Nekromanti Comics! Tips!

[chrull]

Nu var det ett tag sedan vi hade en tråd om serietidningar. Så här har vi en.

Jag tänkte passa på att tipsa om lite av vad jag läst nyligen. Kom gärna med egna tips, men jag skulle uppskatta om:

• Vi i den här tråden bara tipsar om serier som är relativt nya. Inga tips om Sandman eller Dark Knight Returns eller Ultimate X-Men #1. Sådana trådar har vi med jämna mellanrum och det tipsas nästan alltid om samma serier och ofta av samma personer.
• Vi håller mängden klassiska tights och capes till ett minimum. Marvel och DC gör fortfarande sin grejj och om inget är radikalt nytt så är det inte intressant för den här tråden.

Min serieläsande går som vanligt i vågor. Jag läser ingenting på 3 månader och sen läser jag 100 nummer på en helg. Sen läser jag ingenting på två månader och sen läser jag massor igen... På senaste tiden har jag märkt att det blir mindre och mindre Marvel och DC-serier jag läser och mer och mer Image.

Till exempel så har jag äntligen börjat läsa Saga:

Saga är science fantasy, romantik, drama och äventyr. Den innehåller krig, folk som har tv-apparater som huvuden, lönnmördaraliens, barnvaktsspöken och lite annat. Brian K Vaughan (Y - The Last Man etc) skriver och Fiona Staples ritar. Det är snuskigt bra (och lite snuskigt) och lyckas blanda fånerier med mörker snyggt.
(Ongoing, uppe i ~24 nummer)

Sen har vi Sex Criminals. Matt Fraction (Hawkeye, Casanova) och Chip Zdarsky (Extremly Bad Advice) är båda galna. Det gör Sex Criminals till en bra serie. För den handlar om två personer som kan stanna tiden när de kommer och bestämmer sig för att börja utnyttja tiden när allt står still till viss kriminell verksamhet. Och helt plötsligt dyker Sexpolisen upp.
Det är såklart helt vansinnigt, det är mycket relationsproblem, mycket sex, pinsamma onanihistorier och äntligen kan du få lära dig vad det där Brimping är som din partner nämnde i förbivägen att hen ville testa.

(Ongoing, uppe i ~8 nummer)

Pretty Deadly av Kelly Sue DeConnick (Captain Marvel, Osborn) och Emma Ríos (Hexed, Osborn) är en ockult sago-western.

En fjäril berättar en historia för en död kanin om en flicka i gamdräkt. Typ. Den här är för tillfället avslutad efter 5 nummer och är alltså en kort berättelse där det är svårt att säga något mer om den än det här. Skitbra.
(Avslutad men inte nedlagd, 5 nummer)

Black Science, Rick Remender, Matteo Scalera, Dean White. Det här är Weird Fiction i formen av en vetenskapsman som lyckas bygga en dimensionshoppande maskin och bestämmer sig för att testa den. Med sig har han en grupp människor som i de allra flesta fall inte borde vara med. Allting går såklart fel. Grodfolk, jätteödlor, lazerindianer, och givetvis tyskar.

(Ongoing, ~10 nummer)

Rat Queens, HEM tipsade mig om Rat Queens av Kurtis J Wiebe. Det är rollspelsfantasykomik av typen som ofta blir extremt krystad och fånig. Här är den lite mer medveten om sin fånighet och funkar rätt bra. Rat Queens är en grupp äventyrare som gillar att supa, knarka och knulla och ställer till besvär för den lilla staden de befinner sig i just nu.

 

[Gurgeh]

Jag har läst alla de där, utom Black Science -- den måste jag testa.

När jag får en chans brukar jag tjata om att alla borde läsa CHEW, eftersom den är det bästa som publiceras just nu (eventuellt med undantag för Saga). Huvudpersonen i Chew är en polis som har superkraften att få information ur saker han äter (oavsett om han vill eller inte). Han delar väld med andra människor med konstiga matrelaterade superkrafter. Dessutom är kyckling förbjudet på grund av fågelinfluensan, och det antyds något om en kosmisk konspiration, och det finns en cybernetisk tupp som slåss mot Pingvin-Cthulhu. Det är konstigt, ibland äckligt, och ofta hysteriskt roligt. Det finns 8 samlingsalbum än så länge.

Något ännu nyare är LAZARUS -- en cyberpunk-dystopi i en värld som inte längre är uppdelad mellan nationer utan mellan rika och mäktiga familjer som behandlar större delen av mänskligheten som arbetsboskap. Huvudpersonen är Eve -- en nästan odödlig biologisk konstruktion som är familjen Carlyles "muskler". Det har kommit två samlingsalbum än så länge. Det första var bra, det andra var ännu bättre.

 

[God45]

Hack/Slash är slut. Huvudhandlingen är färdig och hela den blodiga sagan får ett på många sätt definitivt slut som var helt värt att vänta på. För er som inte läst Hack/Slash tidigare så handlar serien om Cassie Hack, dotter till en Slasher mördare, och hennes kompanjon Vlad som åker runt Amerika i en nedgången skåpbil och seriemördar seriemördare. Serien är en fest i Slasher tropes, splatter, coola seriemördare och en handling som sakta men säkert avslöjar sig utan att vara för krystad. Hack/Slash har också distinktionen att serien utspelar sig i samma värld som flera Slasher filmer så som Jason, Chucky och Re-animator och Cassie och Vlad konfronteras flera gånger med mördare från andra populärkulturella verk. Serien är också grymt rolig med en humor som ofta inte backar från det absurda i huvudpersonernas situation eller arbete.

Serien är slut nu med alla lösa trådar upp spunna eller definitivt avklippta. Men två uppföljnings serier har ägt rum som båda har en mycket mer "urban fantast" känsla över sig. Den första är Hack/Slash vs. Army of darkness som är ovanligt bra för att vara en uppenbar tie in och sedan Son of Sam Hein som sätter upp Cassie som mer av en monster jägare än en seriemördare av andra mördare.

Gillade du Buffy men tyckte att den serien backade från alla de intressanta sakerna är Hack/Slash något för dig.

 

[krank]

Jag läser ju nästan bara gammal Marvel just nu, med inslag av Zenith när samlingsutgåvorna nu äntligen kommer med alldeles för långt mellanrum, men... Jag råkade börja läsa Warren Ellis' Trees.

Trees är science fiction i nån mån; jättestora cylindriska utomjordingar landade på jorden, men de var för främmande för att förstå att vi var tänkande varelser. Så de står mest där och... förstör. Det är inget apokalypsscenario, åtminstone inte än -- de verkar inte vilja förvandla jorden till något hellscape liksom. De mest står där, men de påverkar ändå.

Serien följer flera olika personer, och graden av epicness varierar mellan forskare som direkt undersöker "trädens" natur till en tjej som försöker bryta sig loss från sin kriminelle och otrevlige fascistiska pojkvän, vars gäng vuxit när det lokala trädet fått alla som hade pengar att flytta från stan vilket skapat en massa laglöshet.

Serien är snygg, välskriven (det är trots allt Ellis) och tar upp en jäkla massa. En av mina favoritgrejer är hur den hanterar intersex, transgender och genderfluids. Mycket, mycket bra.

 

[Voldstagg13]

Jag köpte ett album, 'Severed' 2013 ImageComics (manus:Scott Snyder/Scott Tuft, teckning:Attila Futaki), och tycker att det kan vara värt en titt. Den utspelar sig 1916 och handlar om kannibalmord, eller egentligen om hur Jack Garron rymmer hemifrån för att hitta den far han aldrig har träffat. En del våld och slaskigheter, men mest är det människor i sin tid av smuts, slit och hopp om nåt bättre.
Intressant, bra tecknad/målad och med en del lagom udda inslag.

 

[chrull]

Warren Ellis skrev också sex nummer av Moon Knight (1-6, 2014) och trots att det är Marvel och superhjältar får den nog plats här. Den är egentligen inte skitbra annat än hur snygg den är och att den gör en hel del intressant med sina sidor.
Men kolla bara:

Igår läste jag också första nummret av Bitch Planet som har potential att bli fantastisk:

 

[chrull]

Gurgeh: ska jag kolla in!

God45: det där ser envart ut som tonårspojkarunkeriserier som Grimms Fairy tales eller lady death...

Krank: jag hoppas det finns mer till den än könsidentitet. Men Trees hade jag glömt bort, ska läsa!

 

[Ymir]

(Jag vill inte googla upp nån bild av risk för att få slutet spoilat för mig, plus att jag inte för mitt liv kan komma på vad som vore representativt, så jag bryter traditionen att posta bilder här, sorry. Här är en google-sökning for your convenience).

Nu har min favoritserie Blade of the Immortal bara en volym kvar från Dark Horse innan den är avslutad i översättning, så jag antar att det är läge att tipsa om den igen, eftersom nu är det bästa tillfället att börja läsa (det är givetvis busenkelt att hitta hela skiten online på nån mangasite, dessutom). Blade of the Immortal handlar om den rebelliske samurajen Manji, som blivit förbannad med odödlighet av en buddhistnunna i syfte att få en skum life lesson, och teamar upp med vapenmästar-dottern Rin för att hämnas mordet på hennes föräldrar. Men som vanligt i manga/anime är skurk och hjälte extremt icke-clear cut, och snart är allt en soppa mellan tre olika fraktioner av udda svärdssvingare.

BotI är så bra som den är på grund av att den är mentalsjukt vältecknad, tankeväckande och nyanserad. Den är dessutom med manga-mått mätt extremt icke-genussunkig, har en skön bitterljuv stämning, och en djupt fascinerande och tidstrogen skildring av Edo-periodens totalitära urbaniseringsamhälle. Men jag känner mig alltid lite skum när jag försöker pracka på folk saker jag gillar, så jag låter det sluta där. Ni som inte läser BotI vet helt enkelt inte vad ni missar. Det har gått typ 14 år av mitt liv sedan jag började följa BotI, och nu är den strax slut...det känns lite märkligt, slutet på en era av awesome.


En annan asbra manga jag läst på sistone (as in, senaste två åren eller nått...) är Bokurano, av den ökände Mohiro Kitoh, som verkar hysa en skum hatkärlek till barn. Bokurano handlar om glada skolbarn på sommarferie som hittar en gigantisk mecha i vilken de måste battla stora monster, men...eh...allt är givetvis inte så awesome som det verkar, och det hela regresserar snart ned i en destruktiv spiral av dödsångest, sossporr* och cosmic horror. Dvs precis de ingredienser jag vill ha i mina serier!


*frossande i socialrealistisk misär, ett typiskt tecken på good stuff.

 

[kloptok]

Alltså, jag är verkligen inte någon serieläsare men den här tråden är på riktigt god väg att göra mig till en övertygad sådan.

 

[Gurgeh]

Fråga: Varför har Albert Einstein en pistol?
Svar: Det är inte Albert Einstein, det är Albrecht Einstein -- en Einstein från en annan verklighet som tog sig över till vår när Albert Einstein skapade en dimensionsportal. Albrecht puttade Albert genom dimensionsportalen, stängde den och tog hans plats, men han är inte riktigt lika smart som Albert, så nu kan han inte öppna den igen.

Fråga: Varför kallar han presidenten för en dator?
Svar: För att han talar med Franklin D Roosevelt som blivit uppladdad till en dator.

Fråga: Vem är den där andra snubben?
Svar: Det är Richard Feynman. Han är den av huvudpersonerna som inte är en kannibalistisk seriemördare, en cyborg, en utomjording, en ond kopia från en annan dimension eller en hög radioaktiva skelettdelar i en skyddsdräkt.

Fråga: Vad gör de?
Svar: De försöker göra världen till en bättre plats. Med vetenskap!

Serien heter THE MANHATTAN PROJECTS.

 

[krank]

Krank: jag hoppas det finns mer till den än könsidentitet. Men Trees hade jag glömt bort, ska läsa!

Det finns massor som inte är könsidentitet, det är bara i en av berättelserna det kommit upp (hittills). Men det är den bit jag sett minst av i andra verk, så jag såg till att nämna den.

 

[Ymir]

Warren Ellis skrev också sex nummer av Moon Knight (1-6, 2014) och trots att det är Marvel och superhjältar får den nog plats här. Den är egentligen inte skitbra annat än hur snygg den är och att den gör en hel del intressant med sina sidor.
Men kolla bara:

shite, jag är verkligen inte glad i amerikanska serier, men det där var fantastiskt!

 

[krank]

Vad finns det för bra scifi-serier som inte har våldsfokus? Jag tänker t.ex. på Ellis' Orbiter här. Trees har väl för all del lite våld men inte speciellt mycket. Saga är också hyfsat bra på den punkten. Jag tycker serier är ganska dåliga på våld generellt, framför allt brukar jag ha svårt att hänga med i utdragna stridsscener.

 

[Ymir]

Oh! Oh! Vänta! Det finns visst det en amerikansk superhjälteserie jag äälskar - Empowered.

Den börjar som en ren parodi sprungen ur bdsm-comissions, men som alla bra parodier får den snart eget liv och blir en sällsynt bra berättelse i sin egen rätt, med djupa karaktärer, engagerande story arcs och briljanta tounge-in-cheek-superhjälte-koncept; Daisycutter är en favorit:

Har inte superhjälte-parodier blivit done to death, då? Mjo. Men Empowered tillför något nytt genom att efterhand bli en berättelse som från sina objektifierande rötter gör total självironisk parodi på sig -själv-, genom att presentera hjältinnan som djupt traumatiserad av objektifieringen och mobbingen hon utsatts för, och blir snart istället en extremt genus- och meta-medveten ståry om kvinnlig vänskap, komplex, mobbing, könsförtryck...och odöd superhjälte/ninja-epik. Den tar sig själv på allvar samtidigt som den inte tar genren på allvar, och därmed har den hållit genom åtta volymer hittils.

 

[God45]

God45: det där ser envart ut som tonårspojkarunkeriserier som Grimms Fairy tales eller lady death...

Grattis till att ha dömt ut något bra på grund av dina egna fördomar efter att ha sett en framsida.

 

[Jocke]

Jag lyckades bli utloggad nyss när jag försökte skriva, så det kommer bli en tristare och kortare text än den jag nyss skrev. ni får nöja er med det helt enkelt.

Jag har läst Jeff Lemires avslutade SciFi Trillium, som kom i samlingsvolym typ i slutet av sommaren. Det är tidsresor, kärlek, språk, blommor, blå aliens (som kanske också är blommor?) och ett hot som kommer att förstöra universum. Det är ännu mer i den tecknastrstil som Sweet Tooth började få framåt slutet. Det händer en del metagrejer också, ett nummer som har tv parallella handlingar låter den ena ske upp och ned. Det är en riktigt bra serie.

 

[Jocke]

Jag har också köpt, men inte hunnit läsa klart Den Svarta Jorden - Vandrade Stjärnor del 1 som är första volymen av Lars Kranz epos om den svarta jorden, det har gått lösa avsnitt i Utopi för några år sen om ni tycker att namnet är bekant. Sekelskftessverige ligger i krig med en okänd fiende. Laura Osborn, journalist, har nyss flyttat hem till Falköping efter en längre tid i Stockholm och hon finner snart att allt inte ligger rätt till. Mördare stryker längst gatorna, Museet brinner upp i samband med att de skall avtäcka en sarkofag och sanningen är inget som Falköpingskuriren är intresserade av att trycka. Hon ringer in en bekant, den våldsbenägnge privatdetektiven Krister Pettersson, och från varit håll nystar de i vad som pågår i Falköping.

 

[Jocke]

Till sist nått lite äldre, som jag tror att folk kan ha missat, GLORY vol 2 som finns amlad i två TPs, The once and future destroler och War Thorn.
Det är en serie om en familj som slits sönder, det stora kriget och splattervåld. Glory är nån slags krigsgud sol legat i dvala ett tag, men nån ganska ung och väldigt liten asiatisk tjej som heter Riley hittar henne. Tillsammans hamnar de i nån slags intergalaktisk konflikt mellan gudar, demoner och annat löst folk från rymden. Det är snyggt och bra, men tar slut lite för fort. jag tror att det hade blivit bättre över tre volymer. En tuff grej är att Glory typ hulk-ar sig och blir större och mer monstruös när hon slåss.
Här är vi några lösnummer in, Riley har fått en rustning och Glory måste lära henne att slåss:

Här är Glory lack på sin syrra och de slåss lite

 

[chrull]

Grattis till att ha dömt ut något bra på grund av dina egna fördomar efter att ha sett en framsida.

Inte då, jag dömde ut den efter en framsida och din beskrivning!

 

[Jocke]

Fabels är rätt bra dit den har hunnit i TP's just nu, alltså typ lösnummer 108 -140 eller så. Men den har ju aldrig vart direkt dålig (till skilland fråmn Jack of Fables som jag upplevde som rätt trött. Stort att det är samma författare/tecknare hela vägen också.