Nekromanti Coverlåtar

[Ulfgeir]

De jag kommer på på rak arm:

Joan Jett & The Blackhearts - I love rock'n'roll (yup, det är en cover, fast till och med en av medlemmarna i originalbandet har sagt att det är så som hennes version låter som den ska låta)

Rammstein - Das Model

Beseech - Gimme, Gimme, Gimme (a man after midnight)


Sedan ett tips som inte för att det är bra, men för att det är så sjukt.

Yat-Kha gör cover på Joy Divisions låt Love will tear us apart.

/Ulfgeir

 

[Rising]

Håkan Hellström - Dom Dimmiga Dagarna
Alltså, jag älskar The Plan, och tycker att deras första platta har flera fullkomliga mästerverk; men frågan är om inte Håkan Hellström ändå gjorde Foggy Days bättre än originalet. Äh, de är båda bra. På varsitt sätt.

Arturo Sandoval - Georgia on my mind
När det gäller Georgia on my mind (som min farsa samlar coverversioner på) så är min favvo egentligen Willie Nelsons. Det är helt enkelt så den skall låta. Arturo Sandoval spelar den... well, inte som den skall låta. Han är helt vild. Och det är en helt galen cover. (Andra versioner som är okej... Hmm, borde fråga farsan. Han har dem listade i flera excelark, typ; "har de med öppningsversen eller inte?" "kvinnlig/manlig vokalist?" m.m. Jag tycker nästan det är roligare att bara lyssna på Michael Bolton och andra som massakerat låten.

Jose Feliciano - California Dreamin'
Jag hatar originalet, men man kan lita på Feliciano (en av mina favoriter) att göra det omöjliga även med sådana här låtar. Det är svårt att inte tycka att det är så här låten var ämnad att bli framförd. (Jag tycker dock att Doors faktiskt gjorde Light my Fire bättre)

Eva Cassidy - Fields of Gold
Yeah, jag vet vad ni tycker; "Allt Sting gör suger!" och "Det är ju reklamfilmsmusik juu!" men fuck you, jag tycker det här är en vacker ballad i Cassidys tappning. Cassidy har ett par andra fina covers i sin samling, förresten.

Gavin Degraw - Halleluja
Alla versioner (okej, kanske inte Jöbacks) av den här låten blir bättre än originalet. Gavin Degraw gör den lite som Jeff Buckley, men med en helt orgasmisk final. Jag är rätt förtjust i den version som Bob Dylan framfört också, då han hittar ett driv som ändrar refrängens karaktär väldigt mycket.

Anneli Rydé - Sånt e livet
Fast jag tror att jag kommer bli trackad för den här...

Kurt Olsson - Kärlek, nål och tråd
Jag vet att jag kommer bli trackad för den här. Men den är faktiskt jättebra. Jag lovar.

/Rising
vars musiksmak egentligen gör att han är bättre på remixer än covers

 

[DeBracy]

Eva Cassidy - Fields of Gold
Yeah, jag vet vad ni tycker; "Allt Sting gör suger!" och "Det är ju reklamfilmsmusik juu!" men fuck you, jag tycker det här är en vacker ballad i Cassidys tappning. Cassidy har ett par andra fina covers i sin samling, förresten.

Jag som springer runt på en musikhögskola (ni, sånadär ställen där folk liksom gillar Toto på riktigt. Sådär liksom... "Wow, det är det bästa band jag vet!") lever nästan med känslan att folk skulle tycka det var för radikalt att säga att Eva Cassidys version är bättre för... Sting är ju så bra liksom med sina konstiga taktarter och han sjunger ju så högt och bla bla... Men sanningen är ju den att Eva Cassidy tar Fields of Gold så långt man bara kan ta den. Den är inte "fin" när hon gör den; den är underbart vacker.


Kul covers du listar iaf. Blev nyfiken på direkten. Och...

Alla versioner (okej, kanske inte Jöbacks) av den här låten blir bättre än originalet.

...tack.

 

[Organ]

Joan Jett & The Blackhearts - I love rock'n'roll (yup, det är en cover, fast till och med en av medlemmarna i originalbandet har sagt att det är så som hennes version låter som den ska låta)

Det hade jag ingen aning om. Men det stämmer. Tydligen var ett band som hette The Arrows först. Tänk vad man kan få lära sig bara sådär.

Beseech - Gimme, Gimme, Gimme (a man after midnight)

Den har jag inte hört men våra svenska hjältar The Leathernun har även gjort en riktig brottarversion.

/Anders

 

[MrG]

Lite spontana tips

Hellsongs - Jump och Run to the hills (svenskt band som gör hårdrocksklassiker i loungetappning)

Ebba Grön - Staten och kapitalet (även om Blå tågets poppproggiga tralliga orginal är gulligt, så härskar ju Ebbas hårdare version)

Johnny Cash - Personal Jesus (fast Cash gör mycket saker bättre)

Anneli Rydé - Regntunga skyrar (deppigt orginal, blir än härligt mörkare med Annelies mörkhesa stämma)

Robbie Williams - Swining when your winning (coverskiva med gamla Rat Packs hitts, vet inte om killen gjort så mycket vettig musik i övrigt)

Sister of Mercy - Jolene (så brutalt rätt)

Filmmusiken ur Moline Rouge - Roxanne (men bäst i filmen då de senare skär bort den pratade monologen på skivorna)

 

[Daniel Andersson]

I den mån man kan göra covers på sig själv har Beastie Boys gjort några trevliga sådana på albumet The In Sound from Way Out. Instrumentala jazzversioner av egna låtar.
Alla covers jag hört med Johnny Cash har varit bättre än originalet.
Bay Laurel gjorde två bra covers på maxin Bitter Intoxins: First We Take Manhattan och Heroes.

/Daniel

 

[DeBracy]

The Partisan

Nu när jag kom på att jag satt och lyssnade på en kanoncover kan jag ju lika gärna lista den här också:

Joan Baez version på The Partisan (utan att kolla upp det förutsätter jag kallt att Leonard Cohens version är originalet). Härligt arrangemang som bara stegrar hela vägen och bygger intensitet. Lovely.

En annan bra cover på den här låten har gjorts av 16 Horsepower tillsammans med franska Noir Desir. Tungsinnt och mörk som det mesta som David Eugene Edwards rör vid.

Originalet på den här låten är kanonbra också. Ingen anledning att göra nån såndär Hallelujah-utpekning här inte. F.ö. måste jag även påpeka att det fasen är grymt schysst med låtar som använder mer än ett språk (Jose Felicianos cover på California Dreaming som Rising nämnde innehåller t.ex. lite improvisation på spanska mot slutet). Astufft.

 

[Feuflux]

Ebba Grön - Staten och kapitalet

Den borde jag fått med. Det här är ju ett klockrent exempel på en bra cover på en urusel orginalversion. (Eller så är det jag som har lite svårt för progg.)

 

[Magnus Seter]

Shoreline med Anna Ternheim

Med Broder Daniel är Shoreline en trist låt med brölande gitarrer och falsksång.

Med Anna Ternheim är Shoreline en eterisk ballad som svävar över ett kallt ur-Sverige.

/M

 

[Bastardo]

Edguy - Hymn (org fr. Ultravox) - Har dock svart att bestamma mig for vilken som ar battre

 

[Arfert]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

nej du har inte svårt för progg (och om du har det så spelar det inte nån roll i det här fallet).. originalet ÄR skit.

 

[Troberg]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

Fast är inte den egentliga titeln på låten "Den ena handen vet vad den andra gör"?

 

[Saxifrage]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

Jag tror att det var en underrubrik till titeln. Eller så var det tvärtom.

När vi ändå pratar progg kan vi minnas Guppies discopop-version av "Livet är en fest". Jag minns att t.o.m chefen på det utgivande skivbolaget tyckte att låten var ren skit...

Själv skulle jag vilja höra "Ironman" på kinesiska. Det skulle rocka Pekinganka.

 

[Ulsak]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

Goddamn! Musikerna i Blå Tåget var strålande, texterna var geniala och rentav före sin tid och passade klockrent i den musikaliska inramning som ensemblen erbjöd.
Svensk progg när den var som bäst.

*drömmer sig tillbaka till 70-talet*

 

[Ulsak]

Re: Shoreline med Anna Ternheim

undrar om inte det var hon som gjorde en version av Iron Maidens "Run to the hills". Det blev en helt annan låt! Lysande..

 

[Arfert]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

"progg som bäst" .. är fortfarande sjukt mycket sämre än säg Ebba Grön. Hatar progg. .. delvis för den dödade den vitala proffsiga musikscen som höll på att skapas i sverige sent 60-tal-tidigt 70-tal... och det tog mer än ett decennium för svensk musik att återhäma sig. Proggen fuckade i stort sett upp all musik (med en handfull undantag) i Sverige under min tonårstid. Det var fult att vara bra.

sen fanns det ju "progressiv rock" i utlandet, men DET var ju en helt annan sak.

 

[Feuflux]

... Ultravox ...

Och där kom jag på en grej till. Ultravox - Vienna är en sjukt bra och mysig låt. Fast om man inte är på mys-humör så finns ju alltid Clawfingers cover. Den är också sjukt bra.

 

[Troberg]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

"progg som bäst" .. är fortfarande sjukt mycket sämre än säg Ebba Grön. Hatar progg. .. delvis för den dödade den vitala proffsiga musikscen som höll på att skapas i sverige sent 60-tal-tidigt 70-tal... och det tog mer än ett decennium för svensk musik att återhäma sig. Proggen fuckade i stort sett upp all musik (med en handfull undantag) i Sverige under min tonårstid. Det var fult att vara bra.

Fast å andra sidan så bröt den ju trenden med "vi behöver ingen vettig text, bara man har en dansbar basgång".

 

[Rising]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

"progg som bäst" .. är fortfarande sjukt mycket sämre än säg Ebba Grön.

Fast många menar ju att den svenska punkscenen egentligen bara var samma gamla progg som tidigare, fast snabbare; vilket jag håller med om.

Dock - du har rätt i att proggen åtföljdes av en rätt paradoxal antikvalitetselitism. Min farsa brukar berätta om hur han på en konsert gick upp på scenen och tog upp en gura för att börja lira med bandet. Detta tyckte alla var kul och de applåderade och stojade - ända tills han började spela och de hörde att han faktiskt kunde lira någorlunda bra.

Det var väl visserligen inte så över hela proggscenen - Peps Persson spelar med väldigt skickliga musiker, bl.a. - men till en väldigt stor del. Jag personligen tycker visserligen bättre om den stilen än motsatsen (såsom Rush, Toto och alla artister som wailar och drar en massa solon hela tiden), men det är olyckligt när det blir för mycket ideologi i hur musiken skall framföras. Om man hade tänkt mindre på sån skit och istället ägnat tankemödan åt att... tja, åt sånt som att ge Påtalåten en ordentlig refräng till att börja med, då hade man fått en intressantare musikscen.

Själv tycker jag att de gamla proggbanden var ganska lökiga (utom Träd, gräs och stenar samt Hansson och Karlsson), men att de lade grunden för en typisk "svensk" musik som jag uppskattar väldigt mycket. Dels "punkbanden", men också band såsom Monster och Maskiner, Hansson de Wolfe United, Doktor Kosmos och Dungen. Jag har svårt att föreställa mig några av dessa om det inte hade varit för proggscenen.

Mina proggfavoriter:

1. Stoppa matchen - en riktigt, riktigt bra rocklåt.
2. In kommer Gösta - den roligaste låten någonsin.
3. Barn av vår tid - Lyckas nästan väga upp äckellåten Livet är en fest
4. Är du lönsam lille vän - bra svensk blues.
5. Diskoteksjakt - Aj aj aj, det bultar å det bankar! Extremt svenskt - kan inte tänka mig den här låten från något annat land.

Förresten gillar jag att sjunga med i "vi måste höja våra röster för att höras".

 

[Feuflux]

Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet

2. In kommer Gösta - den roligaste låten någonsin.

Visst är den låten grym, men drev inte Philemon Arthur and the Dung med proggen?...

Äsch, syrran skrev ett skolarbete om proggen en gång men jag tror inte jag lyckades överhöra tillräckligt bra för att minnas. Däremot minns jag att det fanns ett rykte att Michael Wiehe hade nån fot med i bandet i fråga (fast eftersom alla mina inlägg i de här musiktrådarna lyckas bli emotsagda så kan jag ge mig fan på att det kommer hända här med).