Nekromanti Dåliga spelledare man minns

[Henke]

Utifrån God´s recenssionstråd och det fantastiskt sadistiska och enligt mig lättspydda äventyret Snösaga så har jag funderat lite kring just RP som SL´s nåldynor och hur man som SL går igång på att favorisera eller jävlas med rollpersonerna (och i förlängningen deras spelare).

I yngre tonåren hade vi en SL som konstant favoriserade en spelare. Jag minns allt för väl ett spelmöte när vi spelade Stormbringer och våra RP skulle fly från en ö, men där vi skulle kunna rita en karta över flyktvägen och sälja den. Min karaktär hade ganska högt i färdigheten att skapa kartor och misslyckades med sitt slag. SL´s favorit hade inte färdigheten att skapa kartor, men SL envisades ändå med att man alltid har en grundchans i att lyckas (01 på T100). SL slår färdighetsslaget bakom sin skärm, från andra sidan bordet hör vi hur han sedan vrider på tärningarna, varpå han säger "wow!" och lyfter på SL-skärmen. Tro det eller ej. 01!

Samma SL tog livet av flera av mina RP, men det förmodligen märkligaste och aningen otäckaste jag kommer ihåg var när han spelledde ett scenario ur universaläventyret "Projekt J.A.S.". RP som är detektiver hittar en mördad naken kvinna i Stockholms skärgård. Många ledtrådar senare hittar man en hemmagjord VHS där kvinnan blir våldtagen och mördad samt att mördarens livvakter fortsätter förgripa sig på henne efteråt?!? Jag reflekterade aldrig över detta, mer än att det var obehagligt och när jag för några månader sedan ropade hem äventyret på Tradera så inser jag att den sista delen med livvakterna inte fanns med i äventyret utan var något han hittade på själv. Såhär i efterhand undrar jag nästan om den aktuella spelledaren verkligen mådde bra...

Minns du någon SL som var riktigt dålig och varför?

 

[Jocke]

Att spela rollspel på konvent är ju som att spela på lotto, så det är där jag har mina bottennapp. En spelledare berättade för oss att vi inte sovit eller ätit på tre dagar efter som att vi inte sagt att vi hade gjort det. Vi kontrade med att vi inte heller sagt att vi andades och valde att kvävas. En annan som vi spelade med flera gånger lyckades alltid göra det sämsta av allt och dessutom lägga in grov rasism i alla äventyr han spellede. Dessutom fick han ju för sig att vi hade nån slags koppling och liksom valde mitt lag i alla fall tredje gången. Men på konvent hittar man ju också de bästa spelledarna som visar en något nytt sett att spela på och får en att testa nya spännande grejer, så det kanske är värt i alla fall.

 

[krank]

Jag hade en gång en SL som körde något hemskrivet DoD-äventyr där vi var riddare som skulle leta efter en mystisk artefakt i ett kloster. VI vet inte mer om artefakten än att den ska vara 1) ond 2) magisk och 3) i klostret.
Det första han beskriver när vi når klostret är en ljusstake som ser stereotypt väldigt ont och svart ut.
Vi säger att vi undersöker den.
Noga.
"Nej, ni märker inget konstigt med den".
Fyra TIMMAR av helt fruktlöst letande senare så bestämmer vi oss för att ta den förbannade ljusstaken ändå. Det verkar ju inte finnas ett skit här som är magiskt på riktigt.
Då visar det sig att om man lyfter ljusstaken så gör den magiskt att man sätter ner den igen.
Om vi nu bortser från universums töntigaste magiska förmåga så betyder det alltså att i spelledarens huvud så innefattar inte "undersöker noga" att man till exempel lyfter på det man undersöker.

Den spelledaren var alltså dålig på det där klassiska "det är en ring på golvet"-sättet. En rent antagonistisk inställning till spelarna och ingen generositet i tolkningar alls.


Sedan har vi Gothcon 2013, då jag hade en... spelledare i Coriolis. Jag har fått för mig att Fria Ligan sagt att de efter den incidenten börjat se till att de har lite kvalitetskontroll på sina spelledare, för den där karln var nog det sämsta jag varit med om i spelledarväg. Rälsande, stridskåt, totalt i avasknad av fingertoppskänsla och kommunikationsförmåga, superduper-sexistisk och slemmig och äcklig och omogen.

 

[Henke]

Vi kontrade med att vi inte heller sagt att vi andades och valde att kvävas..

Hahaha helt lysande! ...och ja, jag håller med. Åkte på ett riktigt bottennapp på konvent förra året när vi spelare Coriolis. Vad man än försökte göra så sa SL nej vilket gjorde att man till sist blev uppgiven.

På samma sätt som du säger så har man flera av sina bästa erfarenheter från SL:ande på konvent. På årets Gothcon var jag imponerad av samtliga spelledare (bl.a. Bifur här på forumet). Det gör det såklart värt risken!

 

[Henke]

Sedan har vi Gothcon 2013, då jag hade en... spelledare i Coriolis. Jag har fått för mig att Fria Ligan sagt att de efter den incidenten börjat se till att de har lite kvalitetskontroll på sina spelledare, för den där karln var nog det sämsta jag varit med om i spelledarväg. Rälsande, stridskåt, totalt i avasknad av fingertoppskänsla och kommunikationsförmåga, superduper-sexistisk och slemmig och äcklig och omogen.

Är det samma SL som vi fick 2017 men som bättrat sig en aning kanske?

 

[Feuflux]

Nu har jag bara spelat rollspel en enda gång på konvent och den spelledaren var medelsnittig skulle jag säga.

Jag har inga dåliga spelledare att dela med mig av per se, utan snarare ovana/orutinerade. Så att saker i stil med följande inträffar:
* Vi missar att undersöka ett rum på en plats vi besöker och missar "vitala ledtråden". Sedan står äventyret och stampar i timtal för att vi inte kommer vidare, utan att SL ser till att vi kan få ledtråden på annat sätt (eller hintade om att det fanns ett rum till att kolla i).

Sen kommer jag bara på exempel där spelgruppen var lika oerfaren den... så äh, jag lämnar det här.

 

[Voldstagg13]

I ett äventyr fick vi spelare inte använda några färdigheter eller förmågor för att rädda oss från en fångcell - för att vi enligt äventyret måste bli räddade utifrån. Att mötas halvvägs och låta oss göra nåt själva existerade inte i hans värld...nej, jag är inte bitter, bara lite gnällig.

 

[God45]

Jag hade en spelledaren som skulle spelleda Pathfinder och återuppta en gammal kampanj. Han sade åt de två av oss som skulle hoppa in i kampanjen och som inte var med tidigare att bygga optade dödsmaskiner och uppgav att det var vad man skulle spela. Han sade också till oss att skapa onda karaktärer. Så jag dyker upp med en fruktansvärt min/maxad clerik dykandes någon form av Lucifer liknande gud av magi och tyranni medan den andra nya spelaren hade en Batman magiker och necromancer som var så obscent mäktig att jag nästan kräktes. Så vi dyker upp redo för taktisk strid och för att krossa kungariken under våra dödskalle besmyckade skor. Och träffar gruppen.

Det finns 4 gammla spelare och var och en av dem har lika många levlar som vi har. Fast spenderade för att bygga svaga men tematiska karaktärer. GODA svaga karaktärer. Där är en lawful good fighter/paladin, en lawful good sorcerer/monk/rogue, en chaotic good Bard/Barbarian och en singelklassad men usel monk. Så vi de nya spelarna kör karaktärsmotsvarigheterna till superbilar drivna av bebisblod och de gammla spelarna kör rostiga SAAB bilar.

Så jag går ur karaktär direkt och frågar vad fan som händer när vi träffar gruppen. Spelledaren har något försvar för bullshiten om att ”kultur clashen kommer vara kul”. Jag är bered att lägga ner där och då. Jag viker mig dock för det sociala trycket och vi spelar.

Vad som det är uppenbart spelledaren vill ska hända är att vi ska slåss mot de goda karaktärerna och han tror vi kommer förlora. Alla spelarna ignorerar hans tunga hintar om detta och vi går till en dungeon där en av de goda karaktärernas fiender finns. Sedan ställer jag och magikern oss utanför dungeonen, frammanar monster och dödar allt i dungeonen utan att gå in i den. Spelledaren ser chockad ut, det är här tydligt att han inte vet hur spelet fungerar. Han låter i alla fall skurken komma ut för att slåss mot oss och jag dödar honom och alla hans minions på en runda. Ingen annan hinner göra något.

Efter detta åker vi någon annanstans, fiender anfaller och spelledaren hintar att de är så mäktiga att vi måste ge oss. Magikern och jag dödar dem innan någon annan hinner göra något. Detta fortsätter, blandat med tråkiga platsbeskrivningar (och att jag övertygar barn att sälja sina själar för godis), tills en massiv grupp svartalver och en drake kommer och säger åt oss att ge upp eller dö. Så vi slåss med dem också, alla de goda karaktärerna dör. Jag och evil wizard överlever och dödar alla fienderna medan vi bråkar om vem som ska få äta drakens hjärta. Sesionen slutar. Spelarna som varit med tidigare är upprörda medan jag och den andra nya spelaren är vandrande frågetecken rörande vad fan som hände.

Spelledaren erkände senare när vi satte honom ner att min onda karaktär och evil wizard var där för att dö så att vi skulle kunna göra ”riktiga hjältar” och de andra spellarkaraktärerna kunde få vårt loot. Och att han inte kunde reglerna ordentligt och trodde de goda karaktärerna var bra karaktärer. Vi förklarade vilka fruktansvärda misstag han gjort (TA INTE IN FOLK FÖR ATT DÖ OCH LJUG INTE FÖR DEM!!!) och med tiden blev han en ok spelledare.

 

[Skarpskytten]

Jag börjar ana att jag har haft tur med mina spelledare genom åren.

På konvent har inte varit med om något värre än rigid, okarismatisk och seg.

I min hemgrupp har jag inte varit med om något värre än tafatt, regelbunden och långsam. Värre på en del sätt var dock den på många sätt braiga SL som lovade oss att få spela en kampanj med mycket utforskande och stor handlingsfrihet, och sedan inledde första spelmötet med att genast sätta oss på rälsen som vi sedan snällt fick följa resten av kampanjen. Det var ett rätt bra äventyr, men jag och i alla fall en spelare till blev rätt frustrerade och kände oss något svikna. Jag tror dock inte att det var så att SL lurade oss, jag tror bara att vi pratade förbi varandra.

(Det säkraste sättet att undvika usla spelledare är så klart att spelleda själv!).

 

[God45]

(Det säkraste sättet att undvika usla spelledare är så klart att spelleda själv!).

Well... vid ett tillfälle trillade jag ner från en trappa på vägen till ett miniconvent och dök upp med en bruten fot och en färsk hjärnskakning för att spelleda. Det var... dåligt. Jag vet att en spelare dog 12 gånger på två timmar och att någon fick en magisk stav gjord av en trollarm som riktades som en Bazooka och "ger folk typ radioaktiv dödscancer".

 

[Skarpskytten]

Jag vet att en spelare dog 12 gånger på två timmar och att någon fick en magisk stav gjord av en trollarm som riktades som en Bazooka och "ger folk typ radioaktiv dödscancer".

Det låter som ett lysande spelmöte ju! ????

 

[Vimes]

Jag hade en spelledare en gång som liksom strippade. Han brukade leda i bar överkropp, ibland i bara kalsonger. Skyllde på att det var varmt. I varje fall två gånger drog han även av sig kalsongerna och typ luftjuckade med snorren fritt flygande för att illustrera något i spelet.

 

[RasmusL]

Jag hade en spelledare en gång som liksom strippade. Han brukade leda i bar överkropp, ibland i bara kalsonger. Skyllde på att det var varmt. I varje fall två gånger drog han även av sig kalsongerna och typ luftjuckade med snorren fritt flygande för att illustrera något i spelet.

Var det Vitulv?

https://www.rollspel.nu/threads/51099

 

[luddwig]

Förr kunde jag absolut vara en mindre bra spelledare när jag rälsade på ett alltför snävt eller ologiskt sätt. Jag har även råkat ut för:

- Spelledare som haft en hord SLP som stulit showen.
- Spelledare som uppenbarligen hållit RP vid liv trots att de förtjänade att dö.
- Spelledare som läst dialog och långa stämningstexter på mindre bra engelska.
- Spelledare som rälsat så hårt att vi spelare lika gärna kunde ha läst en roman.
- Spelledare som inte haft koll på varken regler eller äventyr.
- Spelledare som känts allmänt obekväma i rollen.

Och så några mindre, spelledarrelaterade konflikter i spelgruppen på det. Ingen rasism, ultrasexism eller dödscancer dock. Och inget luftjuckande, så på det hela taget har jag kommit lindrigt undan.

 

[Vimes]

Var det Vitulv?

https://www.rollspel.nu/threads/51099

Nej, men gudars vilket klassiskt inlägg du kommer med! Kan inte länkas till för många gånger.

 

[Khan]

Fantastiska historier ni kommer med. Jag känner mig förskonad från galenskaper och dåliga spelledare, det värsta jag kan beskriva är oengagemang eller medioker inläsning på äventyret. Till och med på konvent har jag som sämst haft "meh" som lägsta nivå när jag rollspelat. Hoppas bara folk har samma tankar om mig, med tanke på hur många gånger jag spellett på konvent...

 

[obak]

Hade en SL som älskade att förnedra spelare genom att håna och förlöjliga alla val och åsikter han ansåg ologiska. Att rollspela någonting över huvud taget, annat än cynisk realist var meningslöst och ofta hjälpte inte ens det eftersom han i de lägen han hade fel föll tillbaka på en sorts dunning kruger logik "Jag är den mest intelligenta personen kring bordet, jag förstår inte hur problemet skall lösas, alltså är det ett omöjligt problem".
Han hade också en kompis som var med ibland, killens enda motivation var att förstöra för alla andra och SL hejjade glatt på honom och kallade oss andra för " djävla CPn utan humor" när vi vart less.
Som spelare var han inte bättre utan skrek att SL var en idiot och att äventyren var helt ologiska.

Varflr spelade vi med honom? Han var väldigt kreativ, bra på att berätta och med en bitvis skarp humor. Men när jag hittade en annan grupp så drog jag som en avlöning.

 

[RasmusL]

Nej, men gudars vilket klassiskt inlägg du kommer med! Kan inte länkas till för många gånger.

Haha, jag vet inte, verkar som att länken gick sönder med beskrivningen:

SQL Error:

The table 'ubbt_TOPIC_VIEWS' is full

xD

Kanske har det länkats till för många gånger

 

[Mannen i skogen]

Har lyckligtvis inget värre att komma med än honom som spelledde Call of Cthulu och tog varje tillfälle han fick att förstöra för oss när vi glömde att säga någon detalj, i stil med att vi lämnade folksamlingen innan vi började prata om hemliga saker. Således stod en brandchef (som vi precis pratat med) och en journalist (som SL nämnde för första gången) och hörde när vi funderade över om den mysko kulten, trollkarlen och de verklighetstrogna mardrömmarna hade något med branden i min lägenhet att göra.

 

[Mundo]

Till denna SLs försvar så var han några år yngre än oss (och vi var väl typ... 15-16?) och hade aldrig SLat förut, men ville väldigt gärna. Jag och min kompis frågar om vi ska göra några särskilda karaktärer för hans äventyr. Blir det mycket slåss? Blir det mycket smyga? Etc.

Han säger nä, gör vad ni vill.

Jag gör en bard (som är medelusel på att slåss) och min kompis gör en tjuv (som är okey-usel på att slåss). Äventyret består i att vi vandrar ute på landsbygden, når en liten by (med pallisad) och går förbi en taverna där någon har satt upp en wanted skylt för ett stort och ovanligt elakt monster! Vi går in på tavernan, och folk pratar om hur svårt de har för att monstret har dödat deras boskap, etc.

Vi tycker det låter hemskt och vi ska knalla dit för att hjälpa folk tänkte vi och gick ut på vägen igen.

SL blev nog distraherad från sitt monster (som var någon trehövdad jättehund) och bestämde sig för att åtta stycken vättar med bågar skulle överfalla oss. Alla åtta skulle skjuta innan vi fick agera (för vi blev överfallna) och vi pepprades ihjäl med pilar utanför taverna-dörren.

Hur vättarna kom in i byn eller varför de väntade på just oss förblir oklart. Att göra karaktärerna tog lite drygt 90 minuter, "äventyret" tog 20.