen.
"Låt se", säger jag och hjälper henne av med kappan.
Skadorna är djupa och blöder ymnigt. Jag plockar fram första hjälpen-lådan ur min väska och börjar ta fram det jag behöver.
"Finns det någon sprit härinne?" frågar jag Carla.

//Gör det det? Troligt. 84 (+20). Exeptionellt ja. Det finns ett helt barskåp!//

Hon nickar mot ett brunt skåp i jugend-stil. När jag svänger upp skåpsdörren öppnar sig himmelriket framför mig. Skåpet är ett barskåp fullt av gudomliga flaskor. Jag öppnar en flaska Jägermeister och halsar några rejäla klunkar innan jag tvättar ur Rosies skador med rysk vodka. Sedan bandagerar jag om henne och fyller på min fickplunta.

"Vi kan inte stanna här", säger Rosie.
"Nej", säger jag.
Dieter kommer att bli galen när han ser vad vi har gjort med hans älskarinna och när han förstår att vi har stulit hans dolk. Vi kan inte försvara oss mot alla på luftskeppet samtidigt, och än mindre om Dieter är med dem. Inte om han verkligen kan bli den där man-vargen Carla talar om.
"Vi måste hoppa av!"
Jag tittar ut genom fönstret igen och ser hur vi närmar oss en dimhöljd, olycksbådande ö full av döda träd och spetsiga klippor. Runtomkring slår det svarta, skummande vattnet mot den ogästvänliga stenstranden.
"Okej", säger Rosie, men jag ser skräcken i hennes ögon. Hon är skadad, vattnet kallt och strömmarna starka.

Vi får vänta tills zeppelinaren börjar sjunka för att landa på ön, och när vi befinner oss närmare vattenytan, och kanske en furlong från stranden, klättar vi ut genom fönstret och släpper taget…

//Jag ger Josh 3 experience. Rosie får lika mycket xp som jag har samlat ihop, hon har ju varit med från början.

Jag har 9 xp och för 8 köper jag Proficiency: Light Melee för att kunna använda Dieters dolk.//

 

[Skymning]

Pilot Island, Torsdag den 8e November 1928, 12.40 AM
Mythos Points: 8
Insight Points: 3
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Dice roll. Something happens. "You find an old tattered coat. Inspecting it, you find a note in one of its pockets.//

Magen knyter sig när vi faller mot de skummande, svarta vågorna under oss. Krampaktigt håller jag tag i min väska, men Dieters Tommy gun var jag tvungen att lämna efter mig. Den kalla vinden susar i våra öron och min trenchcoat fladdrar kring kroppen.

//Save test. Jag har 2T6, men Rosie använder sin Trait Resolute och får 3T6. Jag 1, 1. Rosie 3, 3, 4.
-1 i skada på båda. Jag 5/6. Rosie 3/7.//

Vi försöker att vrida oss i luften för att landa så mjukt som möjligt i vattnet, men vågorna är förrädiska och vi landar båda illa. Jag känner hur luften slås ut ur mina lungor och tappar orienteringen under vattenytan. Strömmar och vågor kastar mig fram och tillbaka. Det iskalla vattnet tynger mina kläder.

//Simma 2, 4. Jag använder en av mina Insight Points för att slå om. 5, 5.
Rosie 1, 4.//

Jag börjar simma mot vad jag tror är uppåt och tillslut bryter jag vattenytan.
"Rosie!" skriker jag och spottar vatten.
Vågorna slår mig i ansiktet och jag guppar hela tiden upp och ner. Min kropp börjar stelna av kylan. Jag försöker se mig omkring om jag kan hitta Rosie.

//Perceptive. 1, 5, 5.//

En liten bit bort får jag en glimt av hennes blå kappa men kroppen måste ligga under ytan. Jag trotsar vågorna och simmar mot henne. När jag kommer närmare får jag tag i hennes kläder och börjar dra upp henne ur djupet.

//Lyckas jag? 2, 6.//

"Rosie!" skriker jag igen när jag ser hennes spökbleka ansikte.
Hon verkar så frånvarande att jag ger henne några örfilar.
"Rosie! Rosie!"
Hon tittar upp på mig med glansiga ögon och börjar hosta vatten. Ovanför oss glider zeppelinaren in över ön och försvinner.
"Jag drar dig, men du måste hjälpa till!" skriker jag och börjar simma med Rosie i släptåg mot ön.

//Advantage för att Rosie hjälper till. 1, 2, 5.//

När vi närmar oss den steniga, vassa stranden är jag alldeles utmattad. Jag rasar ihop bland tång och trasiga snäckskal med Rosie bredvid mig. Lungorna bränner. Jag ser hur vattnet kring Rosie blir rödfärgat av hennes blod.

"Vi kan inte stanna här", flämtar jag. "Jag vet att du är skadad, men vi måste hitta skydd från vind och vatten annars fryser vi ihjäl."
Rosie nickar svagt. Jag hjälper henne upp på benen och tillsammans haltar vi mot den mörka öns gamla förvridna träd och vindpinade, taggiga buskar. Plötsligt ser jag något fladdra från ett buskage. När jag kontrollerar vad det är förstår jag att det är en trasig kappa.

//Är det ett fiskarplagg? Troligt då många fiskare rör sig i vattnen utanför Kingsport. 92. Ja.
Kan revorna vara gjorda av en ghouls klor? Troligt. 85. Ja.//

Jag tar upp plagget. Det är en vattenavvisande fiskarkappa med långa, smala revor i. Då jag lägger den över Rosie, för att hon ska få lite skydd från kylan, upptäcker jag att en lapp sticker upp ur fickan. "Kingsport Fishing Fleet" står det överst på bladet och sedan kommer en prislista för fisk och skaldjur i större volymer. Både lappen och den trasiga kappan har intorkade blodfläckar på sig.

Rosie håller ut en av de revade delarna av plagget.
"Ser de här ut att kunna komma från den där varelsens klor?" frågar hon och drar sina blåfrusna fingrar mot hålen.
"Det är mycket möjligt", säger jag. "Dieters mor sade att allt var förberett på ön. Tror du att hon menade blodsoffer till ritualen? Det borde inte vara särskilt svårt att kidnappa fiskare i de här trakterna."
Vi blir båda tysta och stapplar vidare över den ojämna marken i jakt efter en skyddad plats.

//Finns det någon? Väldigt troligt. Ön användes för länge sedan som ankringsplats för väntande skepp till Kingsports hamn och senare av smugglare. 73. Ja.

Hittar vi någon? Perceptive. 2, 4, 6.

Jag slår fram en byggnad. "Ruins." Jag tänker att det här är en gammalt fyr.//

En stund senare hittar vi ruinerna av en mindre fyr på några klippor vid öns östra udde. Byggnaden är till stora delar förfallen och överväxt av gulnade väktrankor och mossa. En trasig dörr står öppen och knarrar i vinden.

 

[Skymning]

12.40 AM
Mythos Points: 8
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 5/6
Corruption: 4/6

//Jag tar Downtime för att försöka hela lite skador. Egenvald Downtime ger +10 på slaget för att se om det händer något. 96. "A potentially shocking disturbance." Dice Roll. "You see something." "Water begins seeping in under the door."

Dieter måste vid det här laget ha upptäckt vad som hänt. Skickar han ut folk för att leta efter oss? Väldigt troligt. 70. Ja.
Grupper om två? Troligt. 82. Ja.

Jag försöker sova i två timmar. Kommer de i närheten under den tiden? 95. Exceptionellt ja. Det tar jag som att de kommer redan under den första timmen. Vi kommer inte hinna få tillbaka HP genom vila.

Upptäcker jag dem? Perceptive. 1, 3, 4.
Gör Rosie det? 3, 6.//

Rosie stöttar sig mot mina axlar medan vi smyger oss närmare fyren. Den är byggd av trä och ser ut att inte ha använts på säkert hundra år. Trots det är vi försiktiga och kontrollerar noga att den är tom innan vi går in.

//Är den det? Väldigt troligt. 60. Ja.//

Jag sätter ner Rosie på några gamla lådor som står innanför dörren. Väggarna är på många ställen trasiga och trappan saknar flera trappsteg. Trots det ger fyren lite skydd mot den bitande vinden.

"Låt mig titta över dina skador", säger Rosie till mig.
"Orkar du verkligen det?" undrar jag.
Rosie nickar. Jag har förstått nu att hon är en person som inte ger sig trots motgångar. Jag tar av mig de våta plaggen och ger henne sedan första hjälpen-lådan. Rosie plockar fram det hon behöver och börjar pyssla om mig.

//Healer. 3, 5. Jag får full HP.//

När hon är klar tar jag hand om hennes skador så gott jag kan, men hon är illa riven och behöver läkarvård. Jag plockar fram de resterande mackorna, och trots att de blivit vattenskadade och nästan faller isär, äter vi dem för att få lite nya krafter.

Plötsligt hör vi hur vinden tar i och stora vågor börjar slå mot klipporna utanför. Vissa är så stora att vatten börjar rinna in under dörren. Snart sitter vi med vatten över fotknölarna.
"Vi kanske ska pröva andra våningen", säger jag och ser tveksamt mot den rangliga trappan. "Vi kanske får bättre skydd där?"
Rosie nickar. Jag hjälper henne upp och sedan börjar vi försiktigt att bestiga trappan.

//Håller den? 80. Ja.//

Som tur är håller den för vår tyngd och ovanför hittar vi ett litet, tomt rum. Trappan fortsätter uppåt.
"Vi behöver sova", säger jag. "Åtminstone några timmar. Jag är helt slut."
"Jag med", säger Rosie.
"Sov du först", säger jag. "Jag håller vakt."
Rosie lutar sig mot väggen, bäddar om sig med fiskarrocken och somnar nästan på en gång. Jag sätter mig och kikar ut genom ett hål i fyrens sida.

"Vakna!" viskar Rosie plötsligt och skakar om mig. Jag måste ha somnat till. "Någon är därute!"
Jag drar min revolver och tittar genast ut igen. Nedanför fyren går två personer rakt emot oss med lyktor i händerna.
"Antingen vet de redan att vi är här eller så vill de bara kontrollera om fyren är tom", säger jag. "Hur som helst kommer de att finna oss. Om vi skjuter först har vi större chans att ta ut dem."
"Ska vi döda dem?" frågar Rosie.
"Har du något bättre förslag?" undrar jag. "De kommer aldrig låta oss leva."
Rosie hör sanningen i mina ord. Hon plockar fram sin Derringer och börjar sikta genom ett annat hål i väggen.
"Vi tar ut den vänstra först", säger jag.

//Som fiender använder jag:
Cult Acolyte of Nyarlathotep
HP: 3
Attacks: Standard Test (2d6), Light Melee or Light Ranged
Traits: Educated, Sneaky, Charismatic

Jag använder en handling för "Focus" och min Trait "Marksman" (when using the Focus Action, your next attack with a Ranged weapon is successful on a Test of 3, 4, 5, or 6), sedan den andra till att skjuta. 1, 4, 4.

Rosie använder Focus (träff på 4, 5 och 6) och skjuter. 4.

Skurk 1. 1/3.//

Det är inte svårt att sikta mot lyktskenet i mörkret. Vi skjuter nästan samtidigt och våra kulor träffar den vänstra personen i bålen. Vi hör ett skrik som bekräftar fullträffarna. Personen tappar sin lykta som går sönder mot marken och slocknar.

//Initiativ. Jag 12. Skurk 1, 9. Rosie 7. Skurk 2, 2.

Jag gör precis som förra gången. 3, 3, 6. Skurk 1. 0/3.

Rosie med. 1.

Tar skurk 2 skydd? 80. Ja.
Försöker skurken skjuta? 30. Nej.
Försöker skurken övertala oss att ge upp? 83. Ja.
Kön? 100. Man.//

Jag skjuter en gång till mot den mörka, böjda gestalten och ser hur den faller ihop på marken. Den andra personen kastar sig genast in bakom några av de våta klipporna vid fyrens fot.
"Ni kan lika gärna ge upp!" skriker sektmedlemmen med sin tyska brytning. "Die Bruderschaft der Wölfe finns överallt på ön. Ni har inte en chans!"

"Täck mig!" säger jag till Rosie och börjar stappla ner för trappan.
Jag öppnar fyrens dörr en bit och använder den som skydd, sedan sticker jag fram pistolen.
"Ni kommer aldrig att låta oss leva om vi ger upp", säger jag till sektmedlemmen. "Vi är två mot en. Kliv fram och släpp vapnet så kan du få den möjligheten!"

//Charismatic. 5, 5, 6.//

"Okej, okej", säger sektmedlemmen.
Jag hör vapnet skramla nedför klipporna och sedan reser sig personen med händerna över huvudet. Jag springer fram och trycker mitt vapen mot hans rygg. Mannen bär någon slags tysk, militärisk uniform och basker.
"Gå!" säger jag och föser honom framför mig mot fyren.

När vi kommer tillbaka möter Rosie oss i det nedre rummet.
"Hur många av er finns på ön?" frågar jag sektmedlemmen.
"Ich sage nichts!" säger han.
Jag slår till honom över örat med pistolen. Det spricker och blod rinner nedför hans nacke.
"Erbjudandet om att låta dig leva kan bli indraget!" hotar jag.

//Charismatic. 2, 5, 5.

Hur många är de? 10? Ja.
Hur är templet dolt? Jag slår fram "Burial Mounds."//

"Ich werde sprechen!" säger sektmedlemmen och håller om sitt blödande öra. "Vi är 10 stycken! Vi är 10 stycken!"
"Var ligger templet?"
"Ditåt", säger mannen och pekar in mot ön. "Under gamla gravhögar. I en av dem finns en ingång av sten som leder ner till templet."
"När ska ni utföra ritualen?"

//Nu? 75. Ja.//

"Vi skulle ha väntat tills imorgon natt. Men ni har ställt till allting. Dieter är orolig för att ni uppmärksammat polisen och vill ha ritualen klar så fort som möjligt. De förbereder allt medan några av oss letar efter er för att få tag i dolken."
"Ta av hans kläder och bind honom!" säger jag till Rosie. "Vi kommer tyvärr inte hinna vila."

När Rosie gjort det går jag ut till den döde sektmedlemmen och tar dennes kläder också. Jag tvättar av blodet så gott jag kan i en pöl.

//Passar kläderna hyfsat? 99. Exceptionellt ja.
Det tar jag som att den döda skurken är en kvinna.//

Turligt nog är den döda en kvinna.
"Vi tar deras kläder", säger jag. "Då blir vi torra och kan röra oss lättare på ön utan att bli upptäckta."
När vi byter om inser vi att sektmedlemmarnas kläder passar perfekt. Vi drar ner baskrarna så långt det går över pannan och sätter på oss deras bälten med Lugerpistoler i hölster. Äntligen slutar vi frysa.

Medan vi drar in liket i fyren, och stänger dörren bakom, ser vi hur zeppelinaren sakta åker runt över ön och letar efter oss med det starka sökljuset.

 

[Skymning]

1.55 AM
Mythos Points: 8
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Discovery. "You run into someone, possibly a relative of someone who fell victim to this mystery. (Roll on NPC tables)."

Journalist. Man. Sympatisk.

Jag slår fram ett namn: Adam Burnett.//

Vi lämnar fyren bakom oss och börjar gå in i den mörka skogen som täcker ön. Vi går i riktningen som sektmedlemmen pekade ut i ljuset från hans lykta som Rosie håller. Både hon och jag har ont och är utmattade, men det finns inget vi kan göra åt saken. Det är bara att kämpa vidare. Vi kliver över rötter, stenar och fallna träd. Dimman tycks hela tiden rulla kring våra fötter för att göra marken mer förrädisk. Ofta snubblar vi till.

En bit in i den täta skogen hör vi hur något prasslar i en buske bredvid oss, och när vi hoppar till av ljudet och tittar dit, ser vi ett blekt ansikte i lyktans sken. Någon försöker gömma sig i buskaget. Jag drar genast min Luger.
"Kom ut med händerna över huvudet!" säger jag skarpt och viftar med pipan mot personen.
Mannen ställer sig tveksamt upp. Han är i 30-årsåldern, klädd i en bylsig, beige kostym, rock och bredbrättad hatt. Runt halsen hänger en utfällbar Kodak Anastigmat.
"Vem är du?" frågar jag.

//Försöker han ljuga? Troligt. 94. Ja.//

Han tittar ner på sin kamera.
"Jag är här för att fota fåglar", säger han. "Jag är ornitolog."

//Jag använder Insightful för att se om jag kan genomskåda hans lögn. 1, 1 , 6.//

"Inte en chans, Buddy!" säger jag. "Du ser ut som en murvel."
Sedan inser jag att vi är klädda som tyskarna på ön. Då mannen gömde sig för oss borde han inte vara på deras sida.
"Lyssna", säger jag och sänker pistolen. "Vi hör inte till tyskarna. Mitt namn är Josh Barton och det här är Rosie Strong. Jag är privatdetektiv och vi har kommit en tysk offerkult på spåren. De håller till här på ön och vi har tagit deras kläder för att kunna smälta in."
"Offerkult?" säger mannen och ser orolig ut.
"Precis", säger jag. "Vi ska försöka stoppa dem. Kan du berätta vem du är nu?"
Mannen sänker armarna. "Mitt namn är Adam Burnett. Jag är journalist på The Kingsport Chronicle. Min bror försvann för en vecka sedan och jag har försökt att hitta honom. Han är fiskare. Flera stycken har försvunnit den senaste tiden. Alla mina eftersökningar ledde tillslut hit."
"Vad har du fått reda på?"

//Har Adam varit vid gravhögarna? 81. Ja.//

"En arbetskamrat till min bror släppte av mig på Pilot Island tidigt i morse. Sedan dess har jag smugit omkring på ön. En militärisk grupp verkar hålla till vid några gravhögar. En av dem var öppen, men jag har inte vågat mig in. Jag misstänker att det är tyskarna där som har tagit min bror Warren. Men jag har inte kunnat lista ut varför."
"Förmodligen för att offras", säger jag dystert och sänker blicken. "Jag är ledsen. De tillber någon slags varggud. De är helt galna."
"Då måste vi tillkalla polisen genast!" säger Adam.
"Vi hinner inte ta oss till Kingsport", säger jag. "De förbereder ritualen nu. Dessutom letar kulten efter oss på ön. Vi kommer att bli upptäckta om vi försöker fly. Det enda vi kan göra är att försöka rädda din bror själva. Om vi kan finna ett sätt att tillkalla polisen så gör vi det också."

//Kan Adam tänka sig att hjälpa oss? Det är farligt, men det gäller hans brors liv? 40. Kanske.
Då måste jag försöka övertyga honom. Charismatic. 1, 6, 6.//

Adam ser tveksam ut.
"Det gäller din egen brors liv!" trycker jag på. "Ditt eget kött och blod! De kommer att offra honom. Kan du ha det på ditt samvete?"
"Nej", säger Adam och tittar ner i marken.
"Bra", säger jag. "Är du beväpnad?"
Adam skakar på huvudet.
"Här", säger jag och räcker över min Colt till honom.
Han stirrar på den och väger den tvehågset i handen. Sedan ber jag Rosie att ge sin tranchergaffel till honom. Då ser han ut som om han inte förstår någonting.
"Fråga inte", säger jag. "Men ha gaffeln tillgänglig."
"Okej…", säger Adam.
Jag ger Rosie min brevkniv så att hon har något i silver att försvara sig med.
"Hittar du tillbaka till gravhögarna, Adam?" frågar jag.
Han nickar.

//Jag slänger snabbt ihop en karaktär för Adam.

Name: Adam Burnett
Archetype: Writer (Journalist)
Health: 5
Corruption: 5
Proficiency: Ingen
Mastery: Ingen
Traits: Fleet of Foot, Nimble Fingers, Perceptive, Sneaky
Inventory: Kodak Anastigmat, Colt .38, Ficklampa//

 

[Skymning]

2.10 AM
Mythos Points: 8
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 6/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Danger. "Out of nowhere, you are assaulted by an unknown thug."//

Vi vandrar långsamt vidare genom öns kala vegetation med Adam i spetsen. Jag ser att han är livrädd, men det är vi alla. Ingen av oss vågar tala eftersom vi är rädda att bli upptäckta av patruller. Plötsligt rycker vi till när något kommer springande emot oss, till synes från ingenstans.

//Jag gissar att kulten har tillgång till några magiskt framavlade Lovecraftvargar som de använder som vakthundar. Stämmer det? Troligt. 67. Ja.
Då har de skickat ut dem för att söka efter oss.

Jag använder "Wargs"
HP: 4
Traits: Fleet of Foot, Tracker//

Ett skräckinjagande morrande får Rosie att svänga runt och hålla upp lyktan. I det flackande skenet ser vi en väldig varg med svart, maläten päls som tar sats och kastar sig mot oss. Ögonen är onaturligt stora, bleka och har tre bärnstensfärgade irisar på varje ögonglob i form av en pyramid. I hoppet fäller den ut hela sitt huvud likt en tandig blomma, och i mitten slingrar sig svarta, slemmiga tentakler.

//Mythos Points +1. Corruption Test. Jag 3, 5. Rosie har Resolute och slår 3T6, 2, 4, 1. Adam 1, 2. Corruption -1 för Rosie och Adam.

Flyr de? Troligt. 88. Ja.//

Adam och Rosie vrålar av fasa och börjar genast springa åt motsatt håll. Men trots att jag blir lämnad ensam med den fruktansvärda varelsen, och håller på att svimma av skräck, förstår jag att ingen av oss kommer att överleva om vi inte försvarar oss. Vargen är för snabb. Med skakande händer försöker jag dra mina vapen.

//Initiativ. Vargen 9. Jag 5.

Vargen attackerar två gånger. 2, 5, 5 och 2, 2, 3. Jag 5/6.

Då vargen missar en gång använder jag Opportunist. 6. Vargen 3/4.

Sedan använder jag båda mina handlingar till att dra Lugern och offerdolken.//

Medan jag famlar mot bältet landar monstervargen nästan rakt på mig och försöker slita sönder mig med sina krökta, gula klor. En av dess attacker träffar och sliter upp långa revor i min mage. Jag hinner inte känna smärtan. Jag måste få bort vargen! Instinktivt kör jag upp mitt knä under varelsens haka och får den att stappla bakåt. Den fräser mig rakt i ansiktet så att tentaklerna krullar ihop sig och saliv regnar över marken. Medan vargen är bedövad passar jag på att dra Lugern ur sitt hölster och Dieters offerdolk ur bältet.

//Vargen attackerar två gånger. 1, 5, 5 och 1, 3, 4. Jag 4/6.

Då vargen missar en gång använder jag Opportunist. 4.

Jag anfaller två gånger med dolken. 3, 5 och 2, 6. Vargen 1/4.//

Jag hinner knappt få upp mina vapen innan varelsen är över mig igen. Den här gången kan jag inte undgå att känna smärtan när monstrets huvud sluter sig kring min axel. De hundratals tänderna gräver sig in i mitt kött och tentaklerna innanför slickar i sig blodet.

Nu är det min tur att skrika. Ska jag dö nu? Fastän jag knappt vet vad jag gör längre, lyfter jag dolken och hugger den gång på gång i varelsens flank. Blod skvätter åt alla håll och skadorna får den att släppa sitt grepp om min axel. Plötsligt gnyr den ett obehagligt människoliknande läte som får blodet att isa sig i mina ådror.

//Vargen attackerar två gånger. 1, 3, 4 och 2, 3, 3.

Jag använder Opportunist två gånger. 4 och 5. Vargen 0/4.//

Den är svag nu och illa skadad. Kanske är den lika rädd som jag för att dö? I ett sista desperat försök att ha ihjäl mig slår varelsens ansiktskäftar ihop mot min kropp, men den här gången är det jag som är snabbast. Jag viker undan och innan vargen hinner reagera har jag begravt silverdolken i ett av dess ögon och rakt in i hjärnan.

Med ett brak faller monstret ihop vid mina fötter. Det flämtar svagt några gånger, tentaklerna rycker, men sedan blir det alldeles stilla. Inför mina ögon börjar varelsen långsamt att smälta och några minuter senare ligger bara dess blodiga päls kvar på marken. Jag kräks upp allt det jag ätit under dagen.

 

[Skymning]

2.30 AM
Mythos Points: 9
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Danger. "The weight of all you have discovered weighs down on you. Make a
sanity roll if things have been bad."//

Jag stapplar förvirrat runt i skogen. Tårar fyller mina ögon och gör det svårt att se. Jag är lämnad ensam bland monster och fiender. Jag har ont och blöder. Världen är inte längre det jag trodde att den var. Jag snubblar. Träden tycks luta sig över mig och komma närmare. Det prasslar runtomkring mig. Jag rycker till, men när jag tittar är ingenting där.

"Rosie?" gnyr jag tyst.
Jag vågar inte ropa på henne.
"Adam?" viskar jag.
Jag ser dem ingenstans. De är helt borta. Jag tömmer min plunta.

Vilket håll ska jag gå åt? Vart ska jag leta? Jag hör tyska röster skrika på avstånd, fler monstervargar som ylar. Jag är ensam och liten.

//Corruption Test. 5, 6.//

"Skärp dig, Joshiponken!" fräser jag åt mig själv och ger mig en örfil. "Sluta böla som ett litet barn!"
Jag biter ihop, torkar tårarna och låtsas vara en man igen. Efter ett djupt andetag börjar jag leta efter Rosie och Adam.

//Finner kultisterna dem först? 64. Ja. Självklart…

Finner jag några spår? Perceptive. 4, 6, 6.//

Jag spenderar säkert en halvtimme med att leta runt åt det håll de flydde. Tillslut hittar jag spår av strid och blod. När jag följer spåren leder dem inåt ön, och tillslut ser jag ett skarpt ljus som förvandlar natten till dag och hör ett bullrande ljud.

//Smyga. 3, 5.//

När jag smugit fram från träd till träd och buske till buske, ser jag en öppning i skogen där flera grästäckta, gravkullar ligger. Dimma rullar över marken. En brummande generator ger ström åt några starka strålkastare som står uppställda i gläntan. Bredvid en öppning i den största kullen står massor av packlådor, dunkar och annat material. Flera militärklädda kultmedlemmar rör sig in och ut genom öppningen och jag flämtar till när jag ser hur två av dem kommer ut mellan några träd med Rosie och Adam framför sig. Båda är ordentligt bundna, och med vapen i ryggarna blir de oömt infösta genom gravkullens öppning. In i vargens lya…

//Josh och Rosie får 3 experience. Rosie har 12 xp och jag spenderar 10 av dem för att helt egoistiskt köpa en Trait som kan hjälpa min karaktär.

Shrink: Once per session, you may make a Test. If successful, you may restore 1 Corruption to one ally.

Då Rosie har en mor som är sjuksköterska och en akademiskt lagt familj känns det inte helt långsökt att hon har kunnat snappa upp sådana egenskaper.//

 

[clarence redd]

Rafflande läsning, som vanligt. Det känns som om det drar ihop sig till ett klimax.

 

[Skymning]

Rafflande läsning, som vanligt. Det känns som om det drar ihop sig till ett klimax.

Kul att du tycker det! Tack!
Jo, det känns som om det börjar närma sig en upplösning. Får se hur det går. Jag tyckte Josh verkade ha lite flyt där ett tag med två NPCs som kunde hjälpa honom, men tärningarna ville tydligen annorlunda...

 

[Skymning]

Temple of The Outer Gods, Pilot Island, Fredag den 9e November 1928, 3.10 AM
Mythos Points: 9
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 4/6

//Story Direction. Discovery. "You observe/are caught up in some occurrence directly relating to what you are investigating."

Ja, det låter troligt. För att ta reda på mer detaljer slår jag fram verb. Spill, Take, Frustrate.

Jag tror att Dieter är pressad och frustrerad, och spiller några av sina fångars blod för att försöka utföra ritualen utan offerdolken. Stämmer det? Troligt. 88 (+20). Exceptionellt ja. Han håller på att offra för fullt.

Inte funkar väl ritualen utan dolken? Inte troligt. 1. Exceptionellt nej. Det betyder att dolken är en ytterst viktig komponent.//

För att kunna ta mig in i templet behöver jag göra någon slags undanmanöver så att kultmedlemmarna flyttar sig från ingången. Jag ser mig omkring och mina ögon fastnar nästan omedelbart på generatorn. Försiktigt börjar jag röra mig i en cirkel runt gravkullarna och håller mig gömd inne i vegetationen.

//Smyga. 4, 5.

Håller kultmedlemmarna utsikt efter mig? 3. Exceptionellt nej. De kan inte i sin vildaste fantasi tro att jag ensam skulle försöka ta mig in bland alla fiender och riskera mitt liv. Men där tar de tydligen fel…

Hur många är de? Två? 78. Ja.//

För att inte märkas går jag hukad och gör mitt bästa för att inte trampa på döda kvistar, rötter och gamla löv. Det verkar fungera, för de två kultmedlemmarna, som står utanför ingången och röker, verkar inte upptäcka mig. De fortsätter bara med sin obegripliga diskussion på tyska medan de skickar en plunta mellan sig. De verkar nervösa, men det kanske inte är så konstigt med tanke på omständigheterna. Jag hör ofta orden "detektiv", "der Gott der Wölfe", "ewiger Vollmond" och Dieters namn nämnas.

När jag kommit till en sådan position att generatorn täcker mig från kultmedlemmarnas synvinkel, lägger jag mig ner och ålar fram mot kraftkällan. Marken är fuktig och kall.

//Finns det en dunk med bränsle till generatorn i närheten? 25. Nej.//

Jag kommer fram till den brummande generatorn och undersöker den snabbt. För att det ska se ut som om fördelarkabeln till strålkastarna bara har skakat ut ur generatorn, drar jag endast ut en liten bit av kontakten. Det blir genast mörkt.
"Was ist passiert?" säger den ena av vakterna.
"Ich habe keine Ahnung", säger den andra.
Jag börjar så tyst jag kan röra mig bort igen, medan surrandet av generatorn döljer mina ljud.

//Går båda för att kontrollera? 85. Ja.//

Den ena av vakterna tänder en lykta och de går tillsammans mot kraftkällan för att kontrollera vad som hänt. Medan de är upptagna med att undersöka generatorn försöker jag smyga in genom öppningen.

//Smyga. 1, 5.//

"Es ist nur die Schnur", säger den ena av kultmedlemmarna och just innan det blir ljust igen hinner jag slinka in genom dörren till gravkullen.

 

[Skymning]

Förrum
Mythos Points: 9
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 4/6

//För att ta reda på hur templet ser ut slumpar jag fram en karta på:

One Page Dungeon by watabou

One page dungeon generator

watabou.itch.io

Enligt kartan finns det ett tydligt altarrum och en entré, men jag behöver veta vad de sex andra rummen används till. Jag bestämmer några som borde finnas och gör en slumptabell (2 rum är dolda och de kommer jag inte lägga till på tabellen). Jag slår om ifall jag får dubbletter.

1T6
1. Fängelse
2. Sovrum
3. Sällskapsrum/Matrum
4. Lager
5. Kontor
6. Tomt

Kultmedlemmen i tornet sade att de var 10 st. En är död, den andra är bunden i fyren (så länge han inte har lyckats fly) och två vaktar. Det betyder att det finns max 6 medlemmar härinne plus Dieter och eventuellt hans älskarinna.//

En fuktig, jordig grottlukt slår emot mina näsborrar när jag går ner för stentrappan. Den är gammal och sprucken och några råttor flyr undan mina fötter när jag närmar mig. Jag behöver inget ljus då kultmedlemmarna ställt ut oljelyktor med jämna mellanrum. Det obehagliga är bara att ju längre ner jag kommer, desto starkare lyser lågorna med ett blekgrönt, utomvärldsligt sken. Jag drar offerdolken och håller ett krampaktigt tag om hjaltet med mina svettiga händer. Hjärtat bultar. Jag kan höra mina egna flämtande andetag.

//Är det någon i entrén? 67. Nej.//

För att inte springa in i mina fiender lyssnar jag noga, men kan inte höra någon nedanför. Trots det smyger jag så tyst jag kan den sista biten.

När trappan tar slut kommer jag in i något slags förrum med dörrar i öster och väster. Väggarna är tillverkade av kalksten och täckta av uråldriga, obehagliga piktogram. Vinklarna i rummet är märkliga och taket och golvet har en underlig lutning. Jag känner mig genast vimmelkantig och blir illamående. När jag lägger min ena hand mot väggen, för att stödja mig, känner jag att den vibrerar svagt. Vad är detta för ett ställe?

//Då inte Josh har tillgång till kartan som jag har slumpar jag fram vilket håll jag börjar gå åt. Väster.

Är dörren öppen? 42. Kanske. Det tar jag som att den står på glänt.
Jag slår för vilket rum det är. 4. Lager.
Är det någon där? 85. Ja.
En person? 62. Ja.
En kultmedlem? Väldigt troligt. 79. Ja.//

Jag vågar inte stå kvar här för länge, så jag vacklar fram till den västra dörren. Det är en tung, triangulär dörr i sten med skulpterade, fruktansvärda monster på utsidan. Jag låter bli att titta. Dörren står på glänt så jag kikar försiktigt in istället.

//Perceptive. 5, 6, 6.//

Jag ser en smal, trekantig korridor som leder in i ett annat, mycket större rum. Och något som rör sig därinne…

 

[Skymning]

Lagret
Mythos Points: 9
Insight Points: 2
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 4/6

//Kan jag tränga mig igenom dörrspringan? 54. Kanske.
Jag måste slå för smidighet. 6, 6.//

För att inte dörren ska ge några ljud ifrån sig bestämmer jag mig för att försöka klämma mig igenom springan. Det är trångt, och mina kläder fastnar, men tillslut lyckas jag ta mig till andra sidan utan att det låter.

Det luktar gammalt och ruttet. Gången smalnar av över mitt huvud och överallt hänger slamsor av spindelnät. En ensam oljelykta gör att allting ser grönaktigt ut. Jag rör mig långsamt framåt mot rummet, och vid slutet av gången är golvet täckt av ett stillastående, unket vattenlager.

Jag ser in i en väldig sal med pelare längst väggarna, som liknar totempålar, men djuren är utbytta mot varelser från mina värsta mardrömmar. En stor del av golvet är översvämmat, och i det smutsiga vattnet simmar råttor omkring. Överallt ser jag lämningar av skelett från mindre djur. I det sydvästra hörnet, där golvet är som torrast, har kultmedlemmarna burit ner sina lådor med förnödenheter, campingutrustning, vapen och annat material.

//Smyga. 2, 4.
Personen måste väl tro att det är en av kompanjonerna som kommer? Troligt. 27. Nej.
Vilken kön? 1. Kvinna.//

När jag kikar in i rummet skvalpar det om mina fötter.
"Wer ist da?" hör jag en kvinna säga.
Hon står bakom några av lådorna och packar upp. Jag hör hur hon drar sitt vapen och börjar röra sig mot mig. Innan hon kan se mig går jag tillbaka in i korridoren och ställer mig vid hörnet.
"Hallo?" säger kvinnan.

//Gömma. 1, 4.
Jag använder en Insight Point för att slå om. 2, 2.//

"Hallo?"
När ingen svarar stannar hennes steg.
"Ni kan komma ut Detektiv Barton", säger hon på bruten engelska. "Jag vet att ni är där. Jag har ett laddat vapen i handen, så om ni är beväpnad skjuter jag direkt."

Jag vill inte avlossa några skott, för jag vill inte uppmärksamma andra kultmedlemmar i närheten. Istället försöker jag att gömma silverdolken i min rockärm.

//3, 4. Jag använder min sista Insight Point. 3, 6.//

"Okej. Okej", säger jag och kommer ut med öppna handflator för att visa att jag är obeväpnad.
"Herr Barton!" säger kvinnan och ler elakt. "Professor Blumhardt kommer att bli mycket glad över att se er. Era vänner är redan här. Låt oss gå."

Så fort kvinnan närmar sig vänder jag ner min arm och låter dolken glida ner i handen. Sedan försöker jag hugga mot hennes vapenhand.

//Advantage för överraskning, men Disadvantage för att jag siktar på en kroppsdel. De tar ut varandra. 4, 6. Kvinnan 2/3.

Tappar hon pistolen? Troligt. 96 (+20). Exceptionellt ja. Hon inte bara tappar pistolen, utan den försvinner ner i vattnet och går inte att se.//

Kvinnan hinner inte uppfatta mina rörelser innan dolken blixtrar till och har penetrerat hennes handflata. Den sjunker ner mellan några av fingerbenen. Med ett flämtande släpper hon ofrivilligt taget om vapnet, som plumsar ner i det bruna vattnet och försvinner.
"Verdammt!"

//Initiativ. Jag 7. Kvinnan 3.
Jag försöker rycka till mig kvinnan och lägga kniven mot hennes hals. 3, 6.//

Jag rycker snabbt tag i henne och placerar offerdolken mot strupen. Den råkar skära upp ett litet snitt och blodet strilar över huden. Blodet ser svart ut i det gröna ljuset.
"Om du skriker skär jag halsen av dig!" viskar jag kallt i hennes öra.

//Charismatic. 1, 4, 5.//

Hon suckar och kniper ihop läpparna för att visa att hon gör som jag säger.
"Har ni någon radioutrustning här?" frågar jag.

//Har dem det? 6. Nej.//

"Nein", svarar kvinnan.
"Fan", svär jag för mig självt, sedan försöker jag knocka ut henne.

//Advantage. 2, 4, 6.//

Jag lyfter dolken och drämmer till kvinnan i bakhuvudet med vargknoppen på handtaget. Träffen sitter perfekt och hon segnar avsvimmad ner i vattnet vid mina fötter. Jag drar undan henne en bit ifrån ingången, gömmer henne bakom lådorna och binder henne noga. För säkerhets skull skär jag av en av hennes ärmar och gör en munkavle av den. Flämtande av ansträngningen lyssnar jag om det är någon annan på väg hit.

//Är det det? 26. Nej.//

När jag inte hör någon börjar jag söka igenom rummet efter användbara saker. I första hand brännbara vätskor. Medan jag håller på ser jag att det finns ytterligare två korridorer som vetter åt söder och norr.

//Hittar jag något av det jag söker? Lampolja, bränsle eller sprit? Väldigt troligt. 96. Exceptionellt ja. Alla sakerna finns.
Finns det en axelremsväska? 81. Ja.//

Jag hittar en praktisk axelremsväska, som jag lägger över mina saker i, några flaskor sprit, lampolja och en dunk med bränsle till generatorn. Jag plockar ner lampoljan i väskan och tillverkar så snabbt jag kan tre molotovcocktails av några spritflaskor. Tyg tar jag från sovsäckar. Jag måste dock erkänna att en del av spriten på något sätt hittar ner i min mage under tiden. Bränslet tömmer jag ut över golvet för att kunna sätta eld på vid ett senare tillfälle. Stärkt av den värmande tåren bestämmer jag mig för att fortsätta utforska templet mot söder.

 

[Skymning]

Kontoret
Mythos Points: 9
Insight Points: 0
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 4/6

//Jag slumpar fram ett rum. Kontor.
Är dörren öppen? 60. Ja.
Finns det någon här? 81. Ja.
Är det Dieters älskarinna? 6. Nej.
Eftersom det här är ett kontor tänker jag mig att det är Dieters assistent som finns här. Stämmer det? Troligt. 93. Ja.

Jag slår fram en NPC. Kvinna. Enigmatisk. Amala Lange.
Jag slår för bemötande. Tone of Exchange är "Hostile" och ger -30. Jag får "Neutral". Intressant.
Varför bemöter hon mig neutralt? Har hon problem med vad Dieter håller på med? 30. Nej.
Är det alla blodsoffer som stör henne? 8. Nej.
Jag får slå fram några verb. Evade, Attack.
Okej, hon är rädd att jag tillkallat polis och att kulten borde lämna ön så fort som möjligt. Hon är neutral för att hon vill ha ut information från mig.

Jag smyger. 2, 3.
Amala slår för att upptäcka. 1, 5.//

En lång korridor slutar i en öppen dörr som leder till ännu ett rum. Jag rör mig tyst fram till kanten och kikar försiktigt in. Detta är mindre än det förra rummet och vid hörnen av de piktogramtäckta väggarna står stora, groteska statyer. Det finns inga andra ingångar till rummet. Mitt på golvet har man ställt upp några fällbord som är täckta av gamla böcker, anteckningar och illustrationer. Sittande vid ett av dem är en kvinna med rött, kort, bakåtkammat hår, runda glasögon, vit blus och svart kjol.

"Jag gissar att det är ni, Herr Detektiv, eftersom ni smyger omkring som ett spöke utan att presentera er", säger hon. Hennes engelska är näst intill perfekt.
Jag drar min Luger och stiger in i rummet. "Och ni är?"
"Amala Lange. Dieters assistent. Jag sade till honom att vara försiktig nu när ni är här på ön, men han ville inte lyssna. Han är ivrig som ett litet barn."

Jag går fram till bordet och studerar det som ligger uppslaget. Det är olika instruktioner för ritualen, illustrationer av både offerdolken och Kung Lykaons staty, böcker om utomvärldsliga monstrositeter och andra obehagligheter som går över mitt huvud.

"Han kan inte utföra ritualen utan offerdolken", säger jag. "Och den är i min ägo."
"Nej", säger Amala kallt. "Det försökte jag också förklara, men Dieter är envis och har redan satt igång utan den."
"Med ritualen?"
Amala nickar.
"Och med att offra?"
Amala nickar igen.
Jag blir alldeles iskall. "Var är mina vänner?"
"Med Dieter", säger Amala. "Om ni har lite tur så står de sist i kön. Men inte behöver ni oroa er. Jag sade till Dieter att polisen måste vara här när som helst."

//Jag slår för Insightful. 3, 4, 4.//

Amala försöker lirka information ur mig, men jag är alldeles för stressad av upplysningen jag just fått för att huvudet ska fungera ordentligt.
"Nej", svarar jag innan jag hinner tänka efter.
"Ah", säger Amala och ler triumferande. "Så ni är ensam. Och ingen kommer hit för att hjälpa den stackars, lilla detektiven."
Det är inte en fråga, utan ett påstående, och plötsligt förstår jag hur dum jag har varit.
"Ni har inte kunnat stoppa mig hitintills!" fräser jag surt.
"Det är bara en tidsfråga, Herr Barton", säger Amala. "Bara en tidsfråga. Ni kan inte föreställa er vilka krafter ni leker med."
"Men de här skrifterna kommer ni inte att få användning av igen!" säger jag hämndlystet, sticker ner min fria hand i axelremsväskan och skvätter vilt ut lampolja över borden. Alla dokument blir genomvåta av bränslet.

//Har något kommit på Amala? 88. Ja.//

"Nej!" skriker Amala när jag riktar vapnet mot det närmaste bordet och trycker av några tum ifrån papperna.
Skottljudet studsar mellan väggarna, men vi är allt för långt borta för att någon ska kunna höra oss. Böcker, anteckningar och illustrationer flammar genast upp i ett inferno av glödande pappersbitar och rök. Elden sprider sig snabbt.

//Försöker Amala släcka elden? 92. Ja.//

Amala ser kultens unika dokument och åratal av forskning försvinna, och kan inte låta bli att försöka släcka elden. Hon gnyr panikslaget och hennes ögon är fyllda av tårar. Fast när hon välter borden, och börjar stampa på de gröna lågorna, visar det sig att oljan jag hällde ut har hamnat på hennes skor och kläder av misstag. Innan hon hinner reagera har hela hennes klänning fattat eld, och strax därefter hennes hår.

Jag backar i ren förskräckelse när hon slänger sig till golvet och börjar rulla runt under fruktansvärda skrin som jag aldrig kommer att kunna glömma. Hon landar mitt bland de brinnande dokumenten och tar fyr som en fackla. Det luktar bränt fläsk när hennes hud bubblar och krackelerar, och metalliskt när håret på hennes huvud försvinner i knäppande rök. Ögonen smälter. Hon rycker och skakar i kroppen som en döende fisk.

//Corruption Test. 2, 4. Corruption -1.//

"Hilfe!" väser hon och sträcker ut en röd, blåstäckt hand emot mig.
Men jag kan inte göra någonting. Jag står som förstenad av den fruktansvärda synen. Skräcken har tagit över min kropp och låter mig inte styra den själv. Jag är tvungen att se på medan Amala sakta förkolnas. Inte ens hennes onda varggud kan hjälpa henne nu. Jag känner hur tårar rinner över i mina ögon och hur knäna skakar okontrollerat. Jag hör hur jag skriker. Det här är bara förmycket och så fort jag får kontroll över mina ben igen, rusar jag ut ur rummet, bort från elden, röken och skräcken…

 

[Skymning]

Fängeslet
Mythos Points: 9
Insight Points: 0
Grit: 3
Health: 4/6
Corruption: 5/6

//Jag slumpar fram ett rum. Fängelse.//

Vansinnig av fasa rusar jag tillbaka ut i det stora rummet. Tiden för att smyga är över. Jag måste rädda Rosie och vet inte hur lång tid jag har kvar. Var kan hon vara? Var håller Dieter hus? Det stinkande, bränsleblandade vattnet skvätter om mina fötter när jag rusar genom rummet och mot korridoren som leder norrut. Bakom mig sprider sig brandröken.

//Finns någon av skurkarna här? 30. Nej.
Finns några fångar kvar? 62. Ja.
5 st? 7. Nej.
3? 39. Kanske. Det betyder att det är 3 men att någon av dem är döende.
Är de bundna med rep? 24. Nej.
Kedjor? 88. Ja.//

"Rosie?" skriker jag och sparkar upp dörren i änden av gången.
Innanför finns ett mindre rum med stenbänkar längst väggarna och något som ser ut som en tom bassäng i mitten. Vid väggarna sitter två fiskare bundna med handfängsel och kedjor, och en tredje ligger utslagen på golvet och ser ut att sväva mellan liv och död. Alla är smutsiga, svaga och verkar inte ha ätit på länge.

Jag hinner inte stanna, så jag slänger åt dem metallfilen jag hittade hos Dieter och min första hjälpen-låda.
"Jag är här för att stoppa kulten!" flämtar jag. "Befria er själva och ta hand om er skadade vän. Vapen finns i nästa rum. Fly för era liv! Vänta inte på mig!"
Fiskarna försöker säga något, men jag hör inte vad. Jag har redan lämnat dem och är på väg mot förrummet igen där det fanns en dörr som ledde österut.