Nekromanti COC Modern-äventyr för få personer

[Krille]

Re: Monsterjakt

"Men är det elitistiskt att uppskatta en mer förtätad stämning?"

Nej. Men det är elitistiskt att hävda att det är "finare" än andra sorter.

"Och är inte att eftersträva en förtätad stämning att sikta "högre"?"

Inte enligt mig, speciellt inte om de som sysslar med det rackar ner på de som inte sysslar med det.

"Jag ställer fortfarande inte upp på din distinktion mellan upplevelser i och utanför spelet."

Du är så illa tvungen. Vi är alla individer, och vad som funkar för dig kan vara gravt nedvärderande, förolämpande, förvärrande eller på annat sätt olämpligt för någon annan.

"Jag har svårt att förstå hur supersoakern hamnar i ett annat sammanhang än det mer monsterslaktiga, men okej, trångsynt av mig."

Du kan ju prova de satiriska, parodiska och humoristiska sammanhangen. Så ja, trångsynt av dig.

"Håller du inte med mig? (bushgrodor)"

Näpp. Man kan säga en hel del om George Bush Jr. Han är rätt ball om man väljer att se honom med glimten i ögat, jefligt oroväckande om man tar honom på allvar, och han säger en hel del lustiga saker.

Men "icke trovärdig"? Onej. Undervärdera aldrig Mannen med Knappen.

" Vad jag vänder mig mot främst är misstänkliggörandet av ångestrollspel. I förlängningen ser jag kopplingen mellan Columbine-skjutningarna och Marilyn Manson komma krypande."

Paranoid?

Nej, det handlar inte om att jag är Didi-quisling eller Manson-hatare. Det handlar om ett personligt tycke och ställningstagande.

Det handlar också om att föra fram lite perspektiv. Det finns en kasse folk (jag inräknat) som inte tycker att ångest (inte ens fiktiv ångest) är vackert, estetiskt eller kulturellt, utan bara påfrestande och obehagligt. Huruvida det beror på att vi redan har haft vår beskärda del av ångest, eller bara anser ångestrollspel som något estetnördigt, är faktiskt vårt problem. Poängen är att i det läget hävda att ångestrollspel är en finare form av rollspel är faktiskt direkt stötande.

Vill du veta en sak? Jag drar inte likheter mellan Columbine och Marilyn Manson. Möjligen drar jag likheter mellan Columbine och intoleransen gentemot de som gillar Marilyn Manson - att det finns en "superklass" som anser sig vara bättre och finare än andra, som har ett moraliskt/estetiskt rättesnöre och rackar ner på dem som inte tillhör superklassen. Ibland känner jag liknande vibbar här på skräckforumet och i andra skräckrollspelssammanhang. Jag gillar skräck (ska förtydligas: i formen av att "bli skrämd", inte i formen av att "ha ångest" eller "slakta monster"). Jag är inte förtjust i intriger och ångest, jag är totalt mot stårytellingen som struktur och fenomen, jag anser att diverse specialförmågor i en del spel inte är annat än superkrafter med konstiga namn, och jag tycker att vampyrer är totalt urtrista och uttjatade annat än som objekt för parodi och satir. Och jag gillar Star Wars. Det gör mig till en Avvikare i "superklassens" ögon. En del har en tendens att racka ner på mig i egenskap av Avvikare.

Så bli inte förvånad om jag då och då lever ut min frustration och gör en slags forummässig Columbine här då och då. Fundera även på varför jag gör det. Jag lovar, det beror inte på det skadliga inflytandet från Star Wars som får mig att tro att jag måste göra uppror mot överheten hela tiden.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Du är så illa tvungen. Vi är alla individer, och vad som funkar för dig kan vara gravt nedvärderande, förolämpande, förvärrande eller på annat sätt olämpligt för någon annan.

Åh, säger du det? Vilket i sin tur också betyder att vad jag gillar är värt att ta hänsyn till eftersom jag, tro det eller ej, i all min kultursnobbism, också är en individ. Går man tillbaka i tråden (och på forumet i stort) kan man nog finna betydligt mer som väger över åt det andra hållet. Faktumet att Vampire befinner sig på ett annat forum talar sitt tydliga språk.

Och folk får spela hur de vill. När de däremot använder forumet för att racka ner på "ångestrollspel" kan de väl komma ihåg din devis.

Du kan ju prova de satiriska, parodiska och humoristiska sammanhangen. Så ja, trångsynt av dig.

Ojdå, där fick du mig.

Men "icke trovärdig"? Onej. Undervärdera aldrig Mannen med Knappen.

Apropå att ta saker ur deras kontext... vad jag sade var att jag i litterär form (i rollspel) inte hade sett Bush som en trovärdig figur (utanför rent humoristiska sammanhang). Nu är han ju i realiteten en källa till stor fruktan, mycket tack vare de knivskarpa rådgivare han omger sig med. Men nog med realpolitik på skräckforumet.

Vill du veta en sak? Jag drar inte likheter mellan Columbine och Marilyn Manson.

Jag visste att det här skulle bli ett problem, men jag tycker att jag skyltade rätt starkt med att jag inte trodde att du gjorde det. Jag analyserade bara en tendens i det du sade som KUNDE ledas åt samma håll. Jag påstår inte att du är en femtekolonnare, jag påstår bara att du resonerar i samma linjer som "våra" motståndare. Hur ska man förhålla sig till dina idéer om att bekämpa vampyrer med autmatvapen som pacifist (vare sig det beror på övertygelse eller erfarenhet av krig)? Det är ju precis lika "omoraliskt" och "stötande".

Det finns en kasse folk (jag inräknat) som inte tycker att ångest (inte ens fiktiv ångest) är vackert, estetiskt eller kulturellt, utan bara påfrestande och obehagligt. Huruvida det beror på att vi redan har haft vår beskärda del av ångest, eller bara anser ångestrollspel som något estetnördigt, är faktiskt vårt problem. Poängen är att i det läget hävda att ångestrollspel är en finare form av rollspel är faktiskt direkt stötande.

1. Det är ett SPEL. Man sitter runt ett bord och låtsas. Det är inte på RIKTIGT. De destruktiva känslorna stannar i SPELET.
2. Det är inte ångestrollspel som är finare, utan rollspel som eftersträvar mer än bara en kvälls underhållning. Estetnördigt? Kutlursnobbigt? För att man tar genrens möjligheter att skapa något på allvar? Är det fel att tycka att en kampanj som folk lägger ner femtio timmars förarbete på är något "finare" än tisdagskvällens kompisomgång MERP (finare här som en värdering av arbetsinsats, inget annat)? Å andra sidan så är både Franz Kafka och Tom Clancy författare. Gör det dem likvärdiga? Är Max Martin och Tjakovskij likvärdiga bara för att de är kompositörer? Allt har sitt värde, men vissa saker är bara större.

Och du har rätt, det är ditt (och andras) problem om ni inte gillar det. Nu har du och jag debatterat det tillräckligt.

det finns en "superklass" som anser sig vara bättre och finare än andra, som har ett moraliskt/estetiskt rättesnöre och rackar ner på dem som inte tillhör superklassen.

Folkligheten gör sig påmind. Jag skulle vilja hävda att du snarare hävdar massans moral om man sätter det i ett större sammanhang. På så sätt för du in den samhälleliga normen (på det vis jag känner igen den från högstadiet och gymnasiet) där de avvikande och kulturellt intresserade sågs som sjuka, svaga och värdelösa. Det är tråkigt om du känner dig utanför i subkulturen, men jag lovar dig att det finns en stor majoritet "där ute" som delar din antipati mot "elitistiska kulturnördar".

Jag är inte förtjust i intriger och ångest, jag är totalt mot stårytellingen som struktur och fenomen, jag anser att diverse specialförmågor i en del spel inte är annat än superkrafter med konstiga namn, och jag tycker att vampyrer är totalt urtrista och uttjatade annat än som objekt för parodi och satir.

Smaka på det: "jag är totalt emot stårytellingen som struktur och fenomen". Vaddå, hotar den den rollspelande ungdomens moral och hobbyns framtid eller? Så man får spela som man vill eller? Du är ju själv medveten om att det bara gäller dina åsikter ("jag tycker...", "jag är inte..." etc.). När folk här börjar tala om att vampyrer inte är otäcka och jag tycker att det hänger på hur de presenteras, är det då min eller din åsikt som är fel? Det är genomgående att du inte kan respektera att jag har erfarenheter som säger att klichéer kan användas konstruktivt, medan jag erkänner att det kräver arbete men att det kan vara värt ett försök.

En del har en tendens att racka ner på mig i egenskap av Avvikare.

Då återstår frågan om att etablera vad som utgör en avvikare. Är du en avvikare? På sätt och vis enligt din egen beskrivning av dig själv i skräckkretsar, dock inte i förhållande till Svensson. Jag har mött dina åsikter om "elitistiska kulturnördar" förut som sagt. Fundera även på det.

 

[Krille]

Re: Monsterjakt

"Åh, säger du det? Vilket i sin tur också betyder att vad jag gillar är värt att ta hänsyn till eftersom jag, tro det eller ej, i all min kultursnobbism, också är en individ."

Jupp. Helt klart. Visar du hänsyn mot mina åsikter så tvekar jag inte att visa hänsyn tillbaks. Men rackar du ner på mina åsikter, då jävlar!

"Och folk får spela hur de vill. När de däremot använder forumet för att racka ner på "ångestrollspel" kan de väl komma ihåg din devis."

Ja, det hoppas jag.

"1. Det är ett SPEL. Man sitter runt ett bord och låtsas. Det är inte på RIKTIGT. De destruktiva känslorna stannar i SPELET."

Sorry. Jag köper inte det argumentet, av erfarenhetsmässiga skäl. En tjej som jag spelade med var utsatt för sexuella övergrepp som liten. När en spelledarperson utsatte hennes rollperson för rätt brutala sexuella påtryckningar så kröp hon (spelaren, alltså) in i sig själv och stängde av. Det tolkade spelledaren som taskigt rollspel och hon bestraffades för det. Han kunde inte förstå att det var ansträngande för henne, med exakt samma argument som du tar upp här: "det är ett spel, det är på låtsas, det är inte på riktigt". Jag höll på att nita den jäveln! Maken till okänslighet får man leta efter. Ingen av oss spelade med den spelledaren något mer.

Det är inte den enda erfarenheten av den typen som jag har. I grund och botten så slutar det med samma konstaterande: vad som är på låtsas spelar ingen som helst jota om det uppfattas som anstötligt. Jag har haft tillräckigt med ångest - verklig ångest - i mitt liv. Ångest i rollspel associerar jag alldeles för starkt med den ångesten. Försök inte tvinga in åsikten att jag måste acceptera det eftersom det är på låtsas, för det gör jag helt enkelt inte. Och försöker du få in sånt och vi sitter i samma spelrum så kommer jag antingen kasta ut dig eller dra själv, beroende på om det är hos mig eller någon annan vi spelar.

"2. Det är inte ångestrollspel som är finare, utan rollspel som eftersträvar mer än bara en kvälls underhållning."

Det är inga problem att få "mer än en kvälls underhållning" med rollspel, och det utan ångest. Prova culture gaming, till exempel. Eller episka kampanjer. Eller rollspel med konsekvenser av rollpersonernas handlingar. Eller att skriva ett rollspel. Samtliga ger bra mycket mer än "en kvälls underhållning" utan ångest, och ingen av dem är egentligen finare än ångest, eller för den delen en kvälls tunnelröj. Däremot tycker jag att culture gaming, episka kampanjer och rollspelsskapande - och tunnelröj - är fan så mycket trevligare än ångest.

"Folkligheten gör sig påmind."

Liberalen, snarare. Det handlar inte om massans moral utan om individens val. Låt mig avgöra vad jag tycker om och låt mig få ha den åsikten ifred, utan att bli idiotförklarad av kultursnobbar.

"Smaka på det: "jag är totalt emot stårytellingen som struktur och fenomen". Vaddå, hotar den den rollspelande ungdomens moral och hobbyns framtid eller?"

...och där övertolkade han det. Du får gärna stårytella hur mycket du vill, men själv avskyr jag det och vill inte tvingas att ta i det med asbestdräkt och polisens bombrobot. Detta tillsammans med konvents-Sveriges tendens att ha mer och mer friformsscenarier på konvent har gjort att jag har dragit igång en egen motaktion, Konventsutmaningen, inte för att bli av med stårytelling och friform, utan för att det inte enbart ska finnas stårytelling och friform på konvent och för att jag ska få möjlighet att spela rollspel på konvent utan att tvingas välja mellan friform, friform, friform och Western.

Syssla gärna med stårytelling, men ge mig åtminstone möjligheten att spela rollspel utan skiten.

"Då återstår frågan om att etablera vad som utgör en avvikare. Är du en avvikare? På sätt och vis enligt din egen beskrivning av dig själv i skräckkretsar, dock inte i förhållande till Svensson. Jag har mött dina åsikter om "elitistiska kulturnördar" förut som sagt. Fundera även på det.

...då kan du ju fundera på varför även Svensson anser att jag är en farlig styckmördare, och varför det finns så få Svenssons i min bekantskapskrets.

Dessutom kan du ju fundera på varför du har mött åsikter om "elitistiska kulturnördar". De åsikterna skulle vara bra mycket mer sällsynta om kulturnördarna var mindre elitistiska.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Jupp. Helt klart. Visar du hänsyn mot mina åsikter så tvekar jag inte att visa hänsyn tillbaks. Men rackar du ner på mina åsikter, då jävlar!

Agreed. Och båda känner sig förfördelade. Illa för oss.

Ingen av oss spelade med den spelledaren något mer.

Helt rätt beslut. Jag spelar bara ångestrollspel med folk jag känner mycket väl, en av dem har jag spelat med i tio år (och alla former av rollspel), en annan är en före detta flickvän. Jag framhåller alltid det som ett nödvändigt krav för att skiten alls ska fungera. Jag brukar också flagga för att saker och ting kommer bli tunga.

Försök inte tvinga in åsikten att jag måste acceptera det eftersom det är på låtsas, för det gör jag helt enkelt inte. Och försöker du få in sånt och vi sitter i samma spelrum så kommer jag antingen kasta ut dig eller dra själv, beroende på om det är hos mig eller någon annan vi spelar

1. Det enda jag försöker tvinga dig att göra är att acceptera att det finns, och att det är upp till dem som sysselsätter sig med det att ta ansvar för sina egna handlingar (uttalad liberal som du är borde det argumentet funka).
2. Det skulle aldrig falla mig in att spela utan fullt motiverade spelare. Det innebär att vi är överens om att det kan hända tunga saker. Tvång är alltså uteslutet.

Så länge alla är med om reglerna ("det är ett SPEL") ser jag inga problem. Att man kan uppleva starka känslostormar som av vilken annan kulturupplevelse som helst ser jag ingen fara i. Jag råkar uppskatta ångestladdad kultur, att jag gilalr mörka rollspel är väl helt i linje med det?

vad som är på låtsas spelar ingen som helst jota om det uppfattas som anstötligt.

Av dem som är med eller de som står vid sidan av?

Det är inga problem att få "mer än en kvälls underhållning" med rollspel, och det utan ångest.

Visst, där är jag helt med. Jag råkar bara uppskatta ångesten. Jag får en känsla av att du försöker frälsa mig, vilekt nog är en dödfödd mission när det gäller ett Joy Division-fan.

Liberalen, snarare. Det handlar inte om massans moral utan om individens val. Låt mig avgöra vad jag tycker om och låt mig få ha den åsikten ifred, utan att bli idiotförklarad av kultursnobbar.

Fast det finns en tendens att idiotförklara "kultursnobbar" i alla dina inlägg som använder det ordet. Jag upplever snarare att dina våldsamma attacker mot ångestrollspel döljer en tendens till ett dominansbehov. Om nu folk väljer ångestrollspel är det ju individens val. Din smak faller här mer i linje med massan. Oavsett vad du tycker om det eller inte.

Du undviker att svara på frågan om det är skillnad mellan Kafka och Clancy. Är det det? Eller är man "kultursnobbig" om man hävdar Karin Boye över Margit Sandemo?

Syssla gärna med stårytelling, men ge mig åtminstone möjligheten att spela rollspel utan skiten.

Jag spelar uteslutande med regler nu för tiden - dock i skräckrollspel som CoC och Kult. Storytellingsystemet tycker jag är undermåligt. Friform pysslade jag mycket med under gymnasiet och strax därefter, men tärningarna återvann mig senare. Jag gillar alternativ på rollspelsfronten, men förra året på GothCon spelade jag nog mest med tärningar. Är det inte förändring på gång?

Dessutom kan du ju fundera på varför du har mött åsikter om "elitistiska kulturnördar". De åsikterna skulle vara bra mycket mer sällsynta om kulturnördarna var mindre elitistiska.

He he. Vad kom först - hönan eller ägget? Var kulturnördarna elitister först och blev illa omtyckta sedan? Jag tror att många "kulturnördar" delar min erfarenhet som uppväxt i en småstad: har man avvikande intressen passar man inte in, och är man egen så förutsätter alla att man tror att man är bättre än alla andra. Jag ville ha min skit i fred, det betydde att jag var elitist och överlägsen enligt mina klasskamrater. Jag ahr aldrig varit mobbad, men aldrig passat in. Det bekymrar mig inte. Och visst gör det mig elitistisk, jag bekymrar mig inte riktigt om andras intressen så länge de inte stör mina (i stort sett).

Kort och gott: jag är säkert elitist. Varför stör det folk? De behöver inte bry mig om vad jag håller på med, jag bryr mig ju inte om deras business.

...då kan du ju fundera på varför även Svensson anser att jag är en farlig styckmördare, och varför det finns så få Svenssons i min bekantskapskrets.

Två alternativa svar på den frågan:

1. Det är kultursnobbiga ångestrollspelare som gett rollspel dåligt rykte vilket gör att de Svenssons uppskattning du vill ha undanhålls dig. Därför måste ångestrollspel bort.
2. Du tycker att Svenssons är tråkiga och du är en elitist.

Varsågod och välj.

 

[Selly]

Re: Monsterjakt

"Jag upplever snarare att dina våldsamma attacker mot ångestrollspel döljer en tendens till ett dominansbehov."

Urgh, femörespsykologen i farten...uttrycket "nobody likes a smartass" poppar upp i skallen. No offense (tro det eller ej), men folk brukar i regel inte uppskatta när andra försöker "upplysa" dem om deras egna undermedvetna tendenser.

"...är man "kultursnobbig" om man hävdar Karin Boye över Margit Sandemo?"

Tillhör man pöbeln om man hävdar det motsatta?

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

folk brukar i regel inte uppskatta när andra försöker "upplysa" dem om deras egna undermedvetna tendenser.

Vem har sagt något om undermedvetna tendenser?

femörespsykologen i farten

Vad vet du om det? Drog du den slutsatsen av att läsa hela mitt inlägg eller nöjde du dig med de bitar du citerar?

Tillhör man pöbeln om man hävdar det motsatta?

Finns det en pöbel? Det är liksom frågans kärna.

 

[Selly]

Re: Monsterjakt

"Vem har sagt något om undermedvetna tendenser?"

Tja...du?

"Vad vet du om det? Drog du den slutsatsen av att läsa hela mitt inlägg eller nöjde du dig med de bitar du citerar?"

Jag drog den slutsatsen av alla inlägg du skrivit i denna monstertråd. Anledningen till att jag bara citerade valda delar och inte allt du skrev bör vara uppenbar. Så på frågan "vad jag vet om det" svarar jag: "tillräckligt".

"Finns det en pöbel? Det är liksom frågans kärna."

Yep, och jag var nyfiken på vad du skulle svara. Jag kan dock gissa, så du behöver inte göra det.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Tja...du?

Nix. Jag använde inte ordet "undermedveten".

Jag drog den slutsatsen av alla inlägg du skrivit i denna monstertråd. Anledningen till att jag bara citerade valda delar och inte allt du skrev bör vara uppenbar. Så på frågan "vad jag vet om det" svarar jag: "tillräckligt".

1. Jag trodde inte att någon annan brydde sig, tack för det.
2. Tack för att du känner ett behov att uttrycka dina åsikter, jag värderar dem mycket högt.
3. Jag frågade inte om du citerade hela mitt inlägg utan om du läst det.
4. Fint att du kan dra så stora slutsatser om mig utifrån innehållet i en tråd.

Yep, och jag var nyfiken på vad du skulle svara. Jag kan dock gissa, så du behöver inte göra det.

Ditt användande av ordet "pöbel" innebär antagligen att du anser att en sådan finns. Det gör inte jag. Däremot anser jag att det föreligger en kulturell kvalitetsskillnad mellan Sandemo och Boye. Vad jag var nyfiken på var om Krille ansåg att det var skillnad på Max Martin och Tjakovskij och liknande. Ja, jag anser det. Snobbigt? Kanske, men inte mer snobbigt än att uttrycka sitt förakt för "kultursnobbar" eller "friformspretton".

 

[Selly]

Re: Monsterjakt

"Nix. Jag använde inte ordet "undermedveten"."

Oops, my mistake. Stryk det ordet och fokusera på resten av det jag skrev då, helt enkelt.

"1. Jag trodde inte att någon annan brydde sig, tack för det.
2. Tack för att du känner ett behov att uttrycka dina åsikter, jag värderar dem mycket högt.
3. Jag frågade inte om du citerade hela mitt inlägg utan om du läst det.
4. Fint att du kan dra så stora slutsatser om mig utifrån innehållet i en tråd."

1. Jag bryr mig om de flesta långkörare.
2. Det är ett forum. Ifall du vill kritisera mig, kör hårt, men kom med nåt bättre än "lägg dig inte i min diskussion!!!", tack.
3. Det var pga att jag inte citerade hela ditt inlägg som du frågade.
4. Visst är det?

"Ditt användande av ordet "pöbel" innebär antagligen att du anser att en sådan finns."

Ett spefullt svar: Ditt användande av ordet "vampyr" innebär antagligen att du anser att en sådan finns.
Ett mindre spefullt svar: Inte i rollspelssammanhang. Tycker man att det är roligt att kobolda så får man väl göra det. Tycker man att det är kul att springa runt och leka detektiv för att sen bli slaktad av en övermäktig blobb så får man väl göra det. Tycker man att ångest är intressant/vackert/kul så får man väl tycka det. Jag gillar ingen av de där tre, men det är min åsikt, och jag påstår inte att det är Den Enda Eviga Sanningen.

"Vad jag var nyfiken på var om Krille ansåg att det var skillnad på Max Martin och Tjakovskij och liknande. Ja, jag anser det."

Jag lyssnar själv betydligt hellre på Ayumi Hamasaki (japansk pop) än på Mozart. Den senare var onekligen en större musiker, men stilen är inte riktigt min grej (jag föredrar Beethoven i så fall, men det hade inte varit en lika bra jämförelse). Jag tycker inte att det är någotdera är "finare" att lyssna på än det andra.

 

[entomophobiac]

Re: Monsterjakt

En fråga bara, Krille:

Om vi skulle anta att den genomsnittlige människan, eller egentligen vilken människa som helst, skulle bemöta det som en typisk rollperson stöter på i ett skräckspel, skulle han eller hon då göra något åt det?

Svaret är nej. Arketypiskt tillvägagångssätt skulle vara att ignorera eller springa iväg ifrån problemet. Många problem får fortsätta vara problem, och folk vänder istället bara bort huvudet för att det är för jobbigt att göra något åt saken. Jag menar, hur många har inte resonerat så när det gäller att städa sitt rum? Och i min mening är det mycket jobbigare att bli av med en ilsken Shoggoth än att städa ett litet kyffe...

Oftast spelar man dessutom i skräckspel antingen vanliga eller helt enkelt alldagliga individer. Personer med ordinära egenskaper under ordinära omständigheter. Det är därför skräck blir skräck - möjligheten att kunna associera till det som inträffar för att det ter sig verkligare än att jaga efter orcher ridandes på flygande örnar.

Så "att göra något åt det" skulle nog bara inträffa i det fall där det verkligen MÅSTE göras något åt problemet ifråga. Annars vänder nog de flesta bort blicken...

(Not: I CoC bränns det ju dessutom när man gör saker mot Mythos. Man förlorar Sanity, en detalj som sällan uppmuntrar individer att fortsätta.)

 

[Krille]

Re: Monsterjakt

"Av dem som är med eller de som står vid sidan av?"

Framförallt av de som är med, men även av dem som står vid sidan av om de märker att de som är med mår dåligt av det.

"Visst, där är jag helt med. Jag råkar bara uppskatta ångesten. Jag får en känsla av att du försöker frälsa mig, vilekt nog är en dödfödd mission när det gäller ett Joy Division-fan."

Tja, det ligger väl i linje med att du har försökt frälsa mig om ångestens överlägsenhet. En rätt dödfödd mission när det gäller en fiver och Star Wars-fan.

"Fast det finns en tendens att idiotförklara "kultursnobbar" i alla dina inlägg som använder det ordet."

Jupp, men bara de kultursnobbar som idiotförklarar pöbeln på grund av att pöbeln inte är kultursnobbar.

"Du undviker att svara på frågan om det är skillnad mellan Kafka och Clancy."

Jag ansåg bara att det var onödigt att svara explicit på frågan, eftersom den redan är besvarad i generella termer. Men eftersom du envisas: självklart är det skillnad. Det är två helt skilda författare som skriver på två helt olika sätt med två helt olika stilar. Kafka är mer svårtillgängligt och Clancy är mer populistiskt. Men är den ena finare än den andra? Nej. Det enda som gör Kafka finare är kultursnobbarna som hävdar att Kafka är finare. Själv föredrar jag Clancy varenda dag - han får mig i alla fall inte att må dåligt.

"De behöver inte bry mig om vad jag håller på med, jag bryr mig ju inte om deras business."

Och varför har du då spenderat hela den här tråden med att försöka övertyga mig om att du spelar mycket bättre än mig eftersom du har ångest i dina spelsessioner och jag inte har det? Elitism innebär inte att ha avvikande intressen. Elitism innebär att man anser att ens avvikande intressen är finare än omgivningens mainstream-intressen. Inte bara mer uppskattat av en själv, utan "finare", "djupare", "på en högre nivå" eller "mer än nöje för stunden". Alla dessa uttryck höjer det egna intresset över omgivningens eller nedvärderar omgivningens. Det vill säga, precis det som du har givit uttryck åt.

Elitismens har ett hönan-och-ägget-samband med dess raka motsats, icke-accepterande av det avvikande (även känt som "xenofobi"). Man kan inte säga vilken som kom först, men de förstärker varandra. Pöbeln och kultursnobbarna slits mer och mer isär. Ingen av tendenserna är särskilt omtyckt av mig.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Oops, my mistake. Stryk det ordet och fokusera på resten av det jag skrev då, helt enkelt.

Vilket inte stämmer då du baserar inlägget på intolkning av ett uttryck som inte finns där.

1. Jag bryr mig om de flesta långkörare.

Bra. Jag själv brukar inte orka med idioter som tuggar sina argument om och om igen. Det hedrar dig (och nu menar jag allvar).

2. Det är ett forum. Ifall du vill kritisera mig, kör hårt, men kom med nåt bättre än "lägg dig inte i min diskussion!!!", tack.

Det gällde din karakterisering av mig som "femörespsykolog".

3. Det var pga att jag inte citerade hela ditt inlägg som du frågade.

Jasså, du vet VARFÖR jag frågade? Tja, du har fel. Jag frågade därför att jag tycker att du valde att koncentrera dig på en mycket begränsad del av det jag skrev. Vad du skriver längre ned tyder på att du och jag delar vissa uppfattningar.

4. Visst är det?

Kanske det, vad vet jag.

Ett mindre spefullt svar: Inte i rollspelssammanhang. Tycker man att det är roligt att kobolda så får man väl göra det. Tycker man att det är kul att springa runt och leka detektiv för att sen bli slaktad av en övermäktig blobb så får man väl göra det. Tycker man att ångest är intressant/vackert/kul så får man väl tycka det. Jag gillar ingen av de där tre, men det är min åsikt, och jag påstår inte att det är Den Enda Eviga Sanningen.

Härligt. Då är vi överens. Så här skrev jag i svaret precis innan det inlägg du kommenterade:

Och folk får spela hur de vill. När de däremot använder forumet för att racka ner på "ångestrollspel" kan de väl komma ihåg din devis.

Orsaken till mitt ivriga försvar av ångestrollspel är formuleringar i stil med "jag förstår inte poängen med att sitta och låtsas en känsla en hel kväll" och "det finns så mycket ångest i verkligheten, varför spela det?". Jag tycker inte att dessa formuleringar uttyds "man får spela hur man vill". Det första kan tolkas som ett angrepp på rollspel som form, och det är bara fånigt. Det andra är i sin stillsamhet farligare för att det vilar på samma logik som Didi och vapendragare utnyttjar: rollspel är farligt därför att det sysslar med mörka ämnen. Det är inte uttalat så, men subtexten är uppenbar. Ifrågasätt gärna andra former av spel, men när det jag gillar omnämns i nedsättande termer försvarar jag det ibland. Och om jag kallas "femörespsykolog" för att jag analyserar min meningsmotståndares argumentation kan jag ta det.

"Dominansbehovet" gällde Krilles behov av att framhålla att ångestrollspel var något dåligt. Det var knappast något jag bara föreställde mig.

Jag lyssnar själv betydligt hellre på Ayumi Hamasaki (japansk pop) än på Mozart. Den senare var onekligen en större musiker, men stilen är inte riktigt min grej (jag föredrar Beethoven i så fall, men det hade inte varit en lika bra jämförelse). Jag tycker inte att det är någotdera är "finare" att lyssna på än det andra.

Tja, personligen tycker jag att det är "finare" med folk som lyssnar på Beethoven (jag står inte ut med Mozart) än folk som lyssnar på Britney Spears. Chansen att vi "kultursnobbar" ska ha något meningsfullt att säga varandra är aningen större än att vi ska ha något gemensamt med "popoffer". Men det där är ju naturligtvis en subjektiv värdering. Och elitistisk. Den är inte uteslutande - folk får lyssna på vad de vill, och vill de lyssna på "min" musik får de gärna göra det - men den gör åtskillnad. Och god demokrat som jag är tolererar jag att folk gör åtskillnad vad det gäller mig också. Däremot finns det i samhället en etablerad norm som säger att vissa saker är finare än andra (Boye är finare än Sandemo t.ex.). Den kan jag väl delvis ställa upp på, och det innebär väl att man också delvis ser ned på Sandemos läsare. De behöver dock inte gilla mig eller det jag håller på med och då är väl allt frid och fröjd så länge ingen av oss börjar anordna bokbål? Eddings är ju ingen Tolkien, men folk får gärna läsa honom om de vill. Själv har jag slösat nog med tid på kassa fantasyförfattare.

 

[Krille]

Re: Monsterjakt

• Vända benen i vädret och helt enkelt ge upp.
• Fly.
• Försöka få hjälp.
• Göra något åt saken.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Framförallt av de som är med, men även av dem som står vid sidan av om de märker att de som är med mår dåligt av det.

Ursäkta en dum fråga, men vilka "innocent bystanders" brukar du ha närvarande när du spelar? Nåja, visst, man bör inte spela något man tycker är obehagligt (på fel sätt s.a.s.). Men den här problematiken återkommer i alla skräcksammanhang, vare sig på bio, i böcker eller rollspel: "Varför vill du må dåligt för?" "Jag vill inte må dåligt, jag gillar det bara." "Varför?" "Jaa du...". Att försöka förklara för morsan varför man gillar skräckfilm liksom...

Tja, det ligger väl i linje med att du har försökt frälsa mig om ångestens överlägsenhet. En rätt dödfödd mission när det gäller en fiver och Star Wars-fan.

Vi borde nog döpa om tråden till "taskig kommunikation". Trobergs domslut talar väl sitt tydliga språk. Mitt fokus på ångestrolslpelen har berott på en tendens jag tycker mig ha sett i forumet att konsekvent ifrågasätta och nedvärdera den formen av rollspel. Jag tyckte också att du ifrågasatte formen på ett farligt sätt, dvs genom att attackera mig med argument med tendens åt att blanda samman spel och verklighet. There is only Didi that way...

Men är den ena finare än den andra? Nej. Det enda som gör Kafka finare är kultursnobbarna som hävdar att Kafka är finare. Själv föredrar jag Clancy varenda dag - han får mig i alla fall inte att må dåligt.

På gymnasiet ifrågasatte en klasskamrat till mig varför vi bara läste så tråkiga böcker på litteraturhistorien. Han ville läsa Clancy och Forsyth istället. Det fick han inte. Det finns en "kanon" där vissa författare hamnar, och det finsn kanske ett skäl till det. Frågar du mig föreligger det en skillnad mellan konst och underhållning. Det betyder inte att all konst är bra och all underhållning är dålig, men däri ligger en värdeskillnad. Be mig inte dra en absolut gräns bara.

Och varför har du då spenderat hela den här tråden med att försöka övertyga mig om att du spelar mycket bättre än mig eftersom du har ångest i dina spelsessioner och jag inte har det?

Har jag det? Det är inte min upplevelse. Som jag ser det har jag försvarat en genres uttryckssätt när vi diskuterat ångestrollspel. Sedan skedde det en olycklig glidning där ångestrollspel blev en symbol för rollspel som ville mer än bara underhållning för stunden för mig. Där tappade jag nog bort dig vilket ledde till att vi pratade förbi varandra. Jag borde nog ha varit mer tydlig men sådant händer i diskussioner.

Inte bara mer uppskattat av en själv, utan "finare", "djupare", "på en högre nivå" eller "mer än nöje för stunden".

Det där gällde ju framförallt nedlagt arbete (det förklarade jag ju) och vad man får ut av det. Objektiva markörer redo att fyllas med subjektivt innehåll som vilken kulturprodukt som helst alltså.

Pöbeln och kultursnobbarna

Är båda nedsättande termer. Jag skulle vilja säga att användandet av åtminstone "pöbeln" innebär elitism, vare sig man vill eller inte.

 

[Krille]

Re: Monsterjakt

"Orsaken till mitt ivriga försvar av ångestrollspel är formuleringar i stil med "jag förstår inte poängen med att sitta och låtsas en känsla en hel kväll" och "det finns så mycket ångest i verkligheten, varför spela det?". Jag tycker inte att dessa formuleringar uttyds "man får spela hur man vill". Det första kan tolkas som ett angrepp på rollspel som form, och det är bara fånigt. Det andra är i sin stillsamhet farligare för att det vilar på samma logik som Didi och vapendragare utnyttjar: rollspel är farligt därför att det sysslar med mörka ämnen. Det är inte uttalat så, men subtexten är uppenbar. Ifrågasätt gärna andra former av spel, men när det jag gillar omnämns i nedsättande termer försvarar jag det ibland. Och om jag kallas "femörespsykolog" för att jag analyserar min meningsmotståndares argumentation kan jag ta det."

Det är skillnad på att analysera och överanalysera.

Det som förvånade mig mest är hur fel överanalyser oftast blir. Det krävdes mer eller mindre en direkt pekpinne för att den satiriska undertonen av supersoakern med helig vitlökssoppa skulle nå fram - innan dess var den ju ett allvarligt symptom på monsterslaktskräckspel.

Den uppenbara subtexten är för övrigt fel. Antiångest-inläggen kom som en reaktion på "men rollspelar du inte riktigt, pojk"-inläggen, som uppstod för att någon inte ville acceptera popkulturens influens på vampyrjaktmetoder, som i sin tur uppstod för att någon inte uppfattade satiren i supersoakern med helig vitlök.

Fast tycker du att det är roligt att överanalysera ska du väl få göra det. Hävda bara inte att överanalysen är Sanning, bara. För den är faktiskt totalt skev, i alla fall i det här fallet.

 

[Korpen]

Re: Monsterjakt

Beträffande rollspel och känslor: Om man i spelet utsätter sig/blir utsatt för obehagliga och/eller smärtsamma händelser som är snarlika till vad man upplevt i verkliga livet, då upphör käslorna att "bara var i spelet", man asocierar istället till vad man upplevt själv. Det som gör att man kan vilja spela känslor som ångest är att man har distans till upplevelsen och känslan. Om man ska rollspela ett övergrepp som man upplevt (behöver inte vara övergrepp, kan även vara t.ex. höjdskräck) så finns inte den distansen, man upplever sin EGEN smärta och ångest, vilket inte är trevligt... det är då man slår av helt och fullt, det är nämnligen inte det minsta roligt att genomgå traumat en gång till.

 

[Troberg]

Re: Monsterjakt

Trobergs domslut talar väl sitt tydliga språk.

Var det tydligt? Hur kunde jag misslyckas så totalt?

Jag tycker tråden har spårat ur när den gick över i pöbel och kultursnobberi. Dessutom fastnade den i rant-mode för cirka 50 inlägg sedan. Hade det varit jag och Black Dwarf som diskuterade så skulle den varit låst för länge sedan.

Dags att droppa det och vara överens om att ni tycker olika?

Det sagt så måste jag säga att det finns saker som är bättre kultur än annat. Kafka är bättre kultur än Clancy eller Koontz, även om de läses mer. Diamanda Galas är bättre kultur än Britney Spears, även om hon är mer svårlyssnad och har färre fans. Jag kan inte sätta fingret på vad som gör kultur bra eller dålig, men ingredienser som nyskapande, kreativ, unik, tänkvärd, bitsk, välgenomförd och intellektuellt provokativ är några av ingredienserna i kulturstuvningen (för mig).

I slutänden tror jag att det är en fråga om Occamism. Dålig kultur tillför inget som inte redan finns eller inget som behövs. Alltså är den överflödig och man kan välja att ignorera den utan risk att missa något. Bra kultur tillför ett värde och om man inte tar till sig den missar man något. Läser man en bok av Koontz så skulle man lika gärna kunna ha läst en King, en Masterton eller någon av att hundratal andra författare. Läser man en Kafka eller en Poe så är det något man inte kunde tagit till sig någon annanstans.

 

[Krille]

Re: Monsterjakt

"Frågar du mig föreligger det en skillnad mellan konst och underhållning."

Ja, men är det en värdeskillnad eller en artskillnad? Jag hävdar att det är en artskillnad. Värdeskillnaden är på sin höjd subjektiv.

"Har jag det? Det är inte min upplevelse."

Frasen "överlägset alla andra former av rollspel" kanske ringer en klocka?

"Är båda nedsättande termer. Jag skulle vilja säga att användandet av åtminstone "pöbeln" innebär elitism, vare sig man vill eller inte."

Jupp. Och det var du som använde den.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Den uppenbara subtexten är för övrigt fel.

Det är samma argumentationslinje.

Det krävdes mer eller mindre en direkt pekpinne för att den satiriska undertonen av supersoakern med helig vitlökssoppa skulle nå fram - innan dess var den ju ett allvarligt symptom på monsterslaktskräckspel.

Jodå, jag förstod nog vad du var ute efter från början. Vad jag inte förstod var relevansen av satiren i sammanhanget. Min pekpinne (som antagligen var för svår) gällde att du utgick från en logik som sade att vampyren är omöjlig i skräcksammanhang för DU inte tycker den är otäck. Kan du hävda något annat?

Antiångest-inläggen kom som en reaktion på "men rollspelar du inte riktigt, pojk"-inläggen, som uppstod för att någon inte ville acceptera popkulturens influens på vampyrjaktmetoder, som i sin tur uppstod för att någon inte uppfattade satiren i supersoakern med helig vitlök.

Det råder en viss inflation i satirgenren. På något sätt har det begreppet blviit ett sätt för folk att komma undan lindrigt genoma tt bara säga "men vaddå, det var ju satir". Visst förstår jag att du ahde ett humoristiskt uppsåt. Vad var poängen? Ifrågasatte du vampyren som skräckfenomen mindre för att du skämtade om den? Vad jag försökte göra var att placera vampyren i det enskilda sammanhanget och föra en diskussion, och du säger att du bara skämtade? Kul.

Hävda bara inte att överanalysen är Sanning, bara. För den är faktiskt totalt skev, i alla fall i det här fallet.

Är den? Var någonstans? Tyckte du inte att ångestrollspel var obehagligt och uttryckte du inte oförståelse inför ångestrollspel för att "det finns så mycket ångest på riktigt"? Visa mig var jag har skrivit att ångestrollspel är det enda sättet att spela rollspel jag tolererar. Om du grnaskar vår diskussion tror jag att du finenr minst lika mycket överanalys i din ände som i min. Det är inte jag som har försökt misstänkliggöra en form av rollspel genom att hänvisa till folks oförmåga att skilja på spel och verklighet.

 

[Ghoulz]

Re: Monsterjakt

Jag är inte säker på att det gäller alla trauman. Trauman som behandlats och övervunnits kanske kan överlevas i rolslpelssammanhang. Men det är upp till den enskilde att avgöra. Jag spelar bara tunga saker med folk jag känner och som vet vad som gäller. Att sätta upp några universella regler kring vad man får göra i rollspel tror jag är meningslöst, men man bör ju spela med visst omdöme naturligtvis.