Nekromanti Cyberpunk - vad är det viktiga?

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
Vad är det viktiga i Cyberpunk?

En fråga som antagling kommer få lika många svar som antalet personer som svarar. Men inspirerad lite av steampunkdiskussionerna och vissas utalande om att de saknar bra cyberpunkspel undrar jag lite över vad ni tycker är det absolut viktigaste i cyberpunk. Vad är så att säga den genrens kärna? Vad är det ni tycker att ett cyberpunkspel måste innehålla för att ens ha möjligheten att kunna vara ett bra cyberpunkspel?

För mig är det två saker:

Två värlar
För mig är den virtuella världen viktig i cyberpunk. Jag vill att datavärlden, matrixen, molnet eller vad man än ska kalla den är precis lika viktig som den "verkliga" världen. Saker som händer i den ena världen ska direkt påverka situationen i den andra. Att vara respekterad i den ena världen är lika viktigt och för med sig liknande fördelar som att vara respekterad i den andra. Men båda värlarna måste vara viktiga. Jag vill exempelvis inte att man ska kunna leva helt i den virtuella världen, åtminstånde inte om man är en medelsvenson, utan man måste fortfarande hantera saker i den riktiga världen också, även om det bara är för att uträtta sina fysiska behov eller köpa ny hårdvara. Man behöver inte kunna göra precis allt genom att bara koppla upp sig mot nätet, ju mer avancerat onlinesammhället blir desto större blir poängerna med att ha slutna nätverk som man bara kan logga in på från särskilda ställen. Resten av teknologinivån är mig däremot fullkomligt likgiltig. Det får vara futuristisk, nutida eller till och med retro, så vitt mig anbelangar.

Utstöttheten
Man behöver den där punkaspekten med folk som mer eller mindre står utanför det vanliga sammhället. Rebellerna, anarkisterna eller helt enkelt samhällsförstörarna. Folk som inte får vara en del av resten av sammhället eller inte vill det antingen av moraliska, religösa eller likgiltiga skäl. Folk som anser att de måste ta saker från samhället för att ge till dem som behöver det eller sånna som vill ge till sig själva. Kort och gått så behövs det punkare i alla dess former.

Vad är viktigt för er?
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Egentligen skulle jag kunna referera till Bruce Sterlings förord till den bästa cyberpunknovellsamling som finns, Mirrorshades, men jag får väl dra några grejer jag tänker då...

Teknologi på gatunivå
Något många av den tidiga cyberpunkens frontfigurer snackade om var det här med att folk använder högteknologi som vardagsföremål, retrofittar teknologi för egna syften, subversivt använder tekniska framsteg för att bygga identitet.

Rock n' Roll möter hightech
Cyberpunk är ofta - kanske lite för ofta - fokuserad på ett ganska ytligt rebellideal. Inte alltid i cyberpunklitteraturen, men inslaget av "edge" har blivit det cyberpunken associeras med för många.

Sterling talar om att scifi, som tidigare mycket varit något ganska traditionella veterskaps- och ingenjörstyper pysslat med, plötsligt börjat skrivas av en helt annan typ av författare. Popkultur möter vetenskap på ett helt nytt sätt, vilket också syns i hur samhället förvandlades just då, med walkmans och grejer. I högre och högre grad blev högteknologi var mans egendom. Det höga möter det låga, miraklen blir livsstilsmarkörer.

Det här här man också finner hackern som rockstjärna - hackern är inte en glasögonprydd MIT-nörd längre, utan en cool snubba som symboliserar folkets makt i ett datoriserat samhälle; den som kan använda de nya maktstrukturerna mot de som skapat dem.

Människan och Maskinen
Cyberpunken utforskar ofta temat "man/machine interface". PÅ en ytlig nivå kan det handla om fräsiga cyberarmar som låter en slå sönder stridsvagnar, men jag gillar när det är mer lågmält. Vad är en människa? Om man börjar bygga om sig, när slutar man vara människa? Om man bygger en maskin som har känslor, tänker och beter sig som en människa, ska den då betraktas som mänsklig? Alla de här spännande frågorna som uppstår när man börjar experimentera med människan som koncept.

Det gäller förresten inte bara ren cybernetik, utan också till exempel minnesprogrammering och personlighetsförändringar och genteknik. Allt som innebär att människan helt eller delvis förvandlas.

Vad innebär det att vara människa är alltså en mycket central del i det hela.

Det dystopiska samhället
Om cyberpunken är en rock n' roll-inspirerad motkultur så behövs också något att slåss mot - det går inte riktigt att skilja cyberpunken från globaliseringen och företagens ökande makt. För att man ska kunna vara rebell behövs ett förtryck. Förtrycket blir det etablerade samhället; företagen, regeringen. Ju starkare man gör rebellelementet desto mer dystopiskt behöver samhället vara, i stort sett. Kritik mot makthavare, framför allt ekonomiska sådana, syns här och var. Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Allt är skit, och det enda hoppet är rock n' roll...



Jag är egentligen inte speciellt förtjust i att så mycket av synen på cyberpunken fastnat i Gibson och Blade Runner. Det finns så mycket mer...

Men mest vill jag rekommendera samlingen Mirrorshades. Den svarar på alla frågor om cyberpunken och ger massa bra exempel =)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,550
Onda mega-corps, psykiska krafter, implant och liknande så som komstgjorda armar och ben, frågor om vad det innebär att vara männsklig, Japanska saker.
 

Cook

Veteran
Joined
5 Sep 2013
Messages
14
Location
Göteborg
Jag växte med Shadowrun och Gibsons bökerna så många aspekter från de både källorna är för mig nödiga.

Men jag tycker om mycket Mega-Corporations som är i sänder nödiga för shadowrunners (eller huvudpersonnerna) och också fiender mot dem.

Samspelet mellan den verkliga världen och datavärlden är också viktigt eftersom det kan lämna miljoner av möljigheter. Exemplevis: Otaku (från Shadowrun) som är född på matrixen.

(Liksom närhelst kan ni rätta min text, jag behöver alltid det!)
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
krank said:
Teknologi på gatunivå
Något många av den tidiga cyberpunkens frontfigurer snackade om var det här med att folk använder högteknologi som vardagsföremål, retrofittar teknologi för egna syften, subversivt använder tekniska framsteg för att bygga identitet.
Kan du ge lite exempel? Det var en massa fina cyberpunkord men jag får inte riktigt någon bild av hur du menar.

krank said:
Rock n' Roll möter hightech
Cyberpunk är ofta - kanske lite för ofta - fokuserad på ett ganska ytligt rebellideal.
Men du tycker att det är en väldigt viktig del av cyberpunk i alla fall? Skulle du vilja se något annorlunda?

krank said:
Jag är egentligen inte speciellt förtjust i att så mycket av synen på cyberpunken fastnat i Gibson och Blade Runner. Det finns så mycket mer...
Well... det är vad jag är uppväxt med =) Varför inte ge lite sköna exempel på vad mer som finns? Och jag menar inte exempel på böcker, jag har nog att läsa som det är, utan lite konkreta förslag och exempel!
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
Psykiska krafter? Är det en central del av cyberpunken för dig? Vad för krafter är det då du tänker dig? Tankeläsning?
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
Cook said:
Jag växte med Shadowrun och Gibsons bökerna så många aspekter från de både källorna är för mig nödiga.
Och om du försöker skala av allt från det som inte spelar någon roll, vad har du kvar som är viktigt? Är det just megakorporationerna och deras funktion för cyberpunkarna?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,542
Location
Göteborg
Jag har aldrig haft någon egentlig relation med genren cyberpunk. Jag såg Bladerunner och Johnny Mnemonic när jag var yngre och har vaga minnen från de filmerna. Och så spelade jag Shadowrun, som var klassiskt fantasyäventyrande med skjutvapen. Min första kontakt med något som jag kände var "riktig cyberpunk" var faktiskt kampanjen jag spelar just nu med ekofest och Klon i Remember Tomorrow. Och då är det just temat med utsuddande av gränserna för mänsklighet som känns rätt. Min rollperson är en äkta AI i en avancerad robotkropp som försöker att bli accepterad som en människa. Klons rollperson är en programmerare som försöker att flytta över min tvillingsyster som bor i hans "MP3-spelare" in i en riktig människokropp. ekofests rollperson är en människa som fått sina minnen splittrade och modifierade och som är på god väg att gå från människa till något omänskligt. Så för mig är cyberpunk en undergenre till transhumanism, men det är nog bara för att jag aldrig läst Gibson.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Rymdhamster said:
Kan du ge lite exempel? Det var en massa fina cyberpunkord men jag får inte riktigt någon bild av hur du menar.
Har du sett Johnny Mnemonic? Gör det, annars. Bra trots Keanu.

Men... piratradiostationer, fulhackad cybernetik som säljs på svarta marknaden... sånt.

Rymdhamster said:
Men du tycker att det är en väldigt viktig del av cyberpunk i alla fall? Skulle du vilja se något annorlunda?
Jag tycker lätt att det blir lite för mycket fokus på neon, airbrushad cybernetik, läderjackor och tuppkammar. Det blir för mycket fokus på ytan.

För mig är nog det mest intressanta frågorna kring vad det innebär att vara människa. Det rollspel som leker mest med det just nu är väl Eclipse Phase, även om det väl snarare är postcyberpunk. Vad betyder identitet om minnen kan skrivas över? Vad betyder "människa" om man kan byta ut allt? Om man kan skriva om DNA-koden och hacka hjärnan?

Jag tycker att ytligheten är en del, men inte nödvändigt vis en jätteviktig del för mig. Man kan öka eller minska den, så att säga.

Rymdhamster said:
Och jag menar inte exempel på böcker, jag har nog att läsa som det är, utan lite konkreta förslag och exempel!
Sorry, allt jag har är böcker och rollspel =)

Men, man kanske kan räkna in lite near future scifi? Inception tycker jag till exempel är bra modern cyberpunk. Visst finns "hackern som rockstar", men det är inte speciellt mycket neon, regn och skyltar på asiatiska språk. Inte på samma sätt iaf.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Genesis said:
Och då är det just temat med utsuddande av gränserna för mänsklighet som känns rätt. Min rollperson är en äkta AI i en avancerad robotkropp som försöker att bli accepterad som en människa. Klons rollperson är en programmerare som försöker att flytta över min tvillingsyster som bor i hans "MP3-spelare" in i en riktig människokropp. ekofests rollperson är en människa som fått sina minnen splittrade och modifierade och som är på god väg att gå från människa till något omänskligt. Så för mig är cyberpunk en undergenre till transhumanism, men det är nog bara för att jag aldrig läst Gibson.
Det där låter så jävla, jävla coolt.

Och solklart cyberpunk dessutom.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
Kul med en synvinkel från utsidan, så att säga =) Jag gillar tanken på att fokusera kring människa/maskindelen och börjar nästan känna att det är lite samma sak som riktiga värden/virtuella värden. Efter ett tag kan det bli svårt att dra en fast gräns mellan de två.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,606
Location
Ludvika
krank said:
Har du sett Johnny Mnemonic? Gör det, annars. Bra trots Keanu.

Men... piratradiostationer, fulhackad cybernetik som säljs på svarta marknaden... sånt.
Sett den och köpt den. Som sagt: trots Keanu =) Okej, så typ "fulanvändande" av högteknologi utan att man egentligen har de resurser som krävs för att använda den "på rätt sätt"? Jag tror jag fattar vad du menar och gillar det helt klart.

krank said:
Rymdhamster said:
Och jag menar inte exempel på böcker, jag har nog att läsa som det är, utan lite konkreta förslag och exempel!
Sorry, allt jag har är böcker och rollspel =)

Men, man kanske kan räkna in lite near future scifi? Inception tycker jag till exempel är bra modern cyberpunk. Visst finns "hackern som rockstar", men det är inte speciellt mycket neon, regn och skyltar på asiatiska språk. Inte på samma sätt iaf.
Haha, med "konkreta förslag" menade jag inte filmer :gremlaugh: Jag menade om du faktiskt kunde berätta om några sånna här saker från böcker istället för att föreslå att jag ska läsa böckerna =) Med lämpliga spoilertaggar, så klart =) Men jag tror jag förstår lite hur du menar.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,186
Location
Rissne
Rymdhamster said:
Men jag tror jag förstår lite hur du menar.
Alltså, jag har nog varit så konkret jag kan vara. Alltså, för mig är gibson när det blir för mycket yta och rock n' roll, och det blir då svårt att ge extremt konkreta exempel på när det inte är yta och rock n' roll. Det är alltid svårt att beskriva hur frånvaron av något ser ut.

Men exemplet Inception, eller Extracted, eller kanske The Cell: Ungefär nutid, plus teknik för att läsa och "gå in i" minnen.

Överhuvudtaget tycker jag att nutid plus teknologi som ifrågasätter vad en människa är eller hur identitet funkar rör sig närmare cyberpunken...
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,550
Rymdhamster said:
Psykiska krafter? Är det en central del av cyberpunken för dig? Vad för krafter är det då du tänker dig? Tankeläsning?
Cyberpunk för mig är Akira. Så psionics har alltid varit en del av genren när jag tänker på den. Tekniken är egentligen inte lösningen i Cyberpunk, mega-corpsen och korrupta regeringar har alltid mer tech än folk på gatan. Oavsett hur cool en individ är kommer han förlora mot fiender med mer pengar och därför mer tech, folk och mer eldkraft.

Men psionics? Psionics kastar allt det där åt sidan. En enda person med en gåva och talang kan förändra världen. Det andra är distraktioner, psionics ger en möjligheten att göra uppror på riktigt.

Magin i Shadowrun funkar också men flavour mässigt föredrar jag Psionics.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Cyberpunk är retro-sf för mig, framtiden som man trodde den skulle bli förr (på 80-talet). Netrunners med stora bärbara grejer som man kan plugga in i hjärnan, 80-talsfrillor, 80-tals-future-mode (breda axlar etc), Neon, alla pratar japanska i affärsvärlden (zaibatsus!), det är alltid kväll och det regnar mycket, balla vapen och att vara på internet är som att vara i en fysisk värld.



























)
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,270
Location
Borås, Sverige
För min del är det nog följande sker:

* Företagen har blivit viktigare (och mäktigare) än nationer.
* Högteknologi är allestädes närvarande. Även om det så är nere i slumkvarteren. Fast då är det naturligtvis billiga kinesiska eller amerikanska kopior av sämre kvalitet.
* Neonljus, regn, skitiga gatumiljöer, språk är hopkok av engelska och japanska och andra språk..
* Allt är tillgängligt online, och du kan interagera med det virtuella som om det vore verkligt.
* Folk har frivilligt bytt ut kroppsdelar till cybernetiska dito.
* Skillnaden mellan de rika och de fattiga är om möjligt ännu större än nu.
* Liv är billigt. Och det finns alltid någon som vill tjäna pengar på att utnyttja andra.

/Ulfgeir
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,542
Location
Göteborg
krank said:
Det där låter så jävla, jävla coolt.

Och solklart cyberpunk dessutom.
Remember Tomorrow säger explicit att det tar sin inspiration från den literära genren cyberpunk och inte filmer och dataspel. Den stora skillnaden för mig, om man jämför med Shadowrun, är förutom magin och det där att Shadowrun handlar om en grupp människor som utför uppdrag mot betalning, medan RT handlar om enskilda individer som på olika sätt står utanför samhället och drivs av starka mål. De interagerar med fraktioner (företag, institutioner, regeringar) och försöker att hålla sig över ytan, medan fraktionerna ser dem som små datapunkter och pjäser man kan utnyttja för att nå sina mål.
 
Top