Nekromanti Dålig prosa i rollspel - Vilka är problemen?

[Tony.Meijer]

Hej,
flertalet gånger har Krille et ales påpekat att prosa i rollspel är kakigt. Fine säger jag, men i min erfarenhet så står de 10 vanligaste felen för 90% av problemen, så kära forumiter, vilka är de största problemen med prosa i rollspel?

 

[Krille]

Förutom att prosan är rätt kackig rent språkligt och flytmässigt - helt enkelt beroende på ovana att skriva prosa - så handlar en väldigt stor del av stämningstexterna om en Mary Sue som sparkar röven av intet ont anande kaxiga "normisar", som om rollspelsförfattaren vill projicera någon slags virtuell hämnd på jocksen som snor de snygga tjejerna. Fanfic av näst värsta sort, helt enkelt.

Jag har skrivit en hel del sådan prosa själv, för övrigt.

 

[Tony.Meijer]

Haha, det har väl alla som har försökt skriva någon form av historia

Och när det kommer till rollspel och exempel på det så kan det inte bli värre än i Vampire imho (jag tänker här på två lesbiska lönnmördar-vampyrer).

Men jo, Mary Sue är en klassiker och sannolikt punkt ett som man ska undvika.

 

[Ond bråd död]

Jag är inte tillräckligt bra på engelska för att avgöra kvalitén på engelska texter. Antagligen är jag inte tillräckligt insatt i hantverket för att fatta vad som är fel med svenska texter heller. Jag kan dock tänka mig att texterna ofta måste komprimeras rätt hårt för att rymmas i spelet och att det kan förstöra upplevelsen.

Ta till exempel texterna till de olika rollerna i Western 3e utgåvan. De extremt korta texterna är skrivna som om det är rollen som berättar eller talar med någon. Utöver att de alla verkar lite drygt nöjda med sig själva och sin roll i världen, så gör de korta meningarna att man får intrycket av att de har nån sorts hjärnskada eller nåt.

När jag tänker efter så påminns jag om de personliga texterna i Wastelands av det här. Varje bakgrund hade en kort presentation av någon med den specifika bakgrunden. Problemet är antagligen att det är någon som berättar alldeles för informativt och därmed onaturligt.

Äh, jag vet inte faktiskt. Men det är nog smart att inte försöka skriva prosa när man har dåligt med utrymme. Bättre då att bara ge de fakta som man tycker behövs i vanlig text.

 

[krank]

Några problem jag sett:
- Försök att skriva mer avancerat än man klarar av. Långa, adjektivfyllda meningar som försöker vara så jävla mörka eller hårda eller coola men mest faller platt för att den grundläggande strukturen är på för låg nivå. Man får känslan av att författaren suttit med synonymordbok och valt de krångligaste orden.
- Svengelska. Författaren har antagligen tänkt sig delar av texten på engelska och sedan med blandat resultat försökt översätta den till ett spel som ska vara på svenska. Det är inte alltid själva orden som är engelska eller så; det handlar mer om struktur, ordföljd och en tendens att använda lite för mycket passiv form.
- Försök att vara för informativ. Jag tycker inte stämningstexter ska användas för att ge information om världen. Då blir det lätt krystat och att man mest staplar information. Bättre då med texter som ramar in specifika SLP:er eller förmågor eller så.

Sedan får någon annan avgöra hur pass väl jag lyckats med de korta stämningstextstycken som är med i More than Human, men jag försökte i varje fall skriva inte-alltför-värdelösa texter.


EDIT: Sedan har vi såklart hela högen med rena layoutmissar: Textur eller bild bakom texten, oläsliga typsnitt...

 

[Robert Jonsson]

Några problem jag sett i Robert Jonssons texter:

There, I fixed it for you.

Jag säger som Krille: jag är skyldig till sånt här. Och har använt mig i princip allt som både han och krank skrivit (förhoppningsvis inte allt på samma gång, men det låter jag vara osagt). Det är svårt att få bra, men om man inte försöker blir man inte heller bättre så den här tråden intresserar mig.

Mycket tror jag att det beror på att det är helt olika saker att skriva regler och att skriva stämningstext. Två olika skillsets. Det är viktigt med korrekt svenska (först då man behärskar den kan man göra brott i reglerna). Tyvärr tror många att de är bättre än de egentligen är (jag har själv varit där, innan jag insett att jag var värdelös).

Men bara för du har en korrekt svenska innebär det inte blir bra. Du ska ha ett bra flöde med tempoväxlingar, rapp dialog, och ett bra sätt att visualisera saker på. Varje delmoment måste bemästras individuellt och det tar tid. Författare blir bra på det som de gör genom öva, öva, öva. De flesta rollspelsförfattare gör inte det.

 

[Svarte Faraonen]

Både Western och Wastelands led av att texterna i hög grad kändes just som om bleksiktiga rollspelare från trygga förhållanden försökte gestalta kallblodiga revolvermän och överlevare.

 

[Ond bråd död]

Ja det kan ha varit nåt sånt också. Det var lite för käckt. Mer som att man var tillfälliga besökare som lajvade situationen. Tonen var lite off, och det tillsammans med det lite väl informativa innehållet gjorde att det kändes som en kort text ur en lärobok. Typ "Garcia berättar om hur det är att bo i Brasilien".

Lärobokskänslan var åtminstone förr rätt vanlig i svenska grejer.

 

[Gurgeh]

Det här är inte det mest informativa svaret eftersom det undviker frågan litegrann, men jag skriver det ändå.

- Det största probelemet med prosa i rollspel är att den finns där.

De flesta rollspelsböcker är redan alldeles för tjocka och tar alldeles för lång tid att läsa. Det sista jag behöver i dem är texter som bara tar upp en massa plats och inte på något sätt hjälper mig att spela spelet. Om jag vill läsa skönlitteratur gör jag det -- och då väljer jag en text skriven av en författare som blivit publicerad tack vare sin litterära talang och inte tack vare att han eller hon kan skriva spelregler.

/tobias

 

[Mekanurg]

Upprepningar och överflödiga futurumformer är ett vanligt och störande problem.

Ett kort exempel:
Du ska slå ett färdighetsslag för rida när hästen ska göra en riskabel manöver. Riskabla manövrar är till exempel: [lista].

Så här ska det se ut istället:
Slå ett färdighetsslag för rida när hästen gör en riskabel manöver, till exempel: [lista].

 

[Tony.Meijer]

Upprepningar och överflödiga futurumformer är ett vanligt och störande problem.

Ett kort exempel:
Du ska slå ett färdighetsslag för rida när hästen ska göra en riskabel manöver. Riskabla manövrar är till exempel: [lista].

Så här ska det se ut istället:
Slå ett färdighetsslag för rida när hästen gör en riskabel manöver, till exempel: [lista].

Och det här är precis vad jag är ute efter, konkreta tips som tydligt säger var ett vanligt problem är

Tack Mekanurg.

 

[krank]

Och det här är precis vad jag är ute efter, konkreta tips som tydligt säger var ett vanligt problem är

Ett annat konkret jag sett är att använda för få pronomen. Det knyter an till problemet med upprepningar. "Kjell kliver upp på morgonen, sedan borstar Kjell tänderna" liksom.

Vill du ner på den nivån lär det väl finnas läroböcker i svenska och allmänna "skriv bra svenska"-böcker...

Men jag menar nog att det största problemen egentligen inte alls handlar om den typen av stilistiska grejer. Eller ja, de finns också, men en text kan vara aldrig så korrekt formellt sett men ändå vara knapertorr och oläslig.

 

[Mekanurg]

Och det här är precis vad jag är ute efter, konkreta tips som tydligt säger var ett vanligt problem är

Tack Mekanurg.

Väl bekomme.

Här kommer en till:

Ett annat problem är att spelförfattare gärna använder alltför ofta onödiga adverb för att förstärka vardagliga adjektiv, till exempel: "kungen blir väldigt arg", "abbedissan är mycket from", "han springer fruktansvärt snabbt över fältet".

Det är tydligare att skriva "kungen blir rasande" [tack för den frasen, Herman Lindqvist], "abbedissan är gudfruktig", "han rusar över fältet", dvs man väljer ett annat ord som ensamt förklarar vad det handlar om. Svenska språket har ett rikt ordförråd.

 

[Tony.Meijer]

Väl bekomme.

Här kommer en till:

Ett annat problem är att spelförfattare gärna använder alltför ofta onödiga adverb för att förstärka vardagliga adjektiv, till exempel: "kungen blir väldigt arg", "abbedissan är mycket from", "han springer fruktansvärt snabbt över fältet".

Det är tydligare att skriva "kungen blir rasande" [tack för den frasen, Herman Lindqvist], "abbedissan är gudfruktig", "han rusar över fältet", dvs man väljer ett annat ord som ensamt förklarar vad det handlar om. Svenska språket har ett rikt ordförråd.

Ahh, jag gillade den och det är något jag inte har tänkt på men som jag borde vara hyfsat bra på att få till vill jag tro (pga. min övertyggelse om mitt eget stora ordförråd).

Keep em comming

 

[Man Mountainman]

Hej,
flertalet gånger har Krille et ales påpekat att prosa i rollspel är kakigt. Fine säger jag, men i min erfarenhet så står de 10 vanligaste felen för 90% av problemen, så kära forumiter, vilka är de största problemen med prosa i rollspel?

Jag vet ungefär vilka mina egna försyndelser är:

-- Kanslisvenska. Överdrivet formell meningsbyggnad och ordval. Funkar i akademisk prosa, funkar sämre i litterära texter.
-- Begränsat ordförråd (inte jämfört med Svensson, förstås, men jämfört med en riktig författare) som gör att jag tenderar att haka upp mig på vissa ord och formuleringar som sedan återkommer igen och igen.
-- En benägenhet åt det högtravande, ålderdomliga, svulstiga.

Det är inte nödvändigtvis särskilt lätt att komma till bukt med sina brister bara för att man är medveten om dem. Men en investering som jag kan rekommendera åt varje aspirerande prosaist är en synonymordbok.

 

[Dante]

Om … så …

En grej som jag stör mig på är konstruktioner av typen: »Om rollpersonerna öppnar dörren så kommer fällan att utlösas«.

»När rollpersonerna öppnar dörren utlöses fällan« är mycket smidigare – för att inte tala om kortare.

 

[Troberg]

Re: Om … så …

En grej som jag stör mig på är konstruktioner av typen: »Om rollpersonerna öppnar dörren så kommer fällan att utlösas«.

»När rollpersonerna öppnar dörren utlöses fällan« är mycket smidigare – för att inte tala om kortare.

Eller, vaför inte "Fällan utlöses när dörren öppnas"? Jag menar, skulle de lura någon annan att öppna dörren så utlöses väl fällan ändå?

 

[Troberg]

Mitt standardtips är följande:

Skriv på ett språk som känns naturligt och som du känner dig trygg med!

När jag gjorde korten till Arkham Investigations ( http://www.rollspel.nu/forum/ubbthreads....html#Post808750 ) så försökte jag först göra som Lovecraft och bygga höga staplar av adjektiv. Jag märkte snart att staplarna ganska fort blev väldigt rangliga, och gick istället över på en mer kortfattad, lite strävare stil som kändes mer naturlig för mig, och det blev mycket bättre. När jag läser de första korten och jämför med de sista så är det en enorm skillnad.

 

[ripperdoc]

Bra tråd med konstruktiv vinkel!

För mig är rollspels syften att inspirera (ja, bortsett från rena regeltexter). Jag gillar narrativ för de flesta spel tenderar att annars vara rena uppslagsböcker. Visst går det ibland att inspireras av faktatext också, men stilism gör det lättare. Sedan är det förstås så att dåligt hantverk alltid stör upplevelsen, oavsett vad det gäller.

Jag känner själv att jag sitter på en krutdurk här, då NX är fullt av både stilistiskt språk och narrativ. Det är å andra sidan inspirerat av spel som CP2020 och AW som har hittat varsin röst som passar spelen. Jag hoppas att våra redaktörer kommer kunna hjälpa oss få bra texter.

Det svåra är väl i slutändan att även om det är tämligen universellt att hitta extremerna "riktigt välskrivet" och "uselt skrivet" så är gråtonerna däremellan ändå mest tycke och smak, vissa kommer alltid irritera sig på narrativ och andra kommer vara tämligen okänsliga. Det finns gott om litterära mästerverk som retar gallfebern på läsare. Vill man spela safe så filar man ner alla kanterna, men samtidigt har man en ganska generisk produkt också.

 

[ripperdoc]

Just det, några konkreta tips också:

- Förklara inte allt. Lämna början och slut tvetydiga, gör referenser till platser eller ord som läsaren inte nödvändigtvis vet. Men gör det med måtta.

- När du får en idé om en story, vänd på perspektivet. Det första du kommer på är sannolikt klyschigt eller alltför rakt på, men om du ändrar något så blir det genast bättre. Kanske den gamla magikern är kvinna? Kanske vi ser striden från perspektivet av ett barn som tittar på? Kanske tortyrscenen avbryts då torteraren brister i gråt?

- Använd narrativet för att iscensätta något som inte är uppenbart. Läsaren kan oftast själv tänka ut generiska stridsscener, mystiska scener, stöldscener. Vad är det som sällan beskrivs? Familjeliv? När magin inte fungerar? Hur är livet i grottorna när äventyrarna inte är där? Vilka inre slitningar dras tjuvgillet med, istället för att bara smyga runt?

- Håll narrativen korta. Ibland kan de vara mycket korta, kanske bara en reklamslogan, texten från en suspekt skylt, en avbruten dikt.