entomophobiac
Low Prep High Play
Welcome to the Dark Future
Det är dags att få reda på lite mer om den här världens bakgrund. Största delen av det här kapitlet är en tidslinje, som sedan kompletteras med detaljer om olika delar av världen och hur den utvecklats. Det gör inga djupdyk utan summerar grova "beats" från CP'20:s metaplot och tar sedan allt vidare till nästa kapitel, där vi får lära oss om spelets nutid.
Teknologi utvecklades i en rasande takt och lämnade stora sjok av mänskligheten i rännstenen. Megakorporationerna tog över från staterna och började skydda sina intressen med vapen. Till slut eskaleras det här till öppet krig. Ett första, andra, tredje, och slutligen fjärde Corporate War gör att den som är duktig på att banka och skjuta ihjäl andra människor kan tjäna stora pengar. I det fjärde kriget, mellan framförallt Militech och Arasaka, blir striderna så hårda att stora delar av den neutrala staden Night City står i ruiner. Sedan detonerar en "pocket nuke" i en Arasakaskrapa i Night City. Än idag vet ingen om det var Militech eller Arasaka som detonerade den (den som spelat Cyberpunk 2077 vet!). Uncle Sam tvingas vakna ur sin korrumperade dvala för att återskapa delar av sitt inflytande. Resultatet är en splittrad värld.
I efterdyningarna av de många hårda korporationskrigen är nästan hela världen trasig, närmast postapokalyptisk, och även om megakorparna fortfarande har stort inflytande så är maktbalansen skiftad.
En sak görs tydlig när en läser det här materialet: tiden har inte stått still ens i 80-talsretrocyberpunken. Mirror shades och style over substance är fortfarande inne, absolut, men det är inte längre megakorparna som är herrar på täppan och det är lite mer nyanserat än det varit förut.
Det finns inte färre anledningar att vara skitsur - det finns fler!
"Dark Future" handlar om att många har det riktigt pissigt och att djungels lag råder.
The Time of the Red
Så nästan allt är kollapsat. Det gamla nätet finns inte längre. Megakorparna är inte lika "mega" som de en gång var. Nationsstaterna försöker desperat hålla sig kvar vid sina intressen - i USAs fall med vapenmakt som bara delvis är pålitlig. Nomader drar fram på vägar mellan ruinerna för att frakta folk och gods eller som pirater på de som fraktar.
Så okej. Kriget är slut och allt är tekniskt sett gulligt. Men några aktörer är värda att bli medveten om i soppan som kvarstår och det här kapitlet ritar upp "The Big Picture in 2045".
Europa är i spillror, framförallt England som är fullt av nordamerikanska flyktingar. Men de flesta länderna försöker bygga upp sina ekonomier igen och återta den egna suveräniteten.
Ryssland är någon sorts neo-Sovjet som inte riktigt kan stödja sin befolkning och som allt mer ramlar in i de gamla amerikanska spåren där oligarker försöker ta den plats megakorpar haft. Ingen blir förvånad om det slutar dåligt.
Mellanösterns kärnvapenbombade ruiner har fortfarande olja och andra rikedomar som andra länder tycker är mäkta attraktiva. Därför tvingas mellanösterns olika överlevare samarbeta för att mota tjuvarna.
Afrika klarade sig undan korporationskrigen genom att hålla sig neutrala, men också genom att ta kontrollen över mänsklig närvaro i omloppsbana runt planeten. Hotet om stenar och volframstavar från himlen har kuvat dem som tycker detta är orättvist och gjort att Afrika är både rikt och stabilt. Aldrig mer skall kolonialismens övergrepp upprepas. De kallas Highriders, de som sitter trygga däruppe med fingret över den röda knappen.
Central- och sydamerika, samt Asien, har alla sina egna varianter av spillror att försöka samla ihop och bygga upp igen. I Kina svider fortfarande bioterrordådet som utplånade Hong Kong.
Drift Nations är sjöburna flottstäder som kan vara riktiga flytande städer eller bara hophafsade fartyg och oljepråmar som från början improviserades. De är havens nomander på sätt och vis, men kan också vara hemvist för pirater.
Det finns även städer långt under haven - The Deepdown - som många gånger avslutat kontakten med ytan för att krigen innebar sjunkbomber och elände riktat mot dem. Det har visat sig bättre att hålla sig undan än att sitta med runt det stora bordet.
AI kommer i tre sorter också. Soulkiller Pseudo Intellects (SPI), som är människors medvetanden som kopierats av Arasakas Soulkiller-program. Critical Pathway Plateu (CPP) AIs, som är datorprogram som blivit självmedvetna. Och även Transcendental Sentience AI, som är någon sorts översmart superintellekt som bara kan uppstå i tillräckligt komplexa datorprogram.
Motparten gentemot AI, och de som stängde av Old NET för att det blivit en AI-lekplats, är Netwatch. En organisation som grundades i ett samarbeta mellan USA och Europa. Deras jobb är att se till så folk inte gör dumma saker i nätet. Men efter att Old NET stängts ned har Netwatch blivit "a police force without a beat". De gör dock inroads i att försöka reda ut Old NET då och då, bland annat i allians med transcendentala AIs.
Jepp. Du hör rätt - det här har blivit allt mer Hardwired. Antar att Mike Pondsmiths inspiration bara blir allt tydligare ju mer tid som går. Också värt att notera att Walter Jon Williams, som faktiskt skrev den där officiella Hardwired-såsboken du har glömt att jag nämnde i första inlägget, påpekar exakt detta i inledningen till såsboken: att Hardwired utspelar sig längre fram i tiden.
Problem solved, choomba!
Den här boken är faktiskt riktigt cool. Sådär anakronistisk som det kan bli när någon i vår avlägsna forntid (80-talet) beskriver framtidsteknologi genom att utgå från sin egna hightech. Men jag förstår att Pondsmith hämtar sin inspiration härifrån!
Kapitlet går sedan in på de riktigt stora företagsaktörerna. The Neocorps. Dessa är mer som företag av idag och kan vara spillrorna av de megakorpar de en gång var, eller de kan vara helt nya aktörer som tagit deras namn. Det är en salig röra. Företagen brukade kunna göra precis som de ville, men nu behöver de oftast åtminstone ha någon sorts överenskommelser med lagen och ordningen i de regioner de verkar.
The more things change, the more they stay the same!
Varje företag beskrivs på ungefär en sida med bakgrund, huvudsakliga näringsgrenar, och en individ.
Du hittar:
Arasaka, som är ett ursprungligen japanskt säkerhetsföretag med fingrar i massor av pajer.
Biotechnica, som är nästan helt fria att försöka återinföra djur i den sargade världen, och även säljer mat och ägnar sig åt biomekanisk forskning.
Continental Brands, som tillverkar mat och dryck.
Danger Girl, som är en säkerhetsfirma och paraplyorganisation för privatdeckare i Night City.
Militech, som tillverkar och distribuerar vapen, men även hyr ut desamma i händerna på hårdföra typer (legosoldater, i klartext).
Network 54, som ägnar sig åt broadcast av alla möjliga saker i hela USA.
Petrochem, som tillverkar bensin och andra petrobaserade produkter av olika slag och på olika sätt.
Rocklin Augmentics, som tillverkar cybernetik och strukturella förstärkningar.
SovOil, som är den ryska motsvarigheten till Petrochem.
Trauma Team, som erbjuder helhetstjänster i form av beväpnad extraktion för den som blir skadad. Bepansrade ambulanser med tungt beväpnad personal. Också vanliga ambulanser, givetvis.
Ziggurat, som står för infrastruktur för data och kommunikation.
Zhirafa Technical Manufacturing, som tillverkar automatiserade drönare, robotar, och mecha för byggarbetsplatser.
Det är dags att få reda på lite mer om den här världens bakgrund. Största delen av det här kapitlet är en tidslinje, som sedan kompletteras med detaljer om olika delar av världen och hur den utvecklats. Det gör inga djupdyk utan summerar grova "beats" från CP'20:s metaplot och tar sedan allt vidare till nästa kapitel, där vi får lära oss om spelets nutid.
Teknologi utvecklades i en rasande takt och lämnade stora sjok av mänskligheten i rännstenen. Megakorporationerna tog över från staterna och började skydda sina intressen med vapen. Till slut eskaleras det här till öppet krig. Ett första, andra, tredje, och slutligen fjärde Corporate War gör att den som är duktig på att banka och skjuta ihjäl andra människor kan tjäna stora pengar. I det fjärde kriget, mellan framförallt Militech och Arasaka, blir striderna så hårda att stora delar av den neutrala staden Night City står i ruiner. Sedan detonerar en "pocket nuke" i en Arasakaskrapa i Night City. Än idag vet ingen om det var Militech eller Arasaka som detonerade den (den som spelat Cyberpunk 2077 vet!). Uncle Sam tvingas vakna ur sin korrumperade dvala för att återskapa delar av sitt inflytande. Resultatet är en splittrad värld.
I efterdyningarna av de många hårda korporationskrigen är nästan hela världen trasig, närmast postapokalyptisk, och även om megakorparna fortfarande har stort inflytande så är maktbalansen skiftad.
En sak görs tydlig när en läser det här materialet: tiden har inte stått still ens i 80-talsretrocyberpunken. Mirror shades och style over substance är fortfarande inne, absolut, men det är inte längre megakorparna som är herrar på täppan och det är lite mer nyanserat än det varit förut.
Det finns inte färre anledningar att vara skitsur - det finns fler!
"Dark Future" handlar om att många har det riktigt pissigt och att djungels lag råder.
The Time of the Red
Så nästan allt är kollapsat. Det gamla nätet finns inte längre. Megakorparna är inte lika "mega" som de en gång var. Nationsstaterna försöker desperat hålla sig kvar vid sina intressen - i USAs fall med vapenmakt som bara delvis är pålitlig. Nomader drar fram på vägar mellan ruinerna för att frakta folk och gods eller som pirater på de som fraktar.
Så okej. Kriget är slut och allt är tekniskt sett gulligt. Men några aktörer är värda att bli medveten om i soppan som kvarstår och det här kapitlet ritar upp "The Big Picture in 2045".
Europa är i spillror, framförallt England som är fullt av nordamerikanska flyktingar. Men de flesta länderna försöker bygga upp sina ekonomier igen och återta den egna suveräniteten.
Ryssland är någon sorts neo-Sovjet som inte riktigt kan stödja sin befolkning och som allt mer ramlar in i de gamla amerikanska spåren där oligarker försöker ta den plats megakorpar haft. Ingen blir förvånad om det slutar dåligt.
Mellanösterns kärnvapenbombade ruiner har fortfarande olja och andra rikedomar som andra länder tycker är mäkta attraktiva. Därför tvingas mellanösterns olika överlevare samarbeta för att mota tjuvarna.
Afrika klarade sig undan korporationskrigen genom att hålla sig neutrala, men också genom att ta kontrollen över mänsklig närvaro i omloppsbana runt planeten. Hotet om stenar och volframstavar från himlen har kuvat dem som tycker detta är orättvist och gjort att Afrika är både rikt och stabilt. Aldrig mer skall kolonialismens övergrepp upprepas. De kallas Highriders, de som sitter trygga däruppe med fingret över den röda knappen.
Central- och sydamerika, samt Asien, har alla sina egna varianter av spillror att försöka samla ihop och bygga upp igen. I Kina svider fortfarande bioterrordådet som utplånade Hong Kong.
Drift Nations är sjöburna flottstäder som kan vara riktiga flytande städer eller bara hophafsade fartyg och oljepråmar som från början improviserades. De är havens nomander på sätt och vis, men kan också vara hemvist för pirater.
Det finns även städer långt under haven - The Deepdown - som många gånger avslutat kontakten med ytan för att krigen innebar sjunkbomber och elände riktat mot dem. Det har visat sig bättre att hålla sig undan än att sitta med runt det stora bordet.
AI kommer i tre sorter också. Soulkiller Pseudo Intellects (SPI), som är människors medvetanden som kopierats av Arasakas Soulkiller-program. Critical Pathway Plateu (CPP) AIs, som är datorprogram som blivit självmedvetna. Och även Transcendental Sentience AI, som är någon sorts översmart superintellekt som bara kan uppstå i tillräckligt komplexa datorprogram.
Motparten gentemot AI, och de som stängde av Old NET för att det blivit en AI-lekplats, är Netwatch. En organisation som grundades i ett samarbeta mellan USA och Europa. Deras jobb är att se till så folk inte gör dumma saker i nätet. Men efter att Old NET stängts ned har Netwatch blivit "a police force without a beat". De gör dock inroads i att försöka reda ut Old NET då och då, bland annat i allians med transcendentala AIs.
Jepp. Du hör rätt - det här har blivit allt mer Hardwired. Antar att Mike Pondsmiths inspiration bara blir allt tydligare ju mer tid som går. Också värt att notera att Walter Jon Williams, som faktiskt skrev den där officiella Hardwired-såsboken du har glömt att jag nämnde i första inlägget, påpekar exakt detta i inledningen till såsboken: att Hardwired utspelar sig längre fram i tiden.
Problem solved, choomba!
Den här boken är faktiskt riktigt cool. Sådär anakronistisk som det kan bli när någon i vår avlägsna forntid (80-talet) beskriver framtidsteknologi genom att utgå från sin egna hightech. Men jag förstår att Pondsmith hämtar sin inspiration härifrån!
Kapitlet går sedan in på de riktigt stora företagsaktörerna. The Neocorps. Dessa är mer som företag av idag och kan vara spillrorna av de megakorpar de en gång var, eller de kan vara helt nya aktörer som tagit deras namn. Det är en salig röra. Företagen brukade kunna göra precis som de ville, men nu behöver de oftast åtminstone ha någon sorts överenskommelser med lagen och ordningen i de regioner de verkar.
The more things change, the more they stay the same!
Varje företag beskrivs på ungefär en sida med bakgrund, huvudsakliga näringsgrenar, och en individ.
Du hittar:
Arasaka, som är ett ursprungligen japanskt säkerhetsföretag med fingrar i massor av pajer.
Biotechnica, som är nästan helt fria att försöka återinföra djur i den sargade världen, och även säljer mat och ägnar sig åt biomekanisk forskning.
Continental Brands, som tillverkar mat och dryck.
Danger Girl, som är en säkerhetsfirma och paraplyorganisation för privatdeckare i Night City.
Militech, som tillverkar och distribuerar vapen, men även hyr ut desamma i händerna på hårdföra typer (legosoldater, i klartext).
Network 54, som ägnar sig åt broadcast av alla möjliga saker i hela USA.
Petrochem, som tillverkar bensin och andra petrobaserade produkter av olika slag och på olika sätt.
Rocklin Augmentics, som tillverkar cybernetik och strukturella förstärkningar.
SovOil, som är den ryska motsvarigheten till Petrochem.
Trauma Team, som erbjuder helhetstjänster i form av beväpnad extraktion för den som blir skadad. Bepansrade ambulanser med tungt beväpnad personal. Också vanliga ambulanser, givetvis.
Ziggurat, som står för infrastruktur för data och kommunikation.
Zhirafa Technical Manufacturing, som tillverkar automatiserade drönare, robotar, och mecha för byggarbetsplatser.
Last edited: