Nekromanti Döden, en del av rollspel

[Vitulv]

Överhuvudtaget förstår jag inte resonemanget med att spelare VILL att deras rollpersoner ska dö. För mig är det en form av virtuell självmordsbenägenhet.
Sådana rollpersoner ska spärras in i madrasserade celler där de inte kan skada sig själva.

Jag tror att våra spelstilar är såpass olika att det kanske inte är värt att diskutera död i rollspel.

Ett annat exempel då:
Spelaren har lyckats smyga sig in i palatset för att stjäla kungaspiran som är symbolen för kungens makt.
Spelare: rull rull
SL: du misslyckas. Du välter en rustning som står vid väggen. Krasch bom bang. Femton riddare kastar sig in i korridoren och omringar dig. De anfaller.
Spelare: Jag eh... jag försöker fly. (rull rull)
SL: Du lyckas undvika ett hugg men övriga 14 träffar, du dör.

Bra död 1:
Spelare: jag hoppar ut på ön i mitten av floden för att flanka draken min kamrat slåss med.
SL: drakens hona låg och sov i buskarna på ön, hon biter ihjäl dig.

Bra död 2:
Spelare: Jag gömmer mig bakom krigaren som slåss med vargarna!
SL: jättevargen som är deras mamma kommer bakifrån och biter ihjäl dig.

Bra död 3:
Spelare: Jag chargear drakkrokodilen på bron!
SL: Den biter ihjäl dig.

Bra död 4:
Spelare: Jag hoppar ned i arenan till den onde kungens förkämpe!
SL: Han bit.. eh, hugger ihjäl dig med sin stora yxa.

Bra död 5:
Spelare: Jag flyger över sjön!
SL: Det kommer upp en drake i skön, den sprutar gift, du tar 22d8 i skada.
Spelare: då dör jag.
SL: ja *flin*

Edit: insåg att majoriteten av dödsfallen i min senaste kampanj är "death by dragon". Sweet.

Edit 2: Bra död 6:
Spelare: Jag slåss med jättarna!
SL: En av dem slår dig i huvudet med sin klubba. Ta XdX i skada.
Spelaren: Då dör jag.
SL: Jaså? Haha.
Resten av spelgruppen: men vafan hade du inte blivit helad sedan förra encountern?
Spelaren: glömde...
SL: haha.

 

[Recca]

De där exemplen skiljde sig en del från mitt exempel, Vitulv.

 

[RasmusL]

För mig är en bra död antingen en jag valt själv eller en där jag medvetet satsat mitt liv. I spel med hög dödlighet är satsningen underförstådd genom hela spelet, vad som helst kan hända när som helst, och investeringen (främst tida att göra ny roll) låg. Jag kan då ta nederlagen med en klackspark och lite galghumor så länge det finns något mått av fiktiv kausalitet bakom dem.

I ett random simspelsflum där jag lägger en hel del tid på att skapa karaktär och settingen inte innebär att spelvärldens befolkning har en halveringstid på några minuter pga den farliga miljön vill jag ha mycket tydligare insatser (om än inte uttalade sådana). Jag vill här få en god chans att uppskatta hur farlig en motståndare/situation är innan jag ger mig in i den, det känns jäkligt trist om man, som i VtM Giovanni Chronicles, går in på random taverna för att bråka lite och det står förklädda inkvisitorer med true faith vid bardisken vilket innebär en närmast garanterad död om man ställer till med någon som helst uppståndelse. Även om det står i äventyret känns det orättvist och orimligt.

 

[Vitulv]

De där exemplen skiljde sig en del från mitt exempel, Vitulv.

Ja, jag vet

Det var inte tanken att racka ned på ditt exempel. Jag ville bara ge några bra från min egen kampanj.

 

[anth]

Ett annat exempel då:
Spelaren har lyckats smyga sig in i palatset för att stjäla kungaspiran som är symbolen för kungens makt.
Spelare: rull rull
SL: du misslyckas. Du välter en rustning som står vid väggen. Krasch bom bang. Femton riddare kastar sig in i korridoren och omringar dig. De anfaller.
Spelare: Jag eh... jag försöker fly. (rull rull)
SL: Du lyckas undvika ett hugg men övriga 14 träffar, du dör.

I princip tycker jag att det är helt OK, ja.
Dock ställer du upp exemplet på ett sätt som gör mig konfunderad.
Är det ens realistiskt att en smidig tjuv välter en hel rustning (kul ja, men realistiskt...)?
Varifrån kom de 15 riddarna?
Försökte rollpersonen smyga igenom ett rum med 15 riddare - då får faktiskt spelaren skylla sig själv (inser inte spelaren det idiotiska i den planen så får denne vänja sig vid att slå fram nya rollpersoner väääldigt ofta).
Sedan skulle jag som SL faktiskt gett spelaren någon chans till: vi talar en smidig tjuv mot 15 stora tunga, klumpiga, riddare. Det finns väl takkronor att svinga sig i - det skulle mycket väl kunna bli en episk session.
Det viktiga för mig är att man inte är mordisk som SL, utan neutral.
Sedan är det upp till spelaren att ha en plan B om plan A skiter sig - det är definitivt inte SLs uppgift att konstruera en plan B åt spelarna.

***

Men vi kan vända på ditt exempel.
Spelaren ska stjäla kungaspiran.
Alla vet att rollpersonen INTE KAN dö.
Då kan man faktiskt lika gärna börja med att rulla en tärning:
- ett resultat är att rollpersonen lyckas stjäla spiran.
- ett resultat är att rollpersonen av någon anledning inte kommer åt spiran och får lämna slottet tomhänt.
- ett resultat är att rollpersonen åker fast och hamnar i fängelse.
Sen kan man fortsätta att rollspela något som faktiskt har betydelse...

Nu tror jag att du och ett par till protesterar vilt - sessionen behöver inte alls vara meningslös även om rollpersonerna inte kan dö...
Och ja, jag håller delvis med. Jag kan tänka mig massor med äventyr där rollpersonerna inte kan dö. Jag menar, jag lever nästan hela mitt liv IRL utan att utsätta mig för livsfara en enda gång.
Men ska ett äventyr vara farligt ska rollpersonerna kunna dö.
Om du inte håller med mig om det skiljer sig våra spelstilar väääldigt mycket.
(eller så har vi olika definitioner av ordet "farligt")

 

[Anarchclown]

Sedan undrar man vad detta med att mörda en spelare i den situationen är bra för? Vill de inte ta tjuven till fånga och fråga ut denne? Och varför i helvete får 15 riddare i rustning plats att slå på en stackars smidig tjuv? Det måste vara ett väldigt speciellt rum.

 

[gizmo]

Spelare: Jag eh... jag försöker fly. (rull rull)
SL: Du lyckas undvika ett hugg men övriga 14 träffar, du dör.

ändå ett val SL gjorde och hade kunnat välja annat.
typ:

Spelare: Jag eh... jag ger upp. (rull rull, om man nu vill rulla för det)
SL: Du kastas i fängelsehåla.

hade lämnat möjligheter iaf.

 

[chrull]

Sedan undrar man vad detta med att mörda en spelare i den situationen är bra för?

Tur att någon ifrågasätter detta...

 

[Übereil]

Försökte rollpersonen smyga igenom ett rum med 15 riddare - då får faktiskt spelaren skylla sig själv (inser inte spelaren det idiotiska i den planen så får denne vänja sig vid att slå fram nya rollpersoner väääldigt ofta).

Å andra sidan kan spelarens oförståelse för det idiotiska i planen bero på att SL inte varit tillräckligt tydlig med hur landet ligger och att spelaren därför agerar på annan information än hen borde ha. Att gå in i ett brinnande hus är säkert dumt, men det är också fullt förståligt om spelaren inte uppfattat att huset brinner.

Det händer betydligt oftare att man missar sådan uppenbar information i rollspel eftersom man bara har det man hör SL säga att gå på (missar man nåt SL säger för att man är ouppmärksam en sekund så kan man alltså missa sånt som i verkliga livet varit helt uppenbart).

Übereil

 

[Anarchclown]

jag menar såklart RP.

 

[anth]

Å andra sidan kan spelarens oförståelse för det idiotiska i planen bero på att SL inte varit tillräckligt tydlig med hur landet ligger och att spelaren därför agerar på annan information än hen borde ha.

Jag det händer. Och jag ska vara ärlig och erkänna att det hänt mig både som spelare och som SL.

Men de gånger det hänt och jag varit SL brukar jag tillåta spelarna att "backa" historien och börja om från början.
Det är ofta väldigt tydligt att spelarna missuppfattat situationen eftersom de låter sina rollpersoner agera på ett sätt som är helt mot rollpersonernas natur.

 

[Genesis]

Å andra sidan kan spelarens oförståelse för det idiotiska i planen bero på att SL inte varit tillräckligt tydlig med hur landet ligger och att spelaren därför agerar på annan information än hen borde ha. Att gå in i ett brinnande hus är säkert dumt, men det är också fullt förståligt om spelaren inte uppfattat att huset brinner.

Eller att spelaren tänkte "Huset brinner" som i "det har tagit eld på gaveln" och SL tänkte "Huset kollapsar inom några sekunder." Eller att spelaren tänkte "Vi spelar typ Rambo och vi är hjältar som gör coola saker som vanliga människor inte kan göra" medan SL tänker "Gritty dark fantasy FTW!" Eller ...

 

[Spider Jerusalem_UBBT]

Ska vi se... mitt rekord är nog, anth får rätta mig om jag har fel men att gå igenom 8 karaktärer på en kväll. OSR är dödligt och man ska tydligen dö. Det har inte gjort så mycket så det inte varit långa kampanjer.

Men dödar som har haft mening... Jag minns när jag körde M:UA och vi hade spelat i... 3-4 år tillsammans och en kille hade spelat sin robot hela vägen. När han dog så gick han ut med en smäll. Om jag mins rätt så var den en granat som sprängde honom och hel gruppen såg detta. Det kändes.

 

[RasmusL]

Men vi kan vända på ditt exempel.
Spelaren ska stjäla kungaspiran.
Alla vet att rollpersonen INTE KAN dö.
Då kan man faktiskt lika gärna börja med att rulla en tärning:
- ett resultat är att rollpersonen lyckas stjäla spiran.
- ett resultat är att rollpersonen av någon anledning inte kommer åt spiran och får lämna slottet tomhänt.
- ett resultat är att rollpersonen åker fast och hamnar i fängelse.
Sen kan man fortsätta att rollspela något som faktiskt har betydelse...

Nu tror jag att du och ett par till protesterar vilt - sessionen behöver inte alls vara meningslös även om rollpersonerna inte kan dö...
Och ja, jag håller delvis med. Jag kan tänka mig massor med äventyr där rollpersonerna inte kan dö. Jag menar, jag lever nästan hela mitt liv IRL utan att utsätta mig för livsfara en enda gång.
Men ska ett äventyr vara farligt ska rollpersonerna kunna dö.
Om du inte håller med mig om det skiljer sig våra spelstilar väääldigt mycket.
(eller så har vi olika definitioner av ordet "farligt")

I spelgrupper med friskt fudgeande från spelledarens sida är det du beskriver i princip normen, även om det inte är uttalat.

Annars ser jag inte riktigt vad konfliktresolution/FitM har att göra med det här men jag tror att jag förstår vad du menar: om rollpersonens liv inte är del av insatsen så är det inte en utmaning som passar dig (?).

Personligen tänker jag mig att det här handlar om vilken del av spelet som anses vara utmaningen och inte så mycket om döden. Även om det är spelarutmaning vi snackar kan man hitta varianter så som "prestera ascoola situationer och beskrivningar" vs "lösa ett tydligt definierat problem på bästa sätt" vs "rollspela så övertygande att spelledaren godkänner ditt försök" som kan göra stölden intressant oberoende av förhållningssätt till döden.

 

[DeBracy]

Men vi kan vända på ditt exempel.
Spelaren ska stjäla kungaspiran.
Alla vet att rollpersonen INTE KAN dö.
Då kan man faktiskt lika gärna börja med att rulla en tärning:
- ett resultat är att rollpersonen lyckas stjäla spiran.
- ett resultat är att rollpersonen av någon anledning inte kommer åt spiran och får lämna slottet tomhänt.
- ett resultat är att rollpersonen åker fast och hamnar i fängelse.
Sen kan man fortsätta att rollspela något som faktiskt har betydelse...

Nu tror jag att du och ett par till protesterar vilt - sessionen behöver inte alls vara meningslös även om rollpersonerna inte kan dö...
Och ja, jag håller delvis med. Jag kan tänka mig massor med äventyr där rollpersonerna inte kan dö. Jag menar, jag lever nästan hela mitt liv IRL utan att utsätta mig för livsfara en enda gång.
Men ska ett äventyr vara farligt ska rollpersonerna kunna dö.
Om du inte håller med mig om det skiljer sig våra spelstilar väääldigt mycket.
(eller så har vi olika definitioner av ordet "farligt")

Varför skulle jag protestera vilt för att sessionen inte behöver vara meningslös? Var det det du ville antyda med det där exemplet? För … jag tyckte det lät helt sansat. Flera spel jag spelar skulle gott kunna se ut så om man beskriver det jäkligt yxigt.

Om man lirar ett spel där rollpersonerna uttalat inte dör hur som helst så skulle jag tycka det vore väldigt märkligt om man sa att ”äventyr ska vara farliga”. De är de ju uppenbarligen inte. Däremot kanske man kan göra dem spännande eller fartfyllda på ett sätt som ”farliga” system lätt kan motverka.

 

[anth]

I spelgrupper med friskt fudgeande från spelledarens sida

Jag kan inte se hur en neutral SL kan ägna sig åt "friskt fudgeande".

jag tror att jag förstår vad du menar: om rollpersonens liv inte är del av insatsen så är det inte en utmaning som passar dig (?

Riktigt så långt behöver vi inte gå.
Reccas exempel spetsade till det hela lite.
Som jag skrev tidigare tycker jag det bästa är att blanda ofarliga med farliga äventyr.
Och ja, jag kan tänka mig andra risker än döden (som att åka i fängelse).
Vad jag däremot inte tycker om är situationer som borde vara livsfarliga i själva verket är helt ofarliga för att SL inte vill döda spelarna - sånt vill jag inte vara med om.

Personligen tänker jag mig att det här handlar om vilken del av spelet som anses vara utmaningen och inte så mycket om döden.

Självklart finns det olika spelstilar och självklart finns det spelgrupper där nästan ingen rollperson dör.
Jag kan spela olika spelstilar precis som du räknar upp. Men det finns en specifik spelstil som INTE är min kopp thé:
Spel där SL helt uppenbart "fudgear" för att spelarna ska ta sig igenom äventyret levande (lyckas SL fudgea så att spelarna inte märker det hamnar vi i en annan situation).

 

[Genesis]

Spel där SL helt uppenbart "fudgear" för att spelarna ska ta sig igenom äventyret levande (lyckas SL fudgea så att spelarna inte märker det hamnar vi i en annan situation).

Jag gillar inte någon av dem. Att SL fuskar för att rollpersonerna ska överleva är ett tecken på att man spelar med fel system (bättre att spela med ett system där rollpersonerna uttalat inte kan dö om inte spelaren går med på det). Om SL fuskar och döljer det för spelarna så skulle jag känna mig lurad och besviken om jag fick reda på det.

 

[Vitulv]

Spel där SL helt uppenbart "fudgear" för att spelarna ska ta sig igenom äventyret levande (lyckas SL fudgea så att spelarna inte märker det hamnar vi i en annan situation).

Jag gillar inte någon av dem. Att SL fuskar för att rollpersonerna ska överleva är ett tecken på att man spelar med fel system (bättre att spela med ett system där rollpersonerna uttalat inte kan dö om inte spelaren går med på det). Om SL fuskar och döljer det för spelarna så skulle jag känna mig lurad och besviken om jag fick reda på det.

Det ska mycket till för att jag ska fudgea tärningar för att rädda en rollperson. Typ att jag under pågående strid märker att en regel eller en regelkombination är helt uppåt väggarna, alternativt att det är en uppenbar miss i äventyrskonstruktionen som jag inte sett vid en första genomläsning. Ett tredje alternativ är att jag som SL begått en tabbe i improvisationen och skapat en situation som varken är rolig eller rättvis, dvs. bara leder till en sämre spelupplevelse för de som sitter runt bordet.

Senaste kampanjen pågick i två år och jag kan inte minnas att jag fudgeat tärningen mer än vid något enstaka tillfälle. Däremot har jag gjort en del ändringar i äventyren lite ad-hoc (bytt ut fiender, strukit eller lagt till fienders förmågor etc.).

 

[RasmusL]

I spelgrupper med friskt fudgeande från spelledarens sida

Jag kan inte se hur en neutral SL kan ägna sig åt "friskt fudgeande".

Åter igen spelstil. Om man använder systemet som en rådgivande krycka (www.radgivandekryckor.se) och inte en naturlag så ser jag inget problem i att bestämma hur det "borde vara" snarare än vad "tärningen säger det ska vara". Personligen är jag inget fan av sådan spelstil men jag tycker inte att den är trasig (även om jag starkt ogillar alla "här har du regler men strunta du i dem och hitta på egna istället"-klausuler, OM MAN SKRIVER REGLER SÅ SKA DE FAN VARA REGLER!) och egentligen gillar jag idén med dramaresolution.

 

[anth]

Jag gillar inte någon av dem. Att SL fuskar för att rollpersonerna ska överleva är ett tecken på att man spelar med fel system (bättre att spela med ett system där rollpersonerna uttalat inte kan dö om inte spelaren går med på det). Om SL fuskar och döljer det för spelarna så skulle jag känna mig lurad och besviken om jag fick reda på det.

Om nu SL måste fudgea ska ALDRIG ALDRIG ALDRIG spelarna få reda på det.

Att få reda i efterhand att ens SL fudgeat är precis lika illa som att upptäcka det mitt under spelet.

Och om SL måste fudgea är något allvarligt fel: om felet är systemet, äventyret eller SL är en annan fråga - men något är fel.