Vi spelar typ bara sådana
Bland rollpersonerna i DoD6 hitills:
En gammal skallig tjuv som låtsas vara magiker (och som åtminstone inledningsvis lurade de andra spelarna helt och hållet!) och har skitmånga undanflykter för varför hans besvärjelser aldrig fungerar. (eller så lyckas han på något sätt övertyga dem om att det är han som legat bakom alla konstiga saker som sker i äventyret) Han är en djävel på fruntimmer, och kan inte acceptera att hans bäst-före-datum har gått ut för länge sedan. Han berättar samma anekdoter om och om igen, och är en aggresiv motståndare till alla trender och nymodigheter.
En ung varhjort (egen varelse) som försöker vara både en helerska, trollpacka och schaman, men hon suger på allt. Hon blandar ihop sina droger, brygder och mediciner, så ena dagen ger hon amanitas muscaria till en patient eller försöker få några syner på stormhatt, och nästa dag försöker hon blanda ihop ett gift på johannesört... Hon är rörig och ostrukturerad, men samtidigt sorglös och oansvarig. Shit happens, lixom! Dessutom har hon världens sämsta smak på karlar, hon lyckas alltid bli förälskad i äventyrens bad guys...
En skitsnygg atletisk kille, som är vida beryktad för sina hjältedåd, trots att han blev känd av rena slumpen (han fick äran av att ha dödat en hrimturs, trots att han hade legat gömd i en kista under hela striden). Han är en tämligen oduglig krigare och egentligen värsta skitstöveln, men alla brudar älskar honom och hans utseende passar verkligen perfekt ihop med hans rykte. De andra ger alltid honom äran för vad de har åstadkommit, eftersom hela gruppen tjänar på att hans hjältestatus inte ifrågasätts.
En ung filosof (tidigare krigare, men han har svurit att aldrig mer bruka vapen) som försöker sprida kärlekens budskap i världen. Han försöker övertyga de andra om att våld är en dålig problemlösning, och därför saboterar han deras vapen och rustningar när de ligger och sover. Mitt under strider har yxhuvuden lossnat från skaften och rent kaos har brutit loss. Mkt kul. Medspelarna älskade honom, men deras rollpersoner hatade honom.
En alkoholiserad jättetjock hövdinganka som heter Grette och som vunnit en dresserad björn i en vadslagning om vem som kunde vistas längst i en isvak (den andra killen dog. Grette har fått amputera höger arm efter doppet och är än idag fobiskt rädd för vatten). Nu har han tvingats bli en äventyrare för att kunna utfodra björnen (som är rätt olydig och älskar godsaker). Grette ställer alltid till det för sig. Han mopsar med alla, är tjurskallig som få, har en talang för att angripa folks svaga punkter med svidande förolämpningar och har alltid någon affärsidé på gång som förr eller senare otvivelaktigt slutar med en katastrof. Grette är elak när han är nykter och korkad när han är full. Det är oklart när han ställer till med mest bekymmer.
/Rising