Nekromanti [Celest]Vilka xenos får era hjärtan att ticka!

[Zorbeltuss]

Det var den sämsta regel jag läst.

Risings regel har lite mer djup än så, men överlag är den en bra regel.
Om du inte kan skapa dig en tillräcklig relation till rasen för att tycka att den är sexig så är det en dålig ras för att den inte engagerar.

Eller för att skriva om det lite, kan du inte relatera till en ras på något annat plan än våld så är det ett monster och inte en ras. Av detta följer definitionen att en Ras är någonting du kan skriva fanfiction-erotika om.

Så som jag har tolkat den är att om du när du spelar arten/folkslaget och du inte kan frammana någon typ av in-game attraktion till din egen art/folkslag så är den dålig och det tycker jag gäller alla spelbara och ospelbara arter som har någon form av könlig förökning.

/Luna Lovegood

 

[krank]

Överlag finns det skitmånga bra i Culture-romanerna. Mest för att Banks är så bra på att få en att kunna relatera till dem och inte bara känna att de är en gimmick-kultur där alla är lika.

Personliga favoriter: The Affront (oförbätterliga sadister med grov humor; att de består av flytande gassäckar gör inte saken sämre) och Idirans (tre meter höga, trebenta expansionister). Kanske för att båda lyckas vara obehagliga och otrevliga män ändå ha djup.

Nauptre är också balla; de är fladdermöss som lever på sin hemplanet och låter all sin kontakt med omvärlden ske via sina maskiner, Nauptre Reliquaria.

Och Oct, såklart. Märkliga, åttabenta, och mycket svåra att kommunicera med eftersom de överhuvudtaget verkar tänka väldigt annorlunda än de flesta andra.

 

[Zorbeltuss]

Överlag finns det skitmånga bra i Culture-romanerna. Mest för att Banks är så bra på att få en att kunna relatera till dem och inte bara känna att de är en gimmick-kultur där alla är lika.

Jag tycker nog tvärt om, att Ian M Banks är väldigt bra på att göra gimmickar men inte bra på att göra något man egentligen kan relatera till, visserligen ger han gimmickar till varena person innom en kultur och art också men jag tycker aldrig han har gått längre än gimmickar.

Men sedan tycker jag Ian M Banks är Grovt överskattad också.

/Luna Lovegood

 

[Recca]

Det var den sämsta regel jag läst.

Risings regel har lite mer djup än så, men överlag är den en bra regel.
Om du inte kan skapa dig en tillräcklig relation till rasen för att tycka att den är sexig så är det en dålig ras för att den inte engagerar.

Eller för att skriva om det lite, kan du inte relatera till en ras på något annat plan än våld så är det ett monster och inte en ras. Av detta följer definitionen att en Ras är någonting du kan skriva fanfiction-erotika om.

Så som jag har tolkat den är att om du när du spelar arten/folkslaget och du inte kan frammana någon typ av in-game attraktion till din egen art/folkslag så är den dålig och det tycker jag gäller alla spelbara och ospelbara arter som har någon form av könlig förökning.

/Luna Lovegood

Varför är sexuell attraktion viktig för att spela en art? Jag tycker faktiskt det låter hemskt cyniskt att tänka sig att alla beröringsgrunder utgår från sexuell attraktion. Och vad det implikerar för asexuella människor kan man ju fråga sig. De borde ju sakna empati helt då?

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

 

[Ymir]

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

Jag skulle aldrig någonsin under någon omständighet spela en rollperson jag inte uppfattade som sexig, och jag älskar "Risings lag". Men då ska 'sexig' här förstås i en väldigt vid bemärkelse, en konceptuell sexighet; jag anser tex att Sauron är sexig så tillvida att han har svinkool rustning, koolt koncept och en allmänt awesome estetik going på sina prylar och utstrålar kompetens och makt. Det måste alltså inte handla om erotisk sexighet, även om det oftast kokar ned till det, utan jag kan i vissa lägen tänka mig att spela karaktärer som är fysiskt groteska på olika sätt, så länge det finns något sexigt i deras personlighet eller stil som somehow gör det tänkbart att föreställa sig dem i en sexuellt laddad situation.

Med andra ord, att spela furries, wookies, flytande gassäckar, dvärgar och kentaurer går fetbort, då de alla är antingen ohjälpligt fysiskt och/eller konceptuellt osexiga, medan vandöda fasor, Yak Folk och hobgoblins blir mer av gränsfall som är så koola att de i olika grad kan tänkas beträda sexuellt laddade dramaturgiska zoner.


Edit: Med allt detta sagt tror jag på Risings lag även i en mer bokstavlig tolkning. En bra fantasy-ras är en sexig fantasy-ras. Miffo-raser med helt bisarr biologi och anatomi är scifi-territorium, och saker så osexiga som 95% av alla raser i Star Wars får gärna hålla sig borta från min fantasy; jag slipper gärna trad-dvärgar, even, om ingen tar sig i kragen och hottar upp dem rejält...

 

[Zorbeltuss]

Varför är sexuell attraktion viktig för att spela en art? Jag tycker faktiskt det låter hemskt cyniskt att tänka sig att alla beröringsgrunder utgår från sexuell attraktion. Och vad det implikerar för asexuella människor kan man ju fråga sig. De borde ju sakna empati helt då?

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

För mig är det inte alls viktigt för att spela en art, och i de flesta fall behöver det inte vara någon sexuell attraktion utan bara attraktion heller, det bara blir en art som borde dött ut fö länge sedan om det har någon form av könlig förökning och inte kan känna attraktion till varandra (ganska vanligt problem innom både sf och fantasy enligt mig). För mig så bryter det ganska mycket spelupplevelsen, sexuell attraktion behövber du inte kunna ha för att den ska kunna spelas, men har de ingen attraktion borde de inte leva och således inte vara en utomjording du stöter på.

/Luna Lovegood

 

[Recca]

Varför är sexuell attraktion viktig för att spela en art? Jag tycker faktiskt det låter hemskt cyniskt att tänka sig att alla beröringsgrunder utgår från sexuell attraktion. Och vad det implikerar för asexuella människor kan man ju fråga sig. De borde ju sakna empati helt då?

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

För mig är det inte alls viktigt för att spela en art, och i de flesta fall behöver det inte vara någon sexuell attraktion utan bara attraktion heller, det bara blir en art som borde dött ut fö länge sedan om det har någon form av könlig förökning och inte kan känna attraktion till varandra (ganska vanligt problem innom både sf och fantasy enligt mig). För mig så bryter det ganska mycket spelupplevelsen, sexuell attraktion behövber du inte kunna ha för att den ska kunna spelas, men har de ingen attraktion borde de inte leva och således inte vara en utomjording du stöter på.

/Luna Lovegood

Fast vänta lite nu. Det är väl ingen som diskuterat att varelserna i sig inte känner sexuell attraktion till varandra. Vi snackar ju om att spelarna ska känna sexuell attraktion till varelserna, väl?

 

[Cassius]

Varför är sexuell attraktion viktig för att spela en art? Jag tycker faktiskt det låter hemskt cyniskt att tänka sig att alla beröringsgrunder utgår från sexuell attraktion. Och vad det implikerar för asexuella människor kan man ju fråga sig. De borde ju sakna empati helt då?

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

För mig är det inte alls viktigt för att spela en art, och i de flesta fall behöver det inte vara någon sexuell attraktion utan bara attraktion heller, det bara blir en art som borde dött ut fö länge sedan om det har någon form av könlig förökning och inte kan känna attraktion till varandra (ganska vanligt problem innom både sf och fantasy enligt mig). För mig så bryter det ganska mycket spelupplevelsen, sexuell attraktion behövber du inte kunna ha för att den ska kunna spelas, men har de ingen attraktion borde de inte leva och således inte vara en utomjording du stöter på.

/Luna Lovegood

Jag har skrivit en insektsart som har tre olika kön och dom känner nödvändigtvis inte attraktion till varandra.

 

[Zorbeltuss]

Fast vänta lite nu. Det är väl ingen som diskuterat att varelserna i sig inte känner sexuell attraktion till varandra. Vi snackar ju om att spelarna ska känna sexuell attraktion till varelserna, väl?

Jo jag har det, jag sa att det är så jag uppfattar Risings regel.

/Luna Lovegood

 

[Recca]

Varför är sexuell attraktion viktig för att spela en art? Jag tycker faktiskt det låter hemskt cyniskt att tänka sig att alla beröringsgrunder utgår från sexuell attraktion. Och vad det implikerar för asexuella människor kan man ju fråga sig. De borde ju sakna empati helt då?

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

För mig är det inte alls viktigt för att spela en art, och i de flesta fall behöver det inte vara någon sexuell attraktion utan bara attraktion heller, det bara blir en art som borde dött ut fö länge sedan om det har någon form av könlig förökning och inte kan känna attraktion till varandra (ganska vanligt problem innom både sf och fantasy enligt mig). För mig så bryter det ganska mycket spelupplevelsen, sexuell attraktion behövber du inte kunna ha för att den ska kunna spelas, men har de ingen attraktion borde de inte leva och således inte vara en utomjording du stöter på.

/Luna Lovegood

Jag har skrivit en insektsart som har tre olika kön och dom känner nödvändigtvis inte attraktion till varandra.

Mm. Och jag kan tänka mig en ras som reproducerar på grund av att reproduktion helt enkelt är viktig för artens överlevnad, alltså en medvetenhet kring artens fortlevnad - hive-mind t.ex. är ju uppenbar förklaringsmodell. Alternativt en slags insektsvarelse med en drottning som producerar avkomma på löpande band - typ aliens. Sen kan jag föreställa mig att en slags art som reproducerar genom att typ klona sig själva finns. De kanske har sex ändå både med varandra och med sina egna kloner, men har typ blivit helt utan möjlighet till naturlig reproduktion på grund av att den genetiska modifieringen och kloningsprocessen har muterat bort normal reproduktion t.ex.

 

[Zorbeltuss]

Jag har skrivit en insektsart som har tre olika kön och dom känner nödvändigtvis inte attraktion till varandra.

Nödvändigtvis inte eller kan inte? Första är helt ok, andra är det inte, sedan säger inte tre kön så mycket faktiskt särkilt inte när du även säger att det är en insektsart, om någon av de tre inte är en del av förökningen behöver de ju definitivt inte känna attraktion till de andra.

/Luna Lovegood

 

[Recca]

Fast vänta lite nu. Det är väl ingen som diskuterat att varelserna i sig inte känner sexuell attraktion till varandra. Vi snackar ju om att spelarna ska känna sexuell attraktion till varelserna, väl?

Jo jag har det, jag sa att det är så jag uppfattar Risings regel.

/Luna Lovegood

Då anser jag att du har uppfattat Risings regel fel. Jag finner det nämligen otänkbart.

Ymirs tolkning är mycket mer rimlig. Att spelaren uppfattar rasen sexig och därmed får en beröringsgrund och fylls av coolhetsfaktorupplevelse (också kallad CFU) vilket leder till att man gärna vill spela arten.

 

[Recca]

Edit: Jag kan acceptera det om den sexuella attraktionen är en sorts omskrivning, en grov förenkling som medvetandegör om sin egen förenkling. Förenklingen av att det måste finnas beröringsgrunder (precis som när man spelar en enskild rollperson så måste man ha beröringsgrunder med den för att man ska trivas). Men det verkar ju som att flera i tråden faktiskt menar på fullaste allvar att varelsen i fråga måste vara sexig för att det ska gå att spela den. Menar ni det?

Jag skulle aldrig någonsin under någon omständighet spela en rollperson jag inte uppfattade som sexig, och jag älskar "Risings lag". Men då ska 'sexig' här förstås i en väldigt vid bemärkelse, en konceptuell sexighet; jag anser tex att Sauron är sexig så tillvida att han har svinkool rustning, koolt koncept och en allmänt awesome estetik going på sina prylar och utstrålar kompetens och makt. Det måste alltså inte handla om erotisk sexighet, även om det oftast kokar ned till det, utan jag kan i vissa lägen tänka mig att spela karaktärer som är fysiskt groteska på olika sätt, så länge det finns något sexigt i deras personlighet eller stil som somehow gör det tänkbart att föreställa sig dem i en sexuellt laddad situation.

Med andra ord, att spela furries, wookies, flytande gassäckar, dvärgar och kentaurer går fetbort, då de alla är antingen ohjälpligt fysiskt och/eller konceptuellt osexiga, medan vandöda fasor, Yak Folk och hobgoblins blir mer av gränsfall som är så koola att de i olika grad kan tänkas beträda sexuellt laddade dramaturgiska zoner.


Edit: Med allt detta sagt tror jag på Risings lag även i en mer bokstavlig tolkning. En bra fantasy-ras är en sexig fantasy-ras. Miffo-raser med helt bisarr biologi och anatomi är scifi-territorium, och saker så osexiga som 95% av alla raser i Star Wars får gärna hålla sig borta från min fantasy; jag slipper gärna trad-dvärgar, even, om ingen tar sig i kragen och hottar upp dem rejält...

Haha.

Okay. Om jag försöker föreställa mig sex med en hobbit eller en dvärg så drabbas jag direkt av en känsla av stort ointresse. Jag ogillar också de raserna extremt mycket.

Jag kan föreställa mig att två orcher har primalsex på en fäll hudar utan problem, t.ex. Jag skulle kunna tycka det var sexigt för att jag föreställer mig att det är passionerat åt det brutala hållet. Två svettskimrande muskulösa kroppar. Oh yeah. Orcher är coola om de görs rätt.

Dvärgar och hobbits är väldigt ocoola. Som funny gimmick funkar de kanske i en spelfilm men att rollspela dem eller känna att jag blir intresserad av dem; nej. Kanske beror det på att jag finner dem fullständigt oattraktiva?

Men det finns jätteuppenbara undantag till denna regel. Jag är fett kär i monster som jag inte ser som alls sexiga men som jag älskar att ha med på olika sätt. Odöda prinsar och drottningar återuppväckta i gamla mausoleum är ju inte sexiga. Men de är coola. Då kan man göra som Ymir gör och säga att Sexy = Cool för att man vill skohorna in regeln om sexig varelse = spelbar varelse. Men då har man ändå faktiskt bara skohornat in den regeln, vad man än säger sen.

 

[Zorbeltuss]

Jag har skrivit en insektsart som har tre olika kön och dom känner nödvändigtvis inte attraktion till varandra.

Mm. Och jag kan tänka mig en ras som reproducerar på grund av att reproduktion helt enkelt är viktig för artens överlevnad, alltså en medvetenhet kring artens fortlevnad - hive-mind t.ex. är ju uppenbar förklaringsmodell. Alternativt en slags insektsvarelse med en drottning som producerar avkomma på löpande band - typ aliens. Sen kan jag föreställa mig att en slags art som reproducerar genom att typ klona sig själva finns. De kanske har sex ändå både med varandra och med sina egna kloner, men har typ blivit helt utan möjlighet till naturlig reproduktion på grund av att den genetiska modifieringen och kloningsprocessen har muterat bort normal reproduktion t.ex. [/quote]
Skulle väl säga att vilja fortleva är en typ av attraktion och jag skulle räkna en hivemind som en stor organism och därmed kan man slänga ut attraktionen för att då vad som ses som sexuell förökning av andra varelser kan ses av hiveminden precis somkönlös förökning av hiveminden.

Men det kanske bara är jag.

/Luna Lovegood

 

[Ymir]

Men det finns jätteuppenbara undantag till denna regel. Jag är fett kär i monster som jag inte ser som alls sexiga men som jag älskar att ha med på olika sätt. Odöda prinsar och drottningar återuppväckta i gamla mausoleum är ju inte sexiga. Men de är coola. Då kan man göra som Ymir gör och säga att Sexy = Cool för att man vill skohorna in regeln om sexig varelse = spelbar varelse. Men då har man ändå faktiskt bara skohornat in den regeln, vad man än säger sen.

Nej, jag tycker inte riktigt det är så enkelt. Saker kan vara konceptuellt koola utan att vara konceptuellt sexiga. Detta är något jag upplever väldigt subtilt och det är därför svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa, tyvärr kommer ett av exemplen vara väldigt obskyrt och sannolikt inget andra läsare haft kontakt med:

Thulsa Doom (Marvel): En odöd ärkemagiker i Conan. Han är sarkastisk, spydig, självsäker, übermäktig, och, viktigt, då han är ett skelett är han på sätt och vis grotesk men inte väldigt grotesk. Det finns nån slags sexighet by proxy när hans beniga händer håller i halvnakna yppiga, bundna människokvinnor han ska till att offra till bisarra glömda gudar. Thulsa Doom är både kool och konceptuellt sexig.

Gimli: Han har koola vapen och kaxig dialog, han är sjukt badass, och röjer orcher snabbare än till och med Legolas. Hans kultur är på sina sätt ganska kool, i det att de bor i ståtliga underjordiska salar med episkt högt i tak och massor av avancerad arkitektur och feta vindlande gruvor. Det är inget fel på -koolheten- hos Gimli. Men...alltså, trad-dvärgar...de är håriga, korta, asexuella, reduceras ofta till comic relief, borderline alkoholister, har stora röda näsor, ölmage, kvinnor existerar knappt i deras samhälle, de spelas av äckelrasisten John Rhys-Davies... alla dessa drag är -osexiga-, och gör Gimli helt otänkbar i en sexuell situation; ens när han blir kysst av Galadriel framstår han bara som stel och/eller töntig. Om det samma hade hänt Thulsa Doom hade man kunnat föreställa sig hur han log inombords och började plotta att krossa hela hennes rike och karva ut hennes hjärta på ett Cthulhu-altare.

Alltså, Thulsa Doom kan lätt användas i situationer man, åtminstone om man hänfaller till lite perversion, kan tänka sig som sexuellt fläckade. Man kan tänka sig hans beniga skeletthänder smekande någon utan att ens hjärna börjar blöda av ansträngningen. Gimli däremot kan bara användas i situationer som involverar orchslakt eller den osexiga typen av matorgier, det vill säga sådana fulla av skäggiga tjockisar som rapar och fiser högljutt och hämningslöst.

 

[Recca]

Jag har skrivit en insektsart som har tre olika kön och dom känner nödvändigtvis inte attraktion till varandra.

Mm. Och jag kan tänka mig en ras som reproducerar på grund av att reproduktion helt enkelt är viktig för artens överlevnad, alltså en medvetenhet kring artens fortlevnad - hive-mind t.ex. är ju uppenbar förklaringsmodell. Alternativt en slags insektsvarelse med en drottning som producerar avkomma på löpande band - typ aliens. Sen kan jag föreställa mig att en slags art som reproducerar genom att typ klona sig själva finns. De kanske har sex ändå både med varandra och med sina egna kloner, men har typ blivit helt utan möjlighet till naturlig reproduktion på grund av att den genetiska modifieringen och kloningsprocessen har muterat bort normal reproduktion t.ex.

Skulle väl säga att vilja fortleva är en typ av attraktion och jag skulle räkna en hivemind som en stor organism och därmed kan man slänga ut attraktionen för att då vad som ses som sexuell förökning av andra varelser kan ses av hiveminden precis somkönlös förökning av hiveminden.

Men det kanske bara är jag.

/Luna Lovegood

Sexuell attraktion är sexuell attraktion. Inte att blanda samman med förmåga att reproducera och medvetenhet om artens fortlevnad (som i sin tur inte ska sammanblandas med omedvetenhet om att den sexuella attraktionen stammar ur natural selection och reproduktion). För du menar att hivemindets vilja till förökning kan vara evolutionens sätt att skapa motsvarigheten till sexuell attraktion för reproduktionens skull. Det kan jag kanske köpa på nåt sätt men jag hade tre exempel och ett av dem var en ras som förlorat förmågan att reproducera på vanlig väg och därmed klonade sig själva och där är ju sexuell attraktion helt väsenskild reproduktion.

 

[Recca]

Men det finns jätteuppenbara undantag till denna regel. Jag är fett kär i monster som jag inte ser som alls sexiga men som jag älskar att ha med på olika sätt. Odöda prinsar och drottningar återuppväckta i gamla mausoleum är ju inte sexiga. Men de är coola. Då kan man göra som Ymir gör och säga att Sexy = Cool för att man vill skohorna in regeln om sexig varelse = spelbar varelse. Men då har man ändå faktiskt bara skohornat in den regeln, vad man än säger sen.

Nej, jag tycker inte riktigt det är så enkelt. Saker kan vara konceptuellt koola utan att vara konceptuellt sexiga. Detta är något jag upplever väldigt subtilt och det är därför svårt att förklara, men jag ska göra mitt bästa, tyvärr kommer ett av exemplen vara väldigt obskyrt och sannolikt inget andra läsare haft kontakt med:

Thulsa Doom (Marvel): En odöd ärkemagiker i Conan. Han är sarkastisk, spydig, självsäker, übermäktig, och, viktigt, då han är ett skelett är han på sätt och vis grotesk men inte väldigt grotesk. Det finns nån slags sexighet by proxy när hans beniga händer håller i halvnakna yppiga, bundna människokvinnor han ska till att offra till bisarra glömda gudar. Thulsa Doom är både kool och konceptuellt sexig.

Gimli: Han har koola vapen och kaxig dialog, han är sjukt badass, och röjer orcher snabbare än till och med Legolas. Hans kultur är på sina sätt ganska kool, i det att de bor i ståtliga underjordiska salar med episkt högt i tak och massor av avancerad arkitektur och feta vindlande gruvor. Det är inget fel på -koolheten- hos Gimli. Men...alltså, trad-dvärgar...de är håriga, korta, asexuella, reduceras ofta till comic relief, borderline alkoholister, har stora röda näsor, ölmage, kvinnor existerar knappt i deras samhälle, de spelas av äckelrasisten John Rhys-Davies... alla dessa drag är -osexiga-, och gör Gimli helt otänkbar i en sexuell situation; ens när han blir kysst av Galadriel framstår han bara som stel och/eller töntig. Om det samma hade hänt Thulsa Doom hade man kunnat föreställa sig hur han log inombords och började plotta att krossa hela hennes rike och karva ut hennes hjärta på ett Cthulhu-altare.

Alltså, Thulsa Doom kan lätt användas i situationer man, åtminstone om man hänfaller till lite perversion, kan tänka sig som sexuellt fläckade. Man kan tänka sig hans beniga skeletthänder smekande någon utan att ens hjärna börjar blöda av ansträngningen. Gimli däremot kan bara användas i situationer som involverar orchslakt eller den osexiga typen av matorgier, det vill säga sådana fulla av skäggiga tjockisar som rapar och fiser högljutt och hämningslöst.

Hahaha.

Men så okay, du menar att jag egentligen tycker att odöda kungar och drottningar återuppväckta i uråldriga mausoleum är konceptuellt sexiga på samma vis som Thulsa Doom (James Earl Jones-varianten). Till skillnad från fisiga dvärgpluttar... Okay, kanske är det så. Men jag vet inte om du har rätt. För jag tycker fan inte att dvärgar är coola. Nånstans. Och hobbits är inte coola på nåt vis alls. Och Gimli är inte cool heller, men även om jag tyckte att Gimli är jättecool så kanske han bara är ett överraskande coolt undantag.

Men jag tycker att dvärgarnas gömda gruvor och häfta underjordiska salar är jättecoola, men det betyder ju ingenting för den rasen. Jag hade ju mycket hellre sett att det bodde alver i de där salarna eller att det var ett omänskligt släkte nu utdött som bodde där. Så fort jag ser en dvärg där inne i de där salarna, till och med om det är en död dvärg, så kommer jag blir mindre intresserad än innan.

 

[Tzeraph]

Personligen gillar jag ofta xenos som på något sätt "makes sense". Varelser med vitaktig hy eftersom de bor under jord exempelvis, eller små, breda varelser på grund av högt atmosfäriskt tryck exempelvis (inte helt säker på att jag har vetenskapen med mig i sista exemplet ).

Men yttre attribut får gärna bero på något eller påverka dess natur på något sätt. Så, om en varelse har fyra armar, vad kan det bero på ochhur har det format varelsen?

Inte något exempel, men lite hur jag tänker

 

[Recca]

Fast jag och Ymir har redan konstaterat att små breda varelser inte är sexiga nog för den här listan.

 

[Tzeraph]

Nu menade jag ju inte med nödvändighet dvärgar