Verkligt och verkligt… Jag skulle definitivt säga att Frankensteins monster var levande på riktigt – med ett rikt inre liv, själslig rikedom och så vidare. En stor och rättfärdig bitterhet mot sin skapare absolut, och det går att diskutera hur "monstret" hanterar sina känslor och sådär. Men på många sätt är ju poängen med "Frankensteins Monster" att det är frankenstein, snarare än hans skapelse, som är monstret.Och det resulterade i Frankensteins monster i stället för verkligt liv.