Ymir said:
Alltså, visst, sånt är koolt, men det är inte lika koolt när hälften eller 75% av alla grejer man hittar, well, suger.
Tja, letar man skit så hittar man skit. Jag har till exempel inga planer på att börja läsa Wolverine eller Spindelmannen eftersom jag
vet att jag antagligen inte kommer att uppskatta det jag läser. Jag håller mig mestadels till core-X-men med lite side dish i form av enstaka hela crossovers eller små avslutade berättelser med andra t.ex Daredevil. Det är en av de sköna grejerna med Marvel - man kan välja att bara läsa de delar man gillar, och bara få reda på skiten som händer som små ofarliga faktarutor...
Ymir said:
Men den är ju inte konsekvent, den är faen mer uppfuckad än World of Darkness. Några exempel: följ utvecklingen av karaktären Penance från Generation X, eller triangeldramat mellan Captain Britain, Meggan och Nightcrawler i gamla Excalibur. Ledtrådarna man får först ang. vart dessa grejer är på väg fuckades senare upp helt av byten av manusförfattare, editorial meddling, och allmänt skit, och även om den senare sort of blev räddad i slutet, om än i en antiklimax, blev den förra mest bara...skit. Det är ett genomgående och vanligt symptom hos Marvel och DC att författares ursprungliga idéer blir buttfuckade och tagna i helt jävla miffo riktningar av deras efterträdare. På det sättet sabbas massor och åter massor av annars goda idéer.
Du menar att författare hos DC faktiskt
har goda idéer? Jag är skeptisk =)
Sedan tycker jag att det är trams att påstå att uppfuckade storylines vare sig skulle vara mer regel än undantag, eller för den delen nödvändigtvis skulle bero på byte av författare.
Det har nämligen hänt minst lika många gånger, enligt min erfarenhet, att man räddat en apdålig storyline eller serie genom att ta in en bättre tecknare och/eller författare.
(Klassiskt men uttjatat exempel: Grant Morrison tog över Doom Patrol.)
Ymir said:
Pröva att SL:a samma Eonkampanj i 10 år, samtidigt som du frilansar för Neogames. Då har man iallafall sniffat på ytan
Nätack, jag tycker Eon suger så jag slipper gärna.
Ymir said:
Uhm...well, som sagt; Mahābhārata? Gesareposet? De grekiska spinoffsen på Illiaden? Sedan skulle jag inte kalla Marvels mytologi 'rik' så mycket som 'schizo'. Alltså, märk väl, jag tycker det finns aaaasmycket häftigt stoff i Marvels universa, men jag är inte sådär jävla imponerad av helheten. Jag vägrar hursomhelst köpa att kommersialism skulle vara en absolut förutsättning för någon form av kulturyttring.
Tja, väljer du att blunda så är det helt och hållet ditt val.
Självklart är det så att ett verk är en direkt konsekvens av dess kultur och omgivning snarare än enskilda individers "vision". Verk formas av den kultur de skapas i, och den genre som är evighetssåpan Marvels Universum skulle inte kunna uppstå i ett annat kulturklimat.
De klassiska verk du pratar om tvivlar jag starkt kommer upp i den rena volym Marvels universum består av, i antal vändningar, karaktärer och rena jäkla ord. Jag kan såklart bli överbevisad, men å andra sidan visar det du säger att det verkligen inte finns många grejer genom mänsklighetets historia som kommer i närheten av att kunna jämföras med marvel.
Ymir said:
Comic book deaths är ett symptom på detta, ett billigt grepp; förutsägbart, bekvämt, slentrian, sensationalistiskt, och därför generellt ointressant. Jag hatar det för det är tråkigt och suger.
Du skulle alltså föredra om varje manusförfattare som skrev en berättelse i Marvels universum var tvungen att hitta på en
egen spindelmannenanalog och en
egen spindelmansanalogsflickvän, för att kunna göra berättelser om hur spindelmannens flickvän dödas, till exempel? I call fucking bullshit. Comic book death är
central för att Marvels Universum överhuvudtaget ska kunna fungera som kollaborativ enhet. Hela poängen är att alla dessa skiljda författare kan agera relativt fritt och skriva de stories
de tycker att de vill berätta.
Marvels Universum skulle kunna liknas med tusen och åter tusen olika spelledare som spelleder varsin kampanj i samma universum, men att de kommunicerar med varandra och tillsammans skapar världen, och kan utnyttja varandras skapelser. Utan comic book death skulle man behöva öka mängden skumma supervarelser exponentiellt, antingen det eller så kan
ingen dö.
Ymir said:
Du tycker jag ska applicera ett relativistiskt synsätt på kulturella produktioner. Om jag gör det; får jag då någonsin ogilla något? Eller måste jag tycka Mouse Guard är bra trots att jag hatar animorfa djur?
Du får tycka precis vad du vill för min del, så länge du inte försöker hävda att dina åsikter skulle vara universellt gällande. Tycker jag.
Sedan tror jag att det är ett misstag att välja att hata vissa saker rent kulturellt och så; för jag tror att hat och för all del all form av gillande/ogillande är val man gör. Jag valde tidigare att tycka hemskt illa om väldigt mycket, men har på sistone börjat välja att se mer positivt på grejer. Och det mår jag bättre för. Jag ser inget egenvärde i att tycka illa om saker.
Ymir said:
De har ett eeeeeenormt karaktärsgalleri, de kan kosta på sig att döda av folk, då kan de ju introducera nya häftiga karaktärer utan att göra settingen ännu mer bloated.
Nej?
Till exempel: Jag är en författare som vill använda mig avsymboliken kring Captain America och vad jag tycker om USA för att skriva en ball story när Cap dör efter att ha besegrats av en skurk som har... jag vet inte, drogtema. I ditt exempel skulle jag inte kunna använda mig av symboliken kring Cap alls, jag skulle vara tvungen att hitta på en egen analog som inte alls har samma rika mytologiska historia. Det blir inte alls samma sak.
Comic Book Death möjliggör berättelser om döden i Marvels Universum, eftersom den gör att man kan döda karaktärer publiken bryr sig om. Att döda nyss introducerade analoger blir liksom bara tjafs.
Ymir said:
Några gamla veteraner måste självfallet sparas för kontinuitetens skull, men Wolverine tex har ju varit med i miljoner koola historier redan och fått varenda tänkbart lager av sin personlighet utforskat utan och innan; please just kill him off.
Så nästa gång man vill berätta något om en vildsint kille med amnesi måste man hitta på en ny? Trams! Wolverine fungerar fortfarande bra i X-menkontext, det är mest på egen hand han inte riktigt håller.
Sedan är jag inte så ogin att jag tycker att bara de berättelser jag tycker är bra ska få finnas; så länge det skapas berättelser jag tycker är bra är jag nöjd.