Re: Monsterjakt
Det handlade om att jag ogillar när folk leker psykologer. Men vi kan släppa just den delen
Okej, vi släpper det. Men jag hävdar fortfarande att du baserade karaktäriseringen av mig som femörespsykolog på felaktigheter. Nåja, det får jag väl ta antar jag.
Att säga "jag förstår inte poängen med ångestrollspel" är väl om något att uttrycka en högst personlig åsikt? Om Krille inte gör det så gör han inte det, helt enkelt. Jag gör det inte heller, ärligt talat. Det innebär inte att jag ser ner på folk som spelar det, eller att jag anser att de borde förbjudas. Det betyder bara att jag själv inte har nån lust att spela det.
Det var itne Krille som sade just det, det var Chrull och det är därifrån den här diskussionen stammar. Jag gissar att en hel del missförstånd kunnat undvikas om jag inte varit ensam mot ett antal personer som argumenterat i skift. Jag har visserligen vindlagt mig om att försöka hålla mig till de enskilda diskussionernas ämne, men jag har också varit öppen med att min diskussion utgår från ett större sammanhang än just den enskilda konversationen.
Och jag tror vi läste citatet på olika sätt. Du såg "ingen poäng med ångestrollspel", jag såg "ingen poäng att låtsas". Förstår du nu varför jag blev irriterad? Personlig åsikt, säkert, men inskränkt. Personligen är jag övertygad om att det går att skrämmas inte bara i Eon och Neotech utan även i etablerade skräckrollspel - och det beror på att folk låtsas. I sin helhet gäldle f.ö. citatet inte bara ångest utan även skräck - "varför sitta och spela rädd en hel kväll?".
"det finns så mycket ångest i verkligheten, varför spela det?" tycker jag inte heller är nåt konstigt uttalande. Det handlar fortfarande om personliga åsikter och erfarenheter. Kopplingen till Didi ser jag faktiskt inte. Subtexten är inte särskilt uppenbar enligt mig, kanske för att det var Krille som skrev det. "rollspel är farligt för att det berör mörka ämnen" är inte riktigt samma sak som "ångestrollspel är tråkiga för att de berör känslor som kan kopplas till dåliga personliga erfarenheter"
Det är samma sak när man vill utsträcka de dåliga personliga erfarenheterna till andra. Krilles exempel med de sexuella övergreppen kändes, ärligt talat, som hämtat ur De övergivnas armé. Och det menar jag inte som något nedlåtande, för en gågns skull försöker jag kreativt reda ut något här. Erfarenheten med den dålige spelledaren (ja, jag kallar att inte hantera signaler från sina spelare och utsätta dem för saker de inte vill vara med om för dåligt spelledande - jag skulle vilja använda grövre uttryck men skit samma) är en personlig erfarenhet. Att föreslå att jag inte skulle ha tänkt på sådana saker och vara ens i närheten av en sådan idiots beteende uppfattar jag som stötande. Inse att dåliga personliga erfarenheter inte kan göras till norm. Att resonera "jag gillar det inte" är en annan sak än att upplysa andra om att det de håller på med kan vara farligt.
Om Krille vill framhålla att han själv anser att ångestrollspel är dåligt, fine by me. Nåt annat har jag då inte tolkat det som.
Okej, då måste jag ha snedkopplat någonstans kring upplysningarna om att det kunde ha varit farligt. När det gäller någon stils överlägsenhet så upprepar jag vad jag har sagt till Krille: det gäller inte ångestrollspelens överlägsenhet över vad jag nu föreställer mig hans favoritstil är, utan de genomarbetade (och vågar jag säga "konstnärliga" utan att bli brännmärkt?) äventyren som är "bättre" än kompiskvällens fyra timmars light-äventyrande. Det oavsett innehåll. också det är en subjektiv uppfattning (och i min subjektiva uppfattning betyder inte att något är bättre än det andra att det andra är värdelöst).
Det är den där etablerade normen jag är emot. Förr var det en etablerad norm att man var finare om man hade rätt efternamn (vill man vara krass så kan man väl hävda att det fortfarande är så). Jag anser helt enkelt inte att man är finare för att man har rätt kläder, rätt intressen, lyssnar på rätt musik, har rätt hudfärg, etc... Och nej, jag anklagar dig inte för att vara rasist. Jag tog med det för att illustrera min poäng.
Jag är helt med dig, dock kan jag inte riktigt vända mig emot normen om det "finare". När den är förtryckande är den dålig, när den är uppmuntrande är den bra. Att säga att normen som helhet i alla lägen är fel är att likställa Bingolotto med Kungliga dramaten. Även om det säkert (ur min synvinkel) finns bättre scener än Dramaten så känns teater ändå som något Större än Bingolotto. Konst är något artskilt från underhållning.
