Re: Ebba Grön - Staten och kapitalet
"progg som bäst" .. är fortfarande sjukt mycket sämre än säg Ebba Grön.
Fast många menar ju att den svenska punkscenen egentligen bara var samma gamla progg som tidigare, fast snabbare; vilket jag håller med om.
Dock - du har rätt i att proggen åtföljdes av en rätt paradoxal antikvalitetselitism. Min farsa brukar berätta om hur han på en konsert gick upp på scenen och tog upp en gura för att börja lira med bandet. Detta tyckte alla var kul och de applåderade och stojade - ända tills han började spela och de hörde att han faktiskt kunde lira någorlunda bra.
Det var väl visserligen inte så över hela proggscenen - Peps Persson spelar med väldigt skickliga musiker, bl.a. - men till en väldigt stor del. Jag personligen tycker visserligen bättre om den stilen än motsatsen (såsom Rush, Toto och alla artister som wailar och drar en massa solon hela tiden), men det är olyckligt när det blir för mycket ideologi i hur musiken skall framföras. Om man hade tänkt mindre på sån skit och istället ägnat tankemödan åt att... tja, åt sånt som att ge Påtalåten en ordentlig
refräng till att börja med, då hade man fått en intressantare musikscen.
Själv tycker jag att de gamla proggbanden var ganska lökiga (utom Träd, gräs och stenar samt Hansson och Karlsson), men att de lade grunden för en typisk "svensk" musik som jag uppskattar väldigt mycket. Dels "punkbanden", men också band såsom Monster och Maskiner, Hansson de Wolfe United, Doktor Kosmos och Dungen. Jag har svårt att föreställa mig några av dessa om det inte hade varit för proggscenen.
Mina proggfavoriter:
1. Stoppa matchen - en riktigt, riktigt bra rocklåt.
2. In kommer Gösta - den roligaste låten någonsin.
3. Barn av vår tid - Lyckas nästan väga upp äckellåten Livet är en fest
4. Är du lönsam lille vän - bra svensk blues.
5. Diskoteksjakt - Aj aj aj, det bultar å det bankar! Extremt svenskt - kan inte tänka mig den här låten från något annat land.
Förresten gillar jag att sjunga med i "vi måste höja våra röster för att höras".