Crowdfundingens dead end?

[McKatla]

Är crowdfunding idag en självklar, närmast nödvändig, del i lanseringen av spel / spelprodukter?

Jag tillhör de som flitigt backat det mesta som släppts på svenska (och en hel del på engelska), och tycker mig se ett mönster:
- Först var det stora, nya spellinjer som lanserades på detta sätt. Utöver att det gav pengar att utveckla spelet och trycka det för blev det ett sätt att skapa intresse och sprida nyheten om att det var på gång. Oj, vad jag följde varje nyhetsbrev på Kickstarter!
- Sedan blev det releaser av större – och dyra – tillbehör, där det antagligen tedde sig vettigt att pejla intresset innan pengarna / arbetsinsatsen satsades. Inte fullt lika kul att delta i, men jag fortsatte ändå.
- Nu skall det mesta crowdfundas. Det är ingen bra utveckling. Nackdelen när crowdfunding är en del av all lansering är att det blir väldigt många crowdfunders igång samtidigt, allt oftare för ganska små och egentligen inte särskilt uppseendeväckande produkter.

Jag överväger nu själv att sluta helt att backa spel på detta sätt; det som var en kul hype och förväntan för något stort, nytt och fräckt är nu mest en irriterande lång väntan på en produkt jag redan betalat för.

PS Jag vet inte vilket forum denna tråd passade bäst i, så vill ni moderatorer flytta den så gör det!

 

[Gurgeh]

Jag vet inte om det är nödvändigt, men det är antagligen praktiskt, och det är därför det fortsätter. Jag upplever bara två problem med det:

1) Entusiasmen för produkten hinner svalna (i alla fall för mig) mellan kampanjen och tidpunkten då den anländer i min brevlåda. Nu är det ju ingen större skillnad mot ett mer traditionellt upplägg där ett företag berättar att de planerar att släppa produkten X, och sedan gör det ett år senare, men det känns annorlunda.

2) Stretch-goals känns meningslösa, oavsett om det är typen som utlovar fler sidor, fler bilder, och mer saker i största allmänhet, och därmed bidrar till att produkten blir 6 månader försenad, eller om det är blygsamma stretch-goals, som ytterligare ett yrke. Jag skulle vara nöjd helt utan dem. (Undantag: saker som ger mervärde utan mer arbetsinsats från spelskaparna, som hårdpärm och bokmärkessnöre.)

 

[Khan]

Jag vet inte om det är nödvändigt, men det är antagligen praktiskt, och det är därför det fortsätter. Jag upplever bara två problem med det:

1) Entusiasmen för produkten hinner svalna (i alla fall för mig) mellan kampanjen och tidpunkten då den anländer i min brevlåda. Nu är det ju ingen större skillnad mot ett mer traditionellt upplägg där ett företag berättar att de planerar att släppa produkten X, och sedan gör det ett år senare, men det känns annorlunda.

Det här är precis varför jag dragit ner radikalt på mina sparkstartar. Jag tappar pepp. Att ha information i överflöd långt innan man har produkten i sin hand är inte lika kul som det är att få små vinkar och sedan till slut få bläddra i en bok / ett spel i en affär / på ett konvent innan man slår till.

2) Stretch-goals känns meningslösa, oavsett om det är typen som utlovar fler sidor, fler bilder, och mer saker i största allmänhet, och därmed bidrar till att produkten blir 6 månader försenad, eller om det är blygsamma stretch-goals, som ytterligare ett yrke. Jag skulle vara nöjd helt utan dem. (Undantag: saker som ger mervärde utan mer arbetsinsats från spelskaparna, som hårdpärm och bokmärkessnöre.)

Du slår huvudet på båda spikarna för min del. För min del är bra töjmål 1/ löften om framtida stöd för produkten (tex fler äventyr, en världsmodul, etc) snarare än att bygga ut befintlig produkt, och 2/ bättre ersättning till frilansare. Det är det några som kört på och det gör mig alltid glad att se att det är ett alternativ.

 

[luddwig]

De första grejerna jag la pengar på var intressanta små projekt som verkligen behövde gräsrotsfinansieras för att bli av. Det kändes kul även om resultatet inte alltid blev bra. På senare år har gräsrotsfinansieringen känts mer som obligatorisk marknadsföring för stora produkter. Inte alls lika kul, och jag har blivit mer återhållsam. Jag köper hellre när produkten är klar. När jag kunnat se andras reaktioner och kanske även hunnit läsa en recension eller två.

 

[Gabrielle de Bourg]

Crowdfunding är tyvärr ett nödvändigt ont för många spelskapare; det är lätt att tänka att crowdfundingen mest är där för att bygga hype för projektet, men sanningen är att för många så är crowdfunding det som faktiskt gör projektet möjligt. Eftersom rollspel är så nischat och att många rollspelsförläggare är väldigt små (till och med de "stora" är små) så är sanningen den att nästan alla förlag (speciellt de svenska) behöver pengarna för kapital för att kunna göra produkterna de gör. Speciellt i och med att vi ser större produkter, ofta med licenser bakom sig. Utan Kickstarter hade de projekten aldrig kunnat hända. I de bästa av världar finns visst kapital att gå in med, så en del Kickstarters har en grundnivå som fortfarande kräver kapital från skaparna, men där utgår också produkten efter vad för kapital de har.

Vi är ju tyvärr inte kvar i Äventysspels guldålder där det gick att trycka 100 000 ex av ett spel; i dagens klimat är bara en tiondel av det extremt mycket och bara ett spel i modern tid har nått ens den volymen. Skulle vi helt tappa gräsrotsfinanseringen skulle vi tappa cirka 90% av vår rollspelsproduktion, tyvärr.

Sedan håller jag med om att det funnits stora problem, speciellt med saker som stretch goals som skenar. Det känns som vi nådde kulmen av det vid decennieskiftet och efter det har stretch goals som utlovats minskat markant och fått ett större fokus. Nu ser vi fler som har färre men mer fokuserade stretch goals, där huvudfokus blivit "hårdpärm, läsband, något extra äventyr, ge folk mer betalt" vilket känns som en rätt bra samling stretch goals. Tänker också göra självreklam till min egna tråd om bra stretch goals där vi förde diskussion om vilka som är bra stretch goals!

 

[Enstoeringen]

- Nu skall det mesta crowdfundas. Det är ingen bra utveckling. Nackdelen när crowdfunding är en del av all lansering är att det blir väldigt många crowdfunders igång samtidigt, allt oftare för ganska små och egentligen inte särskilt uppseendeväckande produkter.

Reflekterade över detta senast i natt då jag sömnlös varvade Kickstarter i hopp om att bli trött. Det jag reagerade främst på var att det idag inte verkar finnas något som skulle kunna anses vara ”för litet” för en KS. Det som föranledde detta var en KS för en 5E-Class (en pdf på 12 sidor).

För egen del skulle jag tänka mig att detta content motsvarar en publicering i (typ) Fenix eller som Patreon-exklusivt material. Men, intresset är stort: Den har hittills dragit in 36464:- och har 828 backare. Det är rätt bra betalt för en pdf, ändå.

Så vad kom jag fram till om detta? Då? Ungefär samma som du konstaterar i citatet ovan. Fast om intresset är så stort (som i KS-exemplet) så ska väl jag inte vara så gubbig och regna på kreatörens parad. Kul, liksom, kul för hens skull.

 

[Franz]

Nu är ju jag ingen veteran inom rollspelspublikationer, men av den erfarenhet jag har med att jobba med Neotech så måste jag säga att jag håller med @Gabrielle de Bourg helt och fullt. Det kanske inte verkar så för utomstående med precis som hon säger så är även ”stora” rollspelsutgivare små. Gänget som driver Neotech just nu består av eldsjälar som inte tjänar något på detta och någon budget att tala om finns inte. Om vi inte crowdfoundar kommande bok finns ingen chans i världen att vi kommer ha råd med proffesionella illustrationer, god papperskvalitet och annat som de flesta förväntar dig från en rollspelsprodukt.

Jag har ju talat om detta tidigare, men då i förhållits AI (vilket jag inte vill prata om här), att det är ett väldigt svårt pussel att lägga att ha så liten budget att röra sig med som msn har, samtidigt som standarden för layout och illustrationer inom svenska rollspel är såpass höga. Om man inte skulle köra med crowdfounders så skulle detta bli ännu svårare, nära inpå omöjligt för vissa. Ett alternativ skulle ju vara att försöka hitta en ny standard med fulare bilder och sämre kvalitet på böckerna, men jag har fått intrycket av att de flesta inte tycker att det är rätt väg att gå.

Eller, hur tänker ni er att man skulle göra en lika högkvalitativ produkt utan crowfounding?

 

[Vimes]

Alltså, all kommersiell gräsrotsfinansiering handlar om att flytta den ekonomiska risken från producenten till konsumenten. Det leder helt säkert till att fler produkter når marknaden, men inte nödvändigtvis till att bättre produkter gör det.

 

[entomophobiac]

Jag har slutat backa saker och väntar på att de släpps istället. Inte för att jag är särskilt missnöjd eller så, utan för att jag upplever att många Kickstarterkampanjer drivs mer av "FOMO" idag än av något riktigt behov och jag faller själv lätt i den fällan men spelar inte ens spelen sen. Huruvida det är sant eller inte är jag däremot inte rätt person att uttala mig om.

Men varje gång jag ser en skattkista full med plastfigurer, alltihop fortfarande inplastat, på Tradera eller dylikt så känns det som att den kommersiella sidan av Kickstarter helt enkelt gått för långt och att den spelbara sidan är sekundär.

En intressant sak i en intervju med Modiphius grundare (Chris Birch) var också att han påpekade den ganska bistra verkligheten i KS-ekonomi. När du får in din säck pengar från en framgångsrik kampanj så har du en kort runway, absolut, men du behöver en ny säck pengar relativt snart för att betala löner varje månad. Så lite beroende på hur många anställda, hur mycket marknadsföring som görs, etc., så räcker det helt enkelt inte med en KS-kampanj: om du gjort KS till din affärsplan så behöver du ha löpande kampanjer. Antagligen extra sant för produkter med ansenlig lagerhållning, som bräd- och rollspel, eftersom lagerhållning inte heller är gratis och du egentligen vill ha så lite lagertid som möjligt för varje pryl som kommer in.

Men ja, jag tror KS har blivit en affärsplan mer än en crowdfundingplattform tyvärr.

 

[Gabrielle de Bourg]

En intressant sak i en intervju med Modiphius grundare (Chris Birch) var också att han påpekade den ganska bistra verkligheten i KS-ekonomi. När du får in din säck pengar från en framgångsrik kampanj så har du en kort runway, absolut, men du behöver en ny säck pengar relativt snart för att betala löner varje månad. Så lite beroende på hur många anställda, hur mycket marknadsföring som görs, etc., så räcker det helt enkelt inte med en KS-kampanj: om du gjort KS till din affärsplan så behöver du ha löpande kampanjer. Antagligen extra sant för produkter med ansenlig lagerhållning, som bräd- och rollspel, eftersom lagerhållning inte heller är gratis och du egentligen vill ha så lite lagertid som möjligt för varje pryl som kommer in.

Men ja, jag tror KS har blivit en affärsplan mer än en crowdfundingplattform tyvärr.

Det håller jag verkligen med om som är en baksida; däremot känns det vanligare bland Amerikanska bolag med fler anställda (och framförallt, där det är mer av ett heltidsarbete). Bland svenska producenter är det nästan inga som har anställda, utan de som driver är delägare och det är väldigt få som kan livnära sig på heltid med rollspel, tyvärr.

 

[Mikl]

En intressant sak i en intervju med Modiphius grundare (Chris Birch) var också att han påpekade den ganska bistra verkligheten i KS-ekonomi. När du får in din säck pengar från en framgångsrik kampanj så har du en kort runway, absolut, men du behöver en ny säck pengar relativt snart för att betala löner varje månad. Så lite beroende på hur många anställda, hur mycket marknadsföring som görs, etc., så räcker det helt enkelt inte med en KS-kampanj: om du gjort KS till din affärsplan så behöver du ha löpande kampanjer.

Det nya projektets kunder betalar för färdigställande och produktion av föregående projekt? Det där låter som något Charles Ponzi kunde hittat på.

Kan det inte vara så enkelt att Birch och hans kamrater helt enkelt har för dyra omkostnader, eller tar för lite betalt, eller både och?

 

[entomophobiac]

Kan det inte vara så enkelt att Birch och hans kamrater helt enkelt har för dyra omkostnader, eller tar för lite betalt, eller både och?

Tror snarare att skapandet av det digitala råmaterialet och leveransen av den fysiska produkten är två nästan helt skilda saker. När utvecklarna går vidare (och ny KS vankas) så har produktionsteamets arbete bara börjat. Alla måste ju ändå ha en lön.

Poängen här är inte att något är fuffens, utan snarare att det är en modell som KS indirekt uppmuntrar. Samt att det fungerar som bäst om det sätts i system.

 

[Genesis]

Jag har, föga förvånande, aldrig köpt något via Kickstarter eller liknande tjänster, och inga av mina egna spel har finansierats på det sättet. Jag ser det lite som sociala medier (exklusive forum): Jag har inget emot det, det fyller uppenbarligen något behov för andra, men själv har jag aldrig känt att jag behöver det. För egna släpp är det såklart så att jag inte involverar pengar överhuvudtaget, men även om jag skulle vilja tjäna pengar på mina spel så hade jag fortsatt använda POD. Det gör ju att man slipper lägga ut pengar. Kickstarter känns som att det framförallt är för stora kommersiella projekt med mycket pengar iblandat.

 

[Skarpskytten]

Jag har slutat med KS, av de skäl som framförs i post #1 och #2.

Plus: blir jag galen på att man ska få en kazillion mejl, ibland under flera år, som antingen säger "vi är sena, pga [slå 1d100 på Bad excuse table]" eller "nu ska du göra någon krånglig byråkrati" eller "låt oss berätta om ännu en onödig KS".

Så jag är helt på team köp det i butiken nuförtiden.

 

[Mikl]

Tror snarare att skapandet av det digitala råmaterialet och leveransen av den fysiska produkten är två nästan helt skilda saker.

Och när jag köper något i butik betalar jag för båda. Plus det detaljhandeln behöver ta.

Det låter som dålig planering att låta KS-pengarna ta slut för tidigt. Samma princip som att gå och shoppa i början av månaden innan lönen tar slut?

 

[entomophobiac]

Det låter som dålig planering att låta KS-pengarna ta slut för tidigt. Samma princip som att gå och shoppa i början av månaden innan lönen tar slut?

Eller så är det helt enkelt så modellen ser ut just nu.

¯\_(ツ)_/¯

 

[Mekanurg]

@Gabrielle de Bourg har rätt över hela linjen när det gäller svenska rollspelsproducenter.

När jag gjorde Gondica för 25 år sedan, kunde projektet genomföras tack vare spelgrossisten Top Games' stora förhandsbeställning. Den vägen visste jag att det fanns pengar till att trycka spelet.

Idag saknas sådana grossister, så kickstarter (vilken motsvarar förhandsbeställningar) behövs för att se huruvida projektet har livskraft. Om detta kan man tycka vad man vill, men utan KS funnes icke någon nutida svensk rollspelsboom.

 

[Lukas]

Jag tror två saker är sanna.

1. Kickstarter är en del i en större trend där företag vill ge oss människor så mycket hype som möjligt för kommande grejer. Jag tror all den här typen är onyttigt och gör det svårare att uppskatta saker vi har nu, och istället bra drömma oss framåt.

2. Jag tror vår hobby hade behövt se väldigt annorlunda ut utan Kickstarter som hjälper producenter att ta mindre ekonomiska risker.

 

[Quadrante]

Tre saker är sanna.

Det är länge sedan som crowdfunding stod för något bra, att gå samman för ett gemensamt mål eller bidra för någon annans måluppfyllelse.

Kickstarter är en marknadsföringsplatform idag, med mål att sälja produkter, inte möjliggöra skapande och utveckling.

Dessa två saker ser jag ner på.

 

[Mekanurg]

Kickstarter är en marknadsföringsplatform idag, med mål att sälja produkter, inte möjliggöra skapande och utveckling.

Nåja, KS möjliggjorde häromåret att jag kunde skapa Basker Blå. Detta blev en utvecklande upplevelse för mig, därtill en innehållsmässig tiopoängare enligt Åsa Roos. Jag är därmed både stolt och nöjd.