God45;n159424 said:
Well... Folk snackar om att raise Dead är vanligt i D&D och i vissa grupper är det väll så. Men de har säkert inte saker som disintigration, själätande monster, banishment och att man dör på att där dDet inte går att få tillbaks kroppen.
Jag har aldrig blivit återupplivad i D&D, även när rätt magi finns. Det är helt enkelt för svårt i en ordentlig kampanj för att vara vanligt.
Ah, yes! Här för du på tal en intressant aspekt, sammtidigt som du påminner mig om att det mesta av mina åsikter om och erfarenheter av DnD kommer från Baldur's Gate, och inte faktiskt penna-och-papper-rollspelande (när minst en av ens karaktärer har raise dead tillgängligt en gång om dagen är det helt enkelt smidigare att återuppväcka döda gängmedlemmar efter en svårt fajt snarare än att ladda om och försöka låta bli att dö, så vida man inte slåss mot beholders eller saker som crittar jämt och ständigt)...
Den intressanta aspekten är här att man alltså har infört två nivåer av död: Möjlig att återuppväcka + Omöjlig att återuppväcka. Om vi för stunden bortser från att återupplivning kanske inte är särskilt vanligt förekommande i vissa kampanejer eller hos vissa spelgrupper utan istället tittar på vilka möjligheter reglerna erbjuder så är det där vi är. Man kan vara vid liv, död men återupplivningsbar eller död för gott.
Då känns det här lite som typisk splattbokseskalering för mig vid en närmare titt:
"Vi har gjort ett spel där man rätt som det är kan dö och måste göra en ny rollperson."
"Folk gillar inte att deras erfarna rollpersoner går och dör, men de vägrar byta spel!"
"Okej, vi stoppar in möjligheten till att återuppliva rollperson för en massa guld och leveldrains. Då kan de som vill byta döden mot att fortsätta med en lite sämre karaktär."
"Nu tycker folk att det inte finns någon risk kvar och att det är tråkigt eftersom man aldrig behöver dö!"
"Okej, då inför vi sätt att dö på som innebär att du är död på riktigt och inte kan återuppväckas!"
"Folk gnäller över att deras erfarna rollperson dog på ett sätt så den inte kan återuppväckas!"
"Okej, vi skriver ett äventyr där rollpersonerna får resa genom helvettets sju ringar för att rädda en kamrat från döden!"
"Folk...."
(jag fantiserar här helt fritt utan basis i verkligheten!)
Bleka dödens minut gör detsamma genom att introducera skillnaden mellan "död" och "mestadels död", där "mestdels död är en liten gnutta vid liv", men här har man istället valt att behålla döden som den faktiska skiljelinjen vilket jag gillar bättre. Även om det fortfarande kräver magi och grejer. Eller snarare mirakel.
Det här är lite bättre tycker jag eftersom man skalar tillbaka det lite: död är fortfarande död, men man kan komma väldigt nära gränsen.
Och jag tycker att i den mån död finns borde den vara slutgiltig (Eller grunden för ett väldigt coolt episkt äventyr... det vore också coolt) och kanske ett resultat som man i normalt spel reserverar till de allra fruktansvärdaste situationerna, medan man i princip helt tar bort det som effekt i "det dagliga spelandet".
